Jag trodde att Supercupfinalen skulle avgöras på mittfältet. Jag hade fel. Det blev en målvakt som fixade segern.

Kopparbergs/Göteborg börjar bli ett spöke för Tyresö i cupsammanhang. Redan innan dagens Supercupfinal hade västkustlaget två raka finalvinster mot de regerande svenska mästarna. Nu har man tre.

Tyresö var det bättre laget sett över 90 minuter plus förlängning. Bollinnehavet var större, kvaliteten i passningar såväl som aktioner klart högre och chanserna både fler och vassare.

Men Kopparbergs/Göteborg hade något som Tyresö saknade – Kristin Hammarström.

Landslagsmålvakten höll sitt lag kvar i matchen när Tyresö gick för ett avgörande.

Tillsammans med Stina Segerström stod hon för stabilitet och trygghet när många andra svajade – och hon klev fram när finalen behövde en matchvinnare.

Hammarström levererade när Kirsten van de Ven, Johanna Almgren, Jodie Taylor, Marta och andra missade.

Hon var helt enkelt skillnaden mellan vinst och förlust i en final som tog fart efter paus och som under långa stunder höll mycket hög klass.

För Kopparbergs/Göteborg var cupsegern väldigt viktig. Laget fick tillbaka den självkänsla man förlorade när man slogs ut ur Champions League tidigare i veckan.

Tyresö gick visserligen miste om en tidig titel, men laget kommer tillbaka, var så säkra.

Stockholmslaget är riktigt bra och kommer att bli ännu bättre under året. När säsongen 2013 summeras så kommer man återigen stå där som svenska mästare.

Supercupfinalen utgör starten på tävlingssäsongen och ger fjolårets bästa lag en chans att vinna en ny titel. Men för min del är det helt andra aspekter än fajten om en styvmoderligt behandlad pokal som kittlar när Tyresö tar emot Kopparbergs/Göteborg på Tyresö IP.

Tyresö imponerade stort när jag såg dem senast. Det spel som laget visade upp i första halvlek mot Linköping på Bosön var inget annat än ruskigt bra.

Med en hög och aggressiv press, precisa spelvändningar och rent blixtrande omställningar fick man ett något skadeskjutet LFC att se ganska visset ut.

Kopparbergs/Göteborg kom tvärtemot inte upp i den nivå jag hade förväntat mig i de två matcherna mot Juvisy Champions League.

Låt vara att motståndet var tuffare än Tyresös dito på Bosön, men ändå.

Uppspelen fungerade inte, farten fanns inte heller riktigt där och det offensiva spelet klickade definitivt inte för det 4-2-3-1-spelande västkustlaget.

Så det är med funderingar på om Torbjörn Nilsson har fått fart ordning på lagets upp- och anfallsspel som jag åker till Tyresövallen i morgon eftermiddag – och med stora förväntningar på det krig som mycket troligt kommer att utspela sig på mittfältet.

Kampen mellan Tyresös centrala spelare (Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Veronica Boquete) och Göteborgs nav (Anita Asante, Yael Averbuch och Marie Hammarström) kommer att bli högintressant och kanske rent av matchavgörande.

Kan Kopparbergs/Göteborg vinna kampen på mitten så kan man också spela hem säsongens första titel.

Pia Sundhage har sedan hon tillträdde som förbundskapten för damlandslaget fått stor plats i media. Utrymme som hon inte sällan använt till att rikta hård kritik eller syrliga passningar.

Att mycket av vad Sundhage säger uppmärksammas av media är bra för svensk damfotboll, som ofta har fått och får nöja sig med ytterst lite uppmärksamhet och små notiser.

Det är på många sätt också väldigt positivt att damlandslaget nu har en engagerad och aktiv profil till förbundskapten, efter många år med en allt annat än entusiasmerande och ytterst slätstruken företrädare.

Men allt som Pia Sundhage tar i eller säger är inte guld.

Hennes utspel i Sydsvenskan där hon indirekt kritiserar antalet utländska spelare i Damallsvenskan och dessutom skickar en känga till Elitfotboll Dam (EFD) känns inte okej.

Den som läst min blogg de senaste åren vet att jag inte alls är särskilt positivt inställd till utländska importer – om de inte är högklassiga spelare som tillför något till lagen och ligan.

Tvärtom.

Det finns alldeles för många mediokra och halvdana utländska spelare i Damallsvenskan i dag. Spelare som med lätthet skulle kunna ersättas av svenska dito.

Anledningarna till detta faktum är flera.

Dels är utländska spelare är i många fall billigare än jämnbra svenska lirare, dels nappar många klubbar på de mejl som olika agenter skickar ut för att skaffa jobb till sina klienter och dels finns på många håll en övertro på utländska rekryteringar.

Det finns många andra orsaker också, som okunskap och dålig scouting för att nämna ett par.

Oavsett hur klubbarna nu gör så är det inget som Pia Sundhage har med att göra. I rollen som förbundskapten ingår nämligen inte mandatet att tala om för klubbarna i Damallsvenskan hur de ska värva, agera eller sköta sina verksamheter.

Sundhage får helt klart ha åsikter och för min del också gärna dela med sig av dem till landets tolv bästa klubbar, men hon ska inte göra det i media.

Nu väljer hon ofta att rikta slag, passningar eller vad man väljer att kalla det i media för att få genomslag. En väg som jag tror kan kosta mer än en smakar i det långa loppet.

Klubbarnas respekt för och relation med Sundhage gynnas knappast av att hon basunerar ut sina åsikter och för debatter i media.

Det är nog dags att hon väljer en annan strategi och börjar kommunicera med klubbar och EFD direkt istället för att gå via tidningar och tv. Annars är nog risken stor att klimatet mellan landslagsledningen klubbarna i Damallsvenskan försämras så att det förlängningen kommer att slå tillbaka på och påverka damlandslaget negativt.

Sara Thunebro lämnar bänken i tyska ligan för en given startplats i Tyresö. Svenska mästarlaget bäddar för en ny succé-säsong.

Det har bara gått någon minut sedan jag fick veta att Tyresö gjort klart med landslagsbacken Sara Thunebro. En värvning som imponerar.

Att mästarklubben skulle stärka upp defensiven kändes närmast självklart, vilket jag också bloggat om under försäsongen, men att de skulle knyta till sig Thunebro trodde jag av olika anledningar inte.

Värvningen stärker onekligen upp Tyresös svagaste lagdel och ger laget ännu bättre möjligheter att hävda sig i Champions League-spelet som väntar senare i år.

Rekryteringen är bra. Riktigt bra. Av flera anledningar.

Dels ger Thunebro 08-laget ytterligare en dimension, dels så gynnas landslaget av att den givna ytterbacken får spela tävlingsmatcher igen och dels så gynnas ”Thunis” själv i jakten på en bra EM-form.

Med den bomben till värvning lär det bara saknas en offensiv rekrytering (läs: Jennifer Hermoso) innan Tyresö har spikat sin trupp.

Våren i Damallsvenskan och EM blir det sista Sara Thunebro gör i karriären. Enligt uppgifter som har nått mig så lägger hon skorna på hyllan efter sommarens fotbollsfest på hemmaplan.

Malmö åkte till Lyon med en övertro på sin egen förmåga och det straffade sig duktigt. Champions League-mästarna körde över Skånelaget fullständigt.

Med 5-0-förlusten i färskt minne och en lärdom eller två med i bagaget hem från Stade de Gerland siktar Malmö på att ta revansch.

Det var en närmast kaxig Johan Eidevall som tog ton inför bortamötet med Lotta Schelins Lyon. Malmö skulle åka till Frankrike och sätta full fart framåt. Det gick käpprätt åt helvete.

Den tokoffensiva startelva som Malmö ställde på planen senast har förändrats inför kvällens retur på Malmö IP, precis som tränare Eidevalls tongångar.

Amanda Ilestedt är tillbaka i mittförsvaret och Katrin Veje tar plats på vänsterkanten (på Kathleen Radtke och Elin Rubenssons bekostnad). Förändringarna ger Malmö en klart bättre balans än senast och bättre chanser att göra en bra match.

Johan Eidevall har gått ut och sagt att Malmö har revansch i sikte och går för vinst. Så lät det senast också, men känslan säger mig ändå att han är mer jordad nu än då. Självklart måste en tränare säga att laget går för seger, men nu vet han och hela Malmölaget att det blir långt, långt ifrån lätt.

Jag skulle säga att det räcker gott och väl om Malmö gör en bra match. Vinst är knappast att räkna med, trots att Lyon kan lufta bänken och spela på 90 procent av sin förmåga.

För Skånelaget gäller det att få tillbaka lite av den självkänsla och tilltro som man blev av med på Stade de Gerland. Fixar man det har man faktiskt vunnit något.

Kopparbergs/Göteborg hade en Champions League-semifinal inom räckhåll, men tog den inte. Feghet och individuella slog ut Sveriges enda hopp ur turneringen.

Var fanns modet, jävlar anammat och viljan att vinna? Frågorna poppade upp i huvudet samtidigt som Kopparbergs/Göteborgs spelare vandrade av Valhallas konstgräs i halvtid.

Jag hade precis sett Torbjörn Nilssons lag spela ängsligt, enormt försiktigt och tillsynes helt utan offensiva linjer under 45 minuter.

Efter paus tändes hoppet om att få ett svenskt lag i semifinal.

Som en blixt från klar himmel slog Yael Averbuch halvvolley ner i Juvisymålet.

Några minuter senare kunde Chatrine Dyngvold göra 2–0, men norskan slarvade bort chansen totalt med en direkt dåligt genomförd chip.

Istället för 2–0 bjöd Göteborg bort den seger man hade som i en liten ask.

En snedspark i eget straffområde följt av ett försvarsagerande som lämnade mycket övrig att önska gav Juvisy en chans ur närmast ingenting.

Hux flux hade Juvisy kvitterat och sen rasade västkustlaget ihop totalt (förlust med 3–1).

Med slutsignalen några minuter bort kan jag bara konstatera att Kopparbergs/Göteborg inte hade haft något i en semifinal (där Lyon lär vänta) att hämta, men det var tråkigt att se laget ge bort möjligheterna att ta sig dit.

————————————–

Jag undrar fortfarande hur Torbjörn Nilssons matchplan egentligen såg ut. Jag såg verkligen inte linjerna i det offensiva spelet.

————————————–

Det gäller att utnyttja chanserna i cupspel. Carpe Diem helt enkelt.

Det gjorde Juvisy.

————————————–

Olivia Schough gjorde ett bra inhopp i andra halvlek. Landslagsanfallaren är, som jag bloggade om, ingen startspelare i min bok – men en inhoppare som med sina löpningar och sin kreativitet kan förändra en matchbild.

—————————————

Camille Levins ytterbacksspel och Catrin Johanssons mittbacksdito var verkligen inte bra mot Juvisy. Det krävs en rejäl uppryckning av duon i Supercupfinalen mot Tyresö nästa vecka, annars riskerar Göteborg att inkassera ytterligare en förlust.

Kopparbergs/Göteborg spelar just nu sin viktigaste match på väldigt lång tid. I potten ligger en semifinalplats i Women´s Champions League.

Juvisy vann som bekant första kvartsfinalmötet med 1–0, vilket innebär att Göteborg minst måste vinna med samma siffror för att ta kvartsfinalen till förlängning.

Personligen så tror jag att västkustlaget har goda chanser att ta sig till cup-semifinal, särskilt eftersom man spelar kvällens match på Valhallas konstgräs – vilket är en klar fördel

Inför Champions League-matchen har media framför allt fokuserat på att landslagsspelaren Olivia Schough är bänkad. För mig är bänkplatsen närmast självklar.

För mig är Schough varken en startspelare i Champions League – eller en anfallare som hör hemma i ett svenskt damlandslag. Inte än.

Exakt vad förbundskapten Pia Sundhage ser i Göteborgsspelaren är jag nyfiken på för det jag har sett av Schough under fjolåret och i år så har hon en bra bit kvar innan hon är den spelaren som ska ta plats från start i en Champions League-kvartsfinal eller finnas med i en svensk EM-trupp.

Missförstå mig rätt. Jag tycker att Olivia Schough är en talangfull spelare med framtiden för sig, men jag anser att hon inte håller landslagsklass redan nu.

Pauline Hammarlund ut, Jennifer Hermoso in. Mycket talar för att Tyresö byter ut den svenska U-landslagsspelaren mot spansk A-landslagsdito.

Ända sedan Jennifer Hermoso var i klubben på try out har Tyresö jobbat hårt för att locka till sig spanjorskan. Hittills har parterna inte kommit överens, men det skulle förvåna mig väldigt om Hermoso inte blir klar för de regerande mästarna inom kort.

Tyresö valde i förra veckan att släppa Pauline Hammarlund till konkurrenten Linköping. En av anledningarna till övergången var helt säkert att ge U-landslagsspelaren större möjligheter att få rikligt med speltid i Damallsvenskan, en annan var mycket troligt att minska truppen innan nästa värvning.

Att Hammarlund fick lämna berodde självklart också på den rakbladsvassa konkurrens som råder i Tyresö. En konkurrens som jag törs säga kommer att öka inom kort – och då menar jag offensivt.

Defensivt finns det fortfarande utrymme för förstärkningar, särskilt innan Linda Sembrant är tillbaka (vilket kan dröja ända till uppehållet).

Pauline Hammarlund lämnar bänken i Tyresö för en startplats i Linköping. Övergången som hängt i luften sen i januari är slutligen ett faktum.

Att fjolårets svenska U19EM-vinnare Pauline Hammarlund skulle lämna Tyresö var definitivt ingen skräll.

En bergsäker plats på bänken utvecklar varken U-landslagsspelaren eller gynnar mästarklubben.

Redan i januari tog jag ett snack med Tyresö om den situation som råder för flera av klubbens unga talanger och fick då veta att Hammarlund var en av de spelare som andra damallsvenska klubbar visat intresse för och som Tyresö själva förde en diskussion gällande optimal väg för utveckling med.

Jag har känt till att Linköping haft Hammarlund under radarn en längre tid så övergången överraskar inte.

Däremot gläder det mig att Linköping fortsätter sin satsning på unga talanger, visserligen till viss del beroende på att man inte har ekonomiska resurser som tillåter dyra värvningar, att Tyresö ger sin talang möjlighet till en bättre (framför allt för stunden och att Hammarlund själv törs lämna Stockholmsområdet för att ge dig själv chansen att bli så bra som har potential att bli.

Pauline Hammarlunds flytt från Tyresö till Linköping är så oerhört positiv av så många anledningar att jag önskar att fler klubbar kan lära av den och välja att agera på liknande sätt. Det skulle gynna talangfulla spelare, klubbarna själva och i ett längre perspektiv svensk damfotboll.

Hoppet om ett svenskt lag i semifinal i Women´s Champions League står och faller med Kopparbergs/Göteborg – som inte imponerade mot Juvisy.

Faktum är att Torbjörn Nilssons lag gjorde en riktigt svag insats mot den franska tabellfemman och förlusten, som stannade vid smickrande 1–0, hade kunnat bli betydligt större.

Tack vare en bränd straff och en storspelande Kristin Hammarström i målet har Göteborg trots allt ett bra utgångsläge inför returen på hemmaplan.

Då spelas matchen på konstgräs, vilket förhoppningsvis innebär en stor fördel för Johanna Almgren & Co som i går visade upp ett passningsspel som inte höll särskilt hög klass.