Igår tog, som bekant, Pia Sundhage ut sin VM-trupp. Det var 23 (25 med reserverna) väntade spelare som får åka till Kanada.  Frågar du mig så är det den tråkigaste – och sämsta – trupp på mycket länge. Jag köper att större delen består av rutinerade spelare som har mästerskapsrutin. Men de där sista platserna till de spelare som troligtvis inte kommer att spela alls i turneringen… VARFÖR går de platserna till 25-åringar som inte håller på den här nivån och inte till Sveriges framtid?

VM-truppen 2015:
Mv: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Hilda Carlén.
F: Nilla Fischer, Emma Berglund, Charlotte Rohlin, Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson.
Mf/fw: Linda Sembrant, Caroline Seger, Malin Diaz, Therese Sjögran, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Olivia Schough, Jenny Hjohlman, Sofia Jakobsson, Emma Lundh.
Reserver: Marija Banusic, Mimmi Löfwenius

Jag hade velat byta ut Carola Söberg, Sara Thunebro, Hilda Carlén, Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Emma Lundh och Jenny Hjohlman. De två förstnämnda är både för gamla och för dåliga. Resten är de där 25-åringarna jag pratade om. Ingen av dessa spelare kommer att bli en nyckelspelare för Sverige. Varken nu eller om fyra år. Faktum är att flera av dem har svårt att glänsa i damallsvenskan. Vilket jag ändå tycker att en VM-spelare ska. Emma Lundh och Jenny Hjohlman, som är två av fem anfallare i truppen, har tillsammans gjort noll mål i årets allsvenska. Noll. Nu är målskytte inte allt för en anfallare, tro mig jag vet, men ändå.

Det största bekymret för Sundhage i årets VM är att hon blir extremt beroende av sin startelva. Den håller en hög klass om alla är i form. Men sen är det väldigt tunt. Just det beror inte så mycket på uttagningarna. Sverige har helt enkelt inte bredden just nu. Just därför tycker jag att det vore extra viktigt att slussa in de yngre spelarna för att förbereda för framtiden.

Det roligaste med gårdagens uttagning var reserven Mimmi Löfwenius. Problemet är att hon är just det – reserv.

Jag ska lägga bitterheten åt sidan en stund. Ingen blir gladare än jag om Sundhage tar det här slätstrukna gänget till en VM-medalj.

/Maja Johansson

I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.

Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.

Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.

Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.

Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:

MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt.
Sofia Lundgren. Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher.
Zecira Musovic. 19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.

Pias målvakter: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Zecira Musovic.

FÖRSVARARE
Nilla Fischer. Backlinjens mest givna spelare.
Emma Berglund. Den troliga mittbacken bredvid Fischer.
Charlotte Rohlin. Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form.
Elin Rubensson. Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget.
Jessica Samuelsson. Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant.
Lina Nilsson. Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen.
Annica Svensson. Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United. Rivig viljespelare som aldrig ger sig.
Magdalena Ericsson. Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.

Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.

MITTFÄLTARE
Caroline Seger. Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga.
Lisa Dahlkvist. ”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM.
Therese Sjögran. Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass.
Malin Diaz. Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik.
Josefin Johansson. En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson.
Linda Sembrant. I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ.
Pauline Hammarlund. Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough.
Filippa Curmark. Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.

Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.

ANFALLARE
Lotta Schelin. Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen.
Kosovare Asllani. Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet?
Sofia Jakobsson. Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår.
Fridolina Rolfö. En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott.
Stina Blackstenius. Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.

Pias anfallare: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Jenny Hjohlman.

Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.

/Anders Nilsson & Maja Johansson

Anja Mittag lämnar Rosengård för spel med Paris Saint-Germain efter VM. Hollandsproffset Michael Johnsson vänder tillbaka till Sverige efter en vårsäsong i Heerenveen.

I går kväll avslöjade Sydsvenskan att Anja Mittag lämnar mästarlaget Rosengård efter VM i Kanada för att bli klubbkompis med Caroline Seger och Kosovare Asllani i franska PSG.

Uppgifterna om en transfer är sannolikt med sanningen överensstämmande. Enligt information som nått mig kommer det att hända saker i Malmöklubben.

Med både Therese Sjögran och Mittag på väg ut kommer Rosengård högst sannnolikt att rekrytera under sommaren. Vem eller vilka som kan tänkas vara på väg in blir intressant att se.

***

Medan en spelare ser ut att lämna Sverige kommer Heerenveenproffset Michaela Johnsson, tidigare i LB07, att återvända till Sverige. Johnssons kontrakt med den holländska klubben har gått ut och uppgifter från Holland talar för att skyttedrottningen kommer att vända hem till Limhamn Bunkeflo.

Med Johnsson tillbaka i laget kommer Skånelaget att bli ännu starkare och en klar kandidat att ta klivet upp i damallsvenskan i höst.

***

Förra säsongen överraskade Kif Örebro positivt. Laget slutade tvåa i tabellen och säkrade en Champions League-plats.

Ny är läget ett annat. Efter fem spelade matcher har laget bara tagit sex poäng – som kunde varit fem.

I kvällens match mot Hammarby släppte Carola Söberg in ett mål i slutet, men Örebro räddades av att målet dömdes bort. Ett väldigt tveksamt domslut.

Visst stod en Hammarbyspelare framför Söberg, men landslagsmålvakten hoppade snarare in i motspelaren än blev attackerad.

Värst var nog ändå att beslutet att ogiltigförklara målet togs av den assisterande domaren – som stod 35-40 meter ifrån situationen. 

Nu slutade matchen på Zinkendamms IP 0-0, vilket Kif Örebro ska vara gladast för. Nykomlingen var det något starkare laget och utan sina skadade landslagsmittfältare, Lisa Dahlkvist och Hanna Folkesson, är fjolårstvåan inte bättre än en mittenplacering. 

***

Hammarby har fortsatt svårt att hitta målet. Tre mål på fem matcher skrämmer inte. I mötet med Örebro fanns chansen till nya mål, men det enda som gjordes dömdes bort.

***

Förbundskaptenerna Pia Sundhage och Lilie Persson var på plats på Zinkendamm, sannolikt för att titta lite extra på Hammarbys målvakt Sofia Lundgren.

Om kvällens insats och nolla räckte för att Sundhage ska ta med Lundgren till VM återstår att se, men i mitt tycke är veteranens spel i årets damallsvenska gott nog för en biljett till Kanada.

Efter fyra omgångar börjar man nu ana hur toppen och botten kommer att se ut i årets elitetta. Och förutom att vissa lag har imponerat på olika sätt så har även en rad unga talanger klivit fram.

Medan många av Sveriges talanger får nöta bänk i damallsvenskan så spelar andra vecka efter vecka i elitettan – och gör det på ett imponerande sätt. En 17-åring och en 18-åring skuggar Mia Jalkerud i skytteligatoppen och på ett mittfält i Skåne dominerar en tjej född 1999. Här är några spelare att ha extra koll på i år.

Tabitha Chawinga Kvarnsveden
Chawinga värvades inför i år efter att ha gjort 39 (!) mål för division 1-laget Krokom/Dvärsätt. Och den vindsnabba 18-åringen har börjat lika bra i elitettan. Efter fyra omgångar har hon gjort fem mål för KIK. Är landslagsspelare för Malawi.

Christine Tjärnlund Sunnanå
17-åringen (född 1997) debuterade i elitettan redan i höstas och gjorde succé med fem mål. Formen håller i sig även 2015. Efter fem matcher har anfallaren gjort fyra mål och visat sig vara väldigt viktig för Sunnanås offensiv. Snabb och orädd genombrottsspelare.

Nellie Lilja LB07
En av seriens yngsta spelare (född 1999) får gott om speltid i topplaget LB07. Lilja var ordinarie som innermittfältare redan i höstas och har nu tagit ännu ett kliv. Blev målskytt senast mot IFK Kalmar efter ett solonummer som avslutades med ett skott i krysset. Redan spelat flera matcher med det äldre flicklandslaget.

Emma Holmgren Sirius
Målvaktstalangen inledde säsongen med hjärnskakning och missade de två första omgångarna. Har mycket erfarenhet från spel med flicklandslagen och är nu förstamålvakt i topplaget. 18-åringen är bra skolad och har rätt inställning.

Josefine Rybrink Kungsbacka DFF
Värvades från lokala klubben Onsala BK inför i år och har direkt tagit en ordinarie startplats som mittback hos nykomlingen. Bryt- och placeringssäker med bra passningsspel. Given i f98-landslaget.

Håll också koll på:
Anna Oskarsson Jitex
Yttermittfältaren har en nyckelroll. Har skrivit på för Hammarby och lämnar Mölndalsklubben redan i sommar. För bra för elitettan.
Emelie Andersson QBIK
19-årig mittback som är lagkapten. Stor och stark har hon en viktig roll i år.
Matilda Haglund Lidköping
Målvakten var en stor anledning till att LFK tog klivet upp i elitettan. Har en nyckelroll om laget ska ha en chans att klara sig kvar.
Ellen Persson Kungsbacka DFF
Det lilla spelgeniet har tagit en startplats och imponerat. Kan spela både inner- och yttermittfältare.
Emma Danielsson Östersund
Anfallare som provat på landslagsspel. Snabb, teknisk och målfarlig. Ordinarie.
Maja Göthberg Hovås Billdal
Offensiv och rivig ytterback som imponerat stort både i klubblaget och i f19-landslaget.

***

14 mål på tre matcher
Seriefavoriten Djurgården har en imponerande offensiv så här långt. Laget har gjort 14 mål på tre matcher. Förra årets skytteligavinnare Mia Jalkerud har gjort nio av de målen, efter att hon bland annat gjorde alla sex målen (!) i 6-0-vinsten mot Lidköping.

Tungt för nykomlingen
Efter fyra omgångar står Lidköping på noll poäng med 0-14 i målskillnad. Klubben värvade främst lokala division 1-spelare inför debutsäsongen i näst högsta serien. Det håller inte. Laget har förvisso några spelare med erfarenhet från spel i allsvenskan, men de är för få. Unga målvakten Matilda Haglund (född 1996) får dra ett tungt lass tillsammans med systrarna Berling (Carin och Caroline).

Inte förlorat hemma på 2 år och 8 månader
Nykomlingen Kungsbacka DFF blir svårslagna på Tingbergsvallen i år – åtminstone om man ska lita på statistiken. Senast laget förlorade på hemmaplan i seriespel var den 22 september 2012 (förlust mot LB07 i söderettan). De två inledande hemmamatcherna i elitettan har slutat med segrar (3-1 mot Jitex och 2-0 mot Lidköping). Laget har alltså inte förlorat hemma på två år och åtta månader. 24 raka matcher utan förlust.

Från allsvenskan till botten av elitettan
Klassiska Jitex har haft en tung inledning. Förra året ramlade de ur damallsvenskan utan att ta en enda poäng och nu har de startat elitettansäsongen med en vinst och tre förluster. I laget finns dock stor potential. Anfallarna Ida Andersson (ny från Mariebo) och Alexandra Vera håller hög klass och kommer att ställa till det för många försvar under året.

/Maja Johansson

Eskilstuna fick behålla serieledningen i ett dygn, sedan tog Rosengård tillbaka topplaceringen. Efter fyra solklara segrar ser inget ut kunna att stoppa mästarlaget.

Om Eskilstuna har överraskat positivt i början av säsongen så har Rosengård inte bara motsvarat de högt ställda förväntningarna, utan också stärkt bilden av att laget faktiskt är landets absolut bästa.

Efter fyra omgångar har Malmölaget tagit lika många segrar och vunnit samtliga sina matcher med tre måls marginal – eller mer. Att man toppar damallsvenskan behöver knappast tilläggas.

Som Rosengård inlett säsongen ser inget lag ut att kunna rubba på maktbalansen i svensk fotboll det här året. Mästarlaget från Malmö är helt enkelt för bra.

Och kom ihåg att Therese Sjögran & Co inte spelat bra i 90 minuter i någon match ännu …

***

Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick Linda Sällström i går äntligen göra comeback i damallsvenskan. Finskan spelade sista kvarten för sitt Vittsjö i segermatchen mot Umeå.

***

Kopparbergs/Göteborg fick äntligen fart på spelet och målskyttet. En riktigt effektiv kvart resulterade i tre mål och lika många poäng i hemmamötet med Hammarby.

***

I dag blir den fjärde omgången komplett när Linköping spelar mot AIK. Allt annat än en hemmaseger är att beteckna som en skräll av galaktiska mått.

Eskilstuna är hundraprocentigt i damallsvenskan så här långt. Efter fyra spelade matcher är laget fortfarande obesegrat och toppar tabellen.

I eftermiddags tog Eskilstuna sin fjärde raka seger för säsongen när Kristianstad besegrades med 2–0. Tillsammans med Rosengård har fjolårsnykomlingen tagit maximalt antal poäng – och kan stoltsera med en imponerande målskillnad.

Sju mål framåt skrämmer kanske inte, men att laget ännu inte släppt in något mål visar på styrka.

I morgon får Rosengård möjlighet att replikera när man tar emot Piteå på Malmö IP. Fram till dess är Eskilstuna i serieledning.

***

I norska toppserien befäste Lilleström sin serieledning i och med 1–0-segern över Avaldsnes samtidigt som Kolbotn, Trondheims-Örn, Röa och Stabaek tappade poäng.

Efter fem omgångar leder Lilleström, med Mimmi Löfwenius i laget, serien två poäng före Klepp – som lite överraskande besegrade Stabaek med 2–1.

Förr blev damfotbollsspelare kallade manhaftiga och tjocka. Idag väger halva landslaget för lite. Det är klart att man kan skylla på att ideal förändras. Men ärligt talat – handlar det inte om att bli bäst?

Jag har själv varit mitt uppe i det där. Att träna stenhårt, bygga muskler och blir så bra i fotboll som man kan – samtidigt som man vill se snygg ut. När jag var 17 år så brydde jag mig inte särskilt mycket om det senare. Jag hade precis skrivit på för Mallbackens IF och laddade för min debutsäsong i damallsvenskan. Under hösten insåg jag att om jag ville få speltid så var jag tvungen att bli mycket starkare. Jag tränade extra på gym och gick ganska snabbt upp fem-sex kilo. I Mallbacken fanns inte någon hets om vikt och mat. Man åt mycket och ofta och som fotbollsspelare var man muskulös. Punkt.

Någonstans på vägen och under några år i olika klubbar så förändrades även min syn på det här. Det var jämförelser, matförbud och ideal. Man påverkas, så enkelt är det. Allt beror på i vilken miljö man befinner sig i och vilka ”riktlinjer” miljön har satt upp för vad som är det rätta. Särskilt som ung spelare så påverkas man väldigt mycket av hur de äldre lever och hur ”snacket går”. Blir normen att det är fult att unna sig pizza ibland och att godis är förbjudet så är det precis det man vill följa. För att man tror att det krävs för att bli bäst.

Idag har det gått ännu längre – för nu är landslaget smalare än någonsin. Jämför man med många andra nationer i världstoppen så ser de svenska tjejerna generellt tunnare ut. Både när det gäller muskelmassa och fettprocent. Att någon på landslagsnivå skulle ha för hög fettprocent är löjligt, det kan vi nog alla vara överens om. Egentligen spelar det ingen roll vad du äter när du tränar så hårt och så mycket. Så att dessa spelare väljer sallad framför pasta och hoppar efterrätt är inte riktigt okej. Skillnaden mellan några få kilon i ett mästerskap kan betyda ganska mycket. Det är många matcher på få dagar och kroppen behöver alla reserver den kan få.

Ämnet har varit omdiskuterat en längre tid. Pia Sundhage började prata om det här redan inför hemma-EM 2013. Och så sent som i januari i år berörde landslagets fysiolog Helena Andersson ämnet. Det är oroande. Dels så sänder det fel signaler till unga tjejer som vill bli bra på fotboll och dels så kan det komma att påverka landslagets prestationer i mästerskap.

När man läser intervjun med Helena Andersson så reagerar jag på att hon på frågan ”Om spelarna nu skulle tjäna på ett par kilo muskler till, så varför går de bara inte upp?” svarar ”Bra fråga, men jag har inget svar. Jag har jobbat på det här sedan 2010 och antingen försöker de utan att det funkar, eller så tycker de själva inte att det är viktigt”.

Det kanske inte är helt rättvist att dra paralleller med handbollen, men jag gör det ändå. Förr kunde jag tycka att spelare på landslagsnivå var lite ”plufsiga” och att det var konstigt att man inte såg mer vältränad ut på den nivån. Det har förändrats. I takt med att handbollen professionaliserats och tagit stora kliv framåt så har också fysiken hos spelarna blivit betydligt bättre. Ingen i dagens damlandslag är plufsig. Det är vältränade och muskulösa tjejer. En som förbättrat sin fysik och med hjälp av det tagit sista steget mot att bli en världsspelare är Isabelle Gulldén. I en intervju med SVT Sport i december 2012 berättade hon att hon gått ned fem kilo i vikt och lagt om sin kost. Mer än de fem kilona var dock aldrig aktuellt att gå ned. Så här sa hon då: ”Jag vet att jag är stor och jag kommer alltid vara stor så länge jag spelar handboll. Det handlar om att vara bäst eller att se ut som en supermodell, då väljer jag hellre att vara bra i handboll de åren jag kan”.

Jag hade offrat allt för att bli en landslagsspelare och spela ett VM. I dagens landslag finns det spelare som väger för lite och som fått klara besked om att de måste gå upp i vikt – men inget har hänt. Fine om det helt enkelt inte går, vissa människor har problem att gå upp i vikt. Men handlar det istället om ovilja, då är det skrämmande. De har alla förutsättningar för att nå sina drömmar om att bli bäst i världen. Om skillnaden mellan att bli det och att inte bli det är några kilon… då tycker i alla fall jag att både spelarna själva och ledningen måste tänka om.

/Maja Johansson

Rosengård slog på stora trumman när man kallade till presskonferens. Med all rätt. Nyheten man hade att bjuda på var lika intressant som positiv. 

2015 är på många sätt ett väldigt bra år för svensk damfotboll. Aldrig tidigare har så många tjejer varit tränare i damallsvenskan och inte i Elitettan heller för den delen. 

Att fler tjejer blir tränare är positivt och att, som fallet är i landets två högsta serier, nästan samtliga själv spelat på absolut toppnivå är ännu bättre. 

Härom veckan offentliggjorde Linköping vem som tar över som klubbdirektör efter Anders Mäki. Jobbet gick till den tidigare spelaren Maria Lindström. 

Väldigt positivt också det. 

Också kommer jag till dagens stora händelse, Rosengårds presskonferens där Therese Sjögran presenterades som ny sportchef med start direkt efter VM i Kanada. 

Förbaskat bra, rent ut sagt.

Malmöklubben val att satsa på en spelare och tillika kulturbärare känns helt rätt. Att man tar tillvara den kunskap och det klubbhjärta som Therese Sjögran har är dessutom smart. 
Jag ser så mycket positivt i den väg Rosengård nu stakat ut och jag är övertygad om att fler klubbar kommer att göra liknande satsningar inom en överskådlig framtid. 

För Sjögran väntar nu ett tufft och i många fall slitsamt arbete. Att vara sportchef är verkligen ingen dans på rosor, i synnerhet inte när kontrakt ska sägas upp eller när spelare ska ges negativa besked. 

Men Sjögran kommer att lära sig jobbet och med Erling Nilssons hjälp bli en bra sportchef, det är jag helt förvissad om.

Snyggt jobbat, Rosengård. 

Kopparbergs/Göteborg förlorade mot Kristianstad på bortagräs med 3–1. Stefan Rehns ser inte ut att tillhöra toppstriden i år heller.

Det tog sex minuter för Kristianstad att skjuta hål på Göteborg i går. 45 minuter och ytterligare två mål senare stod det klart att bryggerilagets förlustsvit på Vilans IP skulle förlängas.

Sex år har gått sedan Göteborg vann mot Kristianstad på bortaplan och gårdagens förlust innebar att det tippade topplaget tappade tre viktiga poäng.

Förluster kommer under en säsong, men som Stefan Rehns lag spelade i går kommer fallen att bli fler. Försvarsspelet håller nämligen inte för en topp tre-placering.

Jag blir inte riktigt klok på hur klubben resonerar eftersom försvarsspelet varit ett sorgebarn i flera säsonger och backarna inte varit av tillräckligt hög klass för att kunna utmana de verkliga topplagen i damallsvenskan.

Så min slutsats är att Göteborg inte kommer att tillhöra toppen i år heller.

***

I eftermiddag står väldigt viktiga poäng på spel när AIK tar emot Mallbacken. Lagen som jag tror får lämna ligan när säsongen är över behöver båda två ta full pott.

Ett oavgjort resultat är närmast att likna med förlust för bottengängen.