Madeleine är en härlig tjej som är art director, formgivare, stylist, projektledare, frilansare och inte minst: mamma! Hon har en underbart fräsch blogg med vackra bilder, och verkar ha ett hem man bara kan drömma om… Vi på Chasing Vintage tycker att hon är en riktig guldklimp.

Hej Madeleine, tack så hemskt mycket för en riktigt härlig blogg!
– Åh, tack!

Hur ser ditt liv ut för tillfället, vad pysslar du med?
– Jag är Art Director för en webshop, som säljer inredning med skandinavisk design. På fritiden är jag med min lilla familj, vi lagar mat, bakar och går på loppisar. Jag frilansar även som grafisk formgivare och som inredningsstylist.

Hur kommer det sig att du blev intresserad av Vintage?
– Det är en bra fråga, för när jag började bli intresserad så hade jag ingen som tog mig till loppisar eller till second hand. Jag hittade dit själv. Det var ju på Erikshjälpen som man hittade alla roliga kläder. Och på Kupan hittade jag fina halsband och armband, så fort jag fick tid över så gick jag dit. Sedan var det en äldre dam som öppnade en antikaffär på Esplanaden med de mest fantastiska tyllklänningarna och sakerna. Hon hade en vän i Frankrike och en vän i Amerika som skickade prylar till henne. Och jag ville ha allt för allt var så fint. När jag upptäckte hennes butik så visste jag att detta var det bästa jag visste. Det var som att man kom till en annan värld och det fanns ingen affär som kunde uppnå hennes! Här köpte jag ett sminkbord, min balklänning, en rosbrosch, handväskor, en Betty Boop-väckarklocka med originalkartong och så mycket mer.

När började du blogga, och varför valde du just bloggen som ett uttryckssätt?
– Att blogga är så himla bra, man kan ju nå ut till alla, när som helst! Internet är en fantastisk sak. Bloggen startade jag när jag var föräldraledig, för att jag behövde utrycka mig visuellt på något sätt. Sedan har den följt mig hela tiden och det är en plats där jag kan vara kreativ och visa upp min foton.

Vad är det gamla saker lockar fram för känsla, hos dig?
– Ett hem med äldre möbler skapar ett slags lugn, det blir så mysigt när inte allt är svart och vitt och stilrent. Man känner att sakerna har en historia, en personlighet. Sedan blir jag glad när jag ser alla finurliga lösningar det brukar vara på äldre saker. Designerna har tänkt till ett extra varv.

Om du var ett vintageplagg, vad hade du varit för något, och vad hade du haft för historia?
– Jag hade varit en 50-talsklänning i tyll med många lager. Mintgrön och pastellrosa. Klänningen hade haft några rödvinsfläckar på det övre lagret, från en rolig cocktailfest då jag trodde att det var en bra idé att dansa med ett glas i handen. Den hade varit med om roliga fester på lokal men även fått utstå vardagssysslor eftersom jag är bäst på att inte ta av mig finkläderna när jag kommer hem.

Beskriv en av dina bästa köpupplevelser?
– Det måste vara när jag köpte sminkbordet i den lilla antikaffären på Esplanaden. När jag såg bordet i skyltfönstret så blev jag överlycklig! Egentligen var det redan bortlovat men jag lyckades få köpa det på något sätt. När jag berättade om bordet till mina föräldrar så tyckte de inte att jag skulle köpa det, men jag gjorde det ändå. Och sedan när jag kom hem med det så var de ju tvungna att medge att det var en av de finaste möblerna de hade sett. Jag har slutat lyssna på vad andra tycker och tänker om mina fynd. Jag tror på dem och de betyder något för mig.

Har du någon stilikon, och i så fall vem kan det vara?
– Klädmässigt: Brigitte Bardot. Inredningsmässigt: Pippi Långstrump.

Vilket är ditt absolut bästa årtionde, kläd och prylmässigt?
– 50-talet! Åh vad jag älskar det årtiondet. Min kille har även fått mig att gilla 70-talet med dåtidens fantastiska tyger och Bumling-lampor.

Finns det någonting du ångrar att du inte köpte?
– Ja. En golvlampa med tre skärmar, en sån där Kurt Olsson-lampa. Jag hittade den på en stor loppis. Man var tvungen att byta sladden så det tog emot att köpa den. Men i efterhand så ångrade jag mig bittert eftersom den bara kostade 40 kr, och egentligen är det rätt lätt att byta sladdar på lampor.

Har du någonsin blivit lurad i ett köpsammanhang och betalat alldeles för mycket?
– Säkert, men det har jag i så fall redan glömt. Det tar för mycket tid och energi att tänka på sådana saker. Plus att jag tyckte säkert att det var värt det annars hade jag aldrig köpt det!

Har du någonsin betalat alldeles för lite för något som du visste var värt mycket mer?
– Jag har fyndat diverse vintageklänningar på second hand som är värda så mycket mer.

Och till sist, vilken är ditt favoritställe, för att hitta riktigt fina gamla saker?
– Retrå var min favoritaffär innan de la ner. Loppisen i Folkets Park i Kalmar, Loppisskolan och alla loppisställen i Emmaboda!

Kan vi bara i några minuter vila våra ögon på dessa två förnämligheter. Åh, jag hade klätt om dem i ljusblått eller ljusgrönt (eller kanske en av varje?) och sedan hade vårens läskvällar varit kompletta. (Som vanligt klickar ni på bilden för att komma till auktionen.)

Hur har din dag varit?
Mycket fin, tack! Jag har jobbat, mött upp en fin vän, och sedan åkte vi hem till mig. Väl där så pillade vi med tekniska prylar, drack rött vin, och satt på balkongen en sväng. Sedan åt jag pasta och tomatsås.
Vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?
Jag har aldrig varit nära att få något annat flicknamn, men om jag hade varit pojke, så hade jag hetat Felix! Hur fint är inte det?
Vilket är ditt största beroende?
Min familj och att prata. Jag vill helst aldrig vara tyst!
Vad gör du när ingen annan ser?
Gråter till sorgliga texter och filmer, äter pasta och tomatsås i mängder, och smörjer in varenda bit av min kropp minst 5 gånger.
Finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?
Att använda den elektriska häftapparaten på jobbet, och att öppna nyköpta böcker för första gången. Då ryser jag lite av finhet.
Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Förhoppningsvis ingen alls, men om så vore fallet så tror jag att jag skulle bli sådär tokigt galen. Leva i mitt eget huvud och helt tappa greppet om verkligheten. En sann eskapist!
Vad beställer du på krogen?
Helst av allt så beställer jag alla möjliga olika sorters drinkar. Men favoriterna är Dry Martini med en skål oliver bredvid, cosmopolitan eller vodka soda med massor av lime.
Vilken är din största skräck?
Att ångra mig och att inte leva fullt ut, och att inte ha möjlighet att göra det som gör mig lycklig.
Hur gör man för att ragga på dig?
Just nu är det stört omöjligt, eftersom den bäste av dem alla har lyckats ragga upp mig. Men annars är det bra om man är mörk och har ett fint skratt. Man får även gärna vara lite lurig!
Vad har du funderat över på sistone?
Hur skall det gå egentligen, det här himla livet?
Vad var det konstigaste som hände i helgen?
Att färskost och gräslök på tunna skivor av baguette, kan vara så himla otroligt supergott?
När skäms du?
När jag blir lite för personlig med folk jag inte känner, och när jag varit lite berusad på vin och livet och kanske öppnat mitt hjärta lite för mycket. Men sånt skall man inte skämmas för, så det tänker jag sluta med!
Vem är den mest kända människa du talat med?
Åh, nästan ingen alls tror jag. Fast jag har spelat fotboll med Thomas Ravelli!
Vilket uttryck använder du lite för ofta?
”Grejen är att”, ”Jesus Kristus” och ”Kära nån då”
Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?
Någon sa en gång till mig att även om jag inte är den snyggaste av två personer så vinner jag alltid i personlighet. Det var faktiskt genomfint tycker jag.
Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?
Kommer inte upp klockan 06.00, hur mycket jag än försöker vareviga morgon.
Vad gör du när du är ledsen?
Gråter massor, pratar med mina vänner och måste lösa det fort, fort.
Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?
Svart kortärmad klänning med den vidaste cirkelkjolen och massor av tyll.
Har du någon gång slagit någon?
Någon enstaka örfil har kanske delats ut, men aldrig mer än så.
Vad ser du fram emot just nu?
I nuläget: Att krypa ner i sängen bland fluffiga nytvättade lakan och täcken.
I framtiden: Våren, våren, våren.

Idag är det minsann tisdag, men jag tycker inte alls att det känns lika hemskt som vanligt! Någon dag snart så skall jag försöka reda ut min arbetssituation för er, så att ni har ett hum om vad jag faktiskt gör – men tills dess får ni nöja er med att se vad jag har haft för mig under veckan som har gått:

Jag har gjort mig av med min Galaxy Note II, till förmån för en vit iPhone 5. Nu känns livet lättare, och mina händer har en mobil som de kan nå runt. Tog mig lite vatten över huvudet där ett tag.

Jag har beundrat mina festdekorationer, och bestämt mig för att de får stanna, samt drömt en mardröm och terapi-instagrammat lite innan jag kunde somna om.

Min första snödroppe! Och 4 kilo kräftor. Båda två något av det bästa jag vet.

Vips så fick jag ny plats på kontoret, med fönster och grejer! Och Göteborg var extra tjusigt den dagen, på väg hem.

Har fått välja vintage-klänning som present av Sanna och Josephine, här har vi den! Dock ser man inte hur fantastisk den faktiskt är, så det får vi råda bot på med bättre bilder. En LCHF-burgare smög sig också ner i magen, Café Kosmos är lika bra som vanligt.

Jag har varit på kalas när Sanja fyllde 24, med vidunderligt god mat och dessa underbara kvinnor.

Och gårdagen levererade en smarrig morotskaka på CONDECO, samt drömskor från Vagabond.

Söndag. Helt plötsligt en av mina bästa dagar. Nu när min arbetssituation har förändrats ganska drastiskt, så är livet så himla mycker gladare och finare helt plötsligt! Det gör att måndagar inte alls känns som samma hemska dag, och jag kan återigen ägna mig åt att helhjärtat älska mina söndagar. Idag har jag mest skrotat runt hemma, sorterat lite klänningar, lagat pasta och köttfärssås, och sist men inte minst, gjort i ordning på vår balkong!

Saken är den, att vår balkong är lite svår att inreda. På grund av att den är så himla stor. För att illustrera:

Här har vi alltså två sidor av balkongen. Snart kommer hyllorna fyllas av färska örter, och några fina tavlor kommer hitta upp på väggarna. Mattan skall såklart bytas ut (jag tänker mig massor av fina trasmattor?) Ser ganska mysigt ut, inte sant? Men det finns ett problem:

Japp. Så här långt är det alltså, mellan våra små mysiga sitthörnor. Och nu är frågan: Vad i hela fridens namn skall vi göra med all denna yta? Hittills har förslagen sträckt sig från biljardbord till soffor, men ännu är inga beslut fattade. Så än så länge så kan man helt enkelt använda balkongen som promenadstråk.

En helt perfekt prickig femtiotalsblåsa från Pop Boutique hittade jag idag! 300 riksdaler senare,
så var den min, min, min.
Fick även en helt superdrömmig klänning i försenad födelsedagspresent av min syster och Josephine. Den får ni dock inte se förrän senare, för den skall på kalas nu, med lilla mig inuti sig.
Ha en fin lördag, mina små!

Vitvinskokta musslor på Que Pasa.

Hur länge har du bloggat?
Från och till, på olika sätt i fem år nu.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Jag läste i princip inga bloggar, förrän jag började blogga själv. Då fick jag mest känslan av att det här var ju som gjort för mig. Inspiration, bilder, text och utlämnade privatliv i en enda salig röra.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Niotillfem-Sandras, tror jag. Jag blev alldeles betagen och älskade hennes header. Kunde inte förstå att någon kunde vara så finurlig hela dagarna.

Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag har gjort misstaget (tiotals gånger) att radera gamla bloggar. Ångrar mig alltid i efterhand, men är beroende av nystarter och att rensa ut! Men jag har gjort ett heligt löfte till mig själv att aldrig radera en endaste blogg, igen.  Men med det sagt, jag tycker det är hemskt pinsamt att läsa mina gamla grejor. Mest för att jag ändrar mig så mycket hela tiden, som person, att jag inte känner igen den som skrivit.

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Etthundratvå stycken på Bloglovin’, och sedan en handfull till som jag kikar in på lite mer sporadiskt. Jag är en bloggläsare av rang, och ibland funderar jag på om jag borde skära ner. Men jag vill ju inte!

Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
De allra flesta, kanske 80% är dagboksbloggar med någon form av tema. Mat/vintage/inredning är nog det vanligaste. Sedan finns det några mammabloggar, några träningsbloggar och en och annan fotoblogg. Min nya craving är jordbruksbloggar. Som Longest Acres.

Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Kate från Longest Acres är raka motsatsen till mig tror jag. Bor med sin fästman Nick på en gård i Vermont, är i princip självförsörjande, gravid, och har en mjölkko som heter Winnie. Ramlade in på hennes blogg i förra veckan, och njuter av den till fullo. Hur inspirerande kan någon bli?

Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tror att Felicia skulle kunna vara lite lik mig. Men i allmänhet så är jag en sådan person som sällan tycker att någon är lik mig. Hade väldigt gärna velat hitta någon dock!

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De tycker att det är fint! Även om Joakim ibland får hundögon och vill ha uppmärksamhet när han tycker att jag redigerat bilder allt för länge…

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag inte. Men mestadels för att den här bloggen inte är särskilt personlig, jag försöker ibland ändra lite på det, men är inte riktigt säker på hur det skulle bli.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Som ovan nämnt så gör den verkligen det, jag försöker hitta min (vår) balans här inne. Tanken är ju att det skall slutligen kännas som att vi alla är hemma hos mig på ett ständigt kafferep. Vi hamnar nog där snart!

Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Som en annan bloggare så fint beskrev, jag bloggar inte om någonting som skulle få mig att sänka rösten och luta mig nära min vän för att ingen skall höra. Och sen självklart inte något elakt om någon. Sådan är inte jag!

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Ganska så mycket. Men kanske mest bekräftelse från mig själv! Även om jag i hemlighet drömmer om att ni skall bli flera hundra tusen som kikar in hit varje dag. Ju fler desto roligare!

Tror du att en kan lära känna en person genom att läsa hens blogg?
Jag tror att man kan göra det, om man är bra på att läsa mellan raderna. Ibland så kan även en väldigt privat blogg vara avslöjande. Men om man bara läser precis vad som bjuds, så tror jag att man sällan får en bra bild av personen bakom skrivelserna.

Har du träffat folk irl efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej, tyvärr. Men jag hoppas på en bloggträff i Göteborg, inom en inte allt för avlägsen framtid!

Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Definitivt. Särskilt ungdomar, som kanske inte fått tillräckligt med inblick i hur internet egentligen fungerar. Man behöver ha ett ganska välutvecklat konsekvenstänkande för att inte hamna fel på nätet, och kanske behövs det mer information om sociala medier, i skolor och hemma för att man skall få en bredare bild av hela fenomenet.

Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Nej, jag har haft turen att hittills bara få snälla kommentarer. Håller tummarna att det fortsätter på det sättet!

Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Ja absolut, men mest för att det framkallar enorm skämsel för mig att läsa mina gamla texter från sena tonåren. Har alltid haft svårt för det där!

Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag önskar att jag hann lägga mer tid på det. Drömmen är ju att fortsätta studera, och då ha lite mer tid för bloggandet. Nu känner jag ibland att jag slänger ihop ett inlägg som jag kunnat göra bättre, bara för att kvällen är sen och middagen skall lagas. Och det är ju inte skoj!

Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Det hoppas jag verkligen!

 En ny kärlek har bosatt sig i mitt hjärta. Åh, vad jag inte skulle ge för att dra igång ett hemtelefonabonnemang och kunna konversera mina bästa vänner med hjälp av denna helt sanslöst tjusiga lur. En dag säger jag bara, tills dess så får vi drömma…

När det skall städas och fixas så görs det alltid bäst i tyllkjol. Det visste ni väl?

Och så var det äntligen dags för bilderna från mitt födelsedagskalas! Vilken fin skiva det var må ni tro. Så pass rolig att detta faktiskt är de enda bilderna som hann bli knäppta. Och kan ni tänka er att inte en endaste bild har jag hittat som är på mig och min fina glitterstass. Istället får ni mig i min blommiga älsklingsklänning, ungefär när nästan alla hade gått hem och jag kände för att dansa så bekvämt som möjligt med Josephine.

Det bästa på kalaset var dock Viktor som var utklädd till en mycket tjusig dam från 1940-talet. Till ingens förvåning så vann han bästa utklädnad och väl förtjänt må jag säga! nu tackar jag och bockar för en så himla tjusig fest med quiz, tal, mat, dans och kärlek från alla håll. Pust! Nu får det vara nog med födelsedag på i alla fall ett år.