Det är brassarnas dag i spansk fotboll, varken mer eller mindre.
Maxwell gör ett uppbrott med sin historia och hakar inte på Zlatan till Milan ett år i efterhand, utan styr skutan mot hårdsatsande PSG. Maxwells speltid i Barcelona har gått från lite till nada och om inget dyker upp på sluttampen har han dessutom lyckats lämna klubben under Mino Raiolas överinseende utan skandaler eller hard feelings vilket måste tolkas som ett inofficiellt rekord. Grattis.

Brasse nummer två i hetluften heter Neymar och var i Barcelona i går. För att spela in en reklamfilm för ett skoföretag förvisso, men det hindrar ju inte lokalpressen att spekulera i om det INTE ÄR ETT TECKEN ÄNDÅ.  

 Ring mig då så styr vi upp någe.

Om reklamsnutten för Nike blir ens hälften så bra som Neymars framträdande med radiopopidolen och hela Brasiliens (andra) it-kille Michel Télo häromsistens ska de vara nöjda. Okej, han har kanske lite bättre högerfot än gehör, men visst känner man direkt att den här killen skulle få kul med Dani Alves i Barças omklädningsrum?

Brasse nummer tre för dagen är son till den före detta playboyspelarennumerapolitikern Romario och vad tror ni att han heter egentligen? Va, jag hörde er inte?
Just det. Han heter Romarinho och spelar just nu en ungdomsturnering för sitt Vasco da Gama i Brasilien och gör, precis som farsgubben, ofta mål.
Men en brasse är ju inte en helt färdig brasse innan den där nödvändiga larger than life-attityden fått fäste och se där är Romarinho inte långt ifrån en fullfjädrad fotbollsspelare.
På frågan om Leo Messi är alla tiders bästa spelare svarar Romarinho, med all den auktoritet en 17-åring med en aningen jävig livssituation kan:
– Nej, ännu är han inte uppe på pappas nivå.

Pappa är å andra sidan inte riktigt uppe på Romarinhos nivå rent fysiskt.

 Vadå då, mamma är ju lång.

Men dagens i särklass mest lovande nyhet hittar vi ändå på Twitter.

Om Guti blir klar för la liga ska jag streaka tvärs över Camp Nou (Obs. kortsidan alltså, jag är ju inte galen) när Barcelona möter Real Madrid i cupen nästa vecka.

Men kvällens riktiga drabbning står i Sevilla, där Valencia ska hålla undan med 1–0 i bagaget och slå ut andaluserna ur Copa del Rey. På gästande lags bänk sitter en alltid lika hårt pressad Unai Emery, som tackade ja till jobbet i Valencia för fem år sedan cirkus, efter att Sevillas nuvarande tränare Marcelino tackat nej.
Marcelino sitter, om vi ska prata talangsåpalingo, löst inför kvällens drabbning och ett av veckans trending topics på Twitter är det föga smickrande #Marcelinoveteya, typ #Marcelinolämna.

Jag tänkte lägga locket på i några dagar och åka på lite okynnessemester i Istanbul. När jag bokade resan var ju Guti kvar i landet, nu får jag helt enkelt göra det bästa av situationen ändå.
Vadfårjagintemissadå?

Ja men då spikar vi väl fyra Clásicon den kommande månaden då och kanske en plats på Betty Ford-kliniken för avvänjning i mitten på maj.
Jag kan inte riktigt förhålla mig till det än, men det känns ju inte som att man kommer att sitta och gäspa när det sista och avgörande semifinalmötet i Champions League mellan Barcelona och Real Madrid går av stapeln den tredje eller fjärde maj, va?

Sjakhtar är inget dåligt fotbollslag, jag tyckte om vad jag såg de ukrainska brassarna uträtta framåt då och då i kväll, framför allt hittade de ett par djupledsluckor som de skulle kunna ta patent på och sälja vidare. Men ska de vända det här underläget på hemmaplan måste de först lära sig att gå på vatten och det är inte gjort på en vecka.

Andrés Iniestas dotter Valeria måste vara en drömbebis och det borde så klart inte förvåna mig. I en spädbarnsperiod där de flesta föräldrar tvingas småmaska lite på jobbet på grund av för lite ihållande sömn gick Andy ut och gjorde en av årets bästa prestationer mot Sjakhtar. Målet är väl en sak, men herregud, passningen till tvåan. Vad är det för fel på honom?

Pedro och Maxwell gjorde comeback efter skador i dag. Viktigt för Pep Guardiola, men framför allt måste han få tillbaka Carles Puyol innan Barças mesta krull glömmer hur det är att lira boll.

Kvällens tabellbitarfråga: När gjorde Leo Messi noll mål av fem i en Barçamatch senast?

Barcelona är ett ganska groovy elvamannaband just nu.

Absolut gehör.

Jag undrar om Pep har fortsatt dåliga vibbar inför returmötet i Donetsk. Bäst att springa ner och fråga honom.

Jag ska inte säga att man någonsin känner sig ensam som svensk i Barcelona. Men om Oscar Wendt skulle få för sig att komma hit och fylla upp Skövde-kvoten skulle jag självklart ta emot honom med öppna armar (och visa han allt jag kan).

Oscar själv reagerade som du och jag hade gjort om någon påstått att Barcelona var intresserade av oss. Han trodde inte det var sant.
– Det var en polare sms:ade och sa att han hade läst det. ”Troligt!” sa jag, men när han berättade att det kom från en spansk tidning så gick jag in själv och kollade på artikeln.
Vad tänkte du då?
– Jag tänker som varenda fotbollsspelare skulle göra i den sitsen. Klart att man blir glad. När jag såg att det ringde nu och det var ett +34-nummer…ja, jag visste ju att det var du, men jag tänkte ändå ”tänk om jag svarar nu och så är det Pep”. Men det var det inte, svarade Oscar och trodde att jag inte skulle höra hans bottenlösa besvikelse.

Årets bästa Buster-rykte hittills är faktiskt inte så långt borta som ni tror.
* Wendt sitter på ett utgående kontrakt och kan bli en billig lösning för en klubb med dålig cash flow.
* Han sitter på en vänsterfot och en offensiv anda som Pep Guardiola gillar, inga konstigheter.
* Barcelona har visserligen en vänsterback av världsklass, men Eric Abidal fyller 32 i år och pratar själv mest om att åka och spela golf i Qatar. Maxwell är inte direkt näste man att bli lagkapten i Barça.
* Dessutom är ju Oscar Wendt redan rätt tajt med Dani Alves. 

Man måste säga att det är imponerande att avgå med segern i tävlingen Svenska Fotbollsgalans Huvudperson när man ställs mot lirare som Zlatan Ibrahimovic och Johan Cruijff (eller vad han nu heter i efternamn den här veckan). Framför allt när man inte är där.
Men Carmine Raiola är inte vilken lirare som helst och man börjar förstå vidden av vad han håller på att ställa till med när man väcks av ett samtal från en person inom FC Barcelona som vill att jag ger ”en kort resumé av vad som skrivits i svensk press” (jag gjorde vad varje lojal kollega hade gjort och spetsade till Expressens rubriker en aning och tonade ner våra egna, det här handlar om överlevnad).

Nu ska Barcelona stämma Mino, eller i alla fall försöka slippa betala ut hans lön, och helt plötsligt har Mino inte alls pratat skit om Pep Guardiola. Han har snarare önskat honom en trevlig helg på retreat.
Jag tror inte att Raiola är särskilt rädd för att Barcelona ska komma åt honom juridiskt, men att det gått upp för honom att han håller på att offra en annan adept, för övrigt Zlatans bästa polare, för konsten: 

Ring ring

– Hallå, Mino här.
– Hej Mino, det är Maxwell.
– Maxi! Hej pojken, hur är det?
– Jo, bra. Eller, nej, det blir lite jobbigt för mig när du säger att Pep ska dra åt helvete hela tiden. Jag är ju ganska nära en fast plats i Barças startelva, men det här med ”mentalsjukhus”, det stärker inte mina aktier.
– Du tänker så. Hm. Maxi, jag förstår vad du menar. Jag gör en pudel direkt.
– Pudel?
– Ja, egentligen menade jag inte ett mentalsjukhus, jag menade…ett spa! Det ska jag säga till spanska medier.
– Men Mino…tror du de köper det?
– Maxi, lugn nu, lita på mig, har du någonsin fått anledning att ångra att du gjort det?
– Nja…
– Precis. Träna på så hörs vi.

 Lugn, bara lugn. Foto: Inter

Jag har svårt att se hur man blandar ihop ordet ’balneario’ och ’hospital psiquiátrico’ eller, på engelska, ’spa’ och ’mental hospital’ när man han Raiola på tråden, men vad vet jag.

Kan Barcelona verkligen bryta ett kontrakt med en agent på grund av hans uttalanden om dess tränare då? Tveksamt, men de jag pratat med på morgonen verkar i alla fall lite hoppfulla om att klubbens jurister ska hitta någon klausul som får Raiola att tvingas hoppa av skutan lottlös. Om inte annat lär ju klubben ha köpt spelare av Mino för sista gången.

Annars är väl dagens nyhet att Dani Alves inte bara är en performer på planen, utan dessutom har spelat in en krigsfilm vid fjorton års ålder, med ett ganska övertygande resultat.

Spoiler alert: Dani Alves rollfigur i filmen La guerra de Canudos dör i slutet när han blir skjuten.

’Du måste bli lite elakare. Inte på plan, men utanför.’
Orden är Zlatans och ordern är utställd till lagkamraten Maxwell och står att läsa i en intervju i Gazzettans veckomagasin Sportweek, väl återgivet i dagens tidning.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/italien/article4701755.ab

Zlatan tycker alltså att brassen är elak nog på planen. Nu bör han även skärpa sig och sluta tramsa runt privat.
En kompispassning, kallar jag det.

Utöver intervjun i dagens Sportweek återger Jennifer sagan om Zlatan i ett utförligt reportage med den poetiska rubriken När Ibra var Balkans kung.

Jag får ofta frågan hemifrån vad man egentligen tycker om Zlatan i Italien. Faktum är åsikterna påminner ganska mycket om de man hör i Sverige.
Att han är ett geni, att han är strulig och ohyfsad, att han är briljant och verbal, att han är genuin.
Ett ord som ständigt återkommer är ’furbo’. Begreppet används för att beskriva allt från italienska mafiosi, politiker som Berlusconi och framgångsrika affärsmän. Just i Italien sammanfaller för övrigt ovanstående ganska ofta i en och samma person.
Det är hopplöst att översätta till svenska, men min ordbok föreslår ’listig’, ’slug’ och ’förslagen’.
Egenskaper vi knappast hyllar i Sverige.
Egenskaper som är helt oumbärliga för att lyckas i Italien.