Tre matcher, tre vinster. Sverige har fått en riktigt smakstart på EM-kvalet.
Kvällens match mot Danmark gav tre nya poäng och mer hopp inför OS-kvalet.
Men, det är ändå på tok för tidigt att hylla spelet och höja laget till skyarna. Nog för att Sverige var bättre, skapade fler och vassare chanser – men mot ett Danmark som inte lyckades kvalificera sig till VM tidigare i somras.
I OS-kvalet väntar än tuffare motstånd för Pia Sundhages landslag. Som tur är finns det tid att justera och finslipa detaljer tills dess.
Tillbaka till matchen på Gamla Ullevi som spelades inför storpublik, 11 244 åskådare. Någon klang och jubelföreställning var det inte fråga om. Snarare en jämn, under långa stunder tempofattig, match där det svenska försvaret inte ställdes på särskilt många svåra prov eftersom Danmark konsekvent vägrade att hota i djupled.
Så frågorna om Sundhage hittat rätt i backlinjen och i försvarsspelet blev obesvarade.
De svar som gavs var dock positiva. Caroline Seger gjorde sin bästa landskamp på länge. PSG-spelaren var aktiv, delaktig och inblandad i det mesta Sverige skapade i offensiv riktning.
Hon satte dessutom dit segermålet efter en timmes spel.
Även Lisa Dahlkvist såg pigg ut, låt vara mot ett danskt mittfält som inte var det snabbaste som klivit in på Gamla Ullevis hösttunga gräs. I anfallet visade Olivia Schough fart, fantasi och fortsatt fin form.
Eskilstunaanfallaren var pigg matchen igenom och svarade för ett riktigt fint förarbete till Segers 1–0-mål. Sofia Jakobsson var löpvillig och rapp i vanlig ordning, dessvärre gjorde Lotta Schelin ännu en i raden av bleka insatser.
Lyonspelaren har inte målat i blågult sen i maj, om man ser till spelmål. Oroväckande? Ja, absolut. Men Schelin har sina bästa år bakom sig och jag tror inte att ”den gamla Lotta” kommer tillbaka igen.
Sådan är fotbollen, sådant är livet.
Desto mer glädjande då att Stina Blackstenius fick göra landslagsdebut. Tolv minuter fick hon på sig, Linköpingsforwarden – och betydligt fler kommer det att bli.
Blackstenius inhopp var tillsammans med Segers mittfältsspel och tre nya poäng de största glädjeämnena i Göteborg i kväll, på planen. Vid sidan av var rekordpubliken den största höjdaren.
***
Jag önskar att Sundhage hade modet att lyfta ut en blek Lotta Schelin och ge plats till säsongens hetaste anfallare, Pauline Hammarlund. Form är färskvara och Piteåspelaren har varit i ruskigt bra slag länge, till skillnad mot Schelin.
***
Ytterbackarna Jessica Samuelsson och Elin Rubensson klarade sig ganska bra i mötet med Danmark. Fysiskt sett är båda två en tillgång, spelmässigt inte lika mycket så.
Ett par dussin felpassningar räcker som motivering.
***
Årets sista tävlingsmatch slutade med seger. Ett skönt sätt att sätta punkt för ett svajigt och långtifrån lysande svenskt landslagsår.
När landslaget spelar tävlingsmatch nästa gång är det en OS-biljett i potten. Då måste spelet vara ett, kanske två snäpp bättre än det var i kväll. Men tills dess kan Sundhage & Co glädja sig åt en höst som givit tre raka vinster i EM-kvalet.
Kif Örebros Michelle de Jongh toppar årets talanglista. Foto: Bildbyrån.
Elin Rubensson (född 1993), Malin Diaz (1994) och Lina Hurtig (1995) är några exempel på supertalanger som tagit sig hela vägen till a-landslaget. Nästa spelare att debutera i Pia Sundhages landslag finns troligtvis på listan nedanför – där jag har rankat Sveriges 30 största talanger födda 1997-99.
Av de här 30 spelarna, som jag anser ha störst potential just nu, är det väldigt få som faktiskt kommer att bli riktigt bra. Många av dem kommer att sluta. Några andra blir bra allsvenska spelare och en, max två, från varje årskull når damlandslaget. Det är så det har sett ut de senaste åren. De spelare som är bäst när de är 16-18 år behöver inte alls vara bäst några år senare. Alla utvecklas olika. Det finns heller inget facit på om det är klokast att göra några inhopp i allsvenskan eller att vara tongivande i division 1 i den här åldern. Utan tvekan är det så att de här spelarna har en stor fotbollstalang. Vad de sen gör av den talangen är upp till dem själva. För att bli en toppspelare krävs noggrannhet, rätt inställning, en jäkla massa träning och lite tur. De som kan kombinera allt detta är också de som tar sig längst.
BEDÖMNING: Jag tittar på framförallt två olika aspekter när jag rankar spelarna. • Fakta. Det de faktiskt har presterat i klubb- och landslag. Meriterande är mycket speltid på hög nivå eller en stor roll i ett lag på lägre nivå. • Potential. Unika egenskaper, en bra karaktär och miljö. Vem har störst chans att få sitt genombrott? Vem kan bli bäst på lång sikt?
Emma Holmgren (2).
TALANGLISTAN 2015
1. Michelle de Jongh Kif Örebro, mittfältare, 1997
Mariestadstjejen kom tillbaka från en korsbandsskada under fjolåret och har i år fått sitt genombrott i Kif Örebro. Hon har tagit mer och mer plats i allsvenskan. Spelat både ytter- och innermittfältare men är allra bäst i den sistnämnda positionen. En tvåvägsspelare med bra bolldriv och fin spelförståelse. Ambitiös och målmedveten ledartyp som närmar sig a-landslaget.
2. Emma Holmgren Sirius, målvakt, 1997
På grund av Zecira Musovics återbud till f19-EM fick ett år yngre Holmgren chansen som förstamålvakt – och som hon tog den. Har gjort en mycket övertygande säsong i Sirius och spås, tillsammans med Musovic, bli nästa stormålvakt. Bra skolad och gör ofta avgörande räddningar.
Nathalie Björn (3).
3. Nathalie Björn AIK, försvarare, 1997
Förutom två säsonger som ordinarie i allsvenskan har mittbacken snart spelat 30 flicklandskamper och gjorde tidigare i år debut i u23-landslaget. Hon var dessutom ledaren i det laget som i somras vann guld i f19-EM, där hon även valdes in i all-star-team. En gedigen försvarsspelare med stor potential.
4. Loreta Kullashi AIK, anfallare, 1999
16-åringen öser in mål i Svenska Spel f19-serien och har under hösten tagit en ordinarie plats i allsvenskan. Målskytten har en extraordinär spelförståelse och ett fint passningsspel. Redan gjort flera landskamper med det äldre flicklandslaget.
Zigiotti Olme (6) och Kullashi (3).
4. Tove Almqvist Linköping, mittfältare, 1997 Har haft det tufft med speltid i Linköping, men gjorde ett jättebra mästerskap i somras och valdes in i EM:s all-star-team. En teknisk vinnarskalle som står för finesser i det offensiva spelet.
6. Ebba Wieder Rosengård, mittfältare, 1998
Innermittfältaren har i perioder varit ordinarie hos svenska mästarinnorna – och imponerat. En playmaker som är allra bäst i ”nummer tio”-rollen. Bra blick och passningsspel.
7. Julia Zigiotti Olme AIK, anfallare, 1997
Kan användas på flera positioner offensivt och har en fin funktionell teknik som hon använder smart. Har tillhört en av AIK:s bästa under sin debutsäsong i allsvenskan.
8. Ellen Löfqvist Sundsvall, mittfältare, 1997
Den enda i sommarens EM-trupp som inte spelade i ett elitlag (division 1). Löfkvist är en hårt arbetande och fysisk stark defensiv innermittfältare. Bra i huvudspelet och gör en del mål från sin position. Debuterade i u23-landslaget tidigare i år som en av två 97:or.
Nellie Lilja (9).
9. Nellie Lilja LB07, mittfältare, 1999
Gör sin andra säsong som ordinarie i LB07 och spelar på en hög nivå för sin ålder. Djupledslöpande innermittfältare med bra blick för spelet. En ledartyp som är bra på att driva boll i hög fart. Har skallen för att ta sig långt.
10. Filippa Angeldal AIK, mittfältare, 1997
Mångsidig kreatör som har en väldigt känslig högerfot. Gör många poäng i landslaget. Gör sin andra säsong som ordinarie i allsvenskan, men har störts en del av skador under året.
11. Ronja Aronsson Piteå, försvarare, 1997
Anfallaren som gjorde allsvensk debut som 13-åring (näst yngst genom tiderna) är nu omskolad till ytterback. Har imponerar i topplaget Piteå och i f19-landslaget. Har en bra fysik.
Rebecka Blomqvist (12).
12. Rebecka Blomqvist KGFC, anfallare, 1997
En hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Måltjuv som än så länge agerar inhoppare i KGFC. Har gjort två mål på 13 matcher i allsvenskan. 13. Lotta Ökvist Piteå, försvarare, 1997
En mångsidig spelare med grym fysik som kan användas på flera positioner. Har spelat över 30 matcher i allsvenskan trots sin ålder. Vänsterfotad spelare med bred repertoar. .
14. Josefine Rybrink Kungsbacka DFF, försvarare, 1998
Har tillhört en av KDFF:s bästa spelare under sitt debutår i elitettan. Har spelat både mittback och defensiv innermittfältare. Klok, bolltrygg och bra passningsspelare.
Maja Göthberg (16).
15. Ebba Hed Halmia, anfallare, 1999
Tvåfotad, mentalt stark anfallare som redan gjort två säsonger i a-laget. Bra förstatouch och ett hårt skott har resulterat i 18 mål i division 1.
16. Maja Göthberg Hovås Billdal, försvarare, 1997
Snabb och rivig ytterback eller yttermittfältare som är helt ordinarie i Hovås Billdal.
Nathalie Persson (17).
17. Nathalie Persson Rosengård, mittfältare, 1997
Slog igenom i allsvenskan under fjolåret med sex poäng (tre mål, tre assist) på 12 matcher. I år har yttermittfältaren haft det lite tuffare. Kvick och teknisk djupledslöpande spelare.
18. Anna Anvegård Växjö DFF, mittfältare/anfallare, 1997
Yttermittfältare som toppar skytteligan i division 1 Södra Götaland med sina 25 mål. Teknisk spelare som är bra en-mot-en.
19. Amanda Persson Växjö DFF, försvarare, 1998
Snabb vinnarskalle som är en av nyckelspelarna i Växjö DFF – som i höst kvalar för en plats i elitettan. Vänsterbacken följer gärna med i offensiven och har bland annat gjort fem assist i år.
20. Matilde Abrahamsson Halmia, försvarare, 1999 Mittbacken har en central roll i division 1-laget. En naturlig ledare som bär kaptensbindeln i f16-landslaget. Bra 1-mot-1 defensivt och fysiskt stark.
Sarah Mellouk (21).
21. Sarah Mellouk Umeå, mittfältare, 1998
Har stagnerat lite efter sitt stora genombrott i Rosengård förra säsongen – men har en enorm potential. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.
22. Emma Pennsäter Rosengård, försvarare, 1997
Gjorde allsvensk debut tidigare i år och tog i september en startplats under f19-landslagets EM-kval. Tagit stora kliv och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt.
Emma Pennsäter (22).
23. Ida Strömblad Kungsbacka DFF, mittfältare, 1998
Den lilla yttermittfältaren har tagit en ordinarie plats i elitettan under året. Teknisk och avig med en jättefin inläggsfot. Ett bollgeni som även var en stor talang i innebandy och bandy.
24. Christine Tjärnlund Sunnanå, anfallare, 1997
Vindsnabb anfallare från Storuman som fått sitt genombrott i elitettan med sina 11 mål. Debuterade nyligen i f19-landslaget.
Fanny Lund (25).
25. Fanny Lund Kopparberg/Göteborg FC, målvakt, 1997
Fått chansen i allsvenskan i Loes Guertz frånvaro och varit ordinarie förstamålvakt i höst. Höll bland annat nollan mot Rosengård.
26. Matilda Ovenberger LB07, anfallare, 1999
Gick från Rosengård till LB07 inför säsongen och har fått en del speltid i elitettan. En stark och tuff djupledslöpande anfallare som gör många mål. Har bland annat gjort fyra mål på åtta landskamper.
27. Saga Ollerstam LB07, försvarare 1998
Ledartyp som är kapten i f98-landslaget. Mittbacken är ordinarie i elitettan och har bland annat gjort fyra mål i år.
28. Izabell Rydell Gideonsberg, anfallare, 1999 En irrationell och fräck spelare som gjort 25 mål i division 2. Lite oskolad och än så länge inte given i landslaget. Är en minst lika stor talang i innebandy.
Hanna Lundell (29).
29. Hanna Lundell Rosengård, mittfältare/anfallare, 1998 Löpstark yttermittfältare eller anfallare som öser in mål. I f19-laget har hon gjort 15 mål på 18 matcher och i augusti gjorde hon fyra mål i en Svenska Cupen-match för a-laget. Dessutom avgjorde hon sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick. Har gjort tre inhopp i allsvenskan.
30. Moa Öhman Assi, anfallare, 1999 Värvades till Assi (division 1) inför säsongen och har fått ett rejält genombrott under sin första a-lagssäsong. 15-åringen har, trots att hon inte är helt ordinarie, gjort 20 mål. Teknisk och irrationell spelare som ännu inte fått chansen i landslagssammanhang.
—
BUBBLARE I september gjorde spelare födda 2000 sina första landskamper. De är för unga för att vara med på listan – men här är några namn att lägga på minnet redan nu.
Sara Linnakallio.
Sara Linnakallio Eskilstuna United, anfallare, 2000
15-åringen debuterade i allsvenskan i slutet av augusti. Spelade även sina två första landskamper i september och gjorde ett mål på straff. En typisk måltjuv.
Vanessa Henrysson Roqueta Kristianstad, mittfältare, 2000
Yttermittfältaren lämnade nyligen Nättraby (division 1) och skrev kontrakt med allsvenska Kristianstad. Har suttit på bänken vid några tillfällen men ännu inte debuterat.
Emmy Zetterberg Halmia, mittfältare, 2000
Lämnade nyligen Böljan för Halmia. En explosiv innermittfältare med låg tyngdpunkt och bra passningsspel. Emmy har gener att brås på då hon är dotter till före detta landslagsspelaren Pär Zetterberg.
Saga Nygård AIK, anfallare, 2000
Har gjort 15 mål på 12 matcher i Svenska Spel f19-serien. Det ledde till att 15-åringen fick debutera i allsvenskan i slutet av augusti. Har ett bra tillslag och går rakt på mål.
Pia Sundhage presenterade en EM-kvaltrupp som innehöll det mesta. Etablerade stjärnor, intressanta comebacker och spännande debutanter – dessutom en riktigt överraskning: Umeås Hanna Glas.
Den svenska truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen andas omstart, nytänkande och framtid. Inte sedan hon testade spelare till höger och vänster under sin första tid som förbundskapten har Pia Sundhage tagit ut en så varierad och intressant trupp som i dag.
Kvar finns de erfarna, viktiga spelarna som ska bära laget i det kommande kvalspelet, spelare som Nilla Fischer, Lotta Schelin, Caroline Seger och Sofia Jakobsson. Med är också unga spelare som varit med en del och börjat etablera sig i landslaget, som till exempel Elin Rubensson och Amanda Ilestedt.
Dessutom ges relativt oerfarna och på flera håll riktigt formstarka spelare som Jenny Hjohlman, Magdalena Ericsson och Hilda Carlén chansen, – precis som comebackande Josefin Johansson och Lina Hurtig.
Därtill bjuder truppen på ett par högintressanta nykomlingar: Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund och Umeås succéback Hanna Glas.
Att Hammarlund skulle komma med var jag hundraprocentigt säker på, att Hanna Glas skulle göra det var bara något jag hoppades. Ja, hoppades. Om det är någon spelare som tagit stora kliv och imponerat under säsongen, vid sidan av Hammarlund, så är det just Glas.
Sundsvallstjejen har tagit riktigt rejäla kliv sedan hon lämnade Sunnanå för Umeå för två säsonger sedan och har under året visat upp ett spel som håller riktigt hög klass.
Glas är utan tvekan den stora skrällen i Sundhages 22 spelare starka trupp, Josefin Johansson och Lina Hurtig är rejäla, men glada, överraskningar.
Nu ska man naturligtvis inte ställa alldeles för stora krav på de nya eller nygamla landslagsspelarna, men därmed inte sagt att man kan ha förhoppningar. Som jag ser det har Ericsson, Glas, Rolfö och Hammarlund goda förutsättningar att etablera sig i landslaget, på sikt.
Hur som helst tycker jag att truppen till de inledande kvalmatcherna är den mest intressanta på väldigt länge. Den visar också att Sundhage & Co gör en nystart nu när kvalet inleds.
***
Kosovare Asllani är inte med i Sundhages trupp. Anledningen är att PSG-spelaren lämnat återbud av familjeskäl.
***
Varken Zecira Musovic eller Lina Nilsson kom med den här gången. Musovic hade sannolikt gjort det om Sundhage plockat med tre målvakter, Nilsson tycks av allt att döma vara petad.
***
Skyttedrottningen från F19-EM, Stina Blackstenius, ställdes utanför i samråd med klubbtränaren Martin Sjögren och U23-förbundskaptenen. Ett klokt beslut, som jag ser det. Blackstenius är ung och klivet till A-landslaget är stort och Linköpingsspelarens chanser kommer, var så säker.
Dagen efter 4–1-förlusten mot Tyskland i Ottawa riktar Lilie Persson kritik mot de damallsvenska klubbarna. Anledningen: landslaget fick för lite förberedelsetid.
Att landslagsledningen med Pia Sundhage i spetsen kommit på kant med damallsvenskans tolv klubbar är känt sedan länge. Klimatet mellan parterna har stundtals varit ganska hårt och när klubbarna sa nej till att skicka sina spelare till ett planerat landslagsläger som låg utanför Fifas internationella kalender blossade konflikten upp på riktigt allvar.
Dagen efter stjärnsmällen mot Tyskland vädrar assisterande förbundskapten Lilie Persson ånyo sitt missnöje med de damallsvenska klubbarna. För Radiosporten säger Persson bland annat att landslaget inte fått någon tid att förbereda sig på och att man haft en hel vecka kortare tid att ladda upp jämfört med 2011.
Persson jämför med Tyskland som kunnat samla sina landslagsspelare långt tidigare eftersom Frauen-Bundesliga slutade redan 10 maj.
Bladet från munnen
Min mamma lärde mig redan i tidig ålder att inte säga saker i affektion, att tiga i stunder av upprördhet. Ett riktigt gott råd, men inte helt lätt att följa alla gånger. Det här är en sådan gång där jag inte kan hejda mig.
Att svinga mot landets tolv bästa klubbar dagen efter att landslaget fått sig en rejäl fotbollslektion av Tyskland kan för somliga kanske tyckas naturligt, för andra bara dumt.
Jag tillhör den senare kategorin, av flera anledningar.
När förbundskaptenerna klagar över att klubbarna inte varit tillmötesgående eller lyssnat på önskemål och krav måste man titta på vilka önskemål landslagsledarna faktiskt har haft.
Att Sundhage hade önskat mer tid att förbereda laget inför VM har jag all förståelse för, men en del av kollegan Perssons kritik riktar sig faktiskt mot att tränare inte lyssnat på landslagsledningens önskemål om att spela landslagsaktuella spelare på vissa positioner eller att ge dem mer speltid.
Den delen av kritiken är naiv, nästan dum. Sundhage och Persson har ingen med klubbtränarnas beslut att göra och ska, enligt min uppfattning, inte lägga sig i var tränarna väljer att placera sina landslagsaktuella spelare. Om Stefan Rehn väljer att spela Elin Rubensson som yttermittfältare i Kopparbergs/Göteborg är det hans fulla rätt – åtminstone så länge klubbarna står för spelarnas utveckling och löner.
Kritiken är felriktad
Det som åtminstone jag har svårast att köpa med Lilie Perssons utspel är inte tajmingen, även om den är halvtaskig, utan att förbundskaptenen lägger ansvaret för landslagets uteblivna VM-framgång på klubbarna.
Efter ett 2014 som blev det sämsta i landslagets historia och en vår där blågult släppt in 18 mål på tio matcher känns det här utspelet både billigt och fel.
För det kan väl inte vara klubbarnas fel att landslaget förlorade fler matcher under fjolåret än man gjort under något år sedan starten på 1970-talet? Och det är väl knappast klubbarna som ska anklagas för att det blågula försvarsspelet varit ihåligt som en schweizerost från tid till annan?
Det är en självklarhet att klubbar och förbund måste jobba tillsammans, att damallsvenska tränare ska ha en bra dialog med förbundskaptenerna. Men ett samarbete kan bara fungera om båda parter bjuder till och dialoger bara leda till något bra om båda sidor vill det.
Så fungerar det tyvärr inte i dag – och så kommer det nog inte att fungera om en månad heller. Landslagets största problem finns inte att hitta i klubbarna, det finns mycket närmare än så.
Och om landslagsledningen vill få till stånd ett bättre samarbete med klubbarna och därmed ett bättre klimat måste man nog sträcka ut handen. För så länge förbundskaptenerna svingar vilt och vädrar sin kritik i media lär nog inte klubbarna ha någon större lust att bjuda till eller lyssna till önskemål.
Foto: Bildbyrån.
Det är enkelt att analysera gårdagens åttondelsfinal: Sverige förlorade mot ett jävligt mycket bättre lag.
Vi kan prata om detaljer eller om vad som gick fel. Analysera försvarsmissarna från Emma Berglund och Amanda Ilestedt som ledde till 1-0 och 2-0. Eller förvånas över Lotta Schelin och det obefintliga anfallsspelet. Men det hjälper liksom inte. Idag kan vi bara konstatera att Sverige just nu befinner sig ganska långt från världstoppen.
Det här var mästerskapet där allt gick fel. Allt från försvarsspel, skadebekymmer, hashtags, Lotta Schelin och mediabojkott. Det blev extra tydligt hur den energifyllda Pia Sundhage från 2013 numera är en grå skugga av sig själv. Efter förlusten igår sa hon: ”Vi var sämre än vi borde vara”. Nja, skulle jag säga. Igår visade Sverige inställning. Alla elva spelare ville, de ville så jävla gärna vinna den där matchen. Sverige var inte så jäkla dåliga igår – Tyskland var förbannat bra. Men det svenska laget känns just nu lite som Sundhage: trötta.
Det kanske var bra att det blev så tydligt igår. För nu måste det ske som så många andra nationer redan gått igenom. Det är dags för en generationsväxling – på riktigt. Börja om, bygga nytt, våga. Just nu finns inget att luta sig tillbaka mot eller skylla på. Det m å s t e ske. Om det blir Pia Sundhage eller någon annan som driver det – det är en annan fråga.
Spelarbetyg (1-5)
Hedvig Lindahl 3 Släppte in fyra mål – men Lindahl såg till att siffrorna inte blev större.
*** Emma Berglund (ut 80) 2 Spelade fel vid 1-0 och hade det jobbigt på sin kant. Amanda Ilestedt 2 En okej match – men var för vek i duellen mot Mittag som gav straff. Nilla Fischer 2 Gjorde inget större väsen av sig, men höll ihop backlinjen på ett bra sätt. Jessica Samuelsson (ut 45) 1 Visar enorm vilja, men hade det väldigt jobbigt mot Simone Laudehr. Utbytt i halvlek.
*** Elin Rubensson (ut 67) 3 Den som hotade tyskorna allra mest. Obegripligt att hon blev utbytt. Caroline Seger 3 Blandar och ger, men när hon kommer rättvänd med boll blir det farligt varje gång. Linda Sembrant 2 Gör en stabil insats och ett nytt mål, som ger henne skyttedrottningstiteln. Therese Sjögran 4 Bäst i det svenska laget i sin sista landskamp. Sjögran försökte och försökte.
*** Lotta Schelin 2 Igår fanns intentioner som inte funnits innan, men trots det en allt för svag insats. Sofia Jakobsson 3 Åter igen det bästa anfallsvapnet med sin energi och snabbhet.
*** Lina Nilsson (in 45) 2 Skulle tillföra backlinjen en offensiv. Gjorde inte det. Kosovare Asllani (in 67) 2 Höll i bollen och var nära att komma igenom några gånger. Men inte så mycket mer. Jenny Hjohlman (in 80) 1 Gjorde inget större avtryck i sin VM-debut.
”Vissa spelare är inte så erfarna”, sa Pia Sundhage efter 3–3 mot Nigeria. Orden syftade till att förklara varför det svenska landslaget inte lyckades hålla försvaret kompakt och undvika en mot en-situationer.
Frågan är vilka av spelarna hon tänkte på? Av de 14 spelare som fanns på planen mot Nigeria saknade bara två, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt, erfarenhet från tidigare mästerskap.
Övriga tolv har deltagit i mästerskapsslutspel tidigare – och de flesta har spelat såväl EM, VM som OS. Jag har förståelse för att allt inte blir helt rätt i snabba svar till journalister efter matcher, särskilt när matcherna gestaltat sig som Sveriges i går. Men jag köper inte att förbundskaptener tar till faktiska osanningar.
Sant är dock att två 22-åringar med relativt få landskamper på sina samveten kastades in i hetluften i går – och svarade båda två för godkända insatser.
De övriga tolv kan knappast räknas som oerfarna eller jätteunga.
Tre insläppta mål mot Nigeria och plötsligt känns vägen mot åttondelsfinal väldigt tuff. Sverige har mycket att bevisa mot USA på fredag – annars blir VM-äventyret kort.
Jag hade hoppats på att få skriva mitt första hyllningsinlägg på bloggen – men det får vänta. Det går nämligen inte att hylla efter gårdagens poäng. Jag hade varit väldigt nöjd om det hade varit USA som stod för motståndet – men nu var det Nigeria. Ett Nigeria som satte fart från första minut och stod upp och kom tillbaka trots underläge två gånger. Jag är imponerad över deras direkta, snabba anfallsspel som ställde till stora problem för den svenska backlinjen matchen igenom.
Backlinjen, som har ifrågasatts under hela 2015, skapade ännu mer oro efter igår. Lina Nilsson var sämst på plan i första halvlek och hade inte en chans mot Asisat Oshoala. Även snabba Elin Rubensson hade problem mot Nigerias blixtrande anfall. Nilla Fischer då? Hon som ska leda det svenska försvaret. Allt gick rätt i första halvlek med ett stabilt mittbackspel och inblandning i båda målen. Men vad hände i andra? Två förlorade dueller = 2-2. Och sen kom krampen… som även drabbade Emma Berglund, Kosovare Asllani och några till.
Att det svenska försvaret kunde darra visste vi ju sedan tidigare. Men att Caroline Seger, Kosovare Asllani och Lotta Schelin skulle vara totalt osynliga mot Nigeria i en VM-premiär. Det anade man inte. Och precis det har en stor del i att det bara blev en poäng och inte tre. När inte nyckelspelarna presterar och skapar på egen hand så har Sverige problem eftersom bänken inte håller VM-nivå. Vi kan tyvärr inte göra som USA gjorde igår – byta in Alex Morgan…
Sen går det sällan att blunda för statistik. Nigeria hade mest bollinnehav (51 procent) och skapade dubbelt så många chanser (7-14). Dessutom hanterade afrikanskorna både värme och konstgräs på ett bättre sätt. Sverige krampade och gick på knäna medan Nigeria spelade med samma elva matchen igenom. Afrikanskorna var värda en seger igår – inte Sverige.
En poäng är en poäng och det är bättre än noll. Inför fredagens nattmatch mot USA hoppas jag att spelarna har en rejäl revanschlusta. Sen kan de även plocka fram minnesbilder från den senaste VM-matchen mot amerikanskorna (2011). Den gången vann Sverige med 2-1 och säkrade gruppsegern.
Spelarbetyg (1-5)
Hedvig Lindahl 3 Kan inte lastas för målen och står för en godkänd match.
*** Elin Rubensson 3 Sett över hela matchen var VM-debutanten bäst i den svenska backlinjen. Nilla Fischer 2 Bra i första, sämre i andra. Vi kräver mer av Fischer. Emma Berglund 2 Gör en okej match tills hon tvingas utgå på grund av kramp. Lina Nilsson 1 Spelade visserligen upp sig i andra och var inblandad i 3-2-målet, men första halvlek var väldigt jobbig…
*** Kosovare Asllani 1 Syntes knappt under den halvlek hon spelade. Krampkänning efter 10 minuter. Caroline Seger 1 Osynlig på det svenska mittfältet. Tyvärr kapten Seger – det håller inte. Lisa Dahlkvist 2 Visade mycket vilja och var stark i duellspelet. Therese Sjögran 2 Fin precision vid båda hörnmålen, men i övrigt ganska blek.
*** Lotta Schelin 1 Sällan man har sett Schelin så blek som igår. Hon måste höja sig rejält. Sofia Jakobsson 3 En av Sveriges bästa i premiären. Var den som löpte allra mest.
*** Olivia Schough (in 45) 2 Bidrar alltid med energi och vilja – men skapade inget. Linda Sembrant (in 57) 2 Gör ett stabilt inhopp både som mittfältare och mittback. Stärkte sina aktier. Amanda Ilestedt (in 73) 2 Varken bu eller bä. Stabil den kvart hon spelade.
Igår tog, som bekant, Pia Sundhage ut sin VM-trupp. Det var 23 (25 med reserverna) väntade spelare som får åka till Kanada. Frågar du mig så är det den tråkigaste – och sämsta – trupp på mycket länge. Jag köper att större delen består av rutinerade spelare som har mästerskapsrutin. Men de där sista platserna till de spelare som troligtvis inte kommer att spela alls i turneringen… VARFÖR går de platserna till 25-åringar som inte håller på den här nivån och inte till Sveriges framtid?
VM-truppen 2015: Mv: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Hilda Carlén. F: Nilla Fischer, Emma Berglund, Charlotte Rohlin, Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson. Mf/fw: Linda Sembrant, Caroline Seger, Malin Diaz, Therese Sjögran, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Olivia Schough, Jenny Hjohlman, Sofia Jakobsson, Emma Lundh. Reserver: Marija Banusic, Mimmi Löfwenius
Jag hade velat byta ut Carola Söberg, Sara Thunebro, Hilda Carlén, Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Emma Lundh och Jenny Hjohlman. De två förstnämnda är både för gamla och för dåliga. Resten är de där 25-åringarna jag pratade om. Ingen av dessa spelare kommer att bli en nyckelspelare för Sverige. Varken nu eller om fyra år. Faktum är att flera av dem har svårt att glänsa i damallsvenskan. Vilket jag ändå tycker att en VM-spelare ska. Emma Lundh och Jenny Hjohlman, som är två av fem anfallare i truppen, har tillsammans gjort noll mål i årets allsvenska. Noll. Nu är målskytte inte allt för en anfallare, tro mig jag vet, men ändå.
Det största bekymret för Sundhage i årets VM är att hon blir extremt beroende av sin startelva. Den håller en hög klass om alla är i form. Men sen är det väldigt tunt. Just det beror inte så mycket på uttagningarna. Sverige har helt enkelt inte bredden just nu. Just därför tycker jag att det vore extra viktigt att slussa in de yngre spelarna för att förbereda för framtiden.
Det roligaste med gårdagens uttagning var reserven Mimmi Löfwenius. Problemet är att hon är just det – reserv.
Jag ska lägga bitterheten åt sidan en stund. Ingen blir gladare än jag om Sundhage tar det här slätstrukna gänget till en VM-medalj.
I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.
Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.
Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.
Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.
Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:
MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt. Sofia Lundgren.Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher. Zecira Musovic.19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.
FÖRSVARARE Nilla Fischer.Backlinjens mest givna spelare. Emma Berglund.Den troliga mittbacken bredvid Fischer. Charlotte Rohlin.Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form. Elin Rubensson.Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget. Jessica Samuelsson.Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant. Lina Nilsson.Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen. Annica Svensson.Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United.Rivig viljespelare som aldrig ger sig. Magdalena Ericsson.Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.
Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.
MITTFÄLTARE
Caroline Seger.Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga. Lisa Dahlkvist.”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM. Therese Sjögran.Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass. Malin Diaz.Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik. Josefin Johansson.En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson. Linda Sembrant.I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ. Pauline Hammarlund.Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough. Filippa Curmark.Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.
Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.
ANFALLARE
Lotta Schelin.Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen. Kosovare Asllani.Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet? Sofia Jakobsson.Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår. Fridolina Rolfö.En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott. Stina Blackstenius.Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.
Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.
Förbundskapten Pia Sundhage fick ett tydligt besked när Sverige förlorade mot Schweiz med 3–1: det svenska försvarsspelet håller inte. Med två månader kvar till VM har blågult ett svårt jobb framför sig.
Pia Sundhage hade förhoppningen att det svenska försvarsspelet skulle sätta sig i kvällens match mot Schweiz och den mot Danmark i nästa vecka. Det tog Ramona Bachmann & Co 36 minuter att skjuta den förhoppningen i sank.
Då hade Sverige släppt in två mål, Charlotte Rohlin spelat bort sig från VM-elvan och förbundskapten Sundhage fått beskedet hon inte ville ha: det svenska försvarsspelet håller inte.
Och egentligen var det inga nyheter. Det såg mest ut som det har gjort de senaste ett och ett halvt åren med en bristande organisation, för många individuella misstag och ett samarbete mellan försvarsspelarna som lämnar en hel del övrigt att önska.
Det är knappast någon slump att Sverige förlorade fler landskamper under 2014 än man gjort något år tidigare – någonsin. Inte heller överraskar det att blågult släppt in två mål eller fler i sex av sina tio senaste matcher.
Förklaringen stavas: för svagt försvarsspel – kollektivt och individuellt.
I mötet med Schweiz blev svagheterna uppenbara och missarna kostsamma:
0-1 (23) Bollen lyftes in i straffområdet där den nickades ner till Ramona Bachmann som kunde ge sitt lag ledningen. Innan Bachmann satte bollen i nät hade Sverige radat upp misstag. Nilla Fischer missade bollen, Caroline Seger förlorade en luftduell och Elin Rubensson tappade markeringen på Bachmann barnsligt enkelt.
0-2(37) En enkel bollförlust blev starten på en schweizisk spelvändning.Ett instick mellan Fischer och Rohlin satte Sverige på pottan. Fabienne Humm löpte in i ytan, höll undan för Rohlin (som agerade alldeles för mesigt) och rullade in bollen bakom en fullkomligt felplacerad Hedvig Lindahl.
1–3 (81) Återigen resulterade svenska misstag i mål för Schweiz. Inhopparen Linda Sembrant drällde med bollen som hamnade hos Vanessa Bernauer. Schweiziska löpte ifrån Rohlin och skickade upp bollen, förbi Hedvig Lindahl, i första hörnet.
Att Lotta Schelin reducerade till 2–1 med ett kyligt och högklassigt avslut gladde, men bara temporärt. Hanna Folkessons fina mittfältsgnuggande var positivt, men överskuggades av alla svenska misstag och de stora försvarsproblemen.
Mest illavarslande är att försvarsspelet inte fungerar, men att den som ska hålla ihop och styra backlinjen, Nilla Fischer, i dagsläget inte känns speciellt säker oroar nästan lika mycket. Att Pia Sundhage inte heller bestämt vem som ska bilda mittlås med Fischer är även det väldigt långt ifrån optimalt.
För mig är det i alla fall väldigt tydligt att det höga försvarsspelet som Sverige begagnar sig av i dag inte fungerar. Man utsätter sig för onödigt stora risker – särskilt som varken Fischer, Sembrant eller Lina Nilsson är några raketer.
Det är också uppenbart att spelarna inte vet hur de ska agera i givna situationer. De tvekar, tar tokiga beslut och håller inte ihop backlinjen som de borde göra.
Dessutom har laget stora problem när man sätts under press. Det visade sig med all oönskvärd tydlighet under de första 45 minuterna i kvällens match där schweiziskorna satte hög press, stängde passningsvägarna till eller markerade bort Caroline Seger, vilket resulterade i att de kunde erövra boll högt upp i banan gång efter annan.
Inför mötet med Danmark måste Pia Sundhage ta en rejäl funderare på hur hon vill att det svenska laget ska försvara sig. Därefter behöver organisation och försvarsspel gnuggas – rejält.
Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag att tiden är för knapp för att Sundhage & Co ska hinna sätta ett försvarspel före VM. Man har ju inte ens varit nära att lyckas på de ett och ett halvt år som passerat sedan EM på hemmaplan.
