Arkiv för tagg Charlotte Rohlin

- Sida 3 av 4

Finns en plan B?

av Anders Nilsson

Premiären mot Danmark är lagd till handlingarna. Kvar finns dock ett antal frågor. Frågor som inte får sina svar förrän i morgon när Sverige möter Finland.

Att Danmarks förbundskapten Kenneth Heiner-Møller hade läst sönder Pia Sundhages svenska taktik blev väldigt tydligt i onsdags.

Mest tydligt syntes det på att Nilla Fischer konstant skärmades av, för att inte ges möjlighet att slå sina svepande och precisa uppspel mot blågula yttermittfältare eller forwards, och på Danmarks låga utgångsläge som aldrig gav Sverige ytor att spela på bakom det rödvita försvaret.

Offensivt drog danska yttrar och ytterforwards isär det svenska laget med utgångspositioner långt ute vid kritan, vilket skapade enorma breda hål på det blågula mittfältet. Hål som Danmark utnyttjade med passningar in i ytan framför Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Under premiärmötet undrade jag varför inte Pia Sundhage gav nya direktiv till sina spelare, motdrag till Kenneth Heiner-Møller framgångsrika taktik. Efter matchen, och inför morgondagens fajt mot Finland, undrar jag om det faktiskt finns några sådana motdrag och hur ser i så fall Sundhages plan B ut?

Frågorna är adekvata. Den som minns Sverige träningslandskamp mot Brasilen kommer säkert ihåg att de blågula hade väldigt svårt att skapa riktigt farliga chanser mot ett brasilianskt lag som i många avseenden agerade precis som Danmark gjorde i sin defensiv.

Utgångsläget var lågt och försvaret var samlat. Två faktorer som gjorde det väldigt svårt för Sverige att spela det offensiva spel man ville spela.

Och precis som i onsdags blev det många gånger så att det svenska landslaget föll in i gamla invanda mönster och pumpade långa bollar mot djupledslöpande anfallare.

Tro inte att Finlands förbundskapten Andrée Jeglertz kommer att missa chansen att göra det så svårt för Sverige som möjligt i morgon. Inte en chans.

Jeglertz är smart, taktiskt skicklig och vet mycket väl hur Pia Sundhage vill se sitt Sverige spela. Han kommer att göra allt i sin makt för att krympa farliga ytor, döda alla möjligheterna för Sverige att spela in bollar bakom försvaret och han kommer helt säkert att försöka låsa Nilla Fischer i uppspelsfasen.

Hur kommer Sverige att agera då? Vilka motdrag har Pia Sundhage att plocka fram? Och viktigast av allt, finns det någon uttalad, förberedd plan B att ta till?

Pia Sundhage är ingen gröngöling. Hon har varit med förut och jag hoppas –och tror – att hon har en alternativ taktik att ta till när Jeglertz Finland i morgon försöker göra som Danmark gjorde i onsdags.

Lika mycket hoppas jag att Caroline Seger och Lotta Schelin har skakat av sig premiärspökena och visar prov på de färdigheter som fått förbundskapten Sundhage att utse dem till landslagets stjärnor och viktigaste spelare.

Stjärnorna lyste inte

av Anders Nilsson

Det var i kväll som Pia Sundhages stjärnor Lotta Schelin och Caroline Seger skulle ta ansvar för, kliva fram i och leda det svenska laget till vinst mot Danmark.

Men stjärnglansen uteblev och landslagets viktigaste spelare gömde sig mer än de gick i bräschen. De som skulle lyfta laget underpresterade när det väl gällde.

Göteborg hade dukat upp till fest där Gamla Ullevi var ett smörgåsbord fyllt av delikatesser. Förutsättningarna fanns där, men festen uteblev eftersom elva, nej nio eller tio, av gästerna var för spända för att släppa lös och våga ta för sig.

Det var ju inte så här EM-premiären skulle sluta. 1–1 mot ett Danmark som till råga på allt var det bättre laget ger inga goda vibbar inför fortsättningen.

Särskilt inte som det svenska passningsspelet höll riktigt dålig kvalitet och de spelare som skulle kliva fram och leda laget iklädde sig skuggroller helt i skymundan.

Jag tänker så klart på Caroline Seger och Lotta Schelin. Spelarna som förbundskapten Pia Sundhage utsåg till stjärnor i vintras var faktiskt under all kritik i den här matchen.

Istället för att visa prov på de kvaliteter de bjöd på i genrepet mot England föll båda två tillbaka in i gamla synder.

Caroline Seger blev orörlig och gående under långa perioder. När hon väl hade bollen serverade hon nio av tio passningar i sidled eller bakåt. Precis som i flera tidigare mästerskap med andra ord.

Lotta Schelin löpte tomt eller fel – och ibland inte alls. När hon till sist fick en gratischans via en feldömd straff (fällningen skedde utanför straffområdeslinjen) slog hon en bollen rakt på danska keepern Stine Lykke Petersen.

Nej, Seger gjorde en blek figur mot Danmark och Schelin var helt under isen. Så rak och ärlig måste man faktiskt vara.

Tyvärr var det inte mycket i det svenska spelet som gladde i kväll. Inte mycket alls. Nilla Fischers 1–1-mål var det riktiga glädjeämnet, Kristin Hammarströms målvaktsspel det viktigaste.

Sveriges sista utpost var också den bästa i ett för kvällen väldigt blekt och karaktärslöst lag. Kosovare Asllani, Marie Hammarström och Josefine Öqvist var undantagen.

Men det var inte bara många av spelarna på planen som bjöd på svaga prestationer. Pia Sundhages coaching lämnade en hel del övrigt att önska också.

Mittfältet fungerade inte och Antonia Göransson var knappt närvarande, ändå väntade Sundhage en dryg timme innan Tysklandsproffset byttes ut. Nästa byte dröjde 16 minuter till och då var det Josefine Öqvist, lagets kanske piggaste spelare offensivt, som fick lämna planen.

Men Sundhages största misstag var nog ändå att låta en för dagen riktigt dålig Lotta Schelin bränna första chansen från elva meter, istället för att låta en spelare som var bra i matchen ta hand om straffen.

Allt var inte svagt och påtagligt påverkat av premiärnerver. De danska spelarna kom till Gamla Ullevi med skön anspänningsnivå, klok taktik och ett stort kollektivt självförtroende.

Linköpings Mariann Gajhede Knudsen överglänste både Caroline Seger och Marie Hammarström, styrde det danska mittfältet och bjöd på ett väldigt vackert 1–0-mål.

Klubbkompisen Pernille Harder glimtade till från tid till annan, Kristianstads Johanna Rasmussen var hela tiden på språng och inhopparen Julie Rydahl Bukh (med förflutet i Linköping) var ett ständigt hot mot den svenska backlinjen.

Bakom allt stod snart avgående förbundskaptenen Kenneth Heiner-Møller som hade scoutat Sverige in i minsta detalj, vilket blev väldigt tydligt när Nilla Fischer konstant screenades bort med avsikt att tvinga Charlotte Rohlin att ta hand om de svenska uppspelen.

Den taktiken var nära att ge Danmark tre värdefulla poäng i EM-premiären, men räckte nu bara till en.

Men den allra största skillnaden var att danskorna vågade ta för sig medan de svenska spelarna stelnade och blev försiktiga. Det fick danska medelmåttor att klart överglänsa svenska ”stjärnor”.

Sverige kom lindrigt undan och fick med sig en poäng i en match som Danmark ärlighetens namn var värd att vinna.

Nu gäller det för det svenska spelarna att lägga sårade egon åt sidan, knyta nävarna och ge sig fan på att göra en klart bättre match mot Finland om tre dagar. Tre poäng då och kvartsfinalplats kan mycket väl vara i hamn.

Sundhage fick som hon ville

av Anders Nilsson

Josefine Öqvist var förstavalet till höger på det svenska mittfältet, men en gammal, nästan glömd, avstängning från VM 2011 skapade osäkerhet och förvirring.

Pia Sundhage valde att testa både Olivia Schough och Sofia Jakobsson i ytterrollen på landslaget träningar – för att vara beredd om Öqvist inte skulle vara tillgänglig för spel.

Men som Kristoffer Bergström avslöjade är ”Jossan” efter ett antal turer tillgänglig för spel i kvällens EM-premiär mot Danmark – och Pia Sundhage kan ställa det lag hon vill på Gamla Ullevis sommarfina gräsplan.

En duktigt offensiv balans
Det innebär en riktigt offensivt balanserad svensk startelva med ett kreativt mittfält som kan hota från alla håll och kanter.

Antonia Göransson kan löpa sönder den danska högerkanten, Marie Hammarström och Caroline Seger kan lirka fram precis passningar framför, igenom och bakom den rödvita backlinjen.

Seger kan också ta egna, kraftfulla, löpningar i djupled eller fylla på som andravåg. Och ute till höger kan – och kommer – Josefine Öqvist löpa snabbt, mycket och irrationellt.

Högkvalitativt? Ja. Anfallsskickligt? Absolut. Målfarligt? Kanske.

Den farliga ytan
Men det offensivt inriktade svenska mittfältet medför också svagheter, framför allt defensivt.

Överflyttningarna, där yttrarna flyttar in i planen mot bollsida, blir jätteviktiga precis som delaktigheten i hemjobbet. Men allra mest sårbart blir Sverige i ytan mellan mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin och mittfältsnavet med Seger och Hammarström.

Det är den ytan Danmark vill hitta, det är i den ytan som Linköpings supertalang Pernille Harder vill operera och det är den ytan som kan bli Sveriges akilleshäl.

Sedan gäller det så klart att ytterbackarna Jessica Samuelsson och Sara Thunebro vinner sina matcher i matchen mot Danmarks offensiva ytterforwards.

Fördel Sverige
Det är ingen tvekan om att Sverige är favoriter i kvällens premiär mot Danmark. Jämför man spelare för spelare så finns det mycket mer kapacitet, kompetens och kvalitet i den blågula elvan jämfört med i den rödvita.

Men man ska ändå komma ihåg att det är en EM-premiär med allt vad det innebär av nervousitet, anspänning, press och förväntningar.

Och det är Pia Sundhages Sverige som har pressen på sig – helt och hållet. Det är det trycket som är landslagets största och kanske värsta motståndare i kvällens match.

Vinner man fajterna mot anspänning och mot press så vinner man premiären på ett utsålt Gamla Ullevi. En EM-turnering skulle knappast kunna få en bättre start.

………………………………….

Jag är glad att Josefine Öqvist startar i kväll. Glad för hennes skull och glad för att landslaget därmed kommer till spel med en vindsnabb tjurskalle som kan avgöra matcher på egen hand.

Allra gladast är jag över att Pia Sundhage väljer att satsa på den bästa, framför allt mest formstarka, av sina yttrar.

I min värld hade Sverige fått ut ännu mer av Josefine Öqvist om man bytt plats på henne och Kosovare Asllani, men Sundhage väljer att se det hela på ett annat sätt (och det får man acceptera).

Huvudsaken är nog att Öqvist finns på planen i EM-premiären, för jag hade varit rejält jävla nervös om Sverige kommit till spel med två debutanter (Jessica Samuelsson och Olivia Schough) på samma kant i den så viktiga första matchen.

…………………………………..

Avskydd och misstrodd, men ändå med i landslagets spion-team. Thomas Dennerby är en av Pia Sundhages fyra scouter i EM-turneringen – trots att ingen spelare i den svenska landslagstruppen gillar honom.

Det är sanningen. Den kalla, hårda sanningen.

Risken finns attden före detta förbundskaptenen blir ett störningsmoment under turneringen, men förhoppningsvis blir han bara en figur i marginalen.

Personligen tycker jag ändå att det är märkligt att den förra förbundskaptenen finns med i landslagsteamet över huvud taget.
Hans tid är ju över.

Inte läge för lovord än

av Anders Nilsson

Sverige slog England med 4–1 på Skarsjövallen och kan nu ta sikte mot EM-premiären med en skön känsla i truppen.

Ändå tänker jag inte sälla mig till den hyllningskör som redan börjat sjunga ut sin lov över att Pia Sundhages landslag nu hittat sitt anfallsspel – åtminstone inte än.

Men mycket var bra.

Den höga pressen resulterade i fina omställningar efter engelska felpassningar och de raka anfallen ledde fram till flera chanser och ett mål.

Kosovare Asllani visade att EM-formen är i antågande, en halvsjuk Antonia Göransson sprang brallorna av de brittiska backarna och Charlotte Rohlin var under långa stunder tillbaka i det slag som gjorde henne till en av VM:s bästa backar för två somrar sedan.

Dessutom svarade Caroline Seger för sin bästa match under Pia Sundhages ledning. Tyresömittfältaren plockade fram många av sina finaste verktyg och var under stunder helt glimrande.

Missar i ord och handling
Lika positivt var det dock inte att se flera enkla missar i det svenska försvaret eller Kristin Hammarström närmast osäkra intryck och embryon till kommunikationsmissar med det egna försvaret.

Genrepsvinsten i Ljungskile gav landslaget arbetsro och det där självförtroendet som är så viktigt för att lyckas i i ett mästerskap. Men man ska nog ändå se nyktert på insatsen.

Sverige mötte nämligen ett England som saknade speed, spelade naivt och bjöd på två mål.

Anfallsspelet fungerade stundtals bra och totalt sett bättre än tidigare i år. Framför allt gav offensivspelet mot Hope Powells England löften om något ännu bättre.

Släpp in framtiden nu

av Anders Nilsson

Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.

Öppet för skrällar

av Anders Nilsson

Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Smart drag av Sundhage

av Anders Nilsson

Skyttedrottningen Lotta Schelin och Linköpings mittbacksrese Charlotte Rohlin stod över förmiddagens träning på Söderstadion för att inte belastas för hårt. Ett smart drag av Pia Sundhage.

Med drygt tre veckor kvar till den stora fotbollsfesten finns det ingen anledning att riskera överansträngningar på viktiga spelare. Det vet förbundskapten Sundhage och agerar därefter.

När landslaget tränade på Söderstadion i förmiddags var Lotta Schelin och Charlotte Rohlin ordinerade vila. Allt för att vara i bästa skick och form när det verkligen gäller (läs separat artikel)

Vilade gjorde också Caroline Seger, men på grund av en liten överansträngning i hälsenan (som jag uppfattade saken).

”En försiktighetsåtgärd. Det är ingen fara”, sa Tyresömittfältaren själv.

Så är det säkert också. Ingen fara alltså. Det handlar om att optimera träningsupplägget för varje enskild individ nu. Den svenska truppen har ju inte råd med fler skador – särskilt inte på nyckelspelare.

Därför gör Sundhage rätt som vilar Schelin, Rohlin och Seger från ett av dagens två träningspass. Det är ju inte nu som de viktiga kuggarna ska leverera, det är från 10 juli och framåt.

………………………………………

Söderstadions gräsmatta var mjuk, till och med blöt. Två spelare tränade med skruvdobbar under fötterna. Den ena var Nilla Fischer, den andra var Lisa Dahlkvist.

……………………………………..

Förutom passningsövning i uppvärmningssyfte och en mot en-övningar med avslut drillades hörnvarianter. Både korta och längre varianter är att vänta, kanske bjuder Sundhages blågula elva på några av dem mot Brasilien på onsdag.

 

Dags att ta för sig

av Anders Nilsson

Talangerna har fått möjlighet att spela till sig platser i Pia Sundhages EM-trupp. Nu kvarstår det verkliga testet: att också ta chansen.

Vid i stort sett varje trupputtagning som förbundskapten Pia Sundhage har gjort under året så har Umeå-löftet Lina Hurtigs frånvaro ifrågasatts. Under slutet av vårsäsongen har det också börjat ropas efter Kristianstads stora framtidsnamn Marija Banusic.

När landslaget samlas i Stockholm i dag finns båda supertalangerna med. Chansen har kommit. Nu gäller det för tonåringarna att verkligen visa att de har i en EM-trupp att göra.

Men räkna inte med att det räcker för Hurtig och Banusic att göra okej ifrån sig. ”Valparna” måste göra riktigt starka intryck på landslagsledningen om de ska få uppleva sommarens stora fotbollsfest på hemmaplan.

Det är helt enkelt upp till bevis för landets två största anfallstalanger. EM-biljetter är nämligen inget man får, det är något man tar.

Här är spelarna som har ögonen på sig under landslagslägret: 

Amanda Ilestedt, Malmö: Ung och talangfull, men ojämn. Måste höja lägstanivån.

Stina Segerström, Göteborg: Rutinerad och trygg. Har varit hoppat in och ut i landslaget under året. Måste visa att hon är ett alternativ till Charlotte Rohlin.

Elin Magnusson, Örebro: Gjorde sitt första landslagsläger senast. Får en ny chans att övertyga Sundhage & Co om att hon hör hemma i en EM-trupp.

Lina Hurtig, Umeå: Supertalangen är bästa svenska i Damallsvenskans skytteliga, men har gått mållös från planen i de tre senaste matcherna. Måste visa att hon prestera mot bra motstånd.

Marija Banusic, Kristianstad: Ett av ljusen i ett Kristianstad som famlat i mörker under vårsäsongen. Måste precis som Hurtig visa att hon är mogen uppgiften.

Sundhage väckte frågor

av Anders Nilsson

Pia Sundhage hade hoppats få viktiga svar i landskampen mot Norge – och fick det. Då valde hon själv att väcka ett par nya frågor.

Inför matchen ställde jag tre frågor som jag ville få svar på:

1) Hur väl fungerar det svenska försvarsspelet, och då i synnerhet fyrbackslinjen?

Svar: Ganska bra.

Nilla Fischer klev fram som en riktig general i mittförsvaret, hon backades upp bra av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro, där den sistnämnda såg oförskämt bra ut.

Det stora frågetecknet var – och är fortfarande – högerbacken Jessica Samuelsson. Hon blandade och gav, var inblandad i det norska målet och hade ett antal riktigt risiga passningar och aktioner.

På pluskontot: Den vilja och det hjärta som hon visade.

Men kampen om högerbacksplatsen lever nog vidare ytterligare ett tag. Lina Nilssons chanser är små, men inte helt borta.

2) Mittfältarna Caroline Seger och Marie Hammarström delar på arbetsbördan, både offensivt och defensivt. Är det modellen för att framför allt Seger ska komma rättvänd med boll i större utsträckning än tidigare?

Svar: Nej.

Seger gjorde en slät figur och var tillsammans med Samuelsson inblandad i det norska målet. Sundhage hoppades att Seger och Hammarström skulle vara nyckeln till ett framgångsrikt svenskt anfallsspel – det var de inte.

Seger blev sittande, felvänd och långt ifrån händelsernas centrum. Vice kaptenen fick också pausorder av Sundhage att komma högre upp i planen i andra halvlek.

Det gjorde hon, vilket resulterade i att hon blev mer involverad i det offensiva spelet.

Hammarström var bättre än Seger, men fick inte heller hon spelet att fungera till hundra procent. Hon hade emellertid flera fina aktioner och ett utgångsläge som gjorde henne delaktig i anfallsspelet på ett helt annat sätt än mittfältskollegan.

3) Relationen, tajmingen och samarbetet mellan Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani måste fungera om EM ska bli lyckosamt– men det har inte fungerat fullt ut under året. Får trion spelet att klicka i dag?

Svar: Delvis.

Lotta Schelin och Kosovare Asllani var många gånger isolerade på topp, men fick på tu man hand samarbetet att fungera riktigt bra. Seger kom med i anfallsspelet först efter pausvilan.

Josefine Öqvist, som byttes in direkt i andra halvlek, kom in med en jäkla energi och fick än mer fart på Schelin, Asllani – och det svenska anfallsspelet.

Jag tror att Öqvist spelade till sig en plats i startelvan mot Danmark 10 juli. Så bra var hon faktiskt.

……………………………….

Pia Sundhage sa själv efter matchen att hon såg de mittbackar hon kommer att satsa på i EM – och det gjorde hon.

Fischer var den starka ledargestalt en svensk fyrbackslinje behöver och Charlotte Rohlin är på väg tillbaka till sitt gamla jag.

Förbundskaptenen fick också se Lotta Schelin och Kosovare Asllani i ett samarbete som med lite putsande kan bära långt.

Men hon fick också se Emmelie Konradsson spela bort sig från en plats i startelvan. Det var ju Umeåspelaren som skulle ta den där platsen ute till höger på mittfältet, men som mot Norge inte ens kom in i matchen

Sundhage får fundera vidare över vem som ska spela på högerbacksplatsen. På mittfältet, framför, är det nu klart. Där ska Josefine Öqvist lira.

…………………………….

Målvaktsbytet med 20 minuter kvar kändes märkligt. Det var det också. En test, eller förberedelse inför det som komma skall.

Sofia Lundgren kastades in i hetluften, inte för att Hammarström var svag eller skadad, utan för att se hur Linköpingsmålvakten skulle reagera.

Lundgren var lika stabil som hon brukar vara, utan att ställas på några egentliga prov.

Det enda som Sundhages test egentligen visade var väl att Sofia Lundgren är andramålvakt i sommarns stora mästerskap.

…………………………..

Tidigare i veckan sa Pia Sundhage att Umeås Jenny Hjohlman skulle få speltid mot Norge, men Hjohlman blev kvar på bänken till matchen var slut.

Sundhage ändrade sig under resans gång och man kan verkligen fundera över om hon faktiskt ska säga något om eventuella byten över huvud taget.

I Hjohlmans situation hade jag lämnat Linköping Arena med ledsna ögon och en jobbig känsla i matchen. Att först läsa i tidningen att man ska få spela, men sen ändå sitta med en filt över benen är aldrig upplyftande eller positivt.

Sundhage gillar raka rör och tydliga besked, men måste bli bättre på att själv kommunicera på samma premisser.

Därför spelar Samuelsson

av Anders Nilsson

Det som kunde anas i går blev kristallklart i dag. Pia Sundhage väljer att spela Linköpings Jessica Samuelsson som högerback mot Norge.

Landslagets träning bjöd inte på några egentliga överraskningar. Däremot lät förbundskapten Sundhage morgondagens startelva kampera ihop under dagens spelmoment.

Där blev det tydligt att Jessica Samuelsson spelar högerback och att Umeås Emmelie Konradsson tar plats till höger på mittfältet.

Sundhage bestämde sig sannolikt redan i tisdags när hon såg Linköping besegra Malmö med 3–1 och Samuelsson vann matchen i matchen mot Lina Nilsson på knock out.

För det var verkligen skillnad. Samuelssons starka defensiv överglänste Nilssons alla offensiva (och defensiva) färdigheter – med råge.

Och när Sundhage sen tog beslutet att låta Emmelie Konradsson (som är duktig offensivt, men som brister i försvarsspelet) starta morgondagens match, före spelare som Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, så blev det viktigare att låta en defensivt duktig ytterback operera bakom än att spela en mer offensivt orienterad dito.

Om Samuelsson svarar för en stabil och bra insats mot Norge så tror jag att Lina Nilsson får svårt att ta den där startplatsen som såg ut att vara vigd för henne bara ett par månader tillbaka i tiden.

………………………………………………………..

Det blir två systrar Hammarström på planen mot Norge. Kristin vaktar målet och Marie spelar på innermittfältet tillsammans med Caroline Seger.

Gissningsvis tror Pia Sundhage att Sverige kommer att vara det spelförande laget och valde därför att satsa på två passningsskickliga spelare centralt, vilket placerade mer defensivt starka Lisa Dahlkvist på bänken.

Tufft för Dahlkvist som i går lät meddela att hon kände sig i bra form och som, kanske just därför, såg ut lite som att luften gått ur henne i dag.

………………………………………………………

Så spelar Sverige i morgon:

Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Sida 3 av 4
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB