Jag bockar, bugar och böjer mig i vördnad för Ståle Solbakkens gäng. FC Köpenhamn omfamnar i kväll precis allt det fotboll handlar om och dra mig långsamt baklänges om inte danskarna var småsura över att inte vinna den här matchen.
Dejligt.
FCK var osnutna, orädda, oförlåtande och alldeles ovanligt lugna i sitt bollinnehav som, liksom alltid när Barcelona är inblandat i leken, var ganska marginellt. Inledningsvis. I andra halvlek vet jag inte vad som hände. Xavi såg också förvirrad ut över att inte ha sina genomsnittliga femton bolltouch per minut.

De argentinska kommentatorerna på min stream gick från att tveka om hur Oscar Wendts namn skulle uttalas till att kort och gott köra med ”Oscar, si señor!”.
Wendt har gjort två kanonmatcher mot FC Barcelona och det är sånt som gör att storklubbar (som FC Barcelona) hör av sig och ber en skicka sitt cv.
Jag kan hjälpa till och översätta det till spanska.

Barcelona då? Ja, Leo var ju Leo, Andresito i stora delar av matchen Andresito och Pep var Pep med en ny scarf runt halsen.

Vem Barça saknade i dag?
José Manuel Pinto så klart.

Carles Puyol, Victor Valdés och kampsportslektionerna. Foto: Sportyou.es

David Villa gjorde ju ett tillfälligt uppehåll i sin måltorka mot Sevilla i helgen, men i dag var han tillbaka på sitt gamla spår igen. Framför allt tänker Villa lite utanför boxen och har nu träffat stolpen nio gånger i år att jämföra med åtta mål.
Imponerande facit, vi kan ha att göra med ett spanskt rekord här, någon som pallar att kolla upp?

Rubin Kazan och Panathinaikos 0–0 var tyvärr inte ens spelbart hos min lokala bookie i morse.

Valencia (som lirade på min tv)  gjorde efter några bleka ligaframträdanden en riktigt bra insats mot Rangers (som också hade väldigt mycket stolpkontakt) och vi har alla spanska lag på fortsatta Champions League-äventyr.
Roberto Soldado har växt in i David Villas matchkläder med sina två mål i dag på Mestalla och grupp C lever vidare den också.

Det lär vara få saker som slår att göra två mål på Camp Nou när hela världen börjat skaka på huvudet.
Det skulle väl vara att täppa till truten på José Mourinho då.
David Villa gjorde både och i helgen och gissa om hemmatidningarna försökt slå varandra i tokiga bildidéer.

Mou sa ju förra veckan att Barcelona värvat för mycket dyra spelare som inte gör mål och när Villa kom ut i mixade zonen efter match hade han så mycket på sitt hjärta att han aldrig ville gå därifrån.

”Här har du Mou!” skriver Mundo Deportivo som dragit ut David och ställt honom framför klubbmärket med en kamouflerad kamera och en badboll i luften.
As you do.

 Combat camera. 

Men seriöst, att Sevilla kan med att gå ut och så uppenbart spela läggmatch på Camp Nou, det tycker jag är lite skämmigt faktiskt. Så här kan vi inte ha det. Var är Del Nido och turhatten när man behöver honom?

Två mål gjorde ju också Markus Rosenberg när Racing Santander tryckte till Osasuna med 4–1 i går medan Kennedy Bakircioglü bjuppade på en frisparkspärla som fullbordade (eller inledde) svensksuccén.

Jag försökte nå Mackan efter matchen i går helt utan resultat, och det börjar gå upp för mig att vi nog inte delar samma mobiltelefonkultur.
Eller att Markus Rosenberg inte är så noggrann med att kolla vem han hör av sig till.
När jag skulle i väg och träffa Santandersvenskarna för ett par veckor sedan dök ett sms med ett högst oväntat budskap in i min inkorg några dagar innan mötet, där Markus Rosenberg försäkrade att han älskar mig och bad mig ringa senare för att ”påminna om bilen och benskydden”.
Jag drog i väg ett sms och skrev ”glöm nu inte bilen och benskydden” ungefär samtidigt som Rosenberg messade tillbaka ”Sorry, det där var inte till dig” (vilket jag verkligen redan hade räknat ut alltså).
I dag ringde Markus Rosenberg en signal på min mobil innan han la på och innan jag hann svara, och jag undrar om han har tajt med cash och möjligen vill att jag ska ringa upp så att han slipper betala?
Någon i läsekretsen som känner honom och vet om Racing varit lite dåliga på att betala ut löner i tid på slutet?

Sedan jag bloggade loss om mötet med Andrés Iniesta i helgen har mitt bloggverktyg bråkat med mig lite. Inte släppt in mig och så. Och jag börjar undra om min dator är försedd med någon form av Andresito-lås eller liknande?
I så fall tänkte jag utmana censuren omgående, eftersom ni frågat om SVT-klippet på Andy, (det är ju tur att vi inte har en kamera på mitt fejs här, jag såg gissningsvis ut som den förstående skolkuratorn som man hängde hos på högstadiet när man inte orkade gå på gympan och låtsades att man hade problem hemma).

Om vi ska låtsas för en stund att jag satt och kollade på när Spanien reste till Skottland och trodde på tre säkra (det gjorde jag inte, jag kollade på en lektion i orange energiläckage, men jag orkar inte prata om det just nu, kan ni bara acceptera det?) så kan vi också konstatera att David Villa just nu behöver ett handikapp i form av straffspark för att få nätkänning, medan Fernando Llorente bara behöver benskydd, matchdräkt och tre minuter för att slå in veckans tredje mål.
Llorente är glödhet. And doesn’t he know it.

 Även om han blandat och gett här på bloggen.

Leo Messi har, precis som lagkamraten Villa, lite svårt att hitta målet i landslaget, men har också, precis som Llorente, planer på en alternativ karriär.
Messi har, och nu ska jag försöka skriva det här utan att börja skratta, skrivit kontrakt med det italienska modehuset Dolce&Gabbana eftersom han ”alltid har uppskattat deras stil” (jag höll mig faktiskt fram till det citatet).
Några bilder har inte släppts än, men italienarna har i alla fall tagit några snapshots av Leo med your average postcolonial art på väggen bakom.

 Leo Messi. Till vänster. Foto: Gazzetta dello sport

Men herregud, Leo har väl gjort modejobb förut. Det här ska nog gå bra.
Han startar ju i alla fall på noll.

Och när vi ändå pratar mode; det florerar ett rykte i den rosa bloggosfären om att jag fått ett par kallingar från Robert Laul som jag glatt struttar runt i.
Ja, jag provade dem. Nej, de satt verkligen inte ”så snyggt”.
Det beror möjligen på (och det här behöver jag själv påminnas om ibland) att jag saknar vissa fysiska företräden som nittio procent av mina kollegor har. 
Men det är ju härligt att Robban tycker att jag har balls enough.

Här händer det grejer.
Snacket om David Villa och Fernando Torres nära förestående ankomst till Barcelona dyker upp med jämna mellanrum och ska man gå på vad folket med kollen här nere säger så är Valenciaspelaren den klart störste kandidaten att kliva in i Barças anfall nästa säsong.
Barcelona har hållit kontakten med Villa sedan i somras, då han inte gick att lösa ut. Det är ingen hemlighet att han är en av Pep Guardiolas stora favoriter (herregud, han är ju nästan katalan).

Men nu ska vi sitta ner i båten.
Zlatan Ibrahimovics namn står inte på någon akut till salu-lista på Joan Laportas kontor. Klubben har investerat pengar, prestige och tålamod när de bytte ut honom mot Samuel Eto’o i somras och en handfull dåliga matcher och ett par sura uppstötningar ändrar inte på det faktumet.
Och dessutom; vem skulle ha råd med Zlatan?

Om någon flyttar ut ur Barcelonas omklädningsrum i sommar heter han Thierry Henry. Som läget ser ut nu i alla fall.

Men vi tackar för att tidningen Sport tittar på Laul Callings spionrapporter.
Jag går under täcknamnet Röda Räven och vill ni ha mer information får ni komma med en attachéportfölj full med pengar, samt yttra de magiska orden om det senaste snöfallet i Novosibirsk.

Över och ut (och i väg till Camp Nou). 

David Villa skadade benet i helgens match mot Santander. Han lider av en fiberiell mikrofraktur på sin lårbiceps, en skada som låter väldigt påhittad i mina öron (kanske har vi några läkare i läsekretsen som kan reda ut begreppen?).

När man spanar in veckans två totalt betydelselösa landskamper borta mot Armenien och Bosnien-Herezegovina kan man ju känna att man förstår hur Spaniens landslagsräv tänker. Så kul är det inte att få nya stämplar i passet.
Men, nu vill det sig inte bättre än att Villa tvingas vila i tre hela veckor för sina fantomsmärtor och hej och hå om det inte var en match mot Barcelona inplanerad om två veckor, som Valencias striker alltså missar.
Han hade nog behövts.