På söndag kör vi igång en ny sommarserie på Aftonbladets boksidor. Eftersom många gillar att läsa deckare i hängmattan har vi samlat fem av våra mest intressanta deckarförfattare. De berättar mycket om miljöerna i sina böcker. Med det temat blir det också en hel del fina semestertips.

Först ut är Liza Marklund, som pratar om sin bokhjältinna Annika Bengtzons Stockholm. När jag träffade henne hade hon inte gjort någon intervju sedan debatten om ”Gömda”, och hon hade lagt det bakom sig. Men poängterade verkligen att den inte är en faktabok…

Eftersom jag bara hinner läsa böcker som är viktiga för mig i jobbet blir det en del jag inte hinner med, tyvärr. Så i sommar ska jag läsa Augustprisvinnaren P O Enquists självbiografiska ”Ett annat liv”. Och så är jag nyfiken på fotografen Sanna Sjöswärds ”MIn mamma är en persisk prinsessa”, som också är självbiografisk. Den handlar om hur hon som adopterad från Iran söker upp sina rötter. Läs gärna en intervju med henne här.

Jag gillar temat ursprung, och vad som formar en till den man är.

Har någon annan några bra boktips? Vad ska ni läsa i sommar?

Björn Hellberg, som lett ”På spåret” ihop med Ingvar Oldsberg i 20 år, är också deckarförfattare (och en himla massa annat – han verkar väldigt energisk!). Hans nya deckare handlar om en kvinnlig journalist som nystar upp skumma saker i tennismiljö.

Jag gjorde en kortintervju med honom, här kommer den:

Hur fick du idén till ”Den vita döden”?
– Det är en gammal ambition som legat till sig i trettio år. Jag har skrivit 25 böcker om tennis och lika många deckare och tänkte att kombinationen är ganska ovanlig. Så var det kul och vitaliserande att ha en kvinna i huvudrollen efter att ha berättat om kommissarie Sten Wall så länge. Nytt är också att i den här boken är det verkliga miljöer, som Båstad och Stockholm.
Du har tagit livet av ungefär 55 personer i dina böcker – vad är det som är så kul med att skriva deckare?
– Jag siktar på hundra personer. Jag har faktiskt varit intresserad av deckare sedan barnsben och skrev mina första deckarmanus redan som 15-åring. Refuseringsbreven var långa i alla fall …  Jag tror att många med mig har ett behov av spänning.
Tjugo år i ”På spåret”, författarskap, underhållning – hur hinner du allt?
– Jag är en energisk person, men också flitig och disciplinerad. När det gäller skrivandet citerar jag Olov Svedelid som tyvärr gått bort: ”Inspiration är världens mest överskattade ord.” Det handlar i stället om disciplin.  
Namn: Björn Hellberg.
Ålder: 64. Yrke: Författare, journalist och underhållare.
Familj: Gift, sju vuxna barn.
Hemort: Laholm.
Aktuell: Med deckaren ”Den vita döden”

Vädret är det stora samtalsämnet inför midsommar. Men regnar det kan man ju alltid vara inne och läsa..! Något romantiskt kanske passar nära midsommaraftons natt, som Tolstojs ”Anna Karenina”, allt av systrarna Brontë, eller varför inte Carl-Johan Vallgrens ”Den vidunderliga kärlekens historia”. En annorlunda syn på kärlek finns i Ray Kluuns ”Det kallas kärlek” om otrohet, cancer och en stor livsförändring. Gråtvarning på slutet.

Själv ska jag börja nosa lite på höstböckerna, först ut blir den kommande romanen av Sara Kadefors.

Ha en riktigt skön helg!

För första gången på tio år så minskade bokförsäljningen förra året, med sex procent. Fast året innan var ett toppår, då hela 45 miljoner böcker såldes. Detta och mer därtill visar statistik från Förläggareföreningen. Branschen tror att det beror på allmän lågkonjunktur och illegal nedladdning från nätet.

Jag får ju personligen böcker så det räcker i jobbet, men även om jag hade jättekris i plånboken skulle jag nog i alla fall köpa pocketböcker annars. Sparar ni in på böcker? Går det lika bra att låna tycker ni?

Danska Hanne-Vibeke Holst har ju skrivit de utmärkta böckerna ”Kronprinsessan” och ”Kungamordet”. som blivit tv-serier med Alexandra Rapaport och Reine Brynolfsson i huvudrollerna. Nu kommer del tre om politik, kvinnor, relationer och maktspel: ”Drottningoffret”.

Hon kan verkligen konsten att skriva feministiskt på ett underhållande sätt – och samtidigt klokt.

Läs min kollega Ingalill Mosanders intervju med henne här.

Fantasyartat om mjukdjur och gott och ont – kan det vara nåt? Ja,den svenska romanen ”Amberville”, som är del ett av fyra, har blivit en internationell succé. Men förlaget och författaren håller benhårt på att han – eller hon? – ska vara hemlig. ”Tim Davys” är bara en pseudonym.

Jag har läst de mest märkliga spekulationer på nätet, som Maud Olofsson?! Någon som har en aning?

Jag fick en mejlintervju i alla fall:

Hur känns det som svensk att USA-förlaget Harper Collins köpt världsrättigheterna till dina böcker?
– Först köpte de världsrättigheterna till ”Amberville”. Det var för bra för att vara sant. Det är bättre än för bra, det är surrealistiskt. Därefter beslöt de sig för att köpa rättigheterna till de kommande tre böckerna i serien, surrealism blev absurdism. Men på ett bra sätt. Jag kan dra mig tillbaka. Sitta i en gungstol och dricka cocktails ur ett sugrör och lyssna till den milda brisen genom palmernas blad under resten av livet. (Efter det att jag skrivit de sista två böckerna, förstås.)
Dina romanfigurer är mjukisdjur – vilken är din favorit?
– I ”Amberville” finns det en enhornad, homosexuell mjukdjursgasell som extraknäcker som prostituerad för att finansiera sitt missbruk. Han har hjärtat på rätt ställe. Honom gillar jag mycket.
Varför vill du inte avslöja ditt riktiga namn?
– I en litterär ankdamm av superegon fanns det helt enkelt inte plats för ett till. Dessutom drunknar mjukdjur som bekant i dammar.
Namn: Hemligt. Bland gissningarna om vem som döljer sig bakom pseudonymen Tim Davys kan nämnas Håkan Nesser och Carl-Johan Vallgren.
Bakgrund: ”Amberville” (2007) är den första av fyra böcker och utspelar sig i en fantasistad full av mjukisdjur. Den lanserades på ett udda sätt, bland annat genom att skicka ut purjolökar och disktrasor till bokbloggare. Del två, ”Lanceheim”, har kommit ut i Sverige.
Aktuell: Gör internationell succé. ”Amberville” är såld till 23 länder.

När det var 20 år sedan massakern på Himmelska Fridens Torg i Peking för någon dryg vecka sedan hade jag en bok i huvudet som jag ville tipsa om, men titeln flög i väg. Nu kom jag på den:

”Vilda svanar” av Jung Chang. Jag säger bara en sak: Läs!

Här skildras Kinas 1900-tal genom tre generationers ögon. Medan vänsterrörelsen här hemma hyllade Mao var inte kommunismen i Kina så festlig precis… Det här är en riktigt välskriven sidvändare som är späckad av både kunskap och känslor. Boken bygger på författarens egen släkthistoria. Helt enkelt en fantastisk bok.

Är det inte lite komiskt egentligen: När människor ska tipsa andra om böcker eller berätta vad de läser – alla tycker bara om klassiker, hippa böcker på originalspråk eller någon väldigt udda, speciell bok. Det spelar ingen roll om det är i media, på boksajter eller privat, det verkar viktigt att visa att man är en fin och intelligent läsare.

Ska jag säga förresten, som alltid berättar att min favorit är Joyce Carol Oates eller typ Dostojevskijs ”Idioten”…

Men visst har man några ”dåliga” böcker som betytt mycket, eller som man läser i smyg i hängmattan en sommardag?

När jag var tonåring älskade jag de franska romanerna om ”Angelique” och tantsnuskromaner som ”Grottbjörnens folk”. Nu för tiden… tja, många hackar på ”Da Vinci-koden”, men jag gillar den.

Har ni några ”dåliga” böcker som ni gillar? Är det bättra att läsa lite skrutt än inget alls? Det tycker jag i alla fall.

Jag börjar fatta charmen med att förlägga bokintriger till Gotland. Är här på tvådagarsresa för att intervjua Anna Jansson och Mari Jungstedt. Det finns så många vackra, spännande och historiska platser.
En ovanligt lyxig jobbresa med trevlig fotograf, roliga intervjuer och soligt väder.
Har inte varit på Gotland sedan 9:ans skolresa…