Det håller på att dra ihop sig till det sista av det sista i la liga och när Real Sociedad, Valencia, Betis och Barcelona tjuvstartar omgång 38 i kväll är det för att ingen av dem är inblandad i någon streckstrid, annat än Leo Messi som nog ganska så gärna vill säkra skytteligan när övriga pokaler lyser med sin frånvaro i år.
Ludas har fem mål upp på Cristiano Ronaldo och mot alla andra kombattanter i världen skulle man ju vara ganska lugn även om man gick mållös av matchen mot Betis i kväll.

I Barças sjukstuga är annars Eric Abidal på väg att checka ut, medan Carles Puyol just checkat in.
”Abi” kommer att lämna sjukhuset under veckan som kommer och Puyi twittrade själv i dag från operationssalen om ett lyckat ingrepp i knäet.
Båda två är oavsett detta helt borta från sommarens EM-slutspel, Abidal möjligen borta från all professionell fotboll i resten av livet, och att hitta en ny lekkamrat till Gerard Piqué i La Rojas mittlås är nu vårens stora uppgift för Vicente Del Bosque. Det mesta tyder så klart på att Sergio Ramos tar steget in från högerkanten, precis som i Real Madrid, och att det blir ytterbacksplatserna som är up for grabs.

Jag vill ändå vara väldigt tydlig med att en frånvarande Carles Puyol är ett jättetapp för Spanien. Puyi må vara 34 år gammal och ha passerat zenit, men hans härföraregenskaper är svåra att ersätta. Säg den match som Spanien eller Barcelona legat under och Carles Puyol inte klivit fram och klappat igång sina lagkamrater. Den matchen finns inte. Så ni kan vara helt tysta.

Mer operationsnytt. Ni minns kanske hur Granadas Carlos Martíns tvåårige son Gustavo konstaterats i behov av en ryggmärgstransplantation för några månader sedan. Nu har en donator lokaliserats, lagom till att Granada spelar för sin överlevnad i Primeran mot Rayo Vallecano i morgon.

 Foto: Marca

I morgon kan vän bli fiende och tvärtom i en sedvanligt spännande nedflyttningssträckomgång i la liga, för att inte tala om kampen om europaplatserna där Atlético Madrid, glory to them, har ett knivigt läge att nå Champions League nästa år, eftersom man måste slå Villarreal på bortaplan samtidigt som Málaga tappar poäng.
Real Madrid ska mest springa hem applåder på Bernabéu i morgon och det vore synd att säga att läget var spänt på träningsanläggningen Valdebebas i dag.
José Mourinho, som inte direkt spritt egna presksonferenser kring sig i år, plockade ut hela hjärntrusten till presskonferens och ihop med hjälptränarna José Morais, Silvino Louro och Rui Faria hetsade han sin närmaste assisterande Aitor Karanka med en liten sång som föreslår att han också borde byta nationalitet.

Karanka har dragit ett hyfsat tungt lass mediemässigt på slutet, där han ersatt Mourinho nästan femtio gånger på presskonferenser då Real Madrids förstetränare varit i blåsväder, bedrivit silenzio stampa eller bara inte haft lust.

– Vi är här allihopa för att vi jobbar ihop och för att samtliga, plus några till som inte kunde komma, har lika stor del i framgången den här säsongen, förklarar José, och efter att ha varit vrång i nästan en hel säsong så avslutade han fotbollsåret som Mou – mysgubben. Det är ett av hans många ansikten som jag gillar.

Ska vi säga så så länge?

Tänk att vi får somna med en poängs skillnad i la liga, även om tabellen är både lite halt och en aning lytt.
Vi var några som inte trodde det för några veckor sedan, och jag funderade på att tjura ett tag över min dåliga fingerspitzgefühl. Men jag väljer glädjen, för i morgon får jag åka på ett Madridderby som är så hett att det bränns. Aj.

José Mournihos mannar har ju det här fortfarande helt i egna händer, de möter dessutom ett Atlético Madrid som de inte förlorat mot i ett derby sedan Raúl González blev byxmyndig ungefär.
Tretton år nånting har gått sedan Madrassmakarna slog Real Madrid, de åkte ur ligan samma år, för så beter sig Atlético Madrid ofta, och vad talar då för att de ska ha en sportslig i morgon?
Inte alls särskilt mycket, men ändå några saker. Jag drar dem i morgon när vi ställt om fokus.

För just nu sitter vi ju kvar på ett regnruskigt Camp Nou där Carles Puyol inte ens behövde blöta håret på förhand för att hitta looken och där hans Barça håvat in en 4–0-seger mot ett tappert Getafe. En vanlig kväll på jobbet, men en trepoängare som sätter snuskigt mycket press på Real Madrid i morgon. 

– Spelarna måste le mindre och springa mer, sa Pep Guardiola inför den här matchen, där han av outgrundliga skäl surat ut rejält.
Kanske är han, som jag, lite bitter över att ha dömt ut Barcelona på ett så tidigt plan. Jag kan ändå känna att Guardiola har större skäl att inte ta just den prestigeförlusten så hårt.

Jag vill att vi säger grattis till Pedrito Rodríguez som var anfallaren i världens bästa elva som försvann. I kväll var han tillbaka på riktigt, när han drog in vad som måste vara en av de absolut svåraste nickvarianter som finns.

Den 22:a minuten fylldes av applåder på Campen i kväll, och enligt vad som sipprat ut från olika ”klubbkällor” så genomgår Eric Abidal sin levertransplantation just i detta nu. 

Don’t worry, BE PANIC!! Foto: Mundo Deportivo

Och eftersom både Getafe och Espanyol kammade noll poäng i kväll är kampen om den sista och sjunde spela-i-utlandet-platsen fortfarande vidöppen. Atlético Madrid har sin chans att rycka i morgon.

Oj så skoj vi ska ha det i huvudstaden, hörrni! 

Det är semifinaldags i Spanien och även om morgondagen förhoppningsvis bjuder på sedvanligt homo light moment när Barcelona och Valencia möts, så måste vi rikta blickarna mot Bilbao en stund.

 Pöss!

Marcelo Bielsas lejon ska egentligen bara göra en dag (kväll) på kontoret mot Mirandés och man har ju för guds skull 2–1 med sig och hemmaplan, och det här ska säkert gå som en dans men ÄNDÅ. Lillaget från Segunda B har precis noll att förlora på ett fullsatt San Mamés och de kommer att gå in för att paja den baskiska bjudningen i kväll.
– Vi åker inte till Bilbao för att festa, säger tränaren Pouso, vilket jag personligen tycker är en rätt trist inställning när man för en gångs skull får sina 15 sekunder i elljuset.

Jag är verkligen närmast oprofessionellt glad å Marcelo Bielsas vägnar för att han av allt att döma får sig en cupfinal redan under första året i la liga. Hade Barcelona stått på tur i finalen redan nu hade dessutom Athletic Club slagit dem. Men i Spanien jobbar vi inte så, här spelar vi av utslagsspelet i februari och håller inne med finalen till slutet av april. Det är ännu inte bestämt var den ska spelas men baskerna har på känn att det blir Madrid och har, enligt El País, i princip redan fulltecknat huvudstadens hotellrum den 21 april. 

Barcelona ja. Ja. Jag vet inte vad riktigt, mer än att Peps pack har haft ett skadeparty och målmissfest samtidigt på slutet och ska vi dra några slutsatser av det så tycker jag ändå att vi väntar till efter morgondagen.
Valencia är ju det roligaste laget att se mot Barça om ni frågar mig; snabba, vågade, oförlåtande och väldigt väldigt underhållande. Men trots det har Unai Emery ännu inte slagit Barça under Guardiola någon gång hittills och i morgon på Camp Nou känns kanske ändå inte som första gången. Men ett stabilt 2–2 och Los Che är i cupfinal ändå.

Barcelonaspelarna har haft lite ledigt i veckan och gjort sånt som bara Barçaspelare gör när de är lediga.
Går på musikal till exempel. El capità tog med sig sina lockar och spanade in (jag önskar jag kunde skriva Hair, men den ges inte i Barcelona just nu) Les Misérables i söndags och han vore ju inte Carles Puyol om han inte tog en bild med ensemblen och la upp på Twitter efteråt.

Det ser ut som en tavla från Pradomuseets avdelning Inhemska målare 1700/1800-tal, men det är ett livs levande fotografi. Det tar man inte så mycket på Barça-kaptenens närvaro som på tummen-upp-mannen till höger i bild. Hittar ni Puyi får ni en guldstjärna.

Och så har Míchel tagit över Sevilla, mitt framför ögonen på Sporting Gijóns ledning. Jag kan inte säga exakt varför, men jag känner i magen att det här är precis rätt man att få andaluserna på rätt köl.

Och så gratulerar vi signaturen Mou av alla, som faktiskt var först med att posta rätt svar på ”Vem där?”-frågan i förra inlägget. Mou behövde bara 59 minuter från publicerad blogg för att svara ”Afellay, Pedro och Iniesta”.

Har ni hört den om Leo Messi?
Först hade han influensa klockan 13 på dagen och blev hemskickad från träningen och sedan var han inte sjuk mer utan spelade fotboll klockan 23 på kvällen (och eftersom det snart är Trettondagsafton får ni lite etnotrollflöjter i bakgrunden, sån är jag). Och sen blev Osasuna arga för att de tyckte att han lurades.

Jag kan förstå poängen i att mörka lite ibland med skador, och jag tänker inte alls sitta här och moralisera, men det finns ju ändå bättre lägen att fulspela med startelvan än hemmamatcher mot Osasuna, Josep Guardiola.

I går tog Camp Nou emot publiken som en rökfri arena för första gången och det var inte det enda nya inslaget för 2012 i Barcelonas hemmaborg. 
Carles Puyol brukar ju inte tveka att flasha bringan efter match om det så är på en minusgradig bortaplan i Tatarstan, men de undre regionerna är han generellt lite mer hemlig med.

Så jag ger er:

 Bara ben på Barças kapten. Foto: MD

Och så får vi av allt att döma ett dubbel-Clásico snart igen då, eftersom Barcelona och Real Madrid lär få mötas i kvartsfinalen av Copa del Rey.
Om man inte räknar matcherna mellan Lerdala och Timmersdalas a-lag när jag var mycket yngre än jag är nu så är nog Barcelona – Real Madrid det möte jag sett flest gånger live i livet. Mustigt, va?

Men spanska cupen flyger vidare i väntan på att ligan ska kicka i gång i helgen och i kväll är det Valencia som ska ta revansch på Sevillas seger i ligan lagen emellan tidigt i höstas, där Valencia anklagade Emir Spahic och Fernando Navarro för att medvetet provocera fram en utvisning på Artiz Aduriz.
Nämnde Spahic har använts flitigt på förstasidor när Valencia-pressen laddat inför match och tidningen Superdeporte konstaterar att Emir Spahic ”som av en händelse” lämnade spelarbussen i tryggt förvar mellan míster Marcelino och José Maria del Nido.
Om man nu känner sig så trygg mellan en tränare som konstant hotas av sparken och en klubbpresident som just dömt till 6,5 års fängelse för korruption.
Allt är ju som bekant relativt.

Matchen blir hur som helst kvällens höjdpunkt.

Och så har veckans man Iker Casillas fått en gata uppkallad efter sig i Móstoles.

Säsongsstarter. Visst älskar man dem som sina närmaste släktingar? I Spanien är det lika bra att ta vara på omgång ett till typ fyra, innan tabellen tråkat till sig och blivit vad den brukar.

Alltså, FC Barcelona i går.
Barcelona i dag arbetar utifrån teorin att till och med i den rätt ojämna la liga så skördar det så kallade Fifa-viruset sina offer på hög nivå, vilket alltså innebär att man lägger skulden på de landskampsläger som i stort sett hela lagets startelva var iväg på förra veckan, medan lag som Real Sociedad får behålla sina spelare hemma.
Jag funtar på om det var den sämsta andra halvlek Barça presterat sedan jag lärde känna dem, det var i alla fall en topp-tre-insats på den skalan (eller bott-tre, om ni hellre vill). La Real, å sin sida, är ett solidariskt bygge som redan under förra årets återuppståndelse i Primeran visade att de inte tänkte ligga och skava i närheten av nedflyttningsplatserna bara för att få spänning i vardagen.

Peps pack fick dessutom Alexis Sánchez skadad och borta i två månader. Jåvigt. 
Å andra sidan, ibland riskerar det här laget att lyda under överflödets förbannelse och det Barcelona behöver nu är en auktoritär ledargestalt på planen. Jag tänker att någon borde ringa Carles Puyol och höra hur han känner inför uppgiften.

Ju fler kockar desto sämre gazpacho. Foto: Mundo Deportivo

Real Madrid la nästan inget emellan, Cristiano Ronaldo gjorde en lyckad ”piscina” (spanska för ”swimmingpool” och likaledes en metafor för att dyka dramatiskt på plan) strax utanför straffområdet och Ben ze cat har återigen visat att han är Ben ze man. Mål nummer två var snyggt, framspelningen utomjordisk och ja, helt plötsligt har Real ligasegern helt i egna händer.
Vinner de bara återstående omgångar plockar de hem bucklan i maj nästa år.
Rafflande.

Atlético Madrid har fått precis den start de inte behövde på säsongen. Det normalt (åt båda håll förvisso) målglada gänget från huvudstaden har inte satt en strut sedan Falcao fick förtroendet framåt. Valencia å sin sida blir inte lätta att slå i år och Roberto Soldado är snart tillbaka och sniffar på en plats i landslaget.

Men skit i allt det där, för i kväll kommer Marcelo ”El Loco” Bielsa på besök till Cornellà och oavsett resultat kommer jag dyka ner på presskonferensen efter match och bara mysa. Bielsa ger inga individuella intervjuer, men är ändå känd för att presskonferensprata tills siste man faller, vilket innebär att hans möten med medierna ibland drar iväg uppåt en tre, fyra timmar.
Om ni inte hört något från mig i morgon bitti behöver ni med andra ord inte ringa polisen.

Det händer mycket i Barcelona och det mesta är verkligen inte särskilt vackert. Plaça Catalunya, liksom flera andra torg runt om i landet, har ockuperats av 15-M-rörelsen som bland annat kräver ett slut på åtstramningarna i statsbudgeten, slut på korruption inom spansk politik och en fri och oberoende press.
Så här tycker ordningsmakten om det.

Många mil därifrån förbereder sig FC Barcelona på årets batalj alla kategorier och i stället för att irritera sig på fotbollsmiljonärer och deras vidlyftiga leverne söker sig katalanerna gärna till Barça när de behöver något att enas om i svåra stunder. Om Peps pack har svårt att hitta inspiration i morgon kan de ju alltid tänka på det.

Vi börjar bli redo för lite ostiga införmatch-klipp, visst gör vi, och vill ni ha Barças väg till finalen är det här ni ska spana, medan den officiella varianten inte heller är så dum.

Vi som ändå ställer oss lite tveksamma till så lätta knep som domedagskörer och opportunistiska målsvep kan ju ta en titt på varför Barcelona är Barcelona. Det är AMISCO, ett avancerat och mycket exakt tyskt mätinstrument (ja, ”tyskt” och ”exakt” är ju lite av en tautologi, det inser jag) som på Der Spiegels beställning kartlagt Barças spel och fått fram en genomsnittsmodell där blått står för ”lyckade passningar”, rött för ”misslyckade” och de två modellerna under Barcelona föreställer Real Madrid och Manchester United.

Sa jag att Der Spiegel-journalisten bakom verket heter Schnibben i efternamn? Nähä, då gör jag det nu.

Barças dubbelt så dyra startelva ska träna på Wembley i dag och därefter ger Pep plus Víctor Valdés och Carles Puyol sin syn på sakernas tillstånd för närvarande medier.
Det är ingen slump eftersom Pep Guardiola inte opererar med slumpen, däremot är det ett utslag av ganska sofistikerad vidskeplighet. Det var Puyol och Valdés som höll i sista presskonferensen inför finalen i Rom för två år sedan och det ser Barças högsta höns som ett gott omen, en talisman, så god som vilken. 

Pep kan i morgon ta sin tionde titel på tre år som tränare i klubben, den sista tror Johan Cruijff.
För en gångs skull undrar jag om inte holländaren vet vad han snackar om. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt för Guardiola att lämna Barcelona, som han ändå varit rätt tydlig med att han snart vill, än efter en Champions League-final.
Det finns liksom inte så mycket kvar att uträtta i hemlandet och under våren har den tidigare alltid så elegante Pep ibland varit ett mindre åskmoln att skåda.
Han har sett trött, sliten och irriterad ut. Han har däremot inte sett så mycket av sin familj, vågar jag gissa. Ska Pep ta ett brejk och se sina barn börja skolan och komma i målbrottet är tiden nu.

Folk och fä börjar trilla in i London, i går gick hela Barcelonas anhörigflyg från El Prat, men alla kliver inte in i ett plan bara för att de är släkt med världens bästa fotbollsspelare.
Andrés Iniesta älskar inte att flyga, det minns ni från förra året, och hans pappa vägrar. Enligt Sport tar mor och far Iniesta tåget till London.

 Inte utan min pappa.

Och det var väl dagens ’Åhhh’ så långt. 

Ja men då spikar vi väl fyra Clásicon den kommande månaden då och kanske en plats på Betty Ford-kliniken för avvänjning i mitten på maj.
Jag kan inte riktigt förhålla mig till det än, men det känns ju inte som att man kommer att sitta och gäspa när det sista och avgörande semifinalmötet i Champions League mellan Barcelona och Real Madrid går av stapeln den tredje eller fjärde maj, va?

Sjakhtar är inget dåligt fotbollslag, jag tyckte om vad jag såg de ukrainska brassarna uträtta framåt då och då i kväll, framför allt hittade de ett par djupledsluckor som de skulle kunna ta patent på och sälja vidare. Men ska de vända det här underläget på hemmaplan måste de först lära sig att gå på vatten och det är inte gjort på en vecka.

Andrés Iniestas dotter Valeria måste vara en drömbebis och det borde så klart inte förvåna mig. I en spädbarnsperiod där de flesta föräldrar tvingas småmaska lite på jobbet på grund av för lite ihållande sömn gick Andy ut och gjorde en av årets bästa prestationer mot Sjakhtar. Målet är väl en sak, men herregud, passningen till tvåan. Vad är det för fel på honom?

Pedro och Maxwell gjorde comeback efter skador i dag. Viktigt för Pep Guardiola, men framför allt måste han få tillbaka Carles Puyol innan Barças mesta krull glömmer hur det är att lira boll.

Kvällens tabellbitarfråga: När gjorde Leo Messi noll mål av fem i en Barçamatch senast?

Barcelona är ett ganska groovy elvamannaband just nu.

Absolut gehör.

Jag undrar om Pep har fortsatt dåliga vibbar inför returmötet i Donetsk. Bäst att springa ner och fråga honom.

Camp Nou reste sig unisont och hyllade Eric Abidal med applåder i matchens 22:a minut i kväll.
Då hade Dani Alves redan bombat in sitt snyggaste mål i år på Getafe.

Alves ligger i rätt svettiga kontraktsförhandlingar med Barcelona och ena veckan verkar lösningen vara nära för att veckan därpå hamna i ett nytt dödläge och snack om andra klubbar.
Tidningen Sport surrade med Alves förra veckan och presenterade teorin att Alves fru Dinora trivs så bra i Barcelona att klubbens direktörer är ganska lugna med att han inte kommer att lämna.
– Jag är ingen machosnubbe alls, hemma är det hon som bestämmer, men min fru åker med mig dit där jag jobbar. Hon trivdes väldigt bra i Sevilla också, svarade Alves och Barças direktörer fick återigen problem med nattsömnen.
Kvällens mål firade Alves med att peka på tatueringen tillägnad Dinora och förklarade efteråt i spansk tv:
– Det var för min fru, jag vill tillägna henne målet eftersom det är fars dag i dag.

Det är nu inte fars dag i Spanien förrän i morgon söndag, och det är kanske inte det enda som brister rent logiskt i Alves resonemang. Men vi gillar’t, det gör vi.

You’ll never walk alone, Dani. Foto: Fanpop.com

Alves är helt fundamental för Barcelonas höga offensiva defensiv, om ni hänger med mig, och det vore så klart en smäll av gigantiska mått om de inte lyckas lösa brassens papper till nästa säsong. Inte minst när halva den ordinarie backlinjen ligger på rehab eller leker waka waka på småtimmarna.
I kommentatorsfältet har jag uppmärksammat att många tycker att Gerard Piqué tappat lite i skärpa sedan han slog sig ner med Shakira. I Barcelona viskas det snarare om att den spansksvenska fotomodellen Malena Costa Sjögren har dåligt inflytande på renlevnadsmänniskan Carles Puyol och att det blivit mer party än pilates på slutet. Framför allt har det blivit väldigt mycket längre rehabiliteringstid än vad som först beräknades.
Har man levt ett vuxet liv som bestått av att dricka vatten, träna biceps och spela Playstation med Iván de la Peña på helgerna, så tycker jag nog att Carles ändå förtjänar lite kul.

Barcelona hade inga problem utan el capitán i kväll och segern mot Getafe såg så där kassaskåpssäker som den bara kunde, tills Getafe plötsligt fick ordet tre minuter från slutsignalen. 
Men detta var mest en prolog till kvällens riktiga happening i Spanien. Kasta ett öga för min räkning så springer jag ner i mixade zonen och knegar.

Ni behöver en Agüero/Maradona-duett att ladda upp med? Ja ja, jag är väl inte den som är den.

Det börjar dra ihop sig till internationella kvinnodagen och brudarna trillar in i Barcelona en efter en.
Barcelona firade ju lite i förtid och man vet att de är sugna på att se vilket genomslag påhittet skulle få i medierna när Barças presschef Txemi ringer upp mig för att fråga varför jag inte var på plats mot Zaragoza i lördags.
– Så Aftonbladet skrev inget om saken, undrade Txemi lite besviket och jag fick trösta honom med att jag nämnt det hela i bloggen vid ett tidigare tillfälle och skicka över en skärmdump.
FCB andades ut och kunde konstatera att ”den svenska tidningen Aftonbladet applåderar initiativet”.
Vad gör man inte.

 Plats för applåder. Skärmdump: FCB

Marca kör en intervju med Sara Carbonero i samband med att Ford lanserar en tävling i fotbollskunskap ihop med Spaniens mesta journalistwag.
Reportern Andrés García värmer upp Carbonero (eller carbonaran om ni har riktnummer 031) med att fråga: ”Och du, kan du mycket om fotboll?”
– Jag har jobbat med sport i åtta år och gillar det verkligen, så självklart kan jag mycket. Annars skulle jag inte kunna prata om det hela dagarna, svarar Sara pedagogiskt.

 
Vet du vad Spaniens målvakt heter? Va? Vet du det?

Den svenska tidningen Aftonbladet applåderar inte frågan, kan ni väl hälsa Marca om ni springer på dem.

I dag trillar även Arsenal in och om ett par timmar håller Arsène Wenger och en friskförklarad Pep Guardiola presskonferens på Camp Nou.

Barcelona saknar både Carles Puyol och Gerard Piqué i morgon och jag börjar undra om det här inte blir en riktig nagelbitare. Sergio Busquets och Eric Abidal lär få bilda mittlås i stället och lämna fältet öppet för en stekhet Seydou Keita på mittfältet. Mot ett lag som har typ exakt samma taktik som Barcelona är det ganska precis i mittförsvaret som man inte vill ha frågetecken.

Atlético Madrid red ut blondinstormen och tog tre snygga poäng mot Villarreal, som börjar få ställa in sig på att kvala till Champions League nästa år, och flyga vidare i Europa League så länge.
Jozy Altidore är på lån i Turkiet från den spanska tabellfyran den här säsongen och sliter med att acklimatisera sig i sitt nya hemland.

 
Kalla fakta.

Amerikanen verkar känna sig lite allmänt avskärmad från händelserna i övriga fotbollseuropa. Ni kan väl hjälpa Altidore och uppdatera honom på veckans event när ni har en stund över.

 Right.

Annars handlar ju det mesta om Sverige just nu.

Man ska kalla saker vid dess rätta namn. Ingen kan förvänta sig att Betis från Segunda ska ha något att sätta emot Barça på bortaplan. Därför måste man imponeras lite av hur andaluserna ändå klev ut på Camp Nou med fradgan rinnande i mungiporna, bröstet blottat och inte en tanke på att hålla tillbaka.
Men åt Leo Messi finns inte så mycket att göra just nu och det som såg ut att bli en förvånansvärt jämn historia blev en vanlig promenad i lekparken för Barça.

Leo fick stående ovationer och hyllades som en Messias redan innan matchen då han sa hej till publiken och på hedersläktaren på Camp Nou fanns i dag både mamma och pappa Messi.
Leo är annars het i dubbel bemärkelse, i alla fall om man ska tro de katalanska skvallerblaskorna Sport och Mundo Deportivo som hävdar att förhållandet med hans Antonella är över. Jag vet inte så mycket om Leos preferenser hos det motsatta könet, mer än att ”kort” och ”söt” verkar vara två ledord när han letar.
Har vi några tjejer i läsekretsen som stämmer in på den beskrivningen och är intresserade så lovar jag att lämna över era kontaktuppgifter.

 Boy with golden balls. Foto: Marca

Annars var årets första match på Camp Nou för egen del väldigt mycket som vanligt. Vi bolmade på på pressläktaren som om inget rökförbud fanns, Hristo Stoitchkov strök längs väggarna i baren bakom pressläktaren (nej, strök är fel ord, han tar ganska mycket plats var han än befinner sig) och de tillresta journalisterna från Sevilla skrek sig hesa om offside, uteblivna gula kort och om domaren som tydligen är son till en kvinna som säljer sexuella tjänster.

Om Real gör vad de brukar och slår Atlético i cupderbyt så tyder mycket på att vi får oss ett Clásico i finalen den 20 april. Vilken fiesta.