Things do not pass for what they are, but for what they seem. Most things are judged by their jackets.
av
Nu är det fredag igen minsann! Jag ser fram emot en helg som förhoppningsvis skall bestå av bebisar, hembakade bullar, sortering av saker (älskar att sortera), massor av sömn, och sol sol sol! Kanske inte den mest extravaganta av helger, men ibland behövs sådana också. Just nu ser jag mest fram emot att vara glad, promenera, planera saker, och pyssla. Dock är det mycket i huvudet, som sig bör, men det börjar så smått att organisera sig det också. Det är altid litesvårt det här med vad man skall och inte skall berätta i en blogg, men vi kan säga såhär i alla fall: Jag kommer inte att arbeta på riktigt samma ställe som förut, från och med den 1e mars. Men jag vet inte riktigt än vad som kommer hända! Kan ni förstå vad spännande? Nej det kanske ni inte kan förstås, eftersom jag är så himla kryptisk. Men det är det i alla fall!
Idag tänkte jag att vi kunde prata lite grann om hur TRÖTT jag är på kappor. Varma, tjocka, oformliga långa, tunga vinterkappor. Det spelar ingen roll hur tjusig jag kände mig i början av december. Nu tål jag knappt att se dem längre! Det var nära att jag satte på mig vårjackan i morse så illa är det. (Är dock mycket glad att jag behöll förnuftet intakt och motstod impulsen.) Men vårjackor skall det vara. I alla möjliga kulörer och material, längder och modeller. Jag är på jakt efter en perfekt varsityjacka. Men det har jag också varit i flera år nu…. Men kanske i år blir mitt tur-år? Vi hoppas. Annars har ni ett gäng fina inspirationsjackor här att vila ögonen på en stund. Tänk bara, ballerinaskor, klänning, bara ben, torr asfalt och värme i luften. Jackan i handen, eller kanske i gräset så ni kan sitta ner en stund? Fina tider som väntar.