Nu kom Kristian Lundbergs nya debattbok från förlaget. Vilket smart omslag.
Läs och upprörs över klassklyftor och svaga grupper i samhället – och hur författaren menar att vi vant oss vid att vissa står utanför samhället. Skönt med författare som ryter till och uppmanar till solidaritet.

Titel: Kvinnan i svart
Författare: Susan Hill

Kuslig atmosfär, ett mystiskt hus på landsbygden och mörka hemligheter. ”Kvinnan i svart” har det mesta man kan begära av en riktigt spännande spökhistoria.
Arthur är en ung Londonadvokat som får uppdraget att fara iväg till en avlägsen ort på landet. Där ska han vara med på en fru Drablows begravning och ordna upp de papper hon lämnat efter sig.  
När han väl kommer dit blir uppdraget allt mer olycksbådande: Inga ortsbor vill prata om Drablow eller hennes ensliga hus, och på begravningen syns en märkligt blek ung kvinna som utstrålar ren illvilja.
Arthur trotsar sin otäcka magkänsla och bestämmer sig för att åka till huset genom dimman och få jobbet gjort. Snart får han uppleva sådant som han inte trott vara möjligt…
Boken kom ut för första gången 1983 och har tryckts i många olika upplagor. Detta är krypande läskigheter som nog inte ska läsas i ödslighet på landet.
Boken har filmatiserats och hade premiär 2012, med Daniel Radcliffe – mest känd som Harry Potter – i huvudrollen.

Kristian Lundberg – som slog igenom stort med arbetarklasskildringen ”Yarden” – kommer nu med en debattbok. Han gör upp med klassklyftor och utsatta grupper, som fattiga barn. Han menar att vi vant oss vid skillnaderna, och att vi måste börja prata om solidaritet.

Själv hade han en svår uppväxt med en psykiskt sjuk mamma. Han levde destruktivt som ung, och missbrukade alkohol och droger. Först när han var vuxen diagnosticerades han med adhd och bipolär sjukdom.

Jag intervjuade honom om detta och lite till – intervjun kommer i morgon.

Superläsning och riktigt tidsslöseri – här kommer de senaste av mina pocketrecensioner:

++++
Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami
Norstedts
NOVELLSAMLING Japanske Murakami tippas ständigt som Nobelpriskandidat, och han har också en alldeles egen, speciell stil. Som så ofta med novellsamlingar är den här ojämn, men bland de här sjutton berättelserna finns några riktiga pärlor.
”Den andra bageriräden” handlar till exempel om ett par som drabbas av våldsam hunger och bestämmer sig för att råna ett bageri mitt i natten. I ”En familjeangelägenhet” har huvudpersonens lillasyster träffat en kille som hon presenterar.
Murakami blandar vardagsrealism med vild surrealism helt hämningslöst, och trots att en del är galet fantasifullt på ett kul sätt så föredrar jag de noveller som beskriver dialoger eller människors inre mer realistiskt. Där finns inte ett ord för mycket, och det är omöjligt att inte sugas in i texterna.

+++
Jag tjänar inte av Jenny Åkervall
Norstedts
ROMAN Den här debutromanen är en mix av politisk thriller och samtidsdrama. Psykiatern Anna kläms mellan allt fler patienter och en familj som tycker att hon är borta för mycket. Ändå kan hon inte säga nej till ett spännande uppdrag som rör en minister.
Den andra huvudpersonen är en pressekreterare hos statsministern, som börjar ana sig till något stort och farligt.
Författaren har själv arbetat inom statsberedningen, och det märks att hon har kunskap om maktens korridorer. Det är en spännande berättelse, kanske med väl många trådar. Åkervall vill berätta både om maktfullkomliga män, livspussel, en sönderfallande psykvård och mycket mer.
Men som debut är ”Jag tjänar inte” lovande – hon skriver drivet och initierat och huvudpersonerna är intressanta.

++++
Onda flickor av Alex Marwood
Pocketförlaget
SPÄNNING Val Mc Dermid beskriver denna som ”oemotståndlig”, och visst är detta en riktigt svart och välskriven historia.
Det finns två parallella berättelser: För 25 år sedan tog två småtjejer livet av en ännu yngre flicka. Hela Storbrittanien förfasades och senare i livet fick de båda dömda skyddad identitet och kunde börja nya liv.
I nutid är miljön en sliten semesterort, där flera unga kvinnor mördas. Amber jobbar på ortens tivoli och blir inblandad på fler sätt än vad hon skulle önska. Journalisten Kirsty kommer dit för att skriva om fallen, men bjuds på en skrämmande överraskning.
Det här är krypande psykologisk spänning, och Marwood (som själv är journalist) är expert på att få till en kuslig atmosfär.

+
Dagarna med farmor av Frédérique Deghelt
Lind & co
ROMAN Nu är det så att jag inte gillar feelgoodböcker nåt vidare. Och när en roman beskrivs som ”härlig” ringer varningsklockorna. Den här var just som jag befarade: gullig, sentimental, uddlös. Förutom att slutet var förvånande lyckat.
Jade, ung journalist i Paris, bestämmer sig för att hennes farmor ska få flytta in till henne i stället för till ett hem. Mellan dem utvecklas en speciell vänskap (så klart…), samtidigt som det kommer in romantik i deras liv.
Tyvärr är huvudpersonerna högst irriterande, särskilt den unga kvinnan. Författaren vill nog göra henne sympatisk, men hon framstår som en självrättfärdig typ som tycker att alla andra är ytliga eller mindre begåvade medan hon besitter stora känslor och intelligens. Och givetvis är hennes nya förälskelse av en ytterst ovanlig dignitet. Suck.

++++
Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu
Natur & Kultur
ROMAN En driven debutroman som lyckas kombinera hur det är att växa upp till ung kvinna med att leva i väpnad konflikt. Boianjiu skrev den som 24-åring, inte illa.
Huvudpersonerna Lea, Avishag och Yael är tre tjejer som växer upp i en liten israelisk by. När de slutat gymnasiet är det dags för den obligatoriska värnplikten – författaren själv tjänstgjorde i den israeliska armén i två år. Hon skildrar vapenträning, vänskap, tristess och funderingar om framtiden ytterst trovärdigt.
Andra delar av boken handlar om livet efter militärtjänstgöringen, till exempel om en mörk hemlighet, dold i ett låst rum…
Egentligen är boken mer en novellsamling, eftersom den består av korta berättelser som hänger ihop på olika sätt. Oavsett vilket så är den klart läsvärd.

++++
Brännmärkt Karin Aspenström
Lind & co
SPÄNNING Jag kan bli trött på vurmen för att sanna historier skulle vara viktigare och bättre än fiktion. Men just i det här fallet gör det onekligen intrigen oerhört mycket mer fascinerande.
”Brännmärkt” handlar nämligen om en infiltratör som för polisens del nästlar sig in i bland kriminella i Hells Angeles, Bandidos och Brödraskapet. Det blir fruktansvärt spännande när han gör stora knarkaffärer och ibland hotas för att någon börjar misstänka honom.
Författaren har intervjuat huvudpersonen Peter Rätz, som i dag lever med skyddad identitet.
Detta är första delen i en trilogi. Det börjar med att Peter försöker leva ett vanligt liv, men snart får han allt farligare uppdrag av sin poliskontakt. Drivet skrivet, och som att få titta in i en hemlig värld.

Äntligen! En av mina favoriter, skräckmästaren John Ajvide Lindqvist, kommer med en ny bok i höst. Enligt honom själv är den tjock och innehåller många underligheter.
”I särklass det underligaste jag skrivit” säger han själv.
Låter klart intressant. ”Himmelstrand” är titeln.

Titel: Höglandet
Författare: Steinar Bragi
Två par reser ut på det isländska, ogästvänliga höglandet när dimman tätnar och de kör in i ett ensligt hus. Där bor två gamlingar, som råder dem att låsa dörren efter sig.
Låter det spännande? Det är det.  
Utan att avslöja för mycket blir det betydligt svårare än vad stadsborna trott att ta sig tillbaka till Reykjavik. Både själva naturen och mystiska händelser runt dem verkar vara emot dem. Atmosfären är otroligt skickligt skildrad, mörk och olycksbådade.
Jag brukar inte gillar utvikningar, men här är sido- och bakgrundsberättelser en del av behållningen. Till exempel finns finanskraschen som en svart fond: Båda männen har gjort sig stora förmögenheter som plötsligt inte är så enorma längre. De har för vana att ta droger och dricka för att döva sig. Kvinnorna känner inte varandra, och gör trevande försök till vänskap.
Lite påminner ”Höglandet” om John Ajvide Lindqvist i stämningen, och det är ett väldigt gott betyg.
Författaren:
Steinar Bragi, 38, är en isländsk författare och poet som bokdebuterade redan som 23-åring. ”Höglandet” är hans andra bok på svenska. Han ses som en i den nya isländska vågen av författare. Hans första bok på svenska, ”Kvinnor”, nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris 2010.

Bengt Ohlsson skulle aldrig i livet gå på swingerklubb. Men nu har han skrivit om en, i romanen ”Swing”. Och om vad som händer när ett tryggt par börjar söka nya vägar i sexlivet.

Jag träffade honom häromdagen och intervjun kommer i morgon.

Titel: Historien om Leon – Schindlers yngste medarbetare
Författare: Leon Leyson
Passar: Alla från cirka 12 och uppåt
Det kommer aldrig att finnas tillräckligt många röster för att påminna om vad som hände under andra världskriget. En av dem är i alla fall Leon Leyson, som har skrivit en gripande, skrämmande och lättläst skildring av sina upplevelser.
Leon var bara tio år när tyskarna invaderade Polen. Som jude hamnade han och hans familj i livsfara. De närmaste åren blev en helvetesvandring med tvångsförflyttningar, svält, arbetsläger och människor som dog runt omkring honom.  
Det är nästan ofattbart att försöka tänka sig hur en liten pojke tas ur skolan, tvingas arbeta och få så lite mat att han plockade upp potatisskal, skrubbade dem och åt dem. Och hela tiden var han fruktansvärd rädd.
Mitt i misären hade Leon tur – han hamnade på Schindlers lista över judar som räddades. Schindler var tysk affärsman och nazist, men såg ändå till att många judar slapp avrättas.
Efter kriget utvandrade Leon och hans föräldrar till USA.
Författaren:
Leon Leyson hette från början Leib Lezjon. Han började tala om sina upplevelser från kriget efter att Steven Spielbergs uppmärksammade film ”Schindlers List” kom 1993. Leon Leyson dog dagen efter att manuset till den här boken var klart förra året.

Ja, det kan man undra ibland, både när det gäller i arbetsliv, media och som sexuella varelser. Nu finns en alldeles utmärkt antologi i ämnet:

Titel: Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0
Redaktörer: Estrid Bengtsdotter och Kristina Thulin

Jag blev både rörd, glad, förbannad och fundersam när jag läste den här helt underbara antologin om att vara medelålders kvinna. Skribenterna är ett gäng som har en bokklubb, där det mesta diskuteras högt och öppenhjärtigt. Medverkande är bland andra Helena von Zweigbergk och Annika Lantz.

Här finns jobbiga berättelser om hur deppigt det kan kännas när kroppen åldras och klimakteriet är ett faktum. Men också uppmuntrande texter om det sköna i att ha erfarenhet och veta vad man vill i livet.
Det handlar om trötthet på bossiga gubbar, och om hur passion kan få en medelålders kvinna att svika sig själv.
Som en röd tråd går känslan av osynlighet: I arbetslivet, kulturen och också när det gäller att inte bli sedd som en erotisk varelse på samma sätt som i ungdomen.
Jag kastade mig in i den här mixen, och tycker att ni också ska göra det.

Ibland överträffar verkligheten dikten. Nu existerar verkligen Solsidan-Mickans barnbok, som hon hade en galen idé om.
Gissar att det blir rusning från överklassfamiljer med vita soffor…