Friedrichshain är den stadsdel i Berlin jag har absolut bäst koll på när det gäller restauranger. Inte bara för att jag bor här, utan också för att det inte finns så värst många. Eller, nu ljuger, det finns jättemånga restauranger här, men de flesta skulle jag snarare beskriva som barhak (alla med likadan skabbig inredning och femtioelva miljoner olika rätter på menyerna) och kanske inte som ställen som levererar en minnesvärd restaurangupplevelse.

Jag ska försöka skriva ihop en guide till de restauranger här som är riktigt bra så småningom, men i dag får ni nöja er med ett skönt litet budgettips.

Fliegender Tisch på Mainzer Strasse serverar god vardagsmat. Hamburgare, risotto och pasta, sådana saker. Det är rejält och gott – och prisvärt. De flesta rätterna kostar runt 8 euro. Stället är litet och atmosfären mysig. En riktig kvarterskrog!

Kort sagt, för er som vill ha bra mat för en liten penning i Friedrichshain– håll er borta från de turistiga barhaken längs med Simon-Dach-Strasse och ät med Friedrichshainarna på Fliegender Tisch istället.

Jag köper ofta snittblommor, och allra helst köper jag dem på Kiezblume i Friedrichshain.

Det går knappt att vara i butiken, den grönhåriga kvinnan som har den röker så att hela lokalen ligger i tjock dimma – efter bara någon minut är jag så tårögd att jag knappt ser vilka blommor jag väljer och jag får akta mig noga för att inte trampa på hennes två vinthundar som sprider ut sig över golvet. Mitt bland rosor och ranunklar. Den ena hunden har förresten ett blått och ett brunt öga.

Men bortsett från röken är inredningen romantiskt drömmig, och blommorna och arrangemangen så vackra att jag helst skulle vilja ta med mig allt hem.

Den där kontrasten mellan det punkiga och prydligt perfekta får mig att bli alldeles lycklig, den påminner mig om varför jag tycker så mycket om Berlin. Det oförväntade. Det fria. Det huller om bullriga.

Berlin hjärta Johanna lika med sant.

Det verkar som att Apartment ska stängas. Vet du inte vad det är? No worries, det är inte så många som gör det.

Apartment är en butik här i Berlin som är så ball att bara de som känner till den vet var den ligger. Det finns ingen skylt som syns, i alla fall om man inte går väldigt nära, ingenting i skyltfönstret och själva butiken är i källaren. Utifrån ser stället ut som en tom lokal.

Coolt eller bara fånigt att vara så hemlig? Jag röstar på det senare, men så är jag väl inte så himla ball heller.

Hur som helst, butiken har massor av fina och häftiga designerkläder i den övre prisklassen som nu reas ut till mellan 50 och 70 procent. Utförsäljningen pågår till sista februari. Dit och fynda!

(Och jodå, adressen finns på hemsidan.)

– Du cyklar på trottoaren trots att det är strängt förbjudet (men alltså, alternativet är att din cykel skakar sönder av de ojämna kullerstenarna).

– Du tycker att det är helt normalt att ta en öl före klockan elva på morgonen. På tunnelbanan.

– Du börjar skälla ut främmande människor när de gör något du tycker är fel.

– Du stannar för röd gubbe. (Jag begriper förresten inte varför alla är så laglydiga på just den här punkten, men det ligger säkert någon djup, kulturell förklaring bakom.)

– Du håller dig till ”din sida” av staden, alltså antingen den östra eller den västra. En riktigt berlinare flänger inte över den gamla gränsen. Så är det bara.

– Du tar en macka med rå fläskfärs till lunch (okej okej, kanske snarare typiskt tyskt än just berlinskt, mettwurst äts ju på fler ställen än här i Berlin. Men ändå!).

– Du dricker Club-mate istället för kaffe för att hålla dig pigg.

– Du inte har några problem med att basta naken med främlingar. Av båda könen.

– Du inser att du minst en gång om dagen ser något du aldrig sett förut. En cykel upphängd i en lyktstolpe, ett märkligt konstverk, en konsert som hålls på en balkong du råkar gå förbi…

– Du börjar fundera på att åka härifrån under vintern – för att du vet hur jäkla fantastisk den här staden är under våren, sommaren och hösten och inte står ut med kontrasten.

– Du tycker att det är helt naturligt att äta middag vid elvatiden inför en utenatt – ett måste om man ska orka festa till tiotiden morgonen därpå.

– Du tycker att det är helt naturligt att bete sig enligt ovanstående trots att du passerat trettio. Eller fyrtio. Eller femtio.

– Du har ett barn som uttalar det tyska ordet för gevär (gewehr) med j, men är inte  säker på om han pratar sveutsch, en blandning av svenska och tyska, eller har lagt sig till med en grov Berlinaccent (berlinare byter alltså ofta ut g:et till ett j. Gut=jut etc.).

Okej, det sista var kanske lite väl specifikt för mig och min son. Men nej, jag vet inte om mitt barn pratar sveutsch eller berlinisch längre. Oh je!

Nu har det förvisso precis varit Berlin Fashion Week och stan har drällt av väldressade snyggisar, men alltså – det är inget vi vanliga dödliga här borta i Friedrichshain märkt. Åtminstone inte vi som befinner oss i kategorin småbarnsmorsor med framför-datorn-jobb och cirka fem minuter göra-sig-i-ordning-tid på morgnarna.

Men, alla bloggtexter och nyhetsbrev om modeveckans coola partyn och unga, heta designers har ändå påmint mig lite om hur det var, back in the days. I mitt Stockholmsliv.

Jag har aldrig varit någon fashionista, men jisses vad många morgnar jag stått framför garderoben och desperat rivit bland kläderna med samma tanke på repeat i skallen: JAG HAR INGET ATT HA PÅ MIG!

Men nu ska ni höra – det här har inte hänt en enda gång sedan jag flyttade till Berlin.

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske lämnade jag fåfängan i Sverige, kanske har jag bara blivit äldre och mer obrydd. Eller så är kulturen i Berlin helt enkelt inte lika ängsligt snyggfokuserad som den är i Stockholm. En kombination, förmodligen, men jag tror mest på det senare.

Berlin må vara i framkant när det gäller mycket, men känd för sina välklädda invånare är stan knappast. Här gäller det snarare att inte klä upp sig alls om man vill komma in på balla nattklubben och skjorta på killar till vardags? Snobbigt! I alla fall här där jag bor, i den tidigare ganska ruffa, men numera hippa, stadsdelen Friedrichshain.

Och jag älskar det. Jag tycker att det är skönt att alla inte är så jäkla snygga hela tiden. Att det inte är ett dugg konstigt att ha samma tröja varje dag, att dra på sig en noppig mössa utan att bry sig det minsta, att skippa sminket och aldrig ha ångest över att jag inte har något att ha på mig. Ja, om jag inte ska på något galej i Sverige förstås.

Det är kort sagt härligt att bo i en stad där jag kan skita i att vara fin när jag inte känner för det – utan att för den sakens skull känna mig som en sunkig outsider.

Vad säger du? Blir du snyggstressad där du bor? Mer om vad som gäller i klädväg när man ska gå ut i Berlin kan du läsa i det här inlägget.

Sökmotorer och betygsättarsidor i all ära – när det finns så bisarrt många hotell att välja mellan kan det ändå kännas närapå omöjligt att hitta det mest prisvärda, charmiga och personliga hotellet. Ingen panik, jag ska hjälpa er. Här har ni fem ställen i Berlin, som alla erbjuder det lilla extra utan att kosta skjortan. För vem vill, egentligen, bo på ett tråkigt kedjehotell?
Hüttenpalast. Fabriken som byggdes om till ett hotell, med båda vanliga rum och, varför inte liksom, husvagnar och campingstugor.  Sommarkänsla året runt, sådant gillar vi!

Plus one Berlin. Jag älskar det här konceptet! Här kan du i samma veva som du bokar en lägenhet även köpa dig några timmar med en äkta Berlinbo som ger dig sina bästa insidertips.

Pension 11. Himmel – vandrarhemmet som ligger på elfte våningen i ett av mångmiljonprogramshusen i förorten Marzahn. Förvänta dig ingen lyx, men väl ett boende du kommer minnas om tio år.

Ostel – gör en tidsresa tillbaka till DDR-tiden och få en känsla för hur det var att leva här då. Tips! Åk även till fängelset i Hohenschönhausen, besök DDR-museet och Stasis högkvarter.

Michelberger Hotel– prisvärt, hippt och himla trevligt! Dessutom serverar restaurangen som hör till bara ekomat. Like, like.

Jag har varit med om så mycket i den här staden som jag inte tror att jag skulle kunna ha upplevt någon annanstans. Berlin är så fantastiskt rik på bisarra, ekivoka, roliga, knasiga, ibland dekadenta, ibland smaklösa men alldeles underbara saker. Att bli överraskad tillhör vardagen, det är det som gör den här staden så förbaskat spännande att leva i. Här är några av mina tappa-hakan-upplevelser i Berlin.

1. Kanske lite väl givet, men jag kan inte låta bli att ha med Berghain på listan. Europas, kanske världens, bästa, ballaste och mest bisarra klubb. Bara huset, ett gammalt kraftverk, är en upplevelse i sig. Kön är lång och det finns alltid en risk att inte komma in – ett knep brukar vara se oberörd ut och inte prata något annat språk än tyska. Är du inte haj på deutsch, var bara tyst.

2. Utomhuskareoken i Mauerpark på sommarsöndagar. Flera tusen åhörare och vem som helst får sjunga. Lika underhållande varje gång och stämningen är fantastisk.

3. Spreepark. Det övergivna tivolit i Treptower park. Men ni hör ju. Ett övergivet tivoli! Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Har skrivit om det tidigare här, och här.

4. Att berlinarna pudrar curry på sin varmkorv med ketchup. Och nej, det är inte gott. Men ganska fascinerande. Här har ni ett helt museum om den märkliga kombinationen.

5. Alla som promenerar runt med en öl i handen. Klockan tio på morgonen. En tysk bekant förklarade fenomenet med de här orden: ”Öl i det här landet är ingen partydryck, det är mat”.

Har du upplevt något i Berlin som fick dig att tappa hakan?

Det är väldigt naket här i Berlin. Överallt näckas det! Nåväl, det där var en överdrift, men det är i alla fall bra mycket mer nude style här än vad jag någonsin varit med om i Sverige (vilket jag ständigt får förklara för förvirrade tyskar som verkar tro att vi svenskar knappt gör något annat än att helt ohämmat klä av och slänga oss i småländska skogstjärnar, alternativt vältra oss i snön om vintrarna). Berlinare är sannerligen inte blyga av sig.

Några exempel:
I bastun. Alltså sambastun, vilken är den vanligaste varianten här. Glöm handdukar över känsliga delar av kroppen och skylande sittställningar. Oh no, här spretas det! Det är bröst som guppar och snoppar som hänger ner för bastubänkens kant. Jajemen.

Sedan har vi alla nudisthörn i parker och på badplatser. Bli inte förvånade om ni plötsligt stöter på några nakna solbadare under söndagspromenaden i Volkspark Friedrichshain. FKK (freikörperkultur, ”frikroppskultur”) är stort här. Här har ni förresten en lista på alla nudistområden i och omkring stan.

Nakenevenemangen ska vi förstås inte glömma. Nakencykling, världsmästerskapet i nakensnowboardåkning (förvisso inte i Berlin, men ändå, i Tyskland) och så alla spontana nakendanser på klubbar där det är helt okej att, bokstavligen, dansa hud mot hud.

Ett fint spa, där det näckas hej vilt utan att det är ett nudistställe, är Liquidrom. Där finns massor av bastuar och, bäst av allt, en megastor floatingpool. (Obs! Det är bara i bastuarna och duscharna det näckas, i floatingpoolen är det badkläder som gäller.)

Hur känner du? Skulle du vara okej med att, som på Liquidrom, bada bastu och duscha ihop med främlingar av det motsatta könet?

I dag tog jag en sväng förbi de nordiska ambassaderna i Tiergarten. Det var dags att hämta ut mitt nya pass och precis som alla andra gånger jag varit där slogs jag av hur vackra byggnaderna är. Hela komplexet är byggt med inspiration från naturen vi har där uppe i norr och jag älskar blandningen av de olika materialen – kalksten, björk och granit. Bland andra. Alla sex husen binds samman av ett kopparband, som gör att de utifrån sett ser ut som ett enda hus. Bandet är där för att symbolisera att de nordiska länderna har mycket gemensamt.

Ambassaderna är helt klart en sevärdhet för den som är intresserad av arkitektur. Ganska ofta finns det en utställning med nordisk konst att titta på också, i ländernas gemensamma lokaler i Fellshuset. Just nu och fram till den 7 mars pågår en utställning med unga finska konstnärer.

Jag ligger pinsamt efter på museifronten här i Berlin. Skyller på små barn som ej är kompatibla med glasmontrar och tusenåriga keramikvaser. Men jag börjar komma ifatt och kunde senast igår bocka av en av de mest klassiska sevärdheterna i hela landet. Tysklands snyggo nummer ett, dejligaste donnan i Deutschland.

Nej, jag tänker inte på Claudia Schiffer eller Heidi Klum nu. Vi snackar Nefertiti. Den 3400 år gamla bysten av drottningen av Egypten, hustrun till farao Amenhotep IV.

Nefertiti föddes kring 1380 f.kr. och beskrivs som en av de mest kända egyptiska kungligheterna. Bysten av henne upptäcktes av den tyske arkeologen Ludwig Borchhardt 1912 och hamnade därför i Berlin, men på senare år har Egypten bett om att få tillbaka den. Än så länge har det blivit nej från Tyskland och skönheten står kvar på Neues Museum på Museum Insel i centrala Berlin.

Hon är verkligen magiskt vacker. Få-tårar-i-ögonen-vacker. Att bysten är så oförstörd är mäktigt att se och inte gör det något att huset där hon är placerad är en av de tjusigaste byggnader jag varit i. Fantastiskt fint renoverad.