Godmorgon! En ny dag, och kanske vågar man till och med hoppas på en frisk dag? Idag njuter jag i alla fall av solen, mina nyköpta gula tulpaner, och en ny klänning. Bilder kommer inom kort, men nu: Frukostlunch!

Ljuset i sjukdomstunneln börjar skönjas! Hej på er. Idag var första dagen sedan i söndags som jag borstade håret. Det ni. Det är inte alltid så tjusigt här hemma som man kan tro! Men vad som däremot är tjusigt är de här fantastiskt färgglada galgarna som jag snokade reda på på Åhléns för ett litet tag sedan. Hur fina!? 30 stycken för bara 87 kronor. Det är nästan så man baxnar. (Jag baxnade!) Och snart mycket snart kommer det sista av mina saker hit, och då skall jag hänga upp varenda en av alla mina finaste vårklänningar och låtsas som att snön inte längre faller utanför fönstret. Det ni. Det låter lite toppen det.

Jag ber om ursäkt till er alla för min frånvaro, både på internet och i verkligheten!  Influensan har fångat mig i ett järngreppo. Men snart ses vi igen mina små, och kanske kan jag då andas med näsan igen. Deal?

Nu beger jag mig alldeles strax iväg för ett förhoppningsvis spektakulärt nyårsfirande! Hoppas ni alla mår lika fint som jag, och att ni låter kramarna, dansen, skratten, kyssarna och champagnen göra er helt fantastiskt glada. Nu får 2012 göra sitt bästa för att ge oss ett underbart avslut, så ses vi här imorgon igen!

Gott nytt år!

Med flytten som närmar sig med stormsteg, så funderar jag ofta och mycket över inredning, känsla och stil. Hur vill vi egentligen ha det i vårt fina hem? Mestadels så har jag tänkt på möbler, mattor, färg och tavlor, men något som snurrat i bakhuvudet har även varit porslin och serviser. Vilken typ av tallrikar vill jag äta ifrån? Jag har snurrat mellan helvita enkla IKEA-tallrikar, till sirliga blommönster med guldkant.

Så vips, för några dagar sedan så slog det mig. Gröna Anna! Självklart är det den servisen, som jag haft i mitt livs alla olika kök sedan jag var liten, som jag skall ta med mig in i mitt och Joakims nygamla kök. Nu är bara förhoppningen att han tycker om den lika mycket som jag gör, eller åtminstone nästan. Och såklart, att jag lyckas se den lika ofta på loppmarknader och secondhandbutiker som jag gjort fram tills nu. Annars brukar det ju lätt bli så, att när man äntligen tänker inhandla något, så är det omöjligt att få tag på helt plötsligt. Var en hårsmån ifrån att få en hel servis skänkt till mig igår, men oturen slog till, och den var redan tingad. Aj! Men å andra sidan, så fyller jag 25, och vad är en bättre present att önska sig, än dessa fantastiska små konstverk:

Det finns vissa saker som gör mig helt nipprig. Söta fluffiga djur, vintageklänningar som passar perfekt, gamla medaljer från gymnasieskolor och massor av andra saker. Men en sak gör mig alltid lite extra stum. Nämligen gamla glas, muggar och bestick i fint skick.

För över hundra, ibland 200 år sedan, så satte sig familjer, älskande och ensamstående, gamla som unga, ner vid matborden, på bänkarna, i krogmiljöer, och åt mat tillsammans. Det dracks te och breddes smörgåsar, någon kanske fick i sig för mycket vin, och någon tog en extra bit tårta, fastän de lovat sig själva att låta bli.

Det är något visst med köksmiljöer, matrum och de tillbehör som hör till. Det får mig alltid att känna en extra fin känsla i magen när jag letar igenom loppmarknader och auktionskammare och får syn på den där gaffeln eller stopet som någon för länge sedan fört till sin mun. Matlagning och faktumet att man äter tillsammans, är väl något av de få saker som man alltid har gjort, och alltid kommer att göra. Det blir så lätt på något sätt att föreställa sig maten läggas upp på tallrikarna, i allt från små ruckel till vackra herrgårdar. Och jag kan utan svårighet föreställa mig dekadenta ungdomar som vräker sig i salongernas fåtöljer med ett glas vin i sin hand. Pratar entusiastiskt om politik och konst, eller bara om den vackra kvinnan vid bordet bredvid.

Att få plocka fram riktigt gamla gafflar och knivar, och föreställa sig att de för många, många år sedan lagts fram varsamt vid vackra tallrikar. Vid kanske ett bröllop eller en vanlig hederlig torsdagsmiddag, gör mig bara så innerligt himla glad. Jag skall någon gång hitta den där perfekta uppsättningen från tidigt 1800-tal, men än så länge drömmer jag bara.

*Bilderna kommer härifrån.

Nu har flyttlasset äntligen gått och jag är nerpackad i allt för många lådor och en dramaten. För tillfället huserar jag hemma hos min mor och katten Samira. Här äter jag räkor, stjäl mammas fina hudkrämer och försöker få till en fin utstyrsel med hjälp av det lilla jag fick med mig i resväskan, och nu har hängt upp på den gamla kära klädstången. Åtminstone fram tills den riktiga flytten går av stapeln. Ganska avslappnad tillvaro om jag får säga det själv. Skall även montera upp stativet så att vi kan sparka  igång lite bilder på allehanda outfits som jag lyckas knåpa ihop. Låter fint, så säg? Idag mjukstartar vi onsdagsmorgonen lite med en av mina favoritscener i en av mina favoritfilmer.