Det var i kväll som Pia Sundhages stjärnor Lotta Schelin och Caroline Seger skulle ta ansvar för, kliva fram i och leda det svenska laget till vinst mot Danmark.

Men stjärnglansen uteblev och landslagets viktigaste spelare gömde sig mer än de gick i bräschen. De som skulle lyfta laget underpresterade när det väl gällde.

Göteborg hade dukat upp till fest där Gamla Ullevi var ett smörgåsbord fyllt av delikatesser. Förutsättningarna fanns där, men festen uteblev eftersom elva, nej nio eller tio, av gästerna var för spända för att släppa lös och våga ta för sig.

Det var ju inte så här EM-premiären skulle sluta. 1–1 mot ett Danmark som till råga på allt var det bättre laget ger inga goda vibbar inför fortsättningen.

Särskilt inte som det svenska passningsspelet höll riktigt dålig kvalitet och de spelare som skulle kliva fram och leda laget iklädde sig skuggroller helt i skymundan.

Jag tänker så klart på Caroline Seger och Lotta Schelin. Spelarna som förbundskapten Pia Sundhage utsåg till stjärnor i vintras var faktiskt under all kritik i den här matchen.

Istället för att visa prov på de kvaliteter de bjöd på i genrepet mot England föll båda två tillbaka in i gamla synder.

Caroline Seger blev orörlig och gående under långa perioder. När hon väl hade bollen serverade hon nio av tio passningar i sidled eller bakåt. Precis som i flera tidigare mästerskap med andra ord.

Lotta Schelin löpte tomt eller fel – och ibland inte alls. När hon till sist fick en gratischans via en feldömd straff (fällningen skedde utanför straffområdeslinjen) slog hon en bollen rakt på danska keepern Stine Lykke Petersen.

Nej, Seger gjorde en blek figur mot Danmark och Schelin var helt under isen. Så rak och ärlig måste man faktiskt vara.

Tyvärr var det inte mycket i det svenska spelet som gladde i kväll. Inte mycket alls. Nilla Fischers 1–1-mål var det riktiga glädjeämnet, Kristin Hammarströms målvaktsspel det viktigaste.

Sveriges sista utpost var också den bästa i ett för kvällen väldigt blekt och karaktärslöst lag. Kosovare Asllani, Marie Hammarström och Josefine Öqvist var undantagen.

Men det var inte bara många av spelarna på planen som bjöd på svaga prestationer. Pia Sundhages coaching lämnade en hel del övrigt att önska också.

Mittfältet fungerade inte och Antonia Göransson var knappt närvarande, ändå väntade Sundhage en dryg timme innan Tysklandsproffset byttes ut. Nästa byte dröjde 16 minuter till och då var det Josefine Öqvist, lagets kanske piggaste spelare offensivt, som fick lämna planen.

Men Sundhages största misstag var nog ändå att låta en för dagen riktigt dålig Lotta Schelin bränna första chansen från elva meter, istället för att låta en spelare som var bra i matchen ta hand om straffen.

Allt var inte svagt och påtagligt påverkat av premiärnerver. De danska spelarna kom till Gamla Ullevi med skön anspänningsnivå, klok taktik och ett stort kollektivt självförtroende.

Linköpings Mariann Gajhede Knudsen överglänste både Caroline Seger och Marie Hammarström, styrde det danska mittfältet och bjöd på ett väldigt vackert 1–0-mål.

Klubbkompisen Pernille Harder glimtade till från tid till annan, Kristianstads Johanna Rasmussen var hela tiden på språng och inhopparen Julie Rydahl Bukh (med förflutet i Linköping) var ett ständigt hot mot den svenska backlinjen.

Bakom allt stod snart avgående förbundskaptenen Kenneth Heiner-Møller som hade scoutat Sverige in i minsta detalj, vilket blev väldigt tydligt när Nilla Fischer konstant screenades bort med avsikt att tvinga Charlotte Rohlin att ta hand om de svenska uppspelen.

Den taktiken var nära att ge Danmark tre värdefulla poäng i EM-premiären, men räckte nu bara till en.

Men den allra största skillnaden var att danskorna vågade ta för sig medan de svenska spelarna stelnade och blev försiktiga. Det fick danska medelmåttor att klart överglänsa svenska ”stjärnor”.

Sverige kom lindrigt undan och fick med sig en poäng i en match som Danmark ärlighetens namn var värd att vinna.

Nu gäller det för det svenska spelarna att lägga sårade egon åt sidan, knyta nävarna och ge sig fan på att göra en klart bättre match mot Finland om tre dagar. Tre poäng då och kvartsfinalplats kan mycket väl vara i hamn.

Josefine Öqvist var förstavalet till höger på det svenska mittfältet, men en gammal, nästan glömd, avstängning från VM 2011 skapade osäkerhet och förvirring.

Pia Sundhage valde att testa både Olivia Schough och Sofia Jakobsson i ytterrollen på landslaget träningar – för att vara beredd om Öqvist inte skulle vara tillgänglig för spel.

Men som Kristoffer Bergström avslöjade är ”Jossan” efter ett antal turer tillgänglig för spel i kvällens EM-premiär mot Danmark – och Pia Sundhage kan ställa det lag hon vill på Gamla Ullevis sommarfina gräsplan.

En duktigt offensiv balans
Det innebär en riktigt offensivt balanserad svensk startelva med ett kreativt mittfält som kan hota från alla håll och kanter.

Antonia Göransson kan löpa sönder den danska högerkanten, Marie Hammarström och Caroline Seger kan lirka fram precis passningar framför, igenom och bakom den rödvita backlinjen.

Seger kan också ta egna, kraftfulla, löpningar i djupled eller fylla på som andravåg. Och ute till höger kan – och kommer – Josefine Öqvist löpa snabbt, mycket och irrationellt.

Högkvalitativt? Ja. Anfallsskickligt? Absolut. Målfarligt? Kanske.

Den farliga ytan
Men det offensivt inriktade svenska mittfältet medför också svagheter, framför allt defensivt.

Överflyttningarna, där yttrarna flyttar in i planen mot bollsida, blir jätteviktiga precis som delaktigheten i hemjobbet. Men allra mest sårbart blir Sverige i ytan mellan mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin och mittfältsnavet med Seger och Hammarström.

Det är den ytan Danmark vill hitta, det är i den ytan som Linköpings supertalang Pernille Harder vill operera och det är den ytan som kan bli Sveriges akilleshäl.

Sedan gäller det så klart att ytterbackarna Jessica Samuelsson och Sara Thunebro vinner sina matcher i matchen mot Danmarks offensiva ytterforwards.

Fördel Sverige
Det är ingen tvekan om att Sverige är favoriter i kvällens premiär mot Danmark. Jämför man spelare för spelare så finns det mycket mer kapacitet, kompetens och kvalitet i den blågula elvan jämfört med i den rödvita.

Men man ska ändå komma ihåg att det är en EM-premiär med allt vad det innebär av nervousitet, anspänning, press och förväntningar.

Och det är Pia Sundhages Sverige som har pressen på sig – helt och hållet. Det är det trycket som är landslagets största och kanske värsta motståndare i kvällens match.

Vinner man fajterna mot anspänning och mot press så vinner man premiären på ett utsålt Gamla Ullevi. En EM-turnering skulle knappast kunna få en bättre start.

………………………………….

Jag är glad att Josefine Öqvist startar i kväll. Glad för hennes skull och glad för att landslaget därmed kommer till spel med en vindsnabb tjurskalle som kan avgöra matcher på egen hand.

Allra gladast är jag över att Pia Sundhage väljer att satsa på den bästa, framför allt mest formstarka, av sina yttrar.

I min värld hade Sverige fått ut ännu mer av Josefine Öqvist om man bytt plats på henne och Kosovare Asllani, men Sundhage väljer att se det hela på ett annat sätt (och det får man acceptera).

Huvudsaken är nog att Öqvist finns på planen i EM-premiären, för jag hade varit rejält jävla nervös om Sverige kommit till spel med två debutanter (Jessica Samuelsson och Olivia Schough) på samma kant i den så viktiga första matchen.

…………………………………..

Avskydd och misstrodd, men ändå med i landslagets spion-team. Thomas Dennerby är en av Pia Sundhages fyra scouter i EM-turneringen – trots att ingen spelare i den svenska landslagstruppen gillar honom.

Det är sanningen. Den kalla, hårda sanningen.

Risken finns attden före detta förbundskaptenen blir ett störningsmoment under turneringen, men förhoppningsvis blir han bara en figur i marginalen.

Personligen tycker jag ändå att det är märkligt att den förra förbundskaptenen finns med i landslagsteamet över huvud taget.
Hans tid är ju över.

Sverige slog England med 4–1 på Skarsjövallen och kan nu ta sikte mot EM-premiären med en skön känsla i truppen.

Ändå tänker jag inte sälla mig till den hyllningskör som redan börjat sjunga ut sin lov över att Pia Sundhages landslag nu hittat sitt anfallsspel – åtminstone inte än.

Men mycket var bra.

Den höga pressen resulterade i fina omställningar efter engelska felpassningar och de raka anfallen ledde fram till flera chanser och ett mål.

Kosovare Asllani visade att EM-formen är i antågande, en halvsjuk Antonia Göransson sprang brallorna av de brittiska backarna och Charlotte Rohlin var under långa stunder tillbaka i det slag som gjorde henne till en av VM:s bästa backar för två somrar sedan.

Dessutom svarade Caroline Seger för sin bästa match under Pia Sundhages ledning. Tyresömittfältaren plockade fram många av sina finaste verktyg och var under stunder helt glimrande.

Missar i ord och handling
Lika positivt var det dock inte att se flera enkla missar i det svenska försvaret eller Kristin Hammarström närmast osäkra intryck och embryon till kommunikationsmissar med det egna försvaret.

Genrepsvinsten i Ljungskile gav landslaget arbetsro och det där självförtroendet som är så viktigt för att lyckas i i ett mästerskap. Men man ska nog ändå se nyktert på insatsen.

Sverige mötte nämligen ett England som saknade speed, spelade naivt och bjöd på två mål.

Anfallsspelet fungerade stundtals bra och totalt sett bättre än tidigare i år. Framför allt gav offensivspelet mot Hope Powells England löften om något ännu bättre.

Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.

Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Tre veckor före EM-premiären mot Danmark fick förbundskapten Pia Sundhage svar hon inte vill ha. I 1–1-matchen mot ett mediokert och stundtals flicklagslikt brasilianskt landslag avslöjades brister i det svenska spelet som blir svåra att rätta till innan EM.

Sverige det bättre laget i matchen och dominerade spelet före paus, men mycket mer än massor av hörnor skapade man faktiskt inte.

Mot Brasilien blev det väldigt tydligt att det blågula anfallsspelet saknar riktiga linjer och i alldeles för stor utsträckning litar till att Lotta Schelin eller Kosovare Asllani ska uträtta något på egen hand.

Lika synligt blev det att det svenska EM-laget inte har något vapen att ta till för att luckra upp ett lågt spelande samlat försvar.

Där har Sundhage & Co något att sätta tänderna i under förlägret i Stenungsund.

Flera spelare hade chansen att spela till sig EM-biljetter eller rent av platser i den svenska startelvan mot Danmark. Men talangerna Lina Hurtig och Marija Banusic blev kvar på bänken, Lina Nilsson hade en ganska jobbig match – och spelade sannolikt bort sig från högerbacksplatsen – medan Josefine Öqvist hade riktigt svårt att få kantspelet att fungera lika fint som mot Norge i Linköping.

Örebros Elin Magnusson fick spela några minuter och gjorde bra ifrån sig på en ovan position (vänsterback). Hur långt det räcker återstår väl att se.

Den enda som egentligen kan ha stärkt sina aktier var väl Sofia Lundgren. Linköpingskeepern gjorde vad hon kunde och skulle. Straffen (hårt dömd eller ej) kunde hon inte göra något åt.

Pia Sundhage sa faktisk efter matchen att kampen om platsen som förstemålvakt fortfarande lever, så kanske har Lundgren en faktisk möjlighet att sno åt sig positionen som nummer ett.

Apropå målvakter så är det sedan tidigare klart att Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är de två sista utposterna som Sundhage kommer att satsa på i EM. I och med de valen så tycker jag att Hedvig Lindahl ska ställas utanför truppen.

Inte för att Lindahl är dålig utan för att hon under många år varit den givna ettan och nu får finna sig i att vara helt utanför den egentliga målvaktsdiskussionen.

Den situationen tror jag varken är upplyftande eller positiv för Kristianstadskeepern. Tvärtom så tror jag att rollen som trea kan skapa en frustration som i förlängningen kan påverka landslagstruppen negativt.

Då tror jag mer på Carola Söberg i rollen som tredjemålvakt i EM-truppen. Söberg skulle bli glad över att komma med och inte känna sig det minsta åsidosatt.

Men målvaktsfrågan är ett underordnat problem. Först och främst måste Sundhage få det svenska anfallsspelet att fungera bättre. Annars kan EM-turneringen ta slut fortare än någon tänkt eller trott.

Det har handlat en hel del om det svenska mittfältsspelet de senaste veckorna. Pia Sundhage var inte tillfreds under och efter matchen mot Norge – och kommer att testa vidare mot Brasilien.

Ändå från första början har förbundskapten Sundhage letat efter den perfekta mittfältspartnern till Caroline Seger. Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström har varit de två stora huvudkandidaterna medan Hanna Folkesson (nu skadad) testats lite från tid till annan i rollen.

Aldrig någonsin har Sundhage tänkt tanken att ställa Seger på sidan och prova andra alternativ, fast att Tyresöspelaren inte varit bländande i en hel halvlek under året.

Men sån är Caroline Seger. Spelskicklig som få och briljant i korta stunder, men sällan högklassig i 45 och nästintill aldrig i 90 minuter i sträck.

För min del hade Sundhage gärna fått laborera mer med det centrala mittfältet och kanske låtit Hammarström och/eller Dahlkvist kampera ihop med Örebros Elin Magnusson.

I en helt perfekt värd skulle Nilla Fischer ha fått visa upp sina färdigheter högre upp i banan, för även om hon nu är riktigt bra som mittback så är hon ett snäpp vassare ändå som mittfältare.

Nu är det nog för sent för stora rokader och för sent att bänka Caroline Seger, även om jag tror att det hade varit väldigt bra att sätta lite press på den ena lagkaptenen.

………………………………………..

Stjärnskottet Marija Banusic har fått chansen att visa upp sig inför ögonen Sundhage & Co. Men det som Kristianstadsforwarden presterat under lägret i Stockholm räcker inte för en plats i EM-truppen.

Inte ens nära.

Banusic är en oslipad diamant med en fantastiskt fin karriär framför sig (om hon spelar ut sina kort rätt), men hon är fortfarande långt ifrån flygfärdig.

Fysiken och konditionen måste förbättras flera nivåer för att hon ska kunna göra sig gällande på högsta nivå. Innan dess är Calle Barrlings U-landslag rätt miljö för råtalangen.

………………………………………..

Inte heller Lina Hurtig har lyckats övertyga fullt ut. Umeåspelaren har visserligen besvärats av en känning i baksida lår, men det hon presterat på träningarna i veckan är inte tillräckligt för att beredas en plats i ett A-landslag.

Hurtigs tid kommer – och det väldigt snart – men mer än en plats i en trupp (om ens det) kan hon inte hoppas på.

Skyttedrottningen Lotta Schelin och Linköpings mittbacksrese Charlotte Rohlin stod över förmiddagens träning på Söderstadion för att inte belastas för hårt. Ett smart drag av Pia Sundhage.

Med drygt tre veckor kvar till den stora fotbollsfesten finns det ingen anledning att riskera överansträngningar på viktiga spelare. Det vet förbundskapten Sundhage och agerar därefter.

När landslaget tränade på Söderstadion i förmiddags var Lotta Schelin och Charlotte Rohlin ordinerade vila. Allt för att vara i bästa skick och form när det verkligen gäller (läs separat artikel)

Vilade gjorde också Caroline Seger, men på grund av en liten överansträngning i hälsenan (som jag uppfattade saken).

”En försiktighetsåtgärd. Det är ingen fara”, sa Tyresömittfältaren själv.

Så är det säkert också. Ingen fara alltså. Det handlar om att optimera träningsupplägget för varje enskild individ nu. Den svenska truppen har ju inte råd med fler skador – särskilt inte på nyckelspelare.

Därför gör Sundhage rätt som vilar Schelin, Rohlin och Seger från ett av dagens två träningspass. Det är ju inte nu som de viktiga kuggarna ska leverera, det är från 10 juli och framåt.

………………………………………

Söderstadions gräsmatta var mjuk, till och med blöt. Två spelare tränade med skruvdobbar under fötterna. Den ena var Nilla Fischer, den andra var Lisa Dahlkvist.

……………………………………..

Förutom passningsövning i uppvärmningssyfte och en mot en-övningar med avslut drillades hörnvarianter. Både korta och längre varianter är att vänta, kanske bjuder Sundhages blågula elva på några av dem mot Brasilien på onsdag.

Sverige vann mot Norge med 2–1, men Pia Sundhage var inte nöjd. Mittfältsspelet klickade inte. Genast började det ropas efter Therese Sjögran – igen. Men Malmöspelaren är inte lösningen på problemet. Inte längre.

Pia Sundhage letar efter den perfekta konstellationen på Sveriges mittfält. En radarpartner till Caroline Seger står överst på önskelistan.

Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström och Hanna Folkesson har alla varit okej i rollen, men ingen kombination verkar ha fallit Sundhage helt i smaken. Folkesson är dessutom borta från EM på grund av en ledbandsskada.

Efter mötet med Norge berättade Sundhage att hon skulle fortsätta leta efter en mittfältare, men hur mycket hon än letar så kommer hon knappast att hitta det hon söker. Inte utanför den befintliga landslagstruppen i alla fall.

Jag vet att det har ropats efter Malmös Therese Sjögran, men hon är inte svaret på Sundhages mittfältsproblem. Faktiskt inte ens nära.

I de matcher jag har sett Malmö under året har Sjögran oftast börjat på bänken och när hon har kommit in så har hon varit långt ifrån bra. Den enkla sanningen är nog att tiden har hunnit ifatt Malmöspelaren.

Hon är inte den spelare hon var för fyra, fem år sedan och kommer heller aldrig att bli det igen. Nej, den spelartyp som Sundhage söker finns faktiskt redan i den svenska EM-truppen. Hon heter Nilla Fischer och har skolats om till mittback.

Fischer har tagit stora steg under året och klarat acklimatiseringen från central mittfältare till försvarsspelare på ett sätt jag knappast trodde var möjligt – men hon är ändå ett snäpp, kanske två, bättre som innermittfältare.

Om Sundhage vill hitta den optimala mittfältslösningen måste hon flytta fram Fischer i banan, men då uppstår förstås ett annat problem.

Med svepande uppspel från innerback till yttermittfältare, eller till toppforward i ytan bakom det svenska mittfältet, ska Norge såra Sverige i Linköping.

Det är fotboll som gäller till hundra procent i dag. Sverige möter Norge på Linköping Arena 15.30 – och jag är på plats.

Jag ser fram emot ett äkta rivalmöte som har alla förutsättningar att bli riktigt bra och som kan ge väldigt viktiga svar mindre än sex veckor före EM.

För Pia Sundhages Sverige är det tre frågetecken som förhoppningsvis kan rätas ut:

1) Hur väl fungerar det svenska försvarsspelet, och då i synnerhet fyrbackslinjen?

2) Mittfältarna Caroline Seger och Marie Hammarström delar på arbetsbördan, både offensivt och defensivt. Är det modellen för att framför allt Seger ska komma rättvänd med boll i större utsträckning än tidigare?

3) Relationen, tajmingen och samarbetet mellan Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani måste fungera om EM ska bli lyckosamt– men det har inte fungerat fullt ut under året. Får trion spelet att klicka i dag?

Norges förbundskapten Even Pellerud hoppas på helt andra svar i eftermiddagens landskamp.

Den norska EM-elvan är långtifrån spikad och Pellerud fortsätter, precis som tidigare under året, att testa sig fram.

Klart är dock hur han vill att Norge ska såra och besegra Sverige.

Klassiskt norska uppspel från centrala backar till yttermittfältare i fart, alternativt ett hårt, rakt uppspel på mötande forward i ytan mellan Sveriges backlinje och mittfält är grundreceptet till framgång.

Men Pellerud vill också att det norska laget ska gå från 4-5-1 till 4-3-3 när man vinner boll och får chans att ställa om från försvar till anfall – helst blixtsnabbt.

………………………………………….

Sveriges EM-motståndare Finland vässar turneringsformen med match mot Frankrike i kväll. Matchen spelas på Stade du Hainaut i Valenciennes med start klockan 18.00.

………………………………………….

Landskampen mellan Sverige och Norge kan ni följa via lajvrapport på Sportbladet i eftermiddag. Undertecknad har värmt upp både fingrar och tangentbord.