Bayer Leverkusen är en gåta efter nyåret. Visst, kollapsen hösten 2013 mot United hemma ska inte glömmas bort men det verkar som att Sami Hyypiäs defensiva vägg raserats fullständigt. För det är just defensiven som är ett signum i dagens Leverkusen där en ofta stark backlinje får stöd av tre hårt arbetande centrala mittfältare. Ett fint exempel på det var hemmamatchen i Bundesliga mot FC Bayern.

Mot PSG fungerade ingenting och det är direkt svagt att inte ens ge varandra chansen till avancemang i Paris. Visst, fantastiska individuella prestationer – som Zlatans superskott – är svårt att försvara sig mot. Men när kollektivet sviker finns det inte mycket att göra. Jag trodde att Bayer Leverkusen skulle ge PSG en mycket tuff match, jag fick fel.

I afton blir det ytterst intressant att se matchen i London mellan Arsenal och FC Bayern. Tyskarna beskrivs ofta som en maskin och det känns mer än välgrundat. Över två matcher ska Arsenal elimineras även fast det var nära att Wengers gäng slog ut Bayern förra CL-säsongen. Bredden i FC Bayern är överjävligt vass och när poängspelare som Robben och Ribéry saknas så finns en mängd andra spelare att tillgå.

Det var svårt att se hur Jupp Heynckes FC Bayern skulle kunna utvecklas ännu en nivå under Pep Guardiola men det är precis det som skett. Misstagen är färre nu, vilket ligaspelet bevisat. Uppvisningen borta mot Manchester City var bland det mest överlägsna jag sett och chanserna till att försvara CL-titeln känns som mycket stora.

Det är möjligt att vi får se ett något mer cyniskt FC Bayern i afton för att istället slå in matchbollen i München. Ett dubbelmöte är ett rävspel och en direkt kamp i det här fallet mellan två skickliga taktiker i Wenger och Guardiola. Hur det går då? Tja, Tyskland mot England brukar ju i just dessa sammanhang sluta med tysk seger. Det finns ingen anledning att motsätta sig den ”naturlagen”.

/Kviborg