I Aftonbladet finns ju numera ett uppslag på lördagar som heter ”Bäst just nu”, där bland annat jag är med och tipsar om böcker.

Här kommer några godbitar från den senaste månaden:

Välkommen till den här världen av Amanda Svensson /inbunden

ROMAN. Den här berättelsen om tre unga var en av de nominerade till årets Augustpris i den skönlitterära klassen. Grunden är en kärlekshistoria mellan Greta och Simon, två vilsna själar i klubblivets Köpenhamn. I utkanten finns också Claus, Simons svartsjuka barndomsvän.Språket är lekfullt och experimentellt och ändå lättläst. Originellt och nyskapande.

Med slutna ögon av Gianrico Carofiglio /pocket

SPÄNNINGSROMAN. Carofiglio förtjänar att upptäckas av fler. Han är antimaffiaåklagaren som alltid längtat efter att skriva.Här åtar sig advokaten Guido Guerriri att försvara en misshandlad kvinna. Guido är en antihjälte som grubblar över rätt och fel, och är modig på gränsen till dumhet. När jag intervjuade författaren berättade han att Guido har fått samma humor som han själv. Roligt, spännande och mycket välskrivet. 

Porträtt av crackmissbrukaren som ung av Billy Clegg /pocket

SJÄLVBIOGRAFI. Vetskapen om att boken bygger på verkligheten gör att det är omöjligt att sluta läsa. Billy Clegg var utåt sett en litterär agent som det började gå bra för, med pojkvän och ett socialt liv i New York. Vissa perioder flydde han från allt, tog in på hotell och gick ner sig på crack och vodka. Texten beskriver en människa i totalt sönderfall.Tillbakablickarna på hans tvångsbeteenden och känslokalla pappa ger berättelsen djup.

Paganinikontraktet av Lars Kepler /pocket

SPÄNNINGSROMAN. Nyligen kom Keplers tredje bok, ”Eldsvittnet” ut. Om du gillar makarna Ahndorils stil, passa på att läs denna först. ”Paganinikontraktet” är min favorit.Intrigen är snyggt ihopsnickrad, och det är färre otäcka våldsscener. Intelligent spänning, helt enkelt.Läsaren kastas snabbt in i historien, där den unga chefen för Svenska Freds- och skiljedomsföreningen förföljs av en yrkesmördare. Och så hittas en hög direktör hängd. Kriminalkommissarie Jonna Linna kopplas in.

Brixton Beach av Roma Tearne /inbunden

ROMAN. En riktig läsupplevelse om en konstnärligt lagd liten flicka och hennes familj. Alice är nio år och bor på Sri Lanka när inbördeskriget närmar sig. Hon och mamman lämnar allt för att följa efter pappan till London och skapa ett nytt liv.Men både hon och mamman förblir främlingar – både för landet och inför andra. För många sorger och det hotande våldet har skadat dem.”Brixton Beach” är en fin berättelse om identitet, livskriser och det svåra i att veta vad som är kärlek.

Har man inget liv får man köpa ett som alla andra av Jonas Gardell /inbunden

TWITTERSAMLING. Hahaha! Här är en liten bok med samlade visdomsord från Gardells twittrande (twitter är alltså mikrobloggande, där inget stycke får vara längre än 140 tecken).Liksom i de flesta textsamlingar är resultatet ojämnt, men det står jag gärna ut med för vissa guldkorns skull. En del av hans tweets är mer privata och handlar om hemmalivet med barn och maken Mark Levengood. Andra är iakttagelser, bland annat om politik och kungafamiljen. Roligast är det när Gardell driver med sig själv.

En fager mö av Joyce Carol Oates /pocket

ROMAN. En av min favoritförfattares kortare romaner finns nu i pocket. Som vanligt lyckas hon skildra det amerikanska samhällets klass- och maktstrukturer genom sina huvudpersoner.Här blir det en total krock när barnflickan Katya, 16 år och med trasig bakgrund, lär känna  Marcus, en välbärgad äldre man. Det börjar som en oskyldig vänskap, men vänds steg för steg över i något helt annat. Skickligt och suggestivt berättat.

Be för mig i tusen år av Yiyun Li /inbunden

NOVELLSAMLING. Li besökte nyligen den internationella författarscenen i Stockholm. För alla som inte var där duger det gott att läsa hennes senaste samling berättelser.Här finns ett tudelat Kina där de gamla traditionerna krockar med det moderna. Allt förändras, och människorna tvingas anpassa sig på olika sätt. Vi möter bland annat pappan som gömmer undan sin cp-skadade dotter, och en homosexuell man som återvänder till sin mamma.

Vintervålnader av Kate Mosse /pocket

SPÖKHISTORIA. Behållningen är den suggestiva, lite dimmiga känslan som hänger sig kvar ett tag efteråt.Vintern 1928 är engelsmannen Freddie ute och reser i ett försök att glömma sin storebrors död i första världskriget. Han råkar ut för en snöstorm och hamnar i en liten fransk by. På en byfest träffar han en gåtfull ung kvinna – märkligt närvarande och ogripbar på samma gång.När han försöker hitta henne igen har ingen hört talas om henne.

The Clash av Strummer, Jones, Simonon, Headon/ Danskt band

ROCKBIOGRAFI. Böcker om band och artister har stått som spön i backen de senaste åren. För alla som har någon sorts relation till detta legendariska band är det här är riktigt kul bok, inte minst tack vare bilderna.Här berättar medlemmarna själva om sina år med bandet, och det finns en hel del fakta – som turnéplaner – för den som är lagd åt det nördiga hållet.

Jag har ju hyllat Aino Trosells fantastiska roman ”Hjärtblad” en hel del. Men det är inte alltid så lätt att veta vilken sorts roman man ska skriva, det märks i betraktelsen här nedan.

Jag fick nämligen en liten fin text av Aino Trosell att publicera här. Läs långsamt, tänk och njut:

Att möta en roman

är synnerligen riskabelt.

Man utsätter sig för en risk.

Det vettigaste man kan göra är

att byta trottoar

samt se

åt ett annat håll.

Då lufsar den kanske bort och

attacken går liksom över.

 

För om man möter en roman

och börjar lyssna på den

så kan det sluta riktigt illa

man kan börja skriva!

Man hamnar i denna romans garn

och kan inte komma sig iväg

förrän man har skapat den

och krossat den

likt en upptäcktsresande

krossande ett hav. Och det vet man ju

att sådant tar och tar

tar kraft, tar allt!

 

Så betänk

vilket flängande

från trottoar till trottoar

för att slippa möta

romanen!

Tack och lov så

ser man den på långt håll.

Berätta mig

står det i neonskrift över hela honom.

Han är många!

 

Tag er i akt säger jag bara.

Tunnelseende anbefalles,

inte låtsas om och

absolut inte ta ögonkontakt

för då kan det vara kört

och sedan sitter man fast:

arbete upp över öronen –

research!

Och sedan då? Just det –

man ska vara ingenjör!

Arkitekturen, strukturen

och alla detaljer

för att därefter slutligen

fastna framför datorn

med löpande text, sida upp och sida ner

i månaderna sex.

Då är första versionen klar.

Den ska följas av ytterligare fem.

Och sedan förläggaren.

Och redaktören.

Och korrekturet.

Och sedan buren,

alltså jungfruburen

alltså själva förpackningen.

Alltså omslaget.

Ett förfärligt kackel

för nu är alla med och tycker.

Ända tills man trycker.

Två år efter det där olycksaliga mötet.

 

Så var inte öppen

se ner eller åt sidan

möt inte blickarna

från alla romaner.

Du kan bli fast

bli internerad i åratal.

Med jämna mellanrum

kommer därtill våndan:

de är ju så många?

Hur ska jag kunna veta

att den här romanen jag tecknar

är just den rätta?

 

Det får jag aldrig veta.

Ständigt möter man flera.

Det skulle vara roligt att få läsa

några andra än de egna.

Men till det finns

ingen tid.

Aino Trosell

Det här är en Riktig Roman, att lägga sig i soffan med timmar i sträck. Läs!

”Hjärtblad” av Aino Trosell

Det är inte många romaner som frestar på tårkanalerna.”Hjärtblad”, som finns i pocket nu, lyckades.Vi får möta dalkullan Hulda, som upplever förra sekelskiftets enorma förändringar.

Det här är en kärlekshistoria, en arbetarroman, en barndoms- och kvinnoskildring och historisk berättelse i ett. På sina ställen så känsligt skriven att den ger gåshud. Huvudpersonen är så mänsklig att jag vill krama henne.Se till att ha en bra stund avsatt för läsandet, och var beredd på viss sorg när sidorna tar slut.

Det är 1860-tal, och dalkullan Huldas barndom är fylld av hårt arbete och brist på mat. Hon vill något mer med livet, och som ung vandrar hon till Stockholm för att söka lyckan. Hon får vara med om en enorm klassresa, men i hjärtat är hon missnöjd. Hon brinner av längtan efter riktig kärlek, och att göra något viktigt av sitt liv. Så hon bryter upp igen.

Författaren: Aino Trosell är 62 år och född i Malung, precis som sin huvudperson. Hon räknas som en av våra främsta moderna arbetarförfattare.

Apropå antologin ”Happy, happy” om skilsmässa – det är ofta extremt intressant att läsa om trassliga och jobbiga kärleksrelationer, feelbadlitteratur när den är som bäst.

Här kommer därför några tips i den stilen:

• ”Bitterfittan” av Maria Sveland. Sara flyger till Teneriffa för att fundera över vart kärleken och jämställdheten tog vägen när första barnet kom.

• ”Jag tror vi behöver prata faktiskt” av Jon Jefferson Klingberg. Om småbarnspappan Karl Mikaels första år som skild. Spännande att ta del av en mans känslor kring svartsjuka, kärlek och mycket mer.

• ”Ur vulkanens mun” och ”Mats och Anna bor inte här längre” av Helena von Zweigbergk. I den första åker Anna och Mats på en desperat rädda-äktenskapet-charter med sina två barn. Den andra är ny, en uppföljare som beskriver hur det gick för dem.

• ”Maken” av Gun-Britt Sundström. En 70-talsroman som blivit en modern klassiker. Den unga Martina brottas med hur en lyckad kärleksrelation ska se ut – bör man gifta sig? Hur viktig är passionen? Vad kan man egentligen begära?

Ja, förra veckan var ju snart 80-åriga författaren, frihetskämpen och feministen Nawal El Saadawi från Egypten här. 

Jag fick en upplyftande pratstunde med henne och gjorde en kortintervju. Den kommer här:

Hur vill du beskriva din senaste bok ”Den stulna romanen”?

– Den är byggd av många starka känslor – passion, ilska och hopp. Den tar ställning för alla svaga i samhället. Handlingen ger en föraning om revolutionen i Egypten. 

– Boken handlar om den föräldralösa Zina som gör motstånd mot makten och patriarkatet genom sin kreativitet. Zina är delvis jag. Jag föddes förtryckt, men befriade mig och har fortsatt kämpa för rättvisa. Jag ger aldrig upp hoppet.

Är du någonsin rädd av dödshoten du fått?

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd alls. Men för mig är döden lika mycket att inte fortsätta skriva som att bli skjuten. Tystnaden är döden.

– När jag satt i fängelse tre månader skrev jag mina memoarer, så jag kände mig inte fängslad.

Varför menar du att världen vore bättre utan religion?

– Religion är politik, och de ”heliga” böckerna  är skrivna av män för att kontrollera kvinnor och de som är svagare. De handlar om ekonomi, sexualitet och män och kvinnors roller – det är ideologier snarare än religion. Det är ingen gudomlighet som står bakom detta, det säger det sunda förnuftet.
Namn: Nawal El Saadawi.Ålder: 80 år i oktober.Yrke: Författare, psykiater.Familj: Två vuxna barn.Bor: Kairo, Egypten.Aktuell: Sverigebesök. Hennes senaste bok ”Den stulna romanen” är aktuell på pocket (Ordfront).

Så känner sig i alla fall huvudpersonen Peter i Erik Helmersons nya roman ”Den onödige mannen”. En både rolig och sorglig nutidshistoria. Jag gjorde en kortintervju med honom:

• Varför tycker Peter att han är onödig?

– Det ställs många krav på den moderna människan. Män förväntas vara framgångsrika, vältränade och snygga. Dessutom förväntas män fortfarande, om allt ställs på spel, kunna försvara sin familj fysiskt. 

– Peter är inte ung, inte framgångsrik och han är helt oanvändbar i alla sorters slagsmål. Han tycker dessutom att han är misslyckad både som äkta man och pappa. Och då har han ingen plats kvar, ingen funktion att fylla.

• Är det synd om den moderne mannen?

– Nej. Som kollektiv är det alldeles för stort och spretigt för att det ska vara synd om det. Men ett av syftena med boken var just att undersöka en person som tillhör ett privilegierat kollektiv – vita medelålders medelklassmän – men som inte känner sig ett dugg privilegierad. Han är tvärtom ganska trasig och ömkansvärd. Det är en intressant kontrast.

• Har du själv haft någon medelålderskris? 

– Ja, till skillnad från puberteten kom jag in i den tidigt. Jag var trettio och blev totalt hypokondrisk, trodde jag hade hjärntumör och hjärtinfarkt samtidigt och hela tiden. Sedan bara måste jag ha en röd Vespa. Så gick det över.

I vissa kretsar på 70-talet alltså. I dag intervjuade jag nämlligen Åsa Moberg, en gång ung kaxig kolumnist på Aftonbladet, numera debattör och författare. Hon skrev en roman i mitten av 70-talet som snart kommer ut. Den har legat till sig i byrålådan.

Den handlar om hennes egna relationer och tidsandan då. Bland annat skriver hon att hon fick skämmas för att hon var trogen sin sambo, författaren Tor-Ivan Odulf, under många år. Det var helt ute i de kretsar hon umgicks i.

Spännande att prata om allt som förändrats. Blev upplivad! Kunde pratat med henne i timmar.

Intervju kommer framöver på boksidorna förstås.

 

Mara Lee har tidigare skrivit romanen ”Ladies”. Hennes nya roman ”Salome” har rosats av kritiker i dag. Jag gjorde en kortintervju med henne:

Hur vill du beskriva din roman ”Salome”?

– Den handlar om Elsa, som är 14 år. Om hennes raseri, vilja och sökande.  Boken kretsar kring hennes liv, skolan, bästisen Veronica som är sjuk, dansen. En dag får hon en fosterbror, och mötet med honom drabbar henne på ett sätt hon inte kan hantera. Elsa är en person som vill mycket, en kraftfull person som vägrar att bli ett offer. Men hennes vilja och raseri, hennes begär är så starkt att det skapar kaos, förstörelse, men också stunder av nåd.

Varför valde du att skriva om en flickas tonår?

–  Det är en magisk tid. Jag var intresserad av att skriva fram passionen, alla de akuta, bråddjupa känslolägen som är så karakteristiska för tonårstiden. Miljöer och ting som ter sig banala, men som för en fjortonåring kan innebära höjden av laddning och dramatik: en kemisal, doften av snö, en skolkamrats blonda lugg.– Jag ville skildra unga flickor som begärande, handlande varelser, inte bara offer för  omständigheterna. Flickorna i boken är starka, egensinniga men varken goda eller onda. 

Du forskar, har översatt och undervisat och skriver. Vad är roligast, och varför?

– Det är roligt på olika sätt, och det är improduktivt att försöka jämföra. De förutsätter varandra, korsbefruktar och stärker.
Namn: Mara Lee.Ålder: 38 år.Yrke: Författare och forskare.Bor: Stockholm.Aktuell: Med romanen ”Salome”  Hon debuterade med den uppmärksammade ”Ladies” 2007. 

Alltså nu får jag skärpa mig med bloggen. Massa helger och väldigt många böcker är inte bra för bloggmoralen. Här är lite av det nya/nyutkomna som legat på skrivbordet den senaste tiden:

• ”Låt de gamla drömmarna dö” av John Ajvide Lindqvist. En samling av alster i olika genrer. Skräck förstås, men också scener ur tv-manus och en absurd berättelse där författaren gör sig själv till väldigt osympatisk typ. Intervju kommer på lördag.

• ”Oskuldens tid” av Edith Warton. Nyutgåva i pocket. Ni kanske har sett filmen med Michelle Pfeiffer? Bitsk skildring av New Yorksocieteten i slutet av 1800-talet. En passionerad kärlekshistoria hotar att bryta konvenansen totalt. Mer om denna i kommande Söndagsbilagan.

• ”Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad. En debutroman som bygger på författarens egna upplevelser: När han var tjugo giftes han bort mot sin vilja, med en kusin som han inte kände ett dugg för. Modigt och intressant.

• Till sista andetaget” av Anne Swärd, ny på pocket. En snyggt komponerad och annorlunda kärlekshistoria om den unga tjejen Lo och den flera år äldre, udda killen Lukas. Berättelsen växlar mellan hennes barndom och liv som vuxen.

• ”Hemligheten” av Philippe Grimbert. En roman som bygger på verkligheten. En lite pojke växer upp i efterkrigstidens Paris. Genom en vän till familjen får han veta att hans mammas och pappas historia inte alls är som han trott. En efter en rullas hemligheterna upp.

 

 

Ja, det har han i alla fall en i brittiska Philip Pullmans intressanta roman ”Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren”. Tvillingbrorsan heter Kristus och är den som förskönar allt som händer Jesus, så att det ska bli fascinerande berättelser att berätta vidare i Bibeln.

Vad passar bättre inför jul än att skriva om en kontroversiell Jesusbok? I morgon kommer min intervju med Pullman på Aftonbladets boksidor.

Ha en bra läshelg.