Sportjournalist som lever för fotboll.
Tänker mycket, tycker ännu mer och delar med mig av båda delarna.
Har tidigare jobbat med elitfotboll både på herr- och damsidan, men följer numer spelet från sidlinjen.
Rosengård vann mot ryska Ryazan och Linköping föll mot Liverpool.
Medan Malmölaget är nära avancemang står Linköping inför en tuff retur i Champions League.
Rosengård skaffade sig ett riktigt fint utgångsläge inför returmötet med Ryazan i Champions League. Katrin Schmidt nickade laget till ledning, Marta ökade på till 2–0 och Kirsten van de Ven fastställde slutresultatet med sitt 3–1-mål.
I och med bortasegern ser framtiden riktigt ljus ut för mästarlaget från Malmö.
***
För Linköping väntar en tuffare nöt att knäcka. Gårdagens 2–1-förlust mot Liverpool gör att Östgötalaget har kniven mot strupen i returen på hemmaplan. Kristin Mindes bortamål förbättrade dock möjligheterna till avancemang något.
***
Svensklagen svarade tillsammans för fyra mål i gårdagens Champions League-matcher. Inget av målen gjordes av en svenska.
***
Svenska målskyttar fanns dock i andra matcher. Nilla Fischer målade för sitt Wolfsburg och Kosovare Asllani inledde målskyttet när PSG besegrade Twente.
Hon var en dyrköpt prestigevärvning när hon lämnade Malmö för Göteborg.
I går gjorde Manon Melis ytterligare en avbetalning när hon sköt Kopparbergs/Göteborg till förarsätet i jakten på Champions League-platsen.
Damallsvenskan är redan avgjord, men kampen om andraplatsen som ger en Champions League-plats är fortfarande tajt och tuff. I synnerhet efter gårdagens toppmöte mellan Kif Örebro och Kopparbergs/Göteborg, som slutade med Göteborgsseger.
Örebro hade en gyllene chans att rycka, skaffa sig ett guldläge med två matcher kvar av säsongen. Manon Melis satte grusade de planerna när hon sköt sitt Göteborg till seger, tre viktiga poäng och guldsits i racet om andraplatsen i serien.
Med två omgångar kvar ligger Göteborg tvåa på 36 poäng, lika många som trean Örebro och tre pinnar före fyran Linköping. Räkna med att kampen pågår ända fram till säsongens sista slutsignal.
Bajen är tillbaka
Jag såg inte toppmötet i Damallsvenskan i går. Mitt engagemang fanns på annat håll, på Grimsta IP där Hammarby hade chansen att ta klivet upp i Damallsvenskan – om man besegrade Brommapojkarna samtidigt som Kvarnsveden tappade poäng.
Djurgården rullade in boll efter boll mot Kvarnsveden på Stockholms Stadion, vilket gav Hammarby en makalös möjlighet att knyta ihop säcken.
Men på Grimsta blev det aldrig tal om vackert eller ens särskilt bra spel. Istället gjorde sig stundens allvar påmind och spelet skiftade mellan att vara tempofattigt och statiskt till att under korta stunder bli något bättre, lite mer varierat och fartfyllt.
Det var i en sådan period av bättre Hammarbyspel som Olga Ekblom tog ett bra initiativ, vände inåt i banan och rullade in målet som tog ”Bajen” tillbaka till fotbollens finrum.
Vackert, tyckte jag (som är part i målet), men framför allt typiskt för höstsäsonger i svensk fotboll. Det är sällan, väldigt sällan, som skönspel och finlir tar lag upp i seriesystemet. Det är hårt jobb, kloka val eller ödesdigra misstag som leder fram till det som är absolut viktigast för att knipa titlar och ta seriekliv – viljan och förmågan att faktiskt hitta vägar att vinna matcher.
Just det sistnämnda är en av de stora anledningarna till att Hammarby tillsammans med Mallbacken spelar damallsvenskt 2015.
Årstiden är verkligen härlig, precis som skitmatcherna som hör den svenska fotbollshösten till.
Klubbarnas nej till landslagsledningens önskan om fem extra lägerdagar nästa år får Pia Sundhage att sura till. Personligen förstår jag varken problemet eller argumenten.
Fem lägerdagar delar landslagsledningen och de Damallsvenska klubbarna i två läger. Elitfotboll Dam, (EFD) och de tolv klubbarna har valt att gå efter den internationella kalendern och inte släppa sina spelare på landslagsuppdrag utanför de dagar som är öronmärkta för landslagsspel. Det får förbundskapten Pia Sundhage att ilskna till – och rikta kritik mot klubbarna.
Personligen har jag svårt att förstå Sundhages kritik och argument för de där fem extra dagarna. Som jag ser det kommer fem dagar hit eller dit varken påverka förberedelserna inför eller prestationerna under VM i Kanada.
Argumenten håller inte
Sundhage påpekar vikten av att spela ihop laget, stärka dynamiken i gruppen och förbereda spelarna fysiskt för turneringen. Jag köper att de bitar hon nämner är viktiga för att Sverige ska lyckas i VM, men jag tycker inte att de håller i den här diskussionen.
För det första så har Sundhage spelat med i stort sett samma stomme sedan hon tillträdde. Hon har byggt sitt lag kring sju, åtta spelare och därutöver varierat lite. Det borde väl innebära att laget redan är samspelt och att gruppdynamiken är bra?
För det andra så är det inte landslagets uppgift att förbereda spelarna fysiskt inför ett VM, det ansvaret ligger hos klubbarna. Det är trots allt i klubbarna som spelarna tränar större delen av året och det är också i sina klubbar som de förbereda sig fysiskt.
En grundförutsättning
Att Damallsvenskans klubbar vill hålla sig till den internationella spelkalendern kan jag förstå. Det är trots allt klubbarna som investerar mest tid och pengar i spelarna – inte landslaget.
”Vi som jobbat länge inom fotbollen vet att damlandslaget är bra för klubbfotbollen”
Det är vad Sundhage säger i Petra Thoréns artikel. Vad förbundskaptenen inte nämner är att bra klubblagsfotboll är en grundförutsättning för ett starkt damlandslag.
Och även om Pia Sundhage inte är nöjd med klubbarnas beslut kan hon trösta sig med att hon har förmånen att tillbringa två veckor med hela landslagstruppen i Algarve varje år – mitt i den period där klubbarna finslipar detaljer som bäst inför säsongsstarten.
Det var i år hon skulle ta nya kliv, växa in i en större roll i laget och knipa en landslagsplats. Så har det dock inte blivit för Lina Hurtig.
Kanske lossnade det lite i dag när hon gjorde två mål i Umeås segermatch mot Eskilstuna United.
Att vara en duktig och högintressant talang är en sak, men att ta nya kliv och växa ut till en högklassig seniorspelare är en annan.
Det har Umeås Lina Hurtig blivit varse den här säsongen. Tanken var ju att löftet skulle fortsätta sin utveckling, etablera sig som en notorisk målskytt i Damallsvenskan och ta en plats i Pia Sundhages landslag.
Varken det ena eller det andra
Det har dock inte blivit särskilt mycket av varken det ena eller det andra. Istället har säsongen bjudit på ett misslyckat U19-EM, en handfull småskador och ostadig form.
Kanske lossnade det ändå lite för Hurtig i eftermiddag när hon fördubblade sin målskörd i Damallsvenskan (från två till fyra) och därmed bidrog stort till Umeås 3–2-seger över Eskilstuna på bortagräs.
Men det var inte Hurtig som gjorde segermålet, det stod landslagsmittfältaren Hanna Folkesson för. Folkesson har också hon dragits med skadeproblem under säsongen, men trots det hållit en jämn och hög nivå, vilket imponerar.
***
Umeå har inte direkt radat upp segrar sedan sommaruppehållet så trepoängaren mot Eskilstuna satt sannolikt riktigt skönt.
***
På tal om Umeå så lämnade sportchefen Niklas Westman sin post härom veckan. Ett tungt tapp för klubben eftersom Westman tillsammans med Andreas Hermansson gjort ett hästjobb för att få den minst sagt svaga ekonomin på fötter och samtidigt utvecklat föreningen i en spännande riktning.
***
Kif Örebro har gjort en ruskigt stark säsong. I går tog laget tre nya pinnar när man besegrade AIK med 3–0. Segern innebär att Örebro har säkrat medalj, frågan är bara vilken valör det blir.
***
Säsongen går mot sitt slut och det börjar hända saker i klubbarna. Nyss nämnda Örebro har en del värvningsarbete att göra eftersom kanadensiskorna inte kommer att representera klubben nästa år.
Mer spelarrykten och klubbyten kommer i bloggen längre fram, var så säkra.
Hon värvades för att stärka Rosengårds offensiv ytterligare.
I kväll gjorde Marta sin första stora avbetalning när hon sköt SM-guldet till Malmölaget.
Rosengård kom till Göteborg för att säkra SM-guldet. Det gav Lieke Martens blanka fan i. Holländskan ställde in siktet, satte två fina baljor och såg ut att skjuta Rosengårds guldfirande på framtiden.
Men med en ganska långt ifrån bra första halvek, fylld av slarvigt spel, i ryggen kom Rosengård tillbaka i den andra. Malmölaget åt sig in i matchen, tugga för tugga och Kopparbergs/Göteborg fick allt tuffare att försvara sig.
När 15 minuter återstod gjorde Rosengård som Tidaholm, ökade takten, och fick fart på målproduktionen.
Marta, som värvades från konkursande Tyresö för att ge Malmölaget än mer anfallsstyrka inför Champions League-äventyret, kvitterade till 2–2 och några minuter senare nickade Anja Mittag nickade in segerbollen bakom Loes Geurts i Göteborgsmålet.
Det var inte Rosengårds bästa insats för säsongen. Inte ens nära. Men när det behövdes som mest klev lagets största stjärnor fram, tog tag i taktpinnen och levererade som bäst.
Den moralen, att höja nivån när det verkligen behövs och hitta vägar att vinna matcher, är kanske den största anledningen (bortsett från att man förfogar över en antal högklassiga spelare) till att Rosengård är mästare för fjärde gången på fem år.
***
Anja Mittag är en annan av nycklarna bakom Malmölagets guldsäsong. Kasta ett öga på skytteliga för att se det svart på vitt. Med 21 mål på 18 matcher är hon tio fullträffar bättre än Damallsvenskans näst målfarligaste spelare, Manon Melis. Imponerande.
***
Lagkaptenen Sara Björk Gunnarsdottir saknades, vilket ger en extra liten dimension till Rosengårds seger.
***
Jag ska passa på att lyfta på hatten för Kopparbergs/Göteborg som presterade på hög nivå och länge såg ut att bli det andra laget att besegra Malmögänget den här säsongen.
SM-guldet är 90 minuter och en poäng bort för Rosengård.
Så plocka fram guldhattarna, sätt champagnen på kylning och ladda för jubel – i kväll avgörs Damallsvenskan.
Dagen är här då Rosengård kan bli Svenska mästare för fjärde gången på fem år. Med tre omgångar kvar behöver Malmölaget bara en enda poäng för att säkra SM-guldet.
Läget är nästan identiskt med den som utspelade sig säsongen 2010. Då kryssade LdB FC Malmö med Kopparbergs/Göteborg (1–1) och bärgade guldet med tre rundor kvar av Damallsvenskan.
Det kommer man att göra i kväll också, just mot Göteborg. Att Stefan Rehns gäng får tillbaka målfarliga Sara Lindén från skada och att man har en Champions League-plats att spela räcker inte.
Jag tror nämligen att skickligheten och spetsegenskaperna som finns i Rosengård tillsammans med motivationen att säkra guldet redan nu är större än Kopparbergs/Göteborgs fotbollsmässiga muskler.
Så plocka fram guldhattarna, sätt champagnen på kylningen och ladda för jubel. I kväll blir Rosengård mästare igen.
Eskilstunas försvarsspel fungerade första 45 minuterna. I andra halvlek brast fördämningarna – efter två tavlor av hemma målvakten Emelie Almesjö. Rosengård vann matchen med 4–0 och tog ytterligare ett kliv närmare ett nytt guld.
Rosengård kunde visserligen inte säkra SM-guldet i eftermiddag, men väl ta ett nytt rejält steg mot detsamma. Och det gjorde man. Men det dröjde till efter halvtidsdrickat innan Malmölaget fick fart på målproduktionen.
För även om laget förde spelet redan i första halvlek lyckades man inte skapa särskilt många egentliga farligheter. Hemmaspelande Eskilstuna lyckades få ner farten på mästarna från Malmö och försvara sin målnolla tack vare ett starkt kollektiv försvarsspel.
Men så vände allt. Inom loppet av nio minuter i början av andra akten dödade Rosengård matchen – och som så många gånger förr var det skyttedrottningen Anja Mittag som sköt laget till ledning. Ganska billigt.
Eskilstuna-keepern Emelie Almesjö tappade nämligen in tyskans halvtunga skott och släppte Mittags nästa avslut under sig. Två tavlor resulterade i två snabba mål och en Rosengårdsledning som skulle växa sig större.
Två minuter efter 2–0-målet nickade Kirsten van de Ven in 3–0 och med kvarten kvar att spela fastställde inhopparen Ramona Bachmann slutresultatet till 4–0.
Segern blev lika solklar som rättmätig, men hur hade matchen gestaltat sig om Almesjö räddat Mittags två skott? En intressant fråga som aldrig får något svar.
***
Piteå tog tre sköna pinnar via 1–0-seger över Kif Örebro. Segerskytt blev June Pedersson som hittade rätt strax före paus.
***
AIK säkrade definitivt kontraktet när man hemmaslog jättejumbon Jitex med 1–0. Avgörandet kom två minuter före full tid genom Elin Sjölander.
***
I Skåne såg Vittsjö till att spela hem tre nya poäng när man slog tillbaka Umeå med 1–0. Skotskan Jane Ross satte dit segerstruten.
Visst vann Sverige och kvitterade ut biljetten till VM i Kanada.
Visst lyckades Lotta Schelin tangera Hanna Ljungbergs målrekord i landslaget.
Och nej, något annat var väl aldrig att vänta.
Kanske fanns det en och annan där ute som var rädd att Sverige skulle förlora mot Skottland i den sista VM-kvalmatchen. Men frågan är om det faktiskt fanns någon egentlig anledning. Senast Sverige förlorade en kvalmatch var 2004 och matchen ifråga var betydelselös.
Därmed inte sagt att Pia Sundhages lag svarade för en klart godkänd prestation, för det gjorde man. Spelarna klev ut inför drygt 9 000 åskådare på Gamla Ullevi, tog tag i och dikterade villkoren i matchen och fixade VM-plåten efter seger med 2–0.
Therese Sjögran gav Sverige ledningen tidigt i matchen och Lotta Schelin utökade i slutet. Lyon-anfallarens mål tog henne upp på lika många (72 stycken) som Umeås tidigare skyttedrottning Hanna Ljungberg. Glimrande bra gjort!
Att Schelin fick tangera målrekordet i sin gamla hemstad var riktigt roligt, att hon fick göra det i den sista VM-kvalmatchen var vältajmat, det var bara pricken över i:et som saknades. Jag hade unnat Lotta att få smälla in det där 73:e landslagsmålet också, i synnerhet just i kväll.
Men rekordmålet får komma vid ett senare tillfälle istället. Det viktigaste var trots allt att Sverige blev klart för VM i Kanada, resten var bara en riktigt bra bonus.
***
Om jag var lite kritisk till Sundhages laguttagning till mötet med Bosnien senast var jag mer till freds i kväll. Emma Berglund tog plats intill Nilla Fischer i mittförsvaret, Elin Rubensson fick chansen till vänster i backlinjen, Kosovare Asllani flyttades ner på mittfältet och Sofia Jakobsson fick bilda anfallspar med Lotta Schelin.
De förändringarna resulterade i en i mitt tycke starkare och klart mer tempostark svensk elva. Den stora frågan är bara varför Sundhage inte tog chansen att spela ihop kvällens elva redan mot Bosnien? Det hade definitivt jag gjort.
I kväll kommer Sverige att bli klart för VM i Kanada nästa sommar.
Allt annat är bara för osannolikt för att faktiskt kunna förvandlas till verklighet.
Gamla Ullevi har dukat för fest. Uppemot 10 000 åskådare väntas komma för att se Pia Sundhages svenska landslag kvala in till VM. Och de kommer knappast att bli besvikna.
Skottland är absolut inget stryklag, långt därifrån. Laget har höga toppar och ett par riktiga klasspelare i Kim Little och Lisa Evans. Men det svenska landslaget är bra och har alla trumf på hand inför den avslutande kvalmatchen. Personligen tror jag på svensk seger i kväll, men även om det skulle gå troll i det blågula spelet är det en riktigt hög tröskel som Skottland måste kliva över för att knipa VM-biljetten.
Förutsättningarna är ju sådana att Sverige inte behöver vinna för att kvittera ut VM-platsen. Oavgjort eller uddamålsförlust räcker gott. Faktum är att landslaget till och med kan kosta på sig att förlora med 2–0 och ändå gå till VM. Skottland måste alltså göra minst tre mål för att ta sig till VM – och det fixar man inte.
Då tror jag att chansen är betydligt större att Lotta Schelin tangerar det målrekordet som det skrivits en del om den senaste veckan. Hon kunde knappast välja ett bättre tillfälle att göra det än inför 10 000 åskådare i sin egen hemstad – i den sista och avgörande VM-kvalkampen.
Två aktuella frågor inför VM-kvalmötet med Bosnien-Hercegovina: Kommer Lotta Schelin att slå Hanna Ljungbergs målrekord? Har Pia Sundhages mönstrat bästa tänkbara startelva ?
I morgon eftermiddag tar Sverige näst sista steget mot VM i Kanada nästa sommar. Bosnien-Hercegovina står för motståndet i en match som Pia Sundhages landslag faktiskt bara ska vinna.
Jag säger inte att det blir en skrattmatch eller målfest, men allt annat än en svensk seger är att betrakta som ett misslyckande. Så är det bara.
Sverige kommer till spel med följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani,Lotta Schelin.
Nu till svaren på mina frågor:
1) Nej, jag tror inte att Schelin går förbi Umeås gamla skyttedrottning redan i morgon. Att Schelin kommer slå målrekordet är jag säker på, men det sker nog knappast mot Bosnien-Hercegovina.
2) Det kan alltid diskuteras. Jag har inte sett landslagets träningar den här gången och kan därför omöjligt bedöma i vilken form spelare är i. Trots det är jag är ändå lite förvånad över att Emma Berglund petas från mittförsvaret till förmån för Linda Sembrant och att Olivia Schough tar en startplats till höger på mittfältet.
Nu tror jag visserligen inte att uttagningarna har någon större betydelse i negativ mening för utgången av morgondagens match, men om man ser det hela i ett längre perspektiv med sikte på ett lyckat VM skulle åtminstone jag gjort några förändringar i laget om jag var i Sundhages position.
Laget mot Bosnien-Hercegovina är har en offensiv balans Sverige inte har råd att spela med om man har ambitioner att ta medalj i Kanada nästa sommar.
Jag har tidigare argumenterat för att redan nu börja spela ihop det lag som ska göra det för Sverige om mindre än ett år, men ställer mig frågande till om det faktiskt är vad Sundhage gör.
Känslan är snarare att hon väljer kompletterar sin stomme med olika typer av spelare beroende på motstånd, än att spela ihop ett blivande VM-lag. Det kan finnas poänger i att variera spelare utifrån vilken nation som står på andra sidan mittlinjen, men mitt val hade ändå varit en långsiktig satsning på en riktigt gångbar och klart mer defensivt balanserad blivande VM-elva.