Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Pia Sundhage pratar om att det fortfarande är en öppen kamp om två, kanske tre, platser i Sveriges EM-lag. Jag tror henne inte.

Sofia Lundgren vaktade det svenska målet i matchen mot Brasilien och efteråt sa förbundskapten Sundhage att målvaktskampen är öppnare. Är den verkligen det?

En skadefri Kristin Hammarström hade fått förtroendet mot Brasilien – och placerat Sofia Lundgren på avbytarbänken. Nu åkte Hammarström på en blödning i höften, vilket gav Lundgren en sen chans att övertyga. Men förändrade verkligen Linköpingskeeperns insats mot Marta & Co så särskilt mycket?

Jag är tveksam.

Inte på Sofia Lundgren, som i mitt tycke gjorde en bra match. Hon tog det hon skulle ta och visade att hon är tillbaka i gott slag efter diskbråcket, men på att en missad match skulle placera Kristin Hammarström tvåa i Sundhages målvaktsranking.

Och uttalandet att det skulle vara en öppen kamp om två, kanske tre platser i den svenska EM-elvan tar jag med en skopa salt.

Malmös Lina Nilsson hade stora problem mot ett högst mediokert Brasilien och spelade bort sina sista chanser till en startplats i EM. Därför kommer Linköpings Jessica Samuelsson att spela högerback i premiären mot Danmark.

Den enda plats som egentligen är riktigt öppen i den blågula elvan är till höger på mittfältet. Umeås Emelie Konradsson spelade sig ut ur laget i mötet med Norge medan Josefine Öqvist stärkte sina aktier.

Men mot Brasilien fick inte Öqvist spelet att fungera lika bra och nu undrar jag faktiskt om Sundhage själv vet vem hon ska satsa på.

I min värld skulle Kosovare Asllani få ut mer av sitt spel till höger på mittfältet medan ”Jossan” skulle sätta ännu mer fart på det svenska anfallsspelet.

Men med tanke på att Pia Sundhage tycks ha ett gott öga till Kopparbergs/Göteborgs Olivia Schough så kan det lika gärna vara hon som får chansen.

Tre veckor före EM-premiären mot Danmark fick förbundskapten Pia Sundhage svar hon inte vill ha. I 1–1-matchen mot ett mediokert och stundtals flicklagslikt brasilianskt landslag avslöjades brister i det svenska spelet som blir svåra att rätta till innan EM.

Sverige det bättre laget i matchen och dominerade spelet före paus, men mycket mer än massor av hörnor skapade man faktiskt inte.

Mot Brasilien blev det väldigt tydligt att det blågula anfallsspelet saknar riktiga linjer och i alldeles för stor utsträckning litar till att Lotta Schelin eller Kosovare Asllani ska uträtta något på egen hand.

Lika synligt blev det att det svenska EM-laget inte har något vapen att ta till för att luckra upp ett lågt spelande samlat försvar.

Där har Sundhage & Co något att sätta tänderna i under förlägret i Stenungsund.

Flera spelare hade chansen att spela till sig EM-biljetter eller rent av platser i den svenska startelvan mot Danmark. Men talangerna Lina Hurtig och Marija Banusic blev kvar på bänken, Lina Nilsson hade en ganska jobbig match – och spelade sannolikt bort sig från högerbacksplatsen – medan Josefine Öqvist hade riktigt svårt att få kantspelet att fungera lika fint som mot Norge i Linköping.

Örebros Elin Magnusson fick spela några minuter och gjorde bra ifrån sig på en ovan position (vänsterback). Hur långt det räcker återstår väl att se.

Den enda som egentligen kan ha stärkt sina aktier var väl Sofia Lundgren. Linköpingskeepern gjorde vad hon kunde och skulle. Straffen (hårt dömd eller ej) kunde hon inte göra något åt.

Pia Sundhage sa faktisk efter matchen att kampen om platsen som förstemålvakt fortfarande lever, så kanske har Lundgren en faktisk möjlighet att sno åt sig positionen som nummer ett.

Apropå målvakter så är det sedan tidigare klart att Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är de två sista utposterna som Sundhage kommer att satsa på i EM. I och med de valen så tycker jag att Hedvig Lindahl ska ställas utanför truppen.

Inte för att Lindahl är dålig utan för att hon under många år varit den givna ettan och nu får finna sig i att vara helt utanför den egentliga målvaktsdiskussionen.

Den situationen tror jag varken är upplyftande eller positiv för Kristianstadskeepern. Tvärtom så tror jag att rollen som trea kan skapa en frustration som i förlängningen kan påverka landslagstruppen negativt.

Då tror jag mer på Carola Söberg i rollen som tredjemålvakt i EM-truppen. Söberg skulle bli glad över att komma med och inte känna sig det minsta åsidosatt.

Men målvaktsfrågan är ett underordnat problem. Först och främst måste Sundhage få det svenska anfallsspelet att fungera bättre. Annars kan EM-turneringen ta slut fortare än någon tänkt eller trott.

Caroline Jönsson vaktar Umeås mål i kväll och får avsluta karriären på planen – inte på reservbänken.

Jönsson stod i förlustmatchen i förra omgången också, det vet jag ju, men jag kan inte låta bli att undra om inte Umeås tränare Joakim Blomqvist har gjort ett misstag som kan kosta mer än vad det smakar att ge en före detta stormålvakt en värdig avslutning på karriären.

För saken är den att Malin Reuterwall har gjort bra ifrån sig under våren och faktiskt varit i bättre slag än veteranen Jönsson – spel- och framför allt formmässigt.

När Jönsson i morgon börjar livet efter fotbollen fortsätter en besviken, och kanske något stukad, Reuterwall sin.

Frågan är om Blomqvist hinner bygga upp det han raserat med att låta ”Carre” spela vårsäsongens två sista matcher under det uppehåll som väntar.

Med 35 dagar kvar till EM-premiären mot Danmark får svensk fotbolls två största anfallstalanger, Lina Hurtig och Marija Banusic äntligen chansen. Jag hade gärna sett att de testats tidigare, men sent är ändå bättre än aldrig.

Förbundskapten Pia Sundhage bjöd som vanligt på överraskningar när landslagstruppen, till mötet mot Brasilien 19 juni, presenterades.

Tyresös målvakt Carola Söberg, som varit med på samtliga läger under året, lämnades utanför, precis som Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Umeås vindsnabba anfallsvapen Jenny Hjohlman.

Men precis som senast kom Kristianstads Hedvig Lindahl och Örebros Elin Magnusson med i Sundhages blågula trupp. Det gjorde också Kopparbergs/Göteborgs mittback Stina Segeström.

– Erfarenheten och rutinen spelade in, sa assisterande förbundskapten Lilie Persson om uttagningen av Göteborgskaptenen.

Men de namn som överraskade och diskuterades allra mest av mediakåren på presskonferensen, som hölls på ICA:s huvudkontor, var så klart Lina Hurtig och Marija Banusic.

Efter att ha lämnats utanför landslaget under hela våren fick landets i särklass största anfallstalanger till sist chansen.

Glädjande? Mycket!

Supertalangerna har förtjänat den här chansen efter fina prestationer i Damallsvenskan under året. Hurtig har gjort sex mål på åtta matcher, seriedebutanten Banusic tre.

Frågan är väl om någon av dem eller till och med båda kan nå hela vägen fram till en EM-biljett. Möjligheten finns nu i alla fall.

Men vem var den där mittfältaren som Sundhage letade efter?

– Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet, sa förbundskaptenen och fortsatte:

– Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.

Malmös Therese Sjögran lämnades återigen utanför landslaget. På goda grunder anser jag. Hon har spelat en enda match från start under vårsäsongen och fick tio futtiga minuter i segermatchen mot Kopparbergs/Göteborg i går. Det räcker inte för en plats i ett landslag.

Som jag ser det så är Sjögrans tid på toppen över. Hon har varit en fantastiskt duktig spelare och förtjänat alla 182 landskamper hon spelat, men hon är faktiskt inget årgångsvin.

Allt blir inte bättre med ökad ålder. Det är Sjögran ett levande bevis på – särskilt när hon inte får viktig speltid.

………………………………………….

Tyresömittfältaren Lisa Dahlkvist, som var på plats vid dagens presskonferens, levererade veckans skönaste citat. På frågan om vad hon tyckte om Maria Banusic svarade Dahlkvist:

”Henne delade jag ut pris till i vintras på Uppsalagalan. Hon fick pris som bäste spelare”

…………………………………………

För de spelare som undrar vad som krävs för att spela till sig en plats i EM-truppen kan jag avslöja det här. Pia Sundhage besvarade nämligen frågan med en intressant fråga:

”Frågan är vilka svenska spelare som vågar vara bäst”.

Sverige vann mot Norge med 2–1, men Pia Sundhage var inte nöjd. Mittfältsspelet klickade inte. Genast började det ropas efter Therese Sjögran – igen. Men Malmöspelaren är inte lösningen på problemet. Inte längre.

Pia Sundhage letar efter den perfekta konstellationen på Sveriges mittfält. En radarpartner till Caroline Seger står överst på önskelistan.

Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström och Hanna Folkesson har alla varit okej i rollen, men ingen kombination verkar ha fallit Sundhage helt i smaken. Folkesson är dessutom borta från EM på grund av en ledbandsskada.

Efter mötet med Norge berättade Sundhage att hon skulle fortsätta leta efter en mittfältare, men hur mycket hon än letar så kommer hon knappast att hitta det hon söker. Inte utanför den befintliga landslagstruppen i alla fall.

Jag vet att det har ropats efter Malmös Therese Sjögran, men hon är inte svaret på Sundhages mittfältsproblem. Faktiskt inte ens nära.

I de matcher jag har sett Malmö under året har Sjögran oftast börjat på bänken och när hon har kommit in så har hon varit långt ifrån bra. Den enkla sanningen är nog att tiden har hunnit ifatt Malmöspelaren.

Hon är inte den spelare hon var för fyra, fem år sedan och kommer heller aldrig att bli det igen. Nej, den spelartyp som Sundhage söker finns faktiskt redan i den svenska EM-truppen. Hon heter Nilla Fischer och har skolats om till mittback.

Fischer har tagit stora steg under året och klarat acklimatiseringen från central mittfältare till försvarsspelare på ett sätt jag knappast trodde var möjligt – men hon är ändå ett snäpp, kanske två, bättre som innermittfältare.

Om Sundhage vill hitta den optimala mittfältslösningen måste hon flytta fram Fischer i banan, men då uppstår förstås ett annat problem.

Pia Sundhage hade hoppats få viktiga svar i landskampen mot Norge – och fick det. Då valde hon själv att väcka ett par nya frågor.

Inför matchen ställde jag tre frågor som jag ville få svar på:

1) Hur väl fungerar det svenska försvarsspelet, och då i synnerhet fyrbackslinjen?

Svar: Ganska bra.

Nilla Fischer klev fram som en riktig general i mittförsvaret, hon backades upp bra av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro, där den sistnämnda såg oförskämt bra ut.

Det stora frågetecknet var – och är fortfarande – högerbacken Jessica Samuelsson. Hon blandade och gav, var inblandad i det norska målet och hade ett antal riktigt risiga passningar och aktioner.

På pluskontot: Den vilja och det hjärta som hon visade.

Men kampen om högerbacksplatsen lever nog vidare ytterligare ett tag. Lina Nilssons chanser är små, men inte helt borta.

2) Mittfältarna Caroline Seger och Marie Hammarström delar på arbetsbördan, både offensivt och defensivt. Är det modellen för att framför allt Seger ska komma rättvänd med boll i större utsträckning än tidigare?

Svar: Nej.

Seger gjorde en slät figur och var tillsammans med Samuelsson inblandad i det norska målet. Sundhage hoppades att Seger och Hammarström skulle vara nyckeln till ett framgångsrikt svenskt anfallsspel – det var de inte.

Seger blev sittande, felvänd och långt ifrån händelsernas centrum. Vice kaptenen fick också pausorder av Sundhage att komma högre upp i planen i andra halvlek.

Det gjorde hon, vilket resulterade i att hon blev mer involverad i det offensiva spelet.

Hammarström var bättre än Seger, men fick inte heller hon spelet att fungera till hundra procent. Hon hade emellertid flera fina aktioner och ett utgångsläge som gjorde henne delaktig i anfallsspelet på ett helt annat sätt än mittfältskollegan.

3) Relationen, tajmingen och samarbetet mellan Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani måste fungera om EM ska bli lyckosamt– men det har inte fungerat fullt ut under året. Får trion spelet att klicka i dag?

Svar: Delvis.

Lotta Schelin och Kosovare Asllani var många gånger isolerade på topp, men fick på tu man hand samarbetet att fungera riktigt bra. Seger kom med i anfallsspelet först efter pausvilan.

Josefine Öqvist, som byttes in direkt i andra halvlek, kom in med en jäkla energi och fick än mer fart på Schelin, Asllani – och det svenska anfallsspelet.

Jag tror att Öqvist spelade till sig en plats i startelvan mot Danmark 10 juli. Så bra var hon faktiskt.

……………………………….

Pia Sundhage sa själv efter matchen att hon såg de mittbackar hon kommer att satsa på i EM – och det gjorde hon.

Fischer var den starka ledargestalt en svensk fyrbackslinje behöver och Charlotte Rohlin är på väg tillbaka till sitt gamla jag.

Förbundskaptenen fick också se Lotta Schelin och Kosovare Asllani i ett samarbete som med lite putsande kan bära långt.

Men hon fick också se Emmelie Konradsson spela bort sig från en plats i startelvan. Det var ju Umeåspelaren som skulle ta den där platsen ute till höger på mittfältet, men som mot Norge inte ens kom in i matchen

Sundhage får fundera vidare över vem som ska spela på högerbacksplatsen. På mittfältet, framför, är det nu klart. Där ska Josefine Öqvist lira.

…………………………….

Målvaktsbytet med 20 minuter kvar kändes märkligt. Det var det också. En test, eller förberedelse inför det som komma skall.

Sofia Lundgren kastades in i hetluften, inte för att Hammarström var svag eller skadad, utan för att se hur Linköpingsmålvakten skulle reagera.

Lundgren var lika stabil som hon brukar vara, utan att ställas på några egentliga prov.

Det enda som Sundhages test egentligen visade var väl att Sofia Lundgren är andramålvakt i sommarns stora mästerskap.

…………………………..

Tidigare i veckan sa Pia Sundhage att Umeås Jenny Hjohlman skulle få speltid mot Norge, men Hjohlman blev kvar på bänken till matchen var slut.

Sundhage ändrade sig under resans gång och man kan verkligen fundera över om hon faktiskt ska säga något om eventuella byten över huvud taget.

I Hjohlmans situation hade jag lämnat Linköping Arena med ledsna ögon och en jobbig känsla i matchen. Att först läsa i tidningen att man ska få spela, men sen ändå sitta med en filt över benen är aldrig upplyftande eller positivt.

Sundhage gillar raka rör och tydliga besked, men måste bli bättre på att själv kommunicera på samma premisser.

Hanna Folkesson missar sommarens EM-slutspel. En smäll (motläggssituation) på dagens träning tog värre än det först verkade och inre ledbandet i ena knät gick av.

Därmed blir Umeåmittfältaren borta i fyra till sex veckor – minst – och chanserna att komma med i Pia Sundhages blågula mästerskapstrupp sannolikt lika med noll.

Tufft för det svenska laget, blytungt för stackars Umeå som redan tappat Emma Berglund (korsbandsskada) den här vårsäsongen.

Men allt är inte allt nattsvart för västerbottningarna. Emmelie Konradsson har spelat till sig en plats i startelvan mot Norge och landslagsdebutanten Jenny Hjohlman har visat framfötterna under dagarna i Linköping.

Samtidigt som Umeå har tre landslagsspelare på plats i Linköping provspelar en nigeriansk dito för klubben.

Landslagsbacken Gladys Akpa finns på plats i björkarnas stad för att spela till sig ett kontrakt. Kanske blir det så att den damallsvenska publiken får bekanta sig mer med nigerianskan efter sommaruppehållet.

Det som kunde anas i går blev kristallklart i dag. Pia Sundhage väljer att spela Linköpings Jessica Samuelsson som högerback mot Norge.

Landslagets träning bjöd inte på några egentliga överraskningar. Däremot lät förbundskapten Sundhage morgondagens startelva kampera ihop under dagens spelmoment.

Där blev det tydligt att Jessica Samuelsson spelar högerback och att Umeås Emmelie Konradsson tar plats till höger på mittfältet.

Sundhage bestämde sig sannolikt redan i tisdags när hon såg Linköping besegra Malmö med 3–1 och Samuelsson vann matchen i matchen mot Lina Nilsson på knock out.

För det var verkligen skillnad. Samuelssons starka defensiv överglänste Nilssons alla offensiva (och defensiva) färdigheter – med råge.

Och när Sundhage sen tog beslutet att låta Emmelie Konradsson (som är duktig offensivt, men som brister i försvarsspelet) starta morgondagens match, före spelare som Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, så blev det viktigare att låta en defensivt duktig ytterback operera bakom än att spela en mer offensivt orienterad dito.

Om Samuelsson svarar för en stabil och bra insats mot Norge så tror jag att Lina Nilsson får svårt att ta den där startplatsen som såg ut att vara vigd för henne bara ett par månader tillbaka i tiden.

………………………………………………………..

Det blir två systrar Hammarström på planen mot Norge. Kristin vaktar målet och Marie spelar på innermittfältet tillsammans med Caroline Seger.

Gissningsvis tror Pia Sundhage att Sverige kommer att vara det spelförande laget och valde därför att satsa på två passningsskickliga spelare centralt, vilket placerade mer defensivt starka Lisa Dahlkvist på bänken.

Tufft för Dahlkvist som i går lät meddela att hon kände sig i bra form och som, kanske just därför, såg ut lite som att luften gått ur henne i dag.

………………………………………………………

Så spelar Sverige i morgon:

Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Fyra är kallade. Bara en kan vara nummer ett. Målvaktskampen har intensifierats, men när Sverige möter Norge på lördag kommer Pia Sundhage avslöja vem hon väljer att spela i sommarens EM.

Valet blir Kristin Hammarström.

Hammarström har gjort riktigt bra ifrån sig i klubblaget Kopparbergs/Göteborg, varit stabil i det blågula målet och viktigast av allt –  hon har varit skadefri.

Att satsa på Hammarström är, sett över året, rätt och riktigt. Dessutom skulle en ändring 40 dagar före EM-premiären bara skapa osäkerhet i de bakre leden.

Sofia Lundgren är nummer två i landslagsledningens inofficiella ranking. Linköpingskeepern har kommit tillbaka starkt efter sitt diskbråck och visade i matchen mot Malmö senast att hon är i riktigt bra slag.

Hon är dessutom ett mycket bra alternativ till Hammarström eftersom de är väldigt lika i sitt spel och hade, om hon fått vara skadefri, varit högaktuell för EM-spel.

Ska Pia Sundhage satsa på någon annan än Hammarström så ska hon välja Lundgren. Dels för att Linköpingsmålvakten är i bra form och dels för att hon är samspelt med mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Bakom ettan Hammarström och tvåan Lundgren gör Carola Söberg (Tyresö) och Hedvig Lindahl (Kristianstad) upp om platsen som tredjealternativ.

I dagsläget har Söberg ett försprång på Lindahl. Tyresömålvakten har varit med på samtliga landslagsläger under året och därigenom svetsats samman med Hammarström och Lundgren på ett sätt som knappast kan underskattas.

Kvalitetsmässigt har Hedvig Lindahl en högre högstanivå än Söberg och hon har gjort en makalös comeback efter sin korsbandsskada, vilket imponerat på förbundskaptenerna.

Kristianstads sista utpost har utan tvekan förtjänat en chans att visa upp sig inför Sundhage & Co, men frågan är om hennes starka återkomst och fina form räcker för en EM-biljett.

Om Lindahl kommer med så blir det sannolikt på Carola Söbergs bekostnad.