Två till synes billiga mål tog Rosengård till seger mot Umeå (2–1), men Malmölaget hade två ribbträffar, en boll i stolpen och kunde vunnit med betydligt större siffror.

Det blev match på T3 Arena i Umeå, trots allt. Rosengård höll ett rejält tag i taktpinnen, dikterade villkoren och skapade fem, sex lägen att måla före paus. Chanserna till trots stannade ledningen vid två mål, båda resultat av misstag och missförstånd i hemmalaget.

Ledningsmålet kom till efter att målvakten Malin Reuterwall och lagkaptenen Emma Berglund inte kommunicerat på bästa sätt, det andra efter svag markering på en hörna (följt av alldeles för passiva hemmaspelare). Efter paus tajtade Umeå till det på mittfältet, vann fler dueller och skapade allt fler omställningar – dock utan att vaska fram särskilt många målchanser.

Hon har varit kritiserad och blev petad inför matchen, men när Lina Hurtig väl fick chansen gav hon svar på tal och reducerade Rosengårds ledning. Närmare än så kom dock aldrig Umeå mot ett totalt Rosengård som var en klass bättre, vilket man visade genom att utnyttja misstag och vinna trots att man inte spelade på topp.

****

Marta gjorde comeback i Damallsvenskan och debut i Rosengård – mot sin forna klubb. Visst såg hon lite ringrostig ut och visst saknades den rätta skärpan, men brasilianskan kommer att bli ett rejält tillskott i Malmölaget.

****

Jag trodde att Umeå skulle kunna vara med och fajtas om en topp fyra-placering den här säsongen. Efter att ha sett fyra matcher (kvällens kamp inräknad) är jag inte lika säker. Jag tycker att laget är lite för snällt, lite för uddlöst och faktiskt saknar en tillräckligt jämn och högklassig keeper för att kunna utmana topplagen på riktigt allvar.

****

Hanna Sandström och Lisa Lantz var två av Umeås bästa spelare för kvällen. Den förstnämnda slet som ett djur och belönades med en assistpoäng.

****

Ramona Bachmann var bra i vanlig ordning (men ändå inte lika bra som hon brukar vara), Katrin Schmidt var stark och klok, medan  Therese Sjögran gjorde en riktigt blek figur. Veteranen var närmast osynlig i 90 minuter.

Tanken var att hon skulle blomma ut på riktigt allvar den här säsongen. Så har det inte blivit. När Umeå i kväll startar upp höstsäsongen mot serieledande Rosengård sitter Lina Hurtig på bänken.

Haussad, hyllad och gång efter annan föremål för diskussioner när Pia Sundhage ratat henne i sina landslagstrupper. Men faktum är att Lina Hurtig ännu inte klivit fram och visat att hon har i A-landslaget att göra.

Under vårsäsongen svarade hon för tre mål och en målgivande passning. I sommarens F19-EM blev hon mållös. Hon, superlöftet, som skulle leda det svenska ungdomslandslaget till en framskjuten placering. Jag är själv en av de som fört fram Hurtig som en landslagskandidat, men med tanke på vad Umeåforwarden levererat under första halvåret står det, som jag ser det, klart att hon har kliv kvar att ta innan hon är redo.

Hurtig finns heller inte med på planen när Umeå sparkar igång höstsäsongen mot topplaget Rosengård i kväll. Känning i en fot är en av anledningarna till att jättetalangens får ta plats på avbytarbänken. Inte heller nyförvärvet Shawna Gordon finns med i Umeås lag eftersom hon inte är spelklar ännu.

***

Damallsvenskan lockar fler åskådare. När halva säsongen avverkats står det klart att publiksnittet är nästan elva och en halv procent högre än det var vid samma tid förra året. 822 åskådare har snittsiffran varit under 2014, vilket ska jämföras med fjolårets snitt på 738 personer per match.

Eskilstuna United är den stora publikmagneten under säsongen. Nykomlingen har haft fina publiksiffror rakt igenom och slog till med vårens högsta publiksiffra, 3 656 personer, när man mötte AIK 8 juni.

Transferfönstret står fortfarande och slår på vid gavel och det utnyttjas. Umeå IK är den senaste i raden av svenska klubbar att stärka upp truppen innan fönstret stänger. Klubben har gjort klart med amerikanskan Shawna Gordon – som ratar Lyon för spel i Damallsvenskan.

Den franska storklubben har haft ögonen på Gordon en tid och försökte enligt väldigt säkra källor locka henne till sig, men amerikanskan valde spel i Damallsvenskan med Umeå istället.
24-åriga Gordon kommer närmast från spel med Los Angeles Blues i W-League och hoppas hinna bli spelklar till mötet med Rosengård i morgon.

PSG eller Avaldsnes? Svaret blev FC Rosengård.
Marta fortsätter karriären i Sverige med regerande svenska mästarna – som i och med värvningen visar ambitioner att utmana topplagen i Europa.

Marta Vieira da Silva till Malmö alltså, eller FC Rosengård rättare sagt. En värvning som jag ärligt talat inte såg komma, men som med all tydlighet visar att Malmöklubben spänner bågen hårt och högt inför det kommande Champions League-spelet.

Det är ingen hemlighet att Rosengårds sportchef Erling Nilsson varit i kontakt med Martas agent, såväl tidigare år som nu under våren. Men det i sig säger inte särskilt mycket. Steget kan många gånger vara långt mellan att ha kontakt till att att skriva kontrakt.

Nu tog emellertid Nilsson och Rosengård stegen fullt ut, nådde en överenskommelse och rodde prestigevärvningen i land. Starkt jobbat av Skånelaget även om Marta enligt uppgifter själv sökte sig till klubben, och riktigt roligt för svensk damfotboll som får fortsätta njuta av brasilianskans fantastiska fotbollskunskaper.

Personligen trodde jag nog att Rosengård skulle presentera en ersättare till backarna Paula Radtke och Malin Levenstad (som inte återvänder efter sin utlåning till AIK under våren) alternativt en mittfältare som skulle fylla luckan efter Lisa Ek. Någonstans närde en tanke på att klubben kanske till och med skulle lyckas locka hem Nilla Fischer från Wolfsburg.

Så blev det inte. Istället för ytterligare en defensiv rekrytering utöver Line Röddik Hansen visade Rosengård upp en offensiv förstärkning i absolut toppklass. Med mittfälts- och anfallsuppställningen där Ramona Bachmann, Anja Mittag, Therese Sjögran och Marta kamperar ihop kommer Malmöklubben både att konkurrera med och utmana de absolut bästa lagen i Europa.

Kanske kan värvningen av den brasilianska världsstjärnan ge Rosengård den spets som man saknat i Champions League-slutspelet tidigare år och ta laget närmare en första titel? Jag tror i alla fall det, samtidigt som jag tror att klubben behöver värva ytterligare en riktigt, riktigt bra defensiv spelare också för att kunna gå hela vägen.

Tyresö tog sitt förnuft tillfånga – till slut.
Men varför dröjde så här lång tid innan polletten trillade ner?

Dagen efter 3–0-förlusten mot Linköping kom beskedet att Tyresö drar sig ur Damallsvenskan direkt.
Det första riktigt kloka beslutet som Stockholmklubben tagit på väldigt lång tid.

Tyvärr dröjde det nästan en halv säsong innan Tyresö förstod det övriga klubbar och större delen av Fotbollssverige begrep redan i vintras – att det inte går att bedriva en elitverksamhet utan pengar och riktiga förutsättningar.

Men hungern efter en en internationell framgång var kanske så stor att Tyresö Fotboll AB inte ville eller mäktade med att ta det här beslutet i ett tidigare skede.

Oavsett om tiden för beslutet kan diskuteras känns det helt rätt att Champions League-finalisten väljer att hoppa av, ur sportsligt hänseende och för trovärdigheten för svensk elitfotboll.
För det faller på sin egen orimlighet att ett fotbollsföretag med närmare tio miljoner kronor i skulder spelar i landets högsta serie, och det är allt annat än rättvist när ett lag ser ut på ett sätt i april och ett helt annat i juni.

Jag har precis läst ordförande Hans Lindbergs citat på klubbens hemsida där han bland annat säger:

”Vi har konstaterat att detta är ett oundvikligt beslut med tanke på sportslig rättvisa och att vi inte vill riskera unga spelares hälsa.”

Nu tänker jag inte lägga alltför stor vikt vid de uttalanden som känns väldigt tillrättalagda.
Men det är svårt att inte känna en viss ironi när samma klubb som under året samlat på sig allt större kostnader, trots skulder på miljonbelopp – och därigenom tagit sig fram till Champions League-final – pratar om sportslig rättvisa …

Men det får vara som det är.
Tyresö har trots allt tagit ett bra beslut och det fokus som tidigare lagts kring klubbens förehavanden kan äntligen läggas där det ska – på spelet och på Damallsvenskan. Till slut.

…
Man kunde ha önskat att Svenska Fotbollförbundet tagit ställning gällande Tyresö tidigt istället för att först ducka frågor och därefter hjälpa laget att ta sig till Lissabon.

Det råder ingen tvekan om att det behövs ett regelverk som förhindrar detta att hända igen.
…

NU tar jag paus från bloggandet här ett tag.
Ett VM-äventyr i Brasilien väntar.
Men vi möts säkert på ett eller annat sätt på andra sidan sommarens gigantiska fotbollsfest.

Tyresö har gjort en fantastisk resa från lägre divisioner till SM-guld.
Nu är man på väg i en helt annan riktning– mot konkurs och nystart långt ner i seriesystemet.

22 maj spelade Tyresö Champions League-final mot Wolfsburg i Lissabon.
Stjärnbyggets gemensamma insats på den stora scenen slutade med en knapp, men tung förlust. I morgon kan elitklubben, som vi känner lärt känna den, uppleva något ännu tyngre. Då kan man spela sin sista damallsvenska match någonsin.

Inget tyder på att Tyresö finns kvar i nuvarande form efter sommaren, eller ens nästa vecka.
Klubben beviljas inte elitlicens nästa år och bara en dag före bortamötet med Linköping hade avgående tränaren Tony Gustavsson sju spelare och två målvakter att förfoga över.
Väldigt, väldigt långt från elitverksamhet, med andra ord.

Nu talar det mesta för att den konstgjorda andning som företagsrekonstruktionen faktiskt inneburit tar slut på torsdag.
Då lär rekonstruktören Hans Ödén föreslå att Tyresö Fotboll AB begär sig själva i konkurs.

Ett sorgligt, men helt rimligt förslag för ett fotbollsföretag som någonstans under resans gång helt tappade såväl kontroll som verklighetsuppfattning.
Som jag ser det har personerna bakom elitverksamheten förbrukat allt förtroende och all trovärdighet man tagit ett antal år att bygga upp.
Räkenskapens tid är här och det är dags att betala priset för en närmast huvudlös satsning mot att vinna Champions League, det vill säga konkurs.

Tyvärr är det inte bara fotbollsföretaget utanför Stockholm som får betala priset för en allt för framgångstörstande klubb-/företagsledning.
Svensk fotboll i allmänhet och damfotbollen i synnerhet är en minst lika stor förlorare.

När Damallsvenskan går till sommarvila kan serien vara ett lag fattigare. Det lag som bara för ett par veckor sedan spelade om kontinentens allra finaste klubblagstitel.
Frågan jag skulle vilja ställa till de styrande personerna i Tyresö är: var det värt det?

Var jakten på den stora, blänkande pokalen värt det här priset?
Jag skulle bli ledsen om svaret blev ja, men dessvärre inte helt överraskad.

Med utebliven elitlicens för 2015 och flera av varandra oberoende uppgifter som talar för att en förlängning av rekonstruktionen inte kommer att beviljas på torsdag hoppas jag att också Svenska Fotbollförbundet sätter stopp för en fortsättning redan den här säsongen.

Livlinorna är redan förbrukade och den lånade tid som Tyresö levt på är över.
Låt laget spela färdigt vårsäsongen, om man kan, men fortsätt Damallsvenskan med elva lag på andra sidan sommaren.
För det känns inte sportsligt rättvist eller ens riktigt att låta ett lag som i dag är riktigt långt ifrån en fungerande elitverksamhet att fortsätta spela i landets högsta serie.

…

Det här inlägget är det sista jag gör i bloggen på ett tag.
Ett VM-äventyr i Brasilien väntar.
Men vi möts säkert på ett eller annat sätt på andra sidan sommarens gigantiska fotbollsfest.

Rosengård hade inga problem att besegra Kopparbergs/Göteborg och befästa sin serieledning.
Malmölaget var helt enkelt smartare, mer strukturerade och klart vassare vilket resulterade i en klar femmålsseger.

Det kunde ha varit ett toppmöte, men blev det inte den här säsongen.
Och serieledande Rosengård visade varför det skiljde fem poäng och sex placeringar mellan lagen i tabellen.

Med hög passningskvalitet, stor löpvilja och en god portion individuell skicklighet lade Rosengård grunden till sin två mål stora pausledning.
Hemmalaget var bättre i det mesta och kunde tack vare, en i mitt tycke billig, straff ta ledningen (Therese Sjögran) 15 minuter in i matchen.
Ganska precis 30 minuter senare bjöd Anja Mittag på ett moment fyllt av magi och skicklighet när hon lobbade in 2–0.

Mer match än så blev det egentligen aldrig.
Efter paus ångade Rosengård på medan Göteborg stack upp i enstaka, och bara vid ett par tillfällen farliga, attacker.
Sara Lindén var närmast ett reduceringsmål när hon loppade bollen i stolpen, men istället för 2–1 gick Malmölaget ifrån ytterligare och vann till slut med 5–0.

…

Segern innebar att Rosengård ryckte i tabelltoppen – för en stund.
Tabellen skrevs nämligen om ytterligare när matcherna mellan Kif Örebro och AIK samt Umeå och Eskilstuna spelats färdigt.

Örebro tog över andraplatsen efter seger med 1–0 medan Umeå körde över succénykomlingen Eskilstuna med hela 6–1 och klättrade upp på tredje plats, på samma poäng som fyran Piteå (som också de vann i dag, 1–0 mot Vittsjö).

Och på onsdag kan även Linköping hänga på i toppen, om man tar tre poäng i mötet med Tyresö.

…

Göteborgs ambition att bli bäst i Sverige och en kraft att räkna med i Europa känns ganska avlägsen.

…

Kristianstad vann igen. Marija Banusic gjorde segermålet mot jumbon Jitex.

…

Min känsla är att Linköping och kanske Umeå blir Rosengårds hårdaste konkurrenter om guldet.
Noterbart är att danska succéspelaren Pernille Harder är tillbaka i träning, vilket helt säkert kommer att lyfta Linköping ytterligare.

Och Umeå har redan visat att man tagit ytterligare kliv den här säsongen. Laget känns starkare, spelet mer rejält och framtiden spännande.
Dessutom är mittfältaren Emmi Alanen i en hysterisk målform. Finskan gjorde tre mål i storsegern mot Vittsjö härom veckan och har gjort båda målen i dagens match mot Eskilstuna.

…

Men rykten gör gällande att Rosengård är på väg att förstärka laget ytterligare.
Danska landslagsbacken Line Röddik Hansen placeras av vanligtvis säkra källor i klubben.

…

Även Olivia Schough är på väg att byta klubb.
Den förra Göteborgsspelaren har fått ytterst lite speltid i Bayern München och kommer att lämna, vilket det snackats om i ett par veckor nu.

I eftermiddag kan Rosengård rycka i toppen av tabellen.
Mot Kopparbergs/Göteborg kan guldgreppet kopplas – eller så kan det bli ännu tajtare i tabelltoppen.

Damallsvenskans åttonde omgång kunde ha varit ganska ljummet och ointressant, men inte i år.
Serien är jämnare än någonsin och varje enskild match har betydelse, på ett eller annat sätt.

Av eftermiddagens fem matcher är det två som sticker ut lite extra.
Rosengård kan vid seger mot Kopparbergs/Göteborg göra ett miniryck, men samtidigt kan såväl Eskilstuna som Kif Örebro gå upp på samma poäng som Skånelaget.

Även Umeå, som ligger fyra poäng bakom Rosengård och som dessutom har en match mindre spelad, har chansen att blanda sig i toppstriden. Samma sak gäller för Piteå som har lite slagläge när man tar emot botttengänget Vittsjö.

Ni märker att det i stort sett alla lag har något att spela för och när bara fem futtiga poäng skiljer mellan första och nionde plats kan tabellen så klart ändra utseende ganska radikalt i varje omgång.

För egen del tänker jag framför allt följa tv-matchen mellan Rosengård och Göteborg samtidigt som jag har ambitionen att försöka hålla ett öga på mötet mellan Umeå och Eskilstuna (via liverapportering).

Rosengård föll mot Tyresö senast och formen är kanske lite oklar. På tal om form så föll Göteborg mot Örebro hemma i sin förra match och behöver verkligen ta tre poäng om man har tänkt sig vara ett topplag i år.

Även nykomlingen Eskilstuna tappade poäng senast, 1–1 slutade hemmafajten mot Linköping. Umeå förlorade även de sin senaste seriematch, men besegrade Tyresö med 2–0 i Svenska cupen i veckan vilket tyder på att formen trots allt är god.

…

Om Rosengård vinner och går ifrån i eftermiddag kan Linköping minska poängavståndet till tre poäng om man vinner hängmatchen mot Tyresö på onsdag.

…

I dag får Linnea Liljegärd besked om säsongen är över eller inte.

…

Josefine Öqvist avslutar säsongen i franska Montpellier och sätter punkt för en framgångsrik och skadefylld karriär.

Det såg illa ut när Linnea Liljegärd tvingades lämna cupsemifinalen på bår.
Men en första undersökning gav försiktigt positiva besked, Kristianstadsspelarens korsband var sannolikt intakta.

I går kom nya besked – skadan tycks vara värre än vad som först befarades.

Kristianstad kan komma att tvingas klara sig utan anfallaren Linnea Liljegärd resten av säsongen. Vid en magnetkameraundersökning (MR) upptäcktes nämligen en misstänkt korsbandsskada.

Något ortopeden och knäspecialisten Markus Waldén befarade redan från första början.

I morgon kommer beskedet som avgör forwardens, och kanske också lagets, framtida öden den här säsongen.

Kristianstad är klart för final.
2-0-segern mot Kif Örebro säkrade Skåneklubbens första guldchans i Svenska cupen.

Formen har varit bra den senaste tiden. Kristianstad var nära poäng mot Rosengård (där man föll på övertid), knep en pinne i den svåra bortamatchen mot Linköping och tog full pott via 1-0 mot Umeå.

I går följde man upp poängen i Damallsvenskan med att skriva ett nytt stycke historia.

2-0-segern mot Örebro innebar nämligen att Kristianstad tog sig vidare till final i Svenska cupen – för första gången.

Tidigare i veckan blev Umeå klart för semifinal mot Linköping.
Lina Hurtig gjorde båda målen i 2-0-viktorian mot Tyresö.

Snacka om bra svar på tal från Hurtig som ännu en gång ställdes utanför Pia Sundhages landslagstrupp.