Dra mig långsamt baklänges.
Det här var ett italienskt drama utöver det vanliga.

Så här såg spektaklet ut från pressläktaren några minuter efter att saken var klar. Behöver jag tillägga att de flesta journalister sjöng sig hesa på Laziosången och att min bänkgranne omfamnade mig faderligt när segern var ett faktum (Herregud, vi hade ju känt varandra i 120 minuter plus halvtidsvila och straffläggning)?

Som vanligt är det först i efterhand som det logiska mönstret kring ett straffavgörande uppdagas.

Antonio Cassano sumpar sin straff. Han gör det för att han har 120 minuters oförlöst talang och energi i fötterna. Han gör det för att hans nemesis (en av dem i alla fall) Marcello Lippi sitter på läktaren och skärskådar honom.
Tommaso Rocchi prickar insida stolpe och ut. Han gör det för att han förtvivlat och krampaktigt vill visa Delio Rossi att han gör fel fel fel som bänkar sin lagkapten.
Ousmane Dabo sätter den avgörande. Han gör det för att han växer matchen igenom i ett Lazio som i övrigt ligger som en liten trött pöl av svett på Olimpicos gräsmatta redan när övertidens första 15 minuter är slut.

Fernando Muslera såg ut som att fan flugit i honom när han gick fram till målburen för att kicka igång dramat. Killen är 23 år, han har ett ansikte som en fjortonåring, men vid halv tolv-tiden i går kväll såg han ut som en man som bjuder barn på lösgodis för att lura med dem in i skogen.
Han såg, med andra ord, jävligt läskig ut.
Hade jag varit hans lagkamrat hade jag inte ens vågat fram och önska lycka till.

Baris succétränare Antonio Conte, 40, vill verkligen ta över Juventus nästa säsong. Men han har en sak som talar emot honom: han är, för att parafrasera Silvio Berlusconi, inte bara snygg och solbränd, han är också lite för ung.
– Jag är redo att ta över Juve, jag känner mig mogen uppgiften och det är dags att jag blir tagen på allvar, vädjar Conte till Corren.

Titlar och tunga tjänster är något man belönas med efter ålder i Italien. Här flyttar man hemifrån efter trettio, får fart på karriären runt fyrtiofem, blir omvald som premiärminister vid sjuttio och påve när man närmar sig åttio.

Enligt samma logik får Antonio Cassano, 26, vänta på sin chans i landslaget.
– Han får vänta och se. Alla som är mellan 18 och 40 år gamla har chans att ta en plats, säger Lippi, som nuförtiden blir irriterad bara Cassanos namn nämns.

Zlatan då? Ja, redan förra veckan när han fick ledigt för Massimo Moratti sa Ibra att han skulle åka hem och hälsa på familjen i Malmö.
Besöket på Ica Maxi timmarna innan avspark är inte så udda. Att Zlatan, när han för en gångs skull kan, vill bunkra upp med chips och läsk och kolla på Serie A på tv visar ju att han är som 27-åriga grabbar är mest.

En bedragen man har två val: dumpa sin fru eller låtsas som ingenting och hoppas att få henne tillbaka.

Citatet kommer, som ni säkert redan räknat ut, från Italiens största tidning Gazzetta dello sport och det handlar om Claudio Ranieri och den gamla damen Juventus. Hon har ju setts äta middag med Marcello Lippi häromsistens (genom klubbdirektör Blanc) utan att berätta för Claudio vad det är som pågår.

Ranieri själv har valt att hålla huvudet högt och väljer alternativ nummer två ovan.
– Jag kan inte styra över om Lippi tar över efter mig när mitt kontrakt går ut 2010 och jag vet inte heller något om det. Klubben har inte sagt något till mig och som tränare är man, precis som maken, den sista som får veta, säger Juvetränaren.

I kväll har han lite annat att tänka på, Juventus ska ju vända 1–2-underläge hemma mot Lazio i semifinalen i cupen och Olof Mellberg är med största säkerhet tillbaka i startelvan. Själv har jag just anlänt till Turin och ska strax ge mig iväg till Stadio Olimpico.

Italiens förbundskapten har det lite kärvt efter 1–1 mot Irland häromsistens. Kritiken gäller mest varför Antonio Cassano inte får vara med och leka.
I går intervjuades Lippi av Sky Sport och visade med all önskvärd tydlighet att han inte uppskattar diskussionen:
– Antonio borde ta en titt på sitt id-kort. Om det står att han är någonstans mellan 18 och 40 år gammal bör han fortsätta att spela. Om han sedan inte blir uttagen i landslaget har han ingen som helst anledning att tro att jag har något emot honom, eller emot någon annan spelare.

Och så var den debatten över för ett tag.

Det är dagen efter i Italien och tongångarna är förhållandevis milda, trots det oväntade resultatet.
Oväntat för italienarna alltså, Blogocalcio kunde ju redan förra fredagen berätta hur matchen skulle sluta.

Marcello Lippi går till anfall mot domaren Stark som visade ut Giampaolo Pazzini när matchen knappt ens var född.
– Vi gnäller mycket på de italienska domarna, men vi borde fundera mer på de internationella, sa Lippi efter matchen.

Domarpåhopp är ju ofta det sista man har att ta till och i Italien är det lite av en folksport att skylla resultatet på rättsskiparen. Därför tycker jag att det är högst intressant att Gazzettans läsare inte ställer sig på Lippis sida.
I länken nedan får läsarna svara på om Lippi gör rätt i att skylla på domaren och när detta skrivs tycker över 52 procent inte det.

http://www.gazzetta.it/appsSondaggi/votazioneDispatch.do?method=risultati&idSondaggio=4826

Marcello Lippi verkar inte sätta något värde i att lägga ut rökridåer inför kvällens bortamatch mot Montenegro. Redan på morgonen bekräftade han att det blir Iaquinta, Antonio Di Natale och Fabio Quagliarella som bildar tremannaanfall.
Juves formtoppade forward känns given för tillfället.
Att Udinese är enda italienska lag kvar i europaspel har hamnat lite i skymundan för Champions League-fiaskot. Men Di Natale och Quagliarella (prova att skriva det namnet utan fusklapp) har fortsatt att göra bra i från sig och bjussar den sistnämnde på något ens i närheten av vad han kan…

http://www.youtube.com/watch?v=1vaqzE6VUUA

…så blir inte jag besviken i alla fall.

Trolig laguppställning (4-3-3): Buffon; Zambrotta, Cannavaro, Chiellini, Grosso; Palombo, Pirlo, De Rossi; Quagliarella, Iaquinta, Di Natale

Att möta ex-jugoslaviska lag på bortaplan är inte en promenad i parken, det vet vi sedan tidigare. Montenegro saknar dock lagkaptenen och Italienkännaren Mirko Vucinic i kväll.

Därför: 3–1 till Italien

1939 var ett år då Italien gjorde ett visst, ska vi säga avtryck, i världshistorien.

* Mussolini skrev under en stålpakt med Hitler.
* Militär invaderade Albanien.
* Giovanni Trapattoni föddes.

Utan att rangordna betydelsen av ovanstående händelser kan vi konstatera att den sistnämnde är den ende som i dag firar 70 år med hälsan intakt.

Han gör det som Italiens kanske mest älskade fotbollsaristokrat.
Han gör det också som förbundskapten för ett pånyttfött Irland.
Han gör det, framför allt, i delad ledning i VM-kvalgrupp 8 med – Italien.

Den första april kommer Trapattoni till Bari för att spela en tidig seriefinal mot Lippis mannar. Han gör det enligt devisen att ålder bara är en siffra och att proffsfotboll är lika kul nu som för 50 år sedan då allt tog sin början.
– Min fru brukar fråga mig när jag ska sluta och jag svarar alltid ’i framtiden’, säger Italiens yngste 70-åring.

Grattis, säger Blogocalcio.

Italien har väntat tålmodigt. I veckan kom så ett tecken som får azzurianhängarna att andas ut en smula.
Cynthia Cosini Valadares har fått italienskt medborgarskap.

Ni känner till historien. När Juvebrassen Amauri började dundra in mål under hösten höjdes röster för att han borde ta en plats i Italiens nationalelva. Marcello Lippi himself följde (för att inte säga administrerade) situationen med stort intresse.
Amauri själv kostade på sig att säga att inget skulle vara större än att spela för Brasilien. Det valde italienarna att inte betrakta som ett hinder. När Juvestrikern kallades till Dungas selecao inför en vänskapslandskamp i januari (mot Italien av alla lag, man får anta att Dunga ville testa hans lojalitet) blev det rätt och slätt ’no’ från Juventus ledning.

Därefter har det gått så där för Amauri. Med ett enda mål i ligan efter jul jämfört med elva under hösten har Dunga inte direkt telefonterroriserat familjen Valdares-Oliveira. Amauri själv säger i stället till Gazzetta dello sport hur lycklig han är att hans fru Cynthia fått italienskt pass eftersom det nu måste bli hans tur, att han under ett och ett halvt år väntat på detta besked och hur han i natt ’kommer att gå och lägga sig och somna som en italienare’. Huruvida Lady Amauri, som hon kallas, uppskattar det sistnämnda är inte känt.

Lippis intresse har samtidigt svalnat en aning.
– Hans fru har blivit italiensk medborgare, men ännu inte Amauri. Blir han det och spelar bra ringer jag honom, annars inte, är förbundskaptenens hållning.

Om du flyr från ett land i krig för att söka asyl eller medborgarskap någon annanstans är Italien är ett hyfsat döfött projekt. Högerpopulistiska regeringspartiet Lega Nord vill införa restriktioner för sicilianare att söka jobb i norra Italien. Den politiska opinionen är, så att säga, inte riktigt på din sida.

Kan du trixa med trasan är läget lite annorlunda.