Efter vad som känns som ett gigantiskt landslagsupphåll har la liga kickat i gång igen och Borja Valero har dragit in första målet på ett allt mer krisande Real Betis.
I Barcelona kliver en lite irriterad Josep Guardiola ut på Camp Nou med förhoppningen att äta upp lite avstånd till Real Madrid mot Zaragoza som inte vunnit på Camp Nou på 46 år.

På gårdagens presskonferens fick han så mycket frågor om Leo Messi att Pep tröttnade och började ställa frågor tillbaka till journalisterna.
– Vill ni inte att Leo ska spela, eller vad? Utan Leo har vi större chans att inte vinna, dundrade Guardiola lite lagom subtilt.

Messi startar i kväll, men David Villa, som gjort sin målmässigt sämsta säsongsinledning på fem år, börjar på bänken och snart pratar vi väl om Zlatan-faktorn i Barça igen.
Andrés Iniesta-faktorn ska aldrig underskattas och i kväll startar även Andy på bänken. Då har han ändå laddat för match med ett litet ”ååååh”-inlägg på Twitter.

Hej alla, har just kommit hem från att ha varit med Anna på Valerias simskola 🙂 !! Och nu… (hem, för er som inte såg länken som jag klippte bort)

Nu tänker ni att det här barnet är ju inte ett år gammalt, hon kan väl inte lära sig simma än?
Jag säger: det här är Andrés Iniestas unge, vad skulle inte vara möjligt?
Fast det kan ju röra sig om babysim så klart. Jag får kolla och återkomma i ämnet.

Spanska barcelonavänliga sajter har också gått lite bananas över en bild klubben publicerat från Pep Guardiolas kontor ute på träningsanläggningen, eftersom man får en inblick i vilka böcker och tidningar Guardiola läser. 
Det är en ganska väntad småpretentiös samling av ledarskapsböcker, lite katalansk lokalpropaganda, kreddiga romaner och en portugisisk bok om fotbollsfilosofi (på originalspråk, vad annars?).

Jag tycker det känns så där genuint, bilden kommer ändå från klubben själv och jag hade också röjt undan Se och Hör och senaste Dan Brown-deckaren från bordet innan jag blev förevigad för omvärlden om jag tränade Barcelona (och även om jag inte gjorde det).

Men vi är ju i Valencia i kväll, för det är här som omgångens, och en av hela säsongens, tänkta supermatch ska spelas av. Real Madrid har goda minnen från Mestalla. Det blev 6–3 i ligan förra året, innan man slog Barcelona här i Copa del Rey-finalen på övertid.
José Mourinho har fått ännu ett återbud från Fabio Coentrão, som i alla fall skulle sälla sig till Kaká och gänget i sjukstugan, men som dykt upp i startelvan på vissa fotbollssajter så här två timmar innan avspark.
Men framåt lär taktiken vara fastspikad, Mou ställer enligt alla förhandstips upp med sin Fantastiska Fyra där Cristiano Ronaldo och Gonzalo Higuaín flankerar Mesut Özil som nummer tio, medan Karim Katten Benzema ligger och lurar allra längst fram.
Roberto Soldado lär få göra Karims jobb framåt i Valencia med en hårt hajpad Jordi Alba på vänsterkanten och hjälp vad spänd jag är på att se vad det här laget kan styra upp mot ett Real i riktigt bra form.
Valencia stressade sönder Barcelona tidigare i höst och orkar de hålla det tempot i typ 60 minuter i kväll igen så har de Mourinhos mannar i sin ficka.
Unai Emery har aldrig riktigt lyckats tränga sig in under huden på sina supportrar, trots att han varit klubben trogen i många säsonger nu och lyckats hålla nivån strax under de två stora, men i kväll har han så klart läge att bli tillfälligt odödlig.

José Mourinho valde att skicka sitt andranamn Aitor Karanka på presskonferens i går, som han gör ibland när det är skarpt läge, eller när han bara vill bråka lite med journalisterna. Marca konstaterar att Karanka inte direkt drar fulla hus på Valdebebas, att internationell media lyser med sin frånvaro och att hans presskonferens var över på sex minuter i går. Mourinhos pågår i snitt 19 minuter, skriver tidningen.
Någon har alltså antingen

a) klockat alla Mou-konferenser i hopp om att dagen då denna fantastiska information är önskvärd skulle dyka upp

eller

b) ägnat sin arbetsdag i går åt att kolla igenom alla bandade pressisar med Mou och räkna ut det hela.

Jag vet inte vilken tanke som är mest kittlande. Och så drar de ner personal på spanska tidningar. Ofattbart.
Tabellettan inledde för övrigt dagen med att domarhetsa lite oskyldigt på sin hemsida, så där som man bara måste ibland.
I morgon är det val i Spanien och högerpartiet PP ser ut att gå mot en förkrossande jätteseger i ett land som hållit sig på vänsterkanten i ganska många år nu. Vad Reals framtidshopp José Callejón ska rösta på vet jag inte, men han har i alla fall kallats som en sorts valobservatör av sitt hemdistrikt utanför Granada, en sorts medborgarskyldighet i stil med juryplikt i USA, och får vackert sätta sig i ett flyg hem direkt efter matchen i kväll. 

”En bra förebild och god medborgare” skriver Iker Casillas om Spaniens högsta spelarfrisyr och laddar upp en bild där han och José låtsas lägga en röst i urnan. 

 
Vi tar den blå tröjan i morgon, okej? Foto: FB

Nej, Ryssland är inte FC Barcelonas bästa bortagräs. På tre försök det senaste året har katalanerna kammat noll segrar och precis som förra året är det lag som låser igen backlinjen och kastar nyckeln i Kazanka-floden som bereder mest trubbel för Filosofen och hans gäng.

Karadeniz Gökdeniz fick kliva av med halvtimmen kvar, och visst, all you Rubin people out there, det fanns skäl till oro. Men tatarerna höll ihop.

 Dubbel-Deniz – ett Barça-spöke.

Spännande nog kommer FC Köpenhamn som gruppledare till Camp Nou om tre veckor. Påminn mig att jag ska sitta och skrocka om skandinaviska familjeangelägenheter på pressläktaren då (FCK startar med tre svenskar i kväll, så det måste anses som legitimt att ta åt sig lite av framgången).
Innan match alltså, efteråt kanske inte Johan Wiland ler så stort.

Att Valencia och Man United är inte en helt lyckad kombination för Valencia stod redan utom allt tvivel. I kväll hade spanjackerna lite oflyt på Mestalla och gänget som inlett hösten som om fotboll var lite för lätt för dem sitter helt plötsligt en aning i klistret.

I Barcelona ligger revolutionen alldeles runt hörnet. När jag lämnade min boning för att inta lite pre CL-krubb på en av få öppna (svartfots-) restauranger låg röklukten tjock i luften.

Fotbollsgräddan har visat så där stor stridsvilja med folket, men segunda-laget Rayo Vallecano lyssnade på supportrarnas vädjan att delta i den landsomfattande generalstrejken och ställde, bokstavligt talat, bara ut skorna på planen inför dagens förmiddagsträning ”för att visa solidaritet med supportrarna”.

Det blir alltså la ligas två mest bipolära lag som gör upp om Copa del Rey och det känns verkligen som att det kan sluta på alla tänkbara och otänkbara sätt.
Det kan också börja lite jobbigt, som i dag när representanter för Sevilla och Atlético Madrid skulle sätta sig ner och bestämma var matchen ska spelas.
Man kom inte överens.
José María del Nido, som kurerat sig efter att ha landat med huvudet i en bidé förra veckan, föreslår Santiago Bernabéu med motiveringen att det är närmre för fansen än det andra alternativet Mestalla. Vad han inte säger är att han och alla andra sevillistas är ganska förtjusta i arenan sedan man plockade hem både cupen och supercupen där 2007.
Atlético Madrid är å sin sida bara så där sugna på att frivilligt låta sitt öde avgöras på fiendemark. Fortsätta förhandlingar följer.

Valencia öppnar annars veckans omgång borta mot Sporting i morgon eftermiddag och kanske gör man det utan portugisen Miguel Britos i truppen ännu en gång.
När han petats efter några sena ankomster till träningen under säsongen behövde Miguel lite mer edge i sin vardag och blev tagen av farbror polisen på en nattklubb i Lissabon tidig morgon den 26 december.
Man förstår scenariot; det är juldagen, årets hemvändarkväll, och antagligen drog Miguel och hans amigos in ett tequilarace till när det egentligen var nog (handen på hjärtat, vem under 40 i läsekretsen gjorde inte det?).
Valencias mister Unai Emery tycks också ha haft förståelse då, men frågan är om han är lika storsint sedan Miguel fångades av en tv-kamera förra helgen då han imiterade Emerys kroppsspråk och gester till bänkgrannarnas förtjusning.