Pia Sundhage pratar om att det fortfarande är en öppen kamp om två, kanske tre, platser i Sveriges EM-lag. Jag tror henne inte.

Sofia Lundgren vaktade det svenska målet i matchen mot Brasilien och efteråt sa förbundskapten Sundhage att målvaktskampen är öppnare. Är den verkligen det?

En skadefri Kristin Hammarström hade fått förtroendet mot Brasilien – och placerat Sofia Lundgren på avbytarbänken. Nu åkte Hammarström på en blödning i höften, vilket gav Lundgren en sen chans att övertyga. Men förändrade verkligen Linköpingskeeperns insats mot Marta & Co så särskilt mycket?

Jag är tveksam.

Inte på Sofia Lundgren, som i mitt tycke gjorde en bra match. Hon tog det hon skulle ta och visade att hon är tillbaka i gott slag efter diskbråcket, men på att en missad match skulle placera Kristin Hammarström tvåa i Sundhages målvaktsranking.

Och uttalandet att det skulle vara en öppen kamp om två, kanske tre platser i den svenska EM-elvan tar jag med en skopa salt.

Malmös Lina Nilsson hade stora problem mot ett högst mediokert Brasilien och spelade bort sina sista chanser till en startplats i EM. Därför kommer Linköpings Jessica Samuelsson att spela högerback i premiären mot Danmark.

Den enda plats som egentligen är riktigt öppen i den blågula elvan är till höger på mittfältet. Umeås Emelie Konradsson spelade sig ut ur laget i mötet med Norge medan Josefine Öqvist stärkte sina aktier.

Men mot Brasilien fick inte Öqvist spelet att fungera lika bra och nu undrar jag faktiskt om Sundhage själv vet vem hon ska satsa på.

I min värld skulle Kosovare Asllani få ut mer av sitt spel till höger på mittfältet medan ”Jossan” skulle sätta ännu mer fart på det svenska anfallsspelet.

Men med tanke på att Pia Sundhage tycks ha ett gott öga till Kopparbergs/Göteborgs Olivia Schough så kan det lika gärna vara hon som får chansen.

Tre veckor före EM-premiären mot Danmark fick förbundskapten Pia Sundhage svar hon inte vill ha. I 1–1-matchen mot ett mediokert och stundtals flicklagslikt brasilianskt landslag avslöjades brister i det svenska spelet som blir svåra att rätta till innan EM.

Sverige det bättre laget i matchen och dominerade spelet före paus, men mycket mer än massor av hörnor skapade man faktiskt inte.

Mot Brasilien blev det väldigt tydligt att det blågula anfallsspelet saknar riktiga linjer och i alldeles för stor utsträckning litar till att Lotta Schelin eller Kosovare Asllani ska uträtta något på egen hand.

Lika synligt blev det att det svenska EM-laget inte har något vapen att ta till för att luckra upp ett lågt spelande samlat försvar.

Där har Sundhage & Co något att sätta tänderna i under förlägret i Stenungsund.

Flera spelare hade chansen att spela till sig EM-biljetter eller rent av platser i den svenska startelvan mot Danmark. Men talangerna Lina Hurtig och Marija Banusic blev kvar på bänken, Lina Nilsson hade en ganska jobbig match – och spelade sannolikt bort sig från högerbacksplatsen – medan Josefine Öqvist hade riktigt svårt att få kantspelet att fungera lika fint som mot Norge i Linköping.

Örebros Elin Magnusson fick spela några minuter och gjorde bra ifrån sig på en ovan position (vänsterback). Hur långt det räcker återstår väl att se.

Den enda som egentligen kan ha stärkt sina aktier var väl Sofia Lundgren. Linköpingskeepern gjorde vad hon kunde och skulle. Straffen (hårt dömd eller ej) kunde hon inte göra något åt.

Pia Sundhage sa faktisk efter matchen att kampen om platsen som förstemålvakt fortfarande lever, så kanske har Lundgren en faktisk möjlighet att sno åt sig positionen som nummer ett.

Apropå målvakter så är det sedan tidigare klart att Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är de två sista utposterna som Sundhage kommer att satsa på i EM. I och med de valen så tycker jag att Hedvig Lindahl ska ställas utanför truppen.

Inte för att Lindahl är dålig utan för att hon under många år varit den givna ettan och nu får finna sig i att vara helt utanför den egentliga målvaktsdiskussionen.

Den situationen tror jag varken är upplyftande eller positiv för Kristianstadskeepern. Tvärtom så tror jag att rollen som trea kan skapa en frustration som i förlängningen kan påverka landslagstruppen negativt.

Då tror jag mer på Carola Söberg i rollen som tredjemålvakt i EM-truppen. Söberg skulle bli glad över att komma med och inte känna sig det minsta åsidosatt.

Men målvaktsfrågan är ett underordnat problem. Först och främst måste Sundhage få det svenska anfallsspelet att fungera bättre. Annars kan EM-turneringen ta slut fortare än någon tänkt eller trott.

När Sofia Lundgren drabbades av diskbråck knep Kristin Hammarström platsen som förstemålvakt. Nu är rollerna omvända.

När Sverige tar emot Brasilien på Söderstadion är det Linköpings Sofia Lundgren som vaktar målet. Kristin Hammarström, som varit Pia Sundhages förstaval under året, dras med en blödning i höften som sätter stopp för spel.

Med tre veckor kvar till öppningsmatchen mot Danmark får Lundgren en sista chans att övertyga Sundhage att hon ska vara nummer ett. Möjligheten är sannolikt liten, men den finns där.

Kan Linköpingskeepern plocka fram sitt allra bästa spel mot Marta & Co så kan det faktiskt räcka hela vägen till en plats som Sveriges sista utpost i EM.

……………………………..

Malmös Lina Nilsson får också hon chansen mot Brasilien. Efter att ha sett ut som en hängbjörk på träningarna i Linköping, där det tidigt stod klart att Jessica Samuelsson skulle spela högerback mot Norge, är det nu Nilssons tur att starta.

Samuelsson är småskadad, vilket är den enda logiska förklaringen till rokaden.

Linköpingsbacken var inte felfri mot Norge, men hon visade trots allt upp ett försvarsspel som såg helt okej ut och som var bättre än vad konkurrenten Nilsson presterade på landslagsträningarna – och i mötet mellan Linköping och Malmö i Damallsvenskan några dagar tidigare.

Samuelssons försvarsstyrkor borde helt enkelt väga tyngre än Nilssons offensiva färdigheter, för om Sverige ska lyckas gå riktigt lång i EM funkar det inte med saloondörrar på ena kanten.

…………………………………..

Den svenska startelvan hittar du här.

Det har handlat en hel del om det svenska mittfältsspelet de senaste veckorna. Pia Sundhage var inte tillfreds under och efter matchen mot Norge – och kommer att testa vidare mot Brasilien.

Ändå från första början har förbundskapten Sundhage letat efter den perfekta mittfältspartnern till Caroline Seger. Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström har varit de två stora huvudkandidaterna medan Hanna Folkesson (nu skadad) testats lite från tid till annan i rollen.

Aldrig någonsin har Sundhage tänkt tanken att ställa Seger på sidan och prova andra alternativ, fast att Tyresöspelaren inte varit bländande i en hel halvlek under året.

Men sån är Caroline Seger. Spelskicklig som få och briljant i korta stunder, men sällan högklassig i 45 och nästintill aldrig i 90 minuter i sträck.

För min del hade Sundhage gärna fått laborera mer med det centrala mittfältet och kanske låtit Hammarström och/eller Dahlkvist kampera ihop med Örebros Elin Magnusson.

I en helt perfekt värd skulle Nilla Fischer ha fått visa upp sina färdigheter högre upp i banan, för även om hon nu är riktigt bra som mittback så är hon ett snäpp vassare ändå som mittfältare.

Nu är det nog för sent för stora rokader och för sent att bänka Caroline Seger, även om jag tror att det hade varit väldigt bra att sätta lite press på den ena lagkaptenen.

………………………………………..

Stjärnskottet Marija Banusic har fått chansen att visa upp sig inför ögonen Sundhage & Co. Men det som Kristianstadsforwarden presterat under lägret i Stockholm räcker inte för en plats i EM-truppen.

Inte ens nära.

Banusic är en oslipad diamant med en fantastiskt fin karriär framför sig (om hon spelar ut sina kort rätt), men hon är fortfarande långt ifrån flygfärdig.

Fysiken och konditionen måste förbättras flera nivåer för att hon ska kunna göra sig gällande på högsta nivå. Innan dess är Calle Barrlings U-landslag rätt miljö för råtalangen.

………………………………………..

Inte heller Lina Hurtig har lyckats övertyga fullt ut. Umeåspelaren har visserligen besvärats av en känning i baksida lår, men det hon presterat på träningarna i veckan är inte tillräckligt för att beredas en plats i ett A-landslag.

Hurtigs tid kommer – och det väldigt snart – men mer än en plats i en trupp (om ens det) kan hon inte hoppas på.

Skyttedrottningen Lotta Schelin och Linköpings mittbacksrese Charlotte Rohlin stod över förmiddagens träning på Söderstadion för att inte belastas för hårt. Ett smart drag av Pia Sundhage.

Med drygt tre veckor kvar till den stora fotbollsfesten finns det ingen anledning att riskera överansträngningar på viktiga spelare. Det vet förbundskapten Sundhage och agerar därefter.

När landslaget tränade på Söderstadion i förmiddags var Lotta Schelin och Charlotte Rohlin ordinerade vila. Allt för att vara i bästa skick och form när det verkligen gäller (läs separat artikel)

Vilade gjorde också Caroline Seger, men på grund av en liten överansträngning i hälsenan (som jag uppfattade saken).

”En försiktighetsåtgärd. Det är ingen fara”, sa Tyresömittfältaren själv.

Så är det säkert också. Ingen fara alltså. Det handlar om att optimera träningsupplägget för varje enskild individ nu. Den svenska truppen har ju inte råd med fler skador – särskilt inte på nyckelspelare.

Därför gör Sundhage rätt som vilar Schelin, Rohlin och Seger från ett av dagens två träningspass. Det är ju inte nu som de viktiga kuggarna ska leverera, det är från 10 juli och framåt.

………………………………………

Söderstadions gräsmatta var mjuk, till och med blöt. Två spelare tränade med skruvdobbar under fötterna. Den ena var Nilla Fischer, den andra var Lisa Dahlkvist.

……………………………………..

Förutom passningsövning i uppvärmningssyfte och en mot en-övningar med avslut drillades hörnvarianter. Både korta och längre varianter är att vänta, kanske bjuder Sundhages blågula elva på några av dem mot Brasilien på onsdag.

Talangerna har fått möjlighet att spela till sig platser i Pia Sundhages EM-trupp. Nu kvarstår det verkliga testet: att också ta chansen.

Vid i stort sett varje trupputtagning som förbundskapten Pia Sundhage har gjort under året så har Umeå-löftet Lina Hurtigs frånvaro ifrågasatts. Under slutet av vårsäsongen har det också börjat ropas efter Kristianstads stora framtidsnamn Marija Banusic.

När landslaget samlas i Stockholm i dag finns båda supertalangerna med. Chansen har kommit. Nu gäller det för tonåringarna att verkligen visa att de har i en EM-trupp att göra.

Men räkna inte med att det räcker för Hurtig och Banusic att göra okej ifrån sig. ”Valparna” måste göra riktigt starka intryck på landslagsledningen om de ska få uppleva sommarens stora fotbollsfest på hemmaplan.

Det är helt enkelt upp till bevis för landets två största anfallstalanger. EM-biljetter är nämligen inget man får, det är något man tar.

Här är spelarna som har ögonen på sig under landslagslägret: 

Amanda Ilestedt, Malmö: Ung och talangfull, men ojämn. Måste höja lägstanivån.

Stina Segerström, Göteborg: Rutinerad och trygg. Har varit hoppat in och ut i landslaget under året. Måste visa att hon är ett alternativ till Charlotte Rohlin.

Elin Magnusson, Örebro: Gjorde sitt första landslagsläger senast. Får en ny chans att övertyga Sundhage & Co om att hon hör hemma i en EM-trupp.

Lina Hurtig, Umeå: Supertalangen är bästa svenska i Damallsvenskans skytteliga, men har gått mållös från planen i de tre senaste matcherna. Måste visa att hon prestera mot bra motstånd.

Marija Banusic, Kristianstad: Ett av ljusen i ett Kristianstad som famlat i mörker under vårsäsongen. Måste precis som Hurtig visa att hon är mogen uppgiften.

Var det Even Pellerud Som gav Pia Sundhage modet? Kanske inte, men den norske guldmakaren inspirerade nog vår egen dito att ta ut talangerna Lina Hurtig och Marija Banusic till landskampen mot Brasilien.

Det var faktiskt Sundhage som sa det själv när vi småpratade om matchen mot Norge innan presskonferensen förra veckan.

”Titta på Norge. 95:or längst fram och de var bra både Hansen och Hegerberg”.

Efter att truppen mot Brasilien presenterats, och uttagningarna av Lina Hurtig och Maria Banusic offentliggjorts, sa hon det igen, Sundhage:

”Kan Norge så kan vi”.

Så kanske var det ändå Even Pelleruds tilltro till sina unga spelare som påverkade Sundhage att plocka med Sveriges två största anfallstalanger på nästa svenska landslagsläger – åtminstone lite.

……………………….

Damallsvenskan gör halvårsbokslut i veckan. Mest intressant är så klart toppmötet mellan Malmö och Tyresö som faktiskt kan avgöra serien.

Malmö måste nog nämligen ta tre poäng om inte glappet till serieledarna ska bli för stort.

Men med Anja Mittag och Manon Melis i bra slag är en vinstchansen klart okej.

Försvarsinsatserna kommer att avgöra matchen, tror jag. För det är längst bak som båda topplagen är som svagast.

Det försvar som spelar bäst lär därför jubla när domaren Jenny Palmqvist blåst av efter 90 minuters spel.

Jag håller Tyresö som favorit, men tycker att en Malmöseger skulle vara roligast för fortsättningen av serien.

………………

Matchen mellan seriefavoriterna blir onekligen speciell, med tanke på deras möte i sista omgången förra säsongen.

Att Jenny Palmqvist precis som då dömer fajten ger extra krydda till anrättningen.

Förbered er på en vårsäsongsfinal av allra bästa märke.

………………

Trots att klubben bantat både budget och trupp så finns Linköping med i toppen av Damallsvenskan. Tacka Försvarstriangeln Sofia Lundgren, Nilla Fischer och Charlotte Rohlin för det – men tacka framför allt danskan Pernille Harder.

Vill ni se en blivande storspelare så ska ni titta på Harder. Där har Danmark fått fram en spelare värdig att axla den offensiva mittfältsmantel som Cathrine Paaske Sörensen bar under många år.

Men glöm inte bort att kika lite på Renée Slegers heller. Holländskan har varit riktigt bra i vår och spelat till sig en plats i det holländska EM-laget.

………………

Tyvärr missar jag vårsäsongens sista omgång. Är på resande fot och får försöka följa dramatiken från distans.

Men jag ska faktiskt inte klaga för det är väldigt fint och dramatiskt där jag är också – i Rom.

Ciao.

Med 35 dagar kvar till EM-premiären mot Danmark får svensk fotbolls två största anfallstalanger, Lina Hurtig och Marija Banusic äntligen chansen. Jag hade gärna sett att de testats tidigare, men sent är ändå bättre än aldrig.

Förbundskapten Pia Sundhage bjöd som vanligt på överraskningar när landslagstruppen, till mötet mot Brasilien 19 juni, presenterades.

Tyresös målvakt Carola Söberg, som varit med på samtliga läger under året, lämnades utanför, precis som Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Umeås vindsnabba anfallsvapen Jenny Hjohlman.

Men precis som senast kom Kristianstads Hedvig Lindahl och Örebros Elin Magnusson med i Sundhages blågula trupp. Det gjorde också Kopparbergs/Göteborgs mittback Stina Segeström.

– Erfarenheten och rutinen spelade in, sa assisterande förbundskapten Lilie Persson om uttagningen av Göteborgskaptenen.

Men de namn som överraskade och diskuterades allra mest av mediakåren på presskonferensen, som hölls på ICA:s huvudkontor, var så klart Lina Hurtig och Marija Banusic.

Efter att ha lämnats utanför landslaget under hela våren fick landets i särklass största anfallstalanger till sist chansen.

Glädjande? Mycket!

Supertalangerna har förtjänat den här chansen efter fina prestationer i Damallsvenskan under året. Hurtig har gjort sex mål på åtta matcher, seriedebutanten Banusic tre.

Frågan är väl om någon av dem eller till och med båda kan nå hela vägen fram till en EM-biljett. Möjligheten finns nu i alla fall.

Men vem var den där mittfältaren som Sundhage letade efter?

– Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet, sa förbundskaptenen och fortsatte:

– Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.

Malmös Therese Sjögran lämnades återigen utanför landslaget. På goda grunder anser jag. Hon har spelat en enda match från start under vårsäsongen och fick tio futtiga minuter i segermatchen mot Kopparbergs/Göteborg i går. Det räcker inte för en plats i ett landslag.

Som jag ser det så är Sjögrans tid på toppen över. Hon har varit en fantastiskt duktig spelare och förtjänat alla 182 landskamper hon spelat, men hon är faktiskt inget årgångsvin.

Allt blir inte bättre med ökad ålder. Det är Sjögran ett levande bevis på – särskilt när hon inte får viktig speltid.

………………………………………….

Tyresömittfältaren Lisa Dahlkvist, som var på plats vid dagens presskonferens, levererade veckans skönaste citat. På frågan om vad hon tyckte om Maria Banusic svarade Dahlkvist:

”Henne delade jag ut pris till i vintras på Uppsalagalan. Hon fick pris som bäste spelare”

…………………………………………

För de spelare som undrar vad som krävs för att spela till sig en plats i EM-truppen kan jag avslöja det här. Pia Sundhage besvarade nämligen frågan med en intressant fråga:

”Frågan är vilka svenska spelare som vågar vara bäst”.

Sverige vann mot Norge med 2–1, men Pia Sundhage var inte nöjd. Mittfältsspelet klickade inte. Genast började det ropas efter Therese Sjögran – igen. Men Malmöspelaren är inte lösningen på problemet. Inte längre.

Pia Sundhage letar efter den perfekta konstellationen på Sveriges mittfält. En radarpartner till Caroline Seger står överst på önskelistan.

Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström och Hanna Folkesson har alla varit okej i rollen, men ingen kombination verkar ha fallit Sundhage helt i smaken. Folkesson är dessutom borta från EM på grund av en ledbandsskada.

Efter mötet med Norge berättade Sundhage att hon skulle fortsätta leta efter en mittfältare, men hur mycket hon än letar så kommer hon knappast att hitta det hon söker. Inte utanför den befintliga landslagstruppen i alla fall.

Jag vet att det har ropats efter Malmös Therese Sjögran, men hon är inte svaret på Sundhages mittfältsproblem. Faktiskt inte ens nära.

I de matcher jag har sett Malmö under året har Sjögran oftast börjat på bänken och när hon har kommit in så har hon varit långt ifrån bra. Den enkla sanningen är nog att tiden har hunnit ifatt Malmöspelaren.

Hon är inte den spelare hon var för fyra, fem år sedan och kommer heller aldrig att bli det igen. Nej, den spelartyp som Sundhage söker finns faktiskt redan i den svenska EM-truppen. Hon heter Nilla Fischer och har skolats om till mittback.

Fischer har tagit stora steg under året och klarat acklimatiseringen från central mittfältare till försvarsspelare på ett sätt jag knappast trodde var möjligt – men hon är ändå ett snäpp, kanske två, bättre som innermittfältare.

Om Sundhage vill hitta den optimala mittfältslösningen måste hon flytta fram Fischer i banan, men då uppstår förstås ett annat problem.

Pia Sundhage hade hoppats få viktiga svar i landskampen mot Norge – och fick det. Då valde hon själv att väcka ett par nya frågor.

Inför matchen ställde jag tre frågor som jag ville få svar på:

1) Hur väl fungerar det svenska försvarsspelet, och då i synnerhet fyrbackslinjen?

Svar: Ganska bra.

Nilla Fischer klev fram som en riktig general i mittförsvaret, hon backades upp bra av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro, där den sistnämnda såg oförskämt bra ut.

Det stora frågetecknet var – och är fortfarande – högerbacken Jessica Samuelsson. Hon blandade och gav, var inblandad i det norska målet och hade ett antal riktigt risiga passningar och aktioner.

På pluskontot: Den vilja och det hjärta som hon visade.

Men kampen om högerbacksplatsen lever nog vidare ytterligare ett tag. Lina Nilssons chanser är små, men inte helt borta.

2) Mittfältarna Caroline Seger och Marie Hammarström delar på arbetsbördan, både offensivt och defensivt. Är det modellen för att framför allt Seger ska komma rättvänd med boll i större utsträckning än tidigare?

Svar: Nej.

Seger gjorde en slät figur och var tillsammans med Samuelsson inblandad i det norska målet. Sundhage hoppades att Seger och Hammarström skulle vara nyckeln till ett framgångsrikt svenskt anfallsspel – det var de inte.

Seger blev sittande, felvänd och långt ifrån händelsernas centrum. Vice kaptenen fick också pausorder av Sundhage att komma högre upp i planen i andra halvlek.

Det gjorde hon, vilket resulterade i att hon blev mer involverad i det offensiva spelet.

Hammarström var bättre än Seger, men fick inte heller hon spelet att fungera till hundra procent. Hon hade emellertid flera fina aktioner och ett utgångsläge som gjorde henne delaktig i anfallsspelet på ett helt annat sätt än mittfältskollegan.

3) Relationen, tajmingen och samarbetet mellan Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani måste fungera om EM ska bli lyckosamt– men det har inte fungerat fullt ut under året. Får trion spelet att klicka i dag?

Svar: Delvis.

Lotta Schelin och Kosovare Asllani var många gånger isolerade på topp, men fick på tu man hand samarbetet att fungera riktigt bra. Seger kom med i anfallsspelet först efter pausvilan.

Josefine Öqvist, som byttes in direkt i andra halvlek, kom in med en jäkla energi och fick än mer fart på Schelin, Asllani – och det svenska anfallsspelet.

Jag tror att Öqvist spelade till sig en plats i startelvan mot Danmark 10 juli. Så bra var hon faktiskt.

……………………………….

Pia Sundhage sa själv efter matchen att hon såg de mittbackar hon kommer att satsa på i EM – och det gjorde hon.

Fischer var den starka ledargestalt en svensk fyrbackslinje behöver och Charlotte Rohlin är på väg tillbaka till sitt gamla jag.

Förbundskaptenen fick också se Lotta Schelin och Kosovare Asllani i ett samarbete som med lite putsande kan bära långt.

Men hon fick också se Emmelie Konradsson spela bort sig från en plats i startelvan. Det var ju Umeåspelaren som skulle ta den där platsen ute till höger på mittfältet, men som mot Norge inte ens kom in i matchen

Sundhage får fundera vidare över vem som ska spela på högerbacksplatsen. På mittfältet, framför, är det nu klart. Där ska Josefine Öqvist lira.

…………………………….

Målvaktsbytet med 20 minuter kvar kändes märkligt. Det var det också. En test, eller förberedelse inför det som komma skall.

Sofia Lundgren kastades in i hetluften, inte för att Hammarström var svag eller skadad, utan för att se hur Linköpingsmålvakten skulle reagera.

Lundgren var lika stabil som hon brukar vara, utan att ställas på några egentliga prov.

Det enda som Sundhages test egentligen visade var väl att Sofia Lundgren är andramålvakt i sommarns stora mästerskap.

…………………………..

Tidigare i veckan sa Pia Sundhage att Umeås Jenny Hjohlman skulle få speltid mot Norge, men Hjohlman blev kvar på bänken till matchen var slut.

Sundhage ändrade sig under resans gång och man kan verkligen fundera över om hon faktiskt ska säga något om eventuella byten över huvud taget.

I Hjohlmans situation hade jag lämnat Linköping Arena med ledsna ögon och en jobbig känsla i matchen. Att först läsa i tidningen att man ska få spela, men sen ändå sitta med en filt över benen är aldrig upplyftande eller positivt.

Sundhage gillar raka rör och tydliga besked, men måste bli bättre på att själv kommunicera på samma premisser.