Det har hänt något med Barcelona, det ser ni också. Där de förut gjorde fyra mål på ren inspiration krävs nu både ett stort bollinnehav plus en mängd chanser för att los culés ska sätta en enda boll alls.
Det är svårt att veta varför. David Villa är inte i sitt livs form, inte Leo Messi heller och Pedro Pedrito åkte på en fotvridning som såg ut att göra ont ont ont (inte bara en stund på natten) mot Granada.

Det är naturligt att det kommer lite dippar då och då, Barcelona tar ju trots allt oftast tre poäng med sig ändå, men ska vi enas om att det Barcelona visar upp just nu är en dykande formkurva, varken mer eller mindre? Ni vet att lagets spel börjar bakifrån (det är i alla fall en klyscha jag köpt) och när båda mittbacksbossarna Piqué och Puyol är borta blir det nästan alltid jobbigt för Peps pack. Var jag Sandro Rosell skulle jag sluta jaga Joan Laporta med blåslampa (oavsett om han bjudit hela sitt crew med privata livvakter på lyxrestaurang och privatflyg för klubbens pengar) och för stunden hitta en stabil gubbe att bekanta sig med a-lagets backlinje. Under vinterfönstret till exempel.

Kan nykomlingarna nästan hålla emot Barça kan så klart de lite mer etablerade lagen gå för oavgjort och låt mig gissa att ett Mallorca i fritt fall inte är helt missnöjda med att åka till Katalonien just i helgen som kommer.
Sevilla vet ju hur man tar poäng i Barças borg och vår vän José María del Nido känner inga skäl att dölja känslorna som bubblade upp.
– Jag njöt som en gris i en vattenpöl på Camp Nou, förklarar Sevillapresidenten vars franska revolution kanske kommit av sig en aning sedan Levante gått upp i täten.

Pep Guardiola har också ett annat imageproblem som i alla fall inte jag såg komma.
Zlatan Ibrahimovic gjorde förjobbet när han döpte om Pep till ”El Filósofo” vid sin klubbsorti, och nyligen plockade oväntat Bojan Krkic upp tråden. Nu är det Yaya Touré som fyller i bilden av en tränare som faktiskt inte pratar med alla sina spelare. Enligt dem själva i alla fall.

Real Madrid flyger fram just nu och stämningen är uppenbarligen så god att Iker Casillas kan kosta på sig att skämta lite om de böter Mourinho gav honom för att han fastnat i bilköer i veckan och missat början på träningen. Det är värre för lagets före detta vice kapten, som verkar ha det lite tråkigt i Istanbul och kompenserar det med att bråka med allt och alla via Twitter.
Guti är som en öppen bok, han filtrerar inga känslor alls och på något sätt blir det som att vi får ha honom med oss fast han är så långt borta.
I går fick Guti en kommentar på katalanska och svarade med ett ”den där dialekten eller språket förstod jag inte, var det polska? Blockad”.
Det roliga i kråksången är att katalaner kallas just polacker av resten av Spanien, men jag kan inte svära på att det var det Guti menade.
Oavsett vilket fick Besiktas bäste be om ursäkt några timmar senare, men då var skadan så att säga redan skedd. Och Mundo Deportivo var inte sena med att skriva en artikel i ämnet och välja bild med omsorg.

 Guti nacht.

Espanyol har fått lite medvind efter de tuffa förlusterna mot topplagen Levante och Real Madrid (är det lika roligt att läsa som att skriva om Levante som ”topplag”?) och kan ta tredje raka segern mot Betis på torsdag.
Det är lätt att tro att det är tillfälligheter som spelar in när Espanyol prickar formen och inte, men det gäller ju bara om man inte har koll på när Walter ”El Rifle” Pandiani dök upp med sin lastbil på Cornellà för första gången.
Under tiden i Osasuna bidrog några av hans vrålåk (alla med ett luftgevär schablonmålat på ena framdörren) till mytbildningen av uruguayanen, men det var inte förrän ett par veckor sedan som han vågade sig på att lufta sin röda här i Barcelona. Och se på resultatraden efter det.

Hoppsan hejsan. Det är fullt drag i den spanska huvudstaden just nu, det får man konstatera, och lever man på att skandalisera Real Madrids spelare, som någon i kommentatorsfältet uttryckte det (fortfarande en av de roligaste kommentarer jag fått) så är det bråda dagar.
Pedro León har inte haft särskilt mycket förtroende från sin mister Mou sedan han petades en gång i höstas och åkte hem till sin förre tränare i Getafe Michel och grät ut, om ni minns.
Fernando Gago har inte haft speciellt mycket med startelvan att göra alls under året och vi kan väl konstatera att det är fel killar som råkat i luven på varandra på träningen på Valdebebas.

Dagen till ära rider dessutom Osasunas anfallare Pandiani, känd som ”El Rifle”, ”Geväret”, vidare på svallvågorna från helgens seger över de vita och förklarar att Cristiano Ronaldo ”har en skruv lös”.

Tur för Pandiani själv att han i alla fall inte ser ut som någon som just rymt från Kumlaanstalten.

 Jag ska stirra ihjäl dig. Foto: Marca

Ni är några som undrar varför det pratas om kaos och bråk inom Real Madrid så mycket oftare än Barcelona.
Förklaringen är tudelad, skulle jag säga.

Efter Joan Laportas avgång i somras är Barcelona en klubb i så total harmoni som det går när man omsätter miljarder och har några av världens bästa spelare anställda. Det är klart att det gnälls och tvistas och tjafsas även i den katalanska klubben. I nuläget är Dani Alves kontraktssoppa en tärande historia för alla inblandade. Men efter Zlatan Ibrahimovics avsked, som var klubbens och Pep Guardiolas senaste öppna konflikt, så har det varit löjligt lugnt på ytan.
I Real Madrid finns en tränare som har ”polemik” som en del av sin arbetsbeskrivning och var José Mourinho än dyker upp ställs saker och ting förr eller senare på sin spets, allt annat vore en överraskning.

Men viktigare är kanske det faktum att Madridtidningarna, och då framför allt Marca, stryker Real Madrid mycket mindre medhårs än vad som är fallet med Barcelona och lokaltidningarna här.
På samma sätt som alla journalister i hela Spanien vet att Jorge Valdano och José Mourinho inte går ihop så vet de allra flesta i Barcelona att Joan Laporta och Pep Guardiola knappt kunde vistas i samma rum i slutet av förra säsongen. Men de katalanska tidningarna tycker generellt det är mysigare att skriva om Gerard Piqués 24-årsdag (grattis guapo!) än om saker som kan störa klubben och sätta a-lagets framgångshistoria på spel.
Det är åt helvete så klart, och det är sånt som gör att rapporteringen i resten av världen blir lidande.
Det tvingar framför allt journalisterna här att bedriva en sorts självcensur som är det mest frustrerande man kan jobba mot som nyhetsreporter och som egentligen inte hör hemma någonstans utanför Nordkorea.

Det om det. Vi har en halvljummen och en stekhet cupmatch att ta tag i i kväll. Om man ska tro Almerías tränare José Luís Oltra, så är det hans lags 0–5-underläge som är värt att spana in i kväll.
– Om det skulle bli aktuellt har vi övat på straffar inför matchen, förklarar Oltra för AS.