Arkiv för kategori Algarve Cup

- Sida 2 av 4

En lång väg kvar

av Anders Nilsson

I Algarve pratade Pia Sundhage om hur viktigt det se vad man kan bli och kan göra.
I dag visade det svenska landslaget att man har en bra bit kvar att vandra innan man också gör det man vill kunna göra.

Sverige hade chansen att för första gången sedan 2009 ta sig till final i Algarve Cup. Ett kryss eller en seger mot Japan skulle göra förhoppning till verklighet.

Men så blev det inte. Trots ledning med 1–0.
Japan vann matchen (2–1) och Sverige får rikta in sig på tredjeprismatch istället.

Ingen vidare match
Och i ärlighetens namn så var det ingen vidare match i Faro i eftermiddag.
Tempot var långa stunder ganska lågt, passningsprocenten sannolikt ännu lägre och kvaliteten någonstans mellan mini- och lättmjölk.

Det tog liksom aldrig fart. Japan spelade sitt fina och rörliga, men inte alltid så effektiva kortpassningsspel medan Sverige blandade och gav såväl  i passningsspelet som i spelet i stort.

Men det fanns ljusglimtar, individuella insatser som gladde. En var Carola Söbergs målvaktsspel (bortsett från några skönhetsfläckar), Nilla Fischers alltid lika säkra agerande en annan och Hanna Folkessons kloka positions- och passningsspel en tredje .
Och så fanns det okej effektivitet, före paus.

Med mindre än fem minuter kvar av en ganska tråkig första akt slog Therese Sjögran en frispark som touchade den japanska muren, ändrade riktning och tog en perfekt båge för Linda Sembrants panna.

1–0 till Sverige och finalbiljetten mot Tyskland som i en liten ask.

Japanska jubel
Så blev det ju som bekant inte.
En svag inledning och en lite trist avslutning av andra halvlek tog Japan till finalmötet med de regerande Europamästarna istället.

1–1 kom efter en lika huvudlös som usel bakåtpassning av Jessica Samuelsson. Bollen gick fram till japanskan Ogimi som rullade in kvitteringen bakom Carola Söberg, som kom på mellanhand.

Och det var Japan som var det bättre laget efter paus.
I 30 minuters tid höll asiaterna i taktpinnen och förde spelet, utan att för den skull omsätta detta i riktigt farliga chanser.

Sen stack Sverige upp och skapade ett par fina möjligheter att avgöra.
En frispark från Sjögran hamnade via japansk kalufs i stolpen och någon minut senare serverade Lotta Schelin inhopparen Antonia Göransson ett gyllene läge att avgöra, men avslutet var för snällt och gick rakt på målvakten.

Trots det såg Sverige ändå ut att kryssa sig fram till final.
Fram till att de olyckliga omständigheterna gjorde entré i Faro.
Linda Sembrant fick bollen på handen i eget straffområde och Japan kunde avgöra från elva meter – en minut från slutet.

Tog inte chansen
Att ha chansen och att ta chansen är två väsentligt skilda saker. Sverige hade det ena och misslyckades med det andra.

Framför allt på grund av att man under långa stunder saknade skärpa och rörlighet, men också på grund av att passningsspelet under delar av matchen höll alldeles för svag kvalitet.
Men man förlorade också för att man faktiskt mötte ett bra landslag (Japan är rankat trea i världen).

Inför matchen ifrågasatte jag uttagningen av Carola Söberg (och det gör jag väl till viss del fortfarande). Men Söberg gjorde en bra match och svarade för flera fina aktioner. Hon var dessutom ganska nära att rädda straffen som avgjorde matchen.

Ytterbackarna, Samuelsson och Elin Rubensson, svarade för tämligen svaga insatser. Båda två hade problem i matchen och den förstanämnda var i allra högsta grad inblandad i det japanska 1–1-målet.

Desto bättre var då Sara Thunebro i sitt inhopp (kom in direkt i andra halvlek). Veteranen  var aktiv, klev in i närkamper och visade med tydlighet att hon verkligen inte vill släppa ifrån sig vänsterbacksplatsen utan fajt.

I övrigt var det, som jag skrev inledningsvis, framför allt Fischer och Folkesson som var de verkliga glädjeämnena.

Lotta Schelin spelade sin andra match från start efter skade- och sjukdomsuppehållet och var sin vana trogen löpvillig och aktiv.
Lyon-anfallaren fick dock inte sitt spel att stämma lika bra i dag som hon fick mot USA. Och det blev några offsidelöpningar för mycket dessutom.

Svart på vitt
Totalt sett svarade Sverige för sin spelmässigt sämsta match i turneringen. Det som fungerat tidigare stämde inte alls lika bra i dag och det som varit okej förut var inte godkänt i eftermiddag.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Landslagsledningen fick ganska klara besked om vad som behöver bli bättre om det det ska kunna bli ett lyckat VM nästa sommar.

Passningsspelet var en sådan detalj, rörligheten en annan.
Och det är väl klart bättre att få de beskeden nu än ett år fram i tiden.
Nu finns fortfarande en hel del tid att spela på. Det gör det inte i mars 2015.

Hon är Göteborgs önskevärvning

av Anders Nilsson

Kopparbergs/Göteborg hade hoppats knyta till sig holländskan Sherida Spitse inför säsongen.
Men landslagsmittfältaren hamnade i norska Lilleström och jakten på en mittfältare har gått vidare.
Nu riktar man enligt uppgifter in sig på Wales landslagsmittfältare Jessica Fishlock.

Enligt obekräftade, men vanligtvis väldigt bra, källor ska Kopparbergs/Göteborg vara intresserade av att knyta till sig 27-åriga Jessica Fischlock.
Walesiskan tillhör visserligen Seattle Reign, men har tidigare varit utlånad från klubben till såväl Glasgow City som Melbourne Victory.

Hur mycket som ligger i de uppgifter som sipprat ut återstår att se, men Fishlock är en duktig mittfältare som sannolikt skulle stärka upp Göteborgslaget ytterligare om affären går i lås.

I helgen nåddes jag av uppgifter om att Vittsjös huvudsponsor, Wiwood, skulle ha avslutat sitt åtagande hos klubben.
Om informationen visar sig stämma är det ett hårt ekonomiskt slag för Skåneklubben.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det än så, innan jag tagit ett snack med klubbens ordförande Olof Sixten. To be continued, helt enkelt.

I eftermiddag spelar Sverige sin tredje och avslutande gruppspelsmatch i Algarve Cup. Världstrean Japan står för motståndet i en match där Pia Sundhage kastar om lite i den blågula elvan.

Tyresös Carola Söberg tar plats mellan stolparna och Linda Sembrant tar plats bredvid Nilla Fischer i det svenska mittförsvaret.
På mittfältet får Umeås Hanna Folkesson chansen från start, precis som Rosengårds Lina Nilsson.
Folkesson ersätter Lisa Dahlkvist medan Nilsson tar Sofia Jakobssons dito. Den sistnämnda spelar på topp tillsammans med Lotta Schelin.
Linköpings Charlotte Rohlin och PSG-spelaren Kosovare Asllani saknas på grund av skador.

Att Hedvig Lindahl skulle få vila en av matcherna var ganska väntat. Assisterande förbundskapten Lilie Persson berättade redan inför turneringen att man hade för avsikt att låta två målvakter spela i Algarve Cup.

Men att det skulle bli Söberg som fick chansen trodde jag nog inte.
Tyresökeepern, som 31 år gammal har en landskamp på meritlistan, är duktig, men håller enligt min mening inte för landslagsspel.

Och med tanke på att Söberg sannolikt spelar sin sista säsong i Damallsvenskan – och om det vill sig illa som backup till finska landslagskeepern Tinja-Riikka Korpela – känns valet av målvakt i mötet med Japan märkligt.

Klockan 15.30 sparkar matchen igång. Då får vi se om Tyresömålvakten kan motbevisa det jag just skrivit.

Algarve Cup är över

av Anders Nilsson

Som rubriken avslöjar är Algarve Cup över, i alla fall för min del.
På grund av annat åtagande har jag nämligen blivit tvungen att resa hem.
Men tro mig när jag säger att jag kommer att hålla full koll på vad som händer även på avstånd.

Landslaget hade en helledig dag i går, bortsett från tre kvarts mediamingel på hotellet. Medan konkurrenterna bland andra snackade med Pia Sundhage, Therese Sjögran, Nilla Fischer och Annica Näsmark passade jag själv på att sätta mig ner med Kosovare Asllani och Hanna Folkesson. (En del av resultatet kan ni se här).

Den sistnämnda svarade ju för i mitt tycke riktigt starka 45 minuter i segermatchen mot USA.
Hennes bästa halvlek i den blågula dressen – hittills.

I Folkesson tror jag faktiskt att Pia Sundhage & Co har mer att hämta. Umeå-mittfältaren har ett spel i sig som kan ge ännu bättre balans, stadga och defensivt kunnande på det svenska mittfältet.

Umeå IK:s Hanna Folkesson på landslagets hotell i Albufueira.
Umeå IK:s Hanna Folkesson på landslagets hotell i Albufueira.

I morgon fortsätter Algarve Cup med den tredje och sista gruppspelsmatchen där Sverige ställs mot världstrean Japan.

Lotta Schelin lär sannolikt ta plats i den svenska elvan igen. Däremot är forwardskollegan Kosovare Asllani ett stort frågetecken. PSG-spelaren har haft en muskelbristning i låret tidigare och dras nu med en krånglande ljumske.

Innan turneringen sparkade igång pratade assisterande förbundskapten Lilie Persson om att man hade planer på att ge två målvakter speltid i Algarve Cup.
Om man nu väljer att gå på den linjen skulle morgondagens match sannolikt kunna vara den där man låter förstavalet Hedvig Lindahl vila.

I så fall skulle jag tro att det blir Carola Söberg som tar plats mellan stolparna.
Magkänslan säger att landslagsledningen rankar Tyresömålvakten före Veronaproffset Stephanie Öhrström.

Hur man väljer att göra blir offentligt i kväll när den svenska startelvan presenteras på förbundets hemsida.

Bäst i dag: vårsolen.

Sämst i dag: att jag är många, långa mil från Albufueira.

En vinnande väg

av Anders Nilsson

USA var det bättre laget, men Sverige gick vinnande ur striden.
Det är precis det som fotboll handlar om, att vinna matcher, och det gjorde Sverige i dag.

Jag sitter i det lilla fiket under läktaren på Estadio Municipal, arenan där Sverige besegrade USA på för någon timme sedan, och försöker samla tankarna.
Intrycken är många och svaren … ja, i alla fall några.

Ser man till matchen som helhet var USA det bättre laget. Inget snack om saken.
Laget var lite rappare, bättre i passningsspelet och skapade betydligt fler chanser.
Men det spelar liksom ingen roll när Sverige vann med 1–0.

USA:s förbundskapten deppar inte ihop efter förlusten mot Sverige.
USA:s förbundskapten deppar inte ihop efter förlusten mot Sverige.

Spelmässigt blev matchen precis den värdemätare jag hade förväntat mig och som landslagsledningen hade räknat med.
Den avslöjade brister och svagheter i det svenska laget och spelet, men visade också på vilka styrkor som finns.

Redan under matchens första 15 minuter blev det tydligt att det svenska laget har problem när motståndarna pressar hårt, högt och bra.
De svenska spelarna sjönk djup, spred bollar omkring sig och agerade stressat – och det krävdes en straffräddning för att förändra matchbilden.

Räddningen signerad Hedvig Lindahl var det definitivt inget fel på.
Men försvarsspelet dessförinnan hade en hel del övrigt att önska och jag tror inte att det är rätt medicin för framtiden att stå så högt med backlinjen som Sverige de facto gjorde.

När Sverige halvvägs in i första akten kunde förlägga spelet på offensiv planhalva behövde Lotta Schelin bara en chans för att näta.
Effektivt, högklassigt och viktig – i synnerhet eftersom laget inte vaskade fram särskilt många bra möjligheter i matchen.

Efter halvtidsdrickat var det USA som styrde och ställde.
Kanske inte rakt igenom, men åtminstone sista 20 minuterna då Sverige trycktes tillbaka, stundtals rejält.

Pia Sundhages elva försvarade sig emellertid bra och när man inte gjorde det hade man marginalerna på sin sida. Jag tänker närmast på de tillfällen där svenska backar gick vilse, eller bort sig, och öppnade ytor och lägen för USA att komma till avslut.

Kvar på näthinnan finns två frilägen som Hedvig Lindahl räddade, en bollmiss av Megan Rapinoe i boxen och ett par hårfina offsider som hade kunnat mynna ut i kanonlägen.
Men också en defensivt väldigt stark prestation av relativt oprövade ytterbacken Elin Rubensson, ett övertygande och positivt inhopp av Hanna Folkesson och lagets vilja att offra sig för kollektivet och för att vinna.

Tekniskt, taktiskt och spelmässigt finns det saker att slipa på för Pia Sundhage & Co.
Försvarsspelet behöver bli mer organiserat, omställningsspelet klart vassare och djupledsspelet i sista tredjedel behöver uppstå.

På pluskontot hamnar den kollektiva laginsatsen, det tuffa spelet (där många spelare gick vinnande ur väldigt många närkamper) och så klart Lotta Schelins kvalitet och effektivitet.

Och så får det vara. Spelsystemet är nytt och ska testas här i Algarve Cup. Självklart finns det detaljer att förbättra och slipa på, men faktum kvarstår: Sverige har vunnit två matcher av två möjliga – och slagit sönder förbundskapten Tom Sermanis 47 matcher långa segersvit.

Fotboll handlar om att hitta vägar att vinna, och det har Sverige gjort mot Danmark och mot världsettan USA.

Schelin ser fram emot USA

av Anders Nilsson

Lotta Schelin inte spelat match på över en månad.
När Sverige ställs mot USA i Algarve Cup gör Lyon-proffset comeback.

Lita på att det är en spelsugen forward som kliver in i den svenska startelvan, eller som hon själv uttryckte det när jag pratade med henne efter landslagets träning på torsdags förmiddagen:

– Det ska bli skitkul.

Träningen i sig var ganska medioker och helt odramatisk.
Nio spelare saknades dessutom. De (startspelarna mot Danmark minus ytterbackarna) rehabtränade på landslagets hotell istället.
Så det var en ganska liten grupp som körde passningsövning, inlägg-avslut och smålagsspel i Ferreira, ett par kilometer utanför Albufueira där landslaget huserar.

Den svenska startelvan mot USA offentliggjordes tidigare i dag. Som väntat var det i stort sett samma lag som inledde matchen mot Danmark som får starta mot USA.
Men med en viktig förändring, att Lotta Schelin kommer in på topp istället för Antonia Göransson.

Matchen mot USA blir en konkret värdemätare för det svenska landslaget och det nya spelsystemet. Funkar spelet bra mot Tom Sermanis amerikanska elva lär nog Pia Sundhage & Co köra vidare med 4–1–3–2.
Om det istället fungerar dåligt, kommer man att testa vidare under Algarve Cup, men sannolikt ta sig en rejäl funderare efter turneringen och noga utvärdera om man verkligen ska spela på det här sättet.

Och just därför, tillsammans med en rad andra anledningar, är mötet med USA riktigt intressant.

Annars då?
Ja, det har varit en på det stora ganska lugn dag där jag passat på att förkovra mig lite i fotbollens ädla vetenskap.

Sara Thunebro lämnar landslaget och Algarve Cup, men hon kommer tillbaka.
Landslagsbacken reser hem till Sverige för att gå på begravning, men flyger tillbaka för att kunna vara med i matchen mot Japan.

Stabilt, men inte glimrande

av Anders Nilsson

Sverige fick den start man ville ha på årets Algarve Cup.
Danmark besegrades med 2–0 och Pia Sundhage revansch för EM-premiären förra sommaren.

Jag har precis kommit tillbaka till hotellet efter att ha sett Sverige slå tillbaka ett vingklippt danskt landslag (som bland andra saknade Pernille Harder) mitt i en generationsväxling.

Med mig har jag ganska positiv känsla, även om matchen som sådan inte var någon jättehöjdare.
Den blågula insatsen kan nog bäst sammanfattas som godkänd.
Varken mer eller mindre.
Stabilt, tryggt och säkert, utan kosmetika och extra allt.

Kosovare Asllani jobbade in 1–0 efter 16 minuters spel och Charlotte Rohlin var sist på frisparken signerad Elin Rubensson, som ledde fram till 2–0-målet.
Sen var matchen i praktiken över.

Nilla Fischer var den verkliga ledargestalten som agerade med kvalitet, kraft och pondus – både defensivt och offensivt.
Hon skötte uppspelen, tog ansvar för laget och var både delaktig och giftig framåt.

I den defensiva mittfältsrollen skötte sig Caroline Seger bra (även om det sannolikt finns mer att hämta ), och var den kloka gumma som Pia Sundhage ville att hon skulle vara.

Längst fram svarade Antonia Göransson för en fin insats.
Tysklandsproffset var med sin löpstyrka, kraft och vilja ett ständigt hot för den danska backlinjen.

Därtill tyckte jag att Hedvig Lindahl gav ett säkert intryck och utstrålade riktig pondus, även om hon inte sattes på några jättesvåra prov.

Men det är ändå svårt att bedöma den svenska prestationen, för hur bra är egentligen det danska landslag man mötte?
Svaret kommer sannolikt på fredag när USA står för motståndet.

Tills dess nöjer jag mig med att konstatera att försvarsspelet kändes stabilt, att flera spelare svarade för positiva insatser och att Sverige fick bästa tänkbara start på turneringen.

Hur fungerade spelsystemet då?
Nja, okej i alla fall. Eller som Sundhage själv sa:

– Det var lite segt och sådär. Men man måste börja någonstans.

Nytt system – nya frågor

av Anders Nilsson

I kväll inleds Algarve Cup för svensk del med match mot Danmark.
Då får Pia Sundhages nya spelsystem sitt första riktiga test i turneringen, med Caroline Seger i en nyckelroll.

På plats i Portugal ser jag fram emot Sveriges möte med Danmark i kväll – och att på nära håll få se och analysera det ”nya” svenska spelsystemet 4–1–3–2.
Jag har torgfört mina funderingar och tankar om landslagets förändrade taktiska uppställning, i synnerhet efter Frankrikematchen.
Men nu har jag möjligheten att se hur den, laget och spelet ser ut från läktarplats.

PIA

Sundhage offentliggjorde sin startelva redan i går kväll.
Och det är ett kanske inte helt väntat, men ändå intressant lag som förbundskaptenen mönstrar:

Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline SegerSofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese SjögranAntonia Göransson, Kosovare Asllani.

Det mest noterbara i elvan är nog att Lisa Dahlkvist får den offensiva rollen på innermittfältet samtidigt som Antonia Göransson tar plats i anfallet.

Men den verkliga nyckelfiguren i Pia Sundhages lag mot Danmark är Caroline Seger. Tyresömittfältaren är ”ettan” på mitten, i en roll mellan försvar och mittfält, spelaren som ska göra skillnad och som Sundhage själv sa när vi pratades vid i går: ”ska vara en klok gumma”.

Seger är en utmärkt fotbollsspelare, med en kunskapsbank som få andra svenska spelare kan jämföra sig med.
Men hon behöver visa att hon är rätt spelare i den här rollen.

Den chansen får hon i kväll, och sannolikt i någon eller några av de kommande matcherna i turneringen.
Jag hoppas få se en Caroline Seger som använder sin utsökta touch till att på få tillslag sätta fart på Sveriges spel i offensiva omställningar och med sin klokhet kan bromsa upp motståndarnas spelvändningar  – och det tror jag hon kan göra.

Dahlkvist i ovan position
Lisa Dahlkvist, som tillvardags spelar i en utpräglad defensiv mittfältsroll i Tyresö, får nu chansen i den offensiva mittfältsrollen.
Ett intressant val av landslagsledningen, men också ett val som kräver sina svar.

Att Dahlkvist kan spela riktigt bra i en offensiv roll vet alla som såg VM i Tyskland 2011, men det var ett tag sedan nu.
Hur har hon präglats av att inte agera i den positionen i klubblaget? Och kan hon vara samma offensiva hot som den där sommaren för snart tre år sedan?

Sofia Jakobsson är tillbaka i landslaget efter att ha stått utanför ett tag. Nu får hon chansen från start.
Frågan är om hon också tar den.

Chansen från start får också Antonia Göransson – som forward.
Tysklandsproffset har från tid till annan varit i frysboxen i klubblaget under säsongen, men har nu chansen att visa vad hon går för och hitta tillbaka till bra form.

Unga ytterbackar
I försvaret hittar vi två relativt unga ytterbackar i Jessica Samuelsson och Elin Rubensson, vilket känns piggt och spännande.

Personligen hade jag gärna sett Rosengårdspelaren till höger, men det kanske är en smaksak. Hur som helst är jag nyfiken att se hur hon står sig i en ny match mot internationellt motstånd och på hur vintern i Australien har påverkat Linköpings fysfenomen, Samuelsson.

Klockan 19.00, svensk tid, sparkar matchen igång. Då är jag på plats och då får förhoppningsvis några av mina frågor sina svar.

Det jag är allra mest spänd på är att se hur den svenska spelidén ser ut.
Jag har varit frågande till den tidigare, men jag hoppas att matchen i kväll rätar ut de frågetecken jag haft och fortfarande har.

Värt att veta om Danmark är att man saknar två riktiga nyckelspelare från fjolårets EM-slutspel. Katrine S Pedersen har lagt skorna på hyllan och Pernille Harder är fotskadad.

Två tunga avbräck för danskorna som dessutom tappat ytterligare några spelare sedan i somras, däribland förra Linköpingsspelaren Julie Rydahl Buhk (slutat).

Tungt avbräck för Göteborg

av Anders Nilsson

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Slarvig svensk förlust

av Anders Nilsson

Sverige var på väg mot seger och en tredjeplats i Algarve Cup, men slarvade bort båda delarna. Det som skulle bli ett gott slut blev istället en riktigt avslagen turneringsavslutning.

En dålig touch och ett onödigt bolltapp följt av en snabb norsk omställning förstörde dagen för det svenska damlandslaget. Den tillsynes kassaskåpssäkra 2–1-ledningen förvandlades hastigt och mindre lustigt till 2–2 – på tilläggstid.

Norge vann den efterföljande straffläggningen och bröt Pia Sundhages förlustfria förtrollning.

Matchen som skulle knyta ihop en i övrigt klart godkänd svensk Algarve-turnering slutade med en snöplig och på många vis onödig förlust – särskilt efter att Sverige med eftertryck kontrollerat händelserna på planen under hela den andra halvleken.

Förlusten i tredjeprismatchen ger en ganska bitter eftersmak till den svenska insatsen i turneringen. Att Sundhage bytte ut flera viktiga kuggar i andra halvlek och att turneringen inte gäller något spelar ingen roll.

Fotboll handlar om att vinna, oavsett om det gäller ett inspirerat möte med USA eller en kolsyrebefriad match mot Norge.

För vad betyder egentligen en stark prestation mot världens bästa lag för det svenska damlandslag som inte kunde stänga den redan klara matchen mot Norge?

Sundhage & Co hade kunnat komma hem till Sverige med positiva besked i bagaget inför de fortsatta förberedelserna inför EM, men får nu istället försöka räta ut nya frågetecken.

———————————————-

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson – Var bäst i ett blekt Sverige. Grym inställning.

+++
Caroline Seger – Stabil utan att glänsa.
Lisa Dahlkvist – Svarade för en helt okej insats.
Kosovare Asllani – Pigg, företagsam och målskytt.

++
Kristin Hammarström – Gjorde sin sämsta match i turneringen. Såg liten ut vid båda målen.
Emma Berglund – Svarade för en okej insats, men gjorde några missar.
Nilla Fischer – Spelade okej utan att ställas på egentliga prov.
Sara Thunebro – Aktiv och offensiv. Slängde bort för många inlägg.
Marie Hammarström – Jobbade och slet, men
Lotta Schelin – Sprang och sprang, men uträttade väldigt lite.
Johanna Almgren – Kom inte loss eller upp i samma nivå som mot USA.
Susanne Moberg – Väldigt ojämn och den som tappade boll innan Norges kvittering på tilläggstid.
Sofia Jakobsson – Pigg och löpstark, men oj så ovän med bollen.

+
Lina Nilsson – Såg ut som ett rundningsmärke flera gånger, bland annat vid Norges 1–0.
Annica Svensson – Svajig och förlorade duellen som föregick Norges 2–0.

Inga betyg
Carina Holmberg och Jessica Samuelsson spelade för kort tid för att betygsättas.

 

Schelin skiner inte

av Anders Nilsson

Hon är som Sveriges största stjärna och har en solklar plats i Pia Sundhages EM-lag. Men Lotta Schelin har verkligen inte levererat i Algarve Cup. 

Förbundskapten Pia Sundhage håller henne högt och vill att hon ska skina i sommarens EM-slutspel. Om det ska bli verklighet så måste Lyon-proffset Lotta Schelin prestera betydligt bättre än vad hon har gjort i Algarve Cup.

Så här långt har Schelin i ärlighetens namn gjort en riktigt blek turnering och överglänsts av såväl Kosovare Asllani som Sofia Jakobsson.

Som jag ser det kan man kräva väldigt mycket mer av en spelare som är både lagkapten och ledargestalt. Schelin måste jobba hårdare, ta ett större ansvar och spela mycket mer uppoffrande än vad hon har visat prov på i matcherna mot Kina, Island och USA.

Sista chansen att leva upp till stjärnstatusen och Sundhages höga tankar kommer i matchen om tredje pris där damlandslaget ställs mot Norge. Då ska Schelin leverera, annars tycker jag att Sofia Jakobsson eller någon annan kan få chansen att spela på topp tillsammans med Kosovare Asllani.

Sida 2 av 4
  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan D Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB