Att tippa en serie är så mycket enklare innan i huvudet än vad det är i verkligheten. Man får alltid räkna med att något lag överraskar och ett annat går betydligt mycket sämre än man trodde. Tidigare har jag under flera år  tippat damallsvenskan i magasinet MATCH. Toppen och botten har varit hyfsat lätt att sätta, mitten svårare. Förra året spelades för första gången elitettan, då tippade jag även den. Det var ingen enkel uppgift. Serien känns även i år ganska oviss och generellt lite svagare än under fjolåret. Detta på grund av att bara ett lag flyttades ned från damallsvenskan. Dock gör just detta serien så kul, det känns som att i princip alla lag kan slå alla. Det finns också stort utrymme för många av landets talanger att blomma ut och visa sina styrkor på hög nivå.

Jag ser egentligen bara att lag som den givna seriesegraren och det är Djurgårdens IF. Laget har haft några säsonger på sig att bygga för damallsvenskan och i år kommer de att gå upp. Tre (!) av lagets anfallare kommer troligtvis synas i toppen av skytteligan. Bakom DIF så tippar jag en riktig outsider. LB07 har tagit kliv för varje år och har en väldigt spännande trupp. Stämmer alla delar i år så kommer de definitivt vara med att fajtas om den andra platsen till damallsvenskan. Detta tillsammans med, i första hand, Hovås Billdal och Kvarnsveden.

I botten kan en rad etablerade lag riskera att åka ut då nykomlingarna i år ser väl förberedda ut. Bollstanäs, Älta och QBIK kommer att få det tufft i år.

1. Djurgården (4)
Har en superuppställningen i offensiven med målfarliga trion Alexandra Höglund, Madeleine Stegius och Mia Jalkerud. På grund av det så gör det inte så mycket att försvarsspelet inte håller samma klass. Förra säsongen var man det lag av topplagen som släppte in flest mål. De siffrorna behöver putsas till lite. Men DIF kommer att promenera hem serien om de slipper skador på nyckelspelare.

2. Limhamn/Bunkeflo (8)
LB07 har tagit stora kliv, lite i skymundan, för varje år. Nu har de tappat lite offensiv kraft, men också förstärkt med rutin i Anna Welin, Amanda Persson och isländska Dagmar Mýrdal Gunnarsdottir. I laget finns en av Sveriges mest spännande talanger i Nellie Lilja (född 1999). Hon tog redan under fjolåret en ordinarie plats på innermittfältet. Har LB07 flytet så kan de mycket väl ta klivet upp i allsvenskan. Det här är ett lag, som i sina bästa stunder, slår alla.

3. Hovås/Billdal (6)
Om alla delar stämmer för HBIF i år så kan de på allvar hota om en allsvensk plats. Truppen är bred med mittfältet som den starkaste lagdelen där Linda Nöjd, Taina Hartikainen och Jessica Julin kommer att spela. Framåt finns en rad alternativ, bland annat nya Ida Hedstad, som var Bollstanäs bästa målskytt under fjolåret. Spelar med en aggressiv press och en rak, snabb offensiv.

4. Kvarnsveden (5)
Försvarsstarka Kvarnsveden fortsätter sin satsning på utländska spelare. I år syns tre nya amerikanskor i truppen. Laget var länge med i racet om en allsvensk plats under förra säsongen, men tappade rejält under de sista omgångarna. Förlorat nyckelspelare som Darcel Mollon, Petra Larsson och Hanne Gråhns. Har haft svårt att göra mål, men det ska förhoppningsvis 18-åriga nyförvärvet Tabitha Chawinga ändra på. Anfallaren gjorde 39 (!) mål i division 1 under 2014.

5. Sirius (7)
Lagets mest intressanta spelare finns i målet. Talangen Emma Holmgren (född 1997) kan få chansen att vara förstamålvakt. Hon lär då få en viktig roll då Sirius har tappat slagkraft i just försvaret. Offensivt finns stor potential med Fanny Andersson, Julia Lyckberg, Maja Andersson, Caroline Lundberg och nya Tempest-Marie Norlin.

6. Sunnanå (3)
Det känns som att de har lagt satsningen mot allsvenskan på is. Istället för att värva utländska proffsspelare är det i år ett yngre SSK vi kommer att få se. Många tunga namn har lämnat och de får sikta in sig på en mittenplacering istället för toppen. Stommen håller dock hög klass med Alexandra Nilsson, Sandra Betschart, Annina Wede och två intressanta nyförvärv i Riikka Ketoja och Michelle Wörner. SSK kommer nog att blanda och ge rätt mycket under säsongen.

7. Kungsbacka DFF (ny)
Vann division 1 överlägset, men har tappat viktig rutin inför debutsäsongen i elitettan. Tränarna Johanna Almgren och Stina Segerström har ett ungt, spelskickligt lag som kommer att överraska många. Viktiga spelare blir rutinerade Leena Puranen och Elin Nilsen (ny från Vittsjö). Två av f98-landslagets mest framträdande spelare Josefine Rybrink och Ida Strömblad kommer att få mycket speltid.

8. IFK Kalmar (ny)
Nykomlingen har en bred och ganska rutinerad trupp. Trion på topp med Mathilda Johansson Prakt, Linnea Johansson och Amanda Fredriksson har potential att skjuta Kalmar till en mittenplacering. Många av nyförvärven har rutin från den här nivån sedan tidigare och det gör att laget, med råge, klarar sig kvar i elitettan.

9. Jitex (12 i damallvenskan)
Var inte ens nära ett nytt kontrakt i allsvenskan och tog inte ett enda poäng på hela året. Lagets nyckelspelare har lämnat truppen, men i elitettan ska de ha en rimlig chans att bli ett mittenlag. Nyförvärvet och målskytten Ida Andersson är en intressant spelare som tillsammans med tekniska Alexandra Vera kan hota många lag framåt. På mitten blir Amanda Östervall nyckeln.

10. Östersund (ny)
Svårbedömt lag då man haft stora förändringar i truppen. Det är en mix av talanger, trotjänare och utländska värvningar som, om allt stämmer, kan överraska. Håll koll på talangen Emma Danielsson i offensiven. I mål står moldaviska Ina Budestean som nådde framgång i Champions League förra hösten med litauiska Gintra Universitetas.

11. Bollstanäs (11)
Har i stort sett fått behålla truppen från i fjol bortsett från två tunga namn. Ida Hedstad (Hovås/Billdal) och Julia Zigiotti Olme (AIK) var fjolårets bästa i offensiven och deras frånvaro kommer att märkas för Bollstanäs som går ett tufft år till mötes. Kommer att fajtas om nytt kontrakt med QBIK och Älta i första hand.

12. Älta (10)
Har tappat i princip halva startelvan och spelar i år med ett väldigt ungt lag. 27-åriga nyförvärvet Rebecka Lange, som valdes till Gotlands bästa spelare 2014, får stå för viktig rutin. I truppen finns ett gäng talanger som blir kul att se. Innermittfältaren Johanna Rytting Kaneryd kan få sitt stora genombrott. Håll också koll på målvakten Patricia Kaldoyo.

13. QBIK (9)
Hade ett tufft år redan förra säsongen och har inte förstärkt med tillräckligt bra namn. Det största problemet ser ut att bli målskyttet då de fyra främsta målskyttarna från 2014 har lämnat truppen. Dessutom har målvakten Maria Yatrakis slutat, ett stort avbräck. Försvaret blir nyckeln där f19-landslagets Emelie Andersson är det starkaste namnet. Men det räcker tyvärr inte. QBIK får börja om i division 1, där klubbens alla talanger kan blomma ut.

14. Lidköping (ny)
Nykomlingen har enbart värvat lokalt och ungt. Det kommer givetvis inte att räcka till i den tuffa konkurrensen som råder i elitettan. Mycket av spelet har handlat om att hitta upp med bollar till starka anfallaren Sandra Lagerbratt. Gissningsvis blir det taktiken även i år. Kommer säkert att kriga till sig ett gäng poäng, men inte tillräckligt många.

/Maja Johansson

Rosengård tippas vinna Damallsvenskan medan Linköping målas upp som den kanske främsta utmanaren.
Men fler lag vill ha ett ord med i leken.
Det har blivit dags att fortsätta nedräkningen inför seriepremiären med de två lag som jag tror kommer att blanda sig i toppstriden.

3) Kopparbergs/Göteborg
En ängel har ersatts av en annan under vintern. Stefan Rehn har bytt Mölndal och Jitex mot Göteborg och Peter Bronsmans Kopparbergs – och tagit över efter Torbjörn Nilsson.
Med Rehn vid rodret ska Göteborgslaget ta upp kampen med regerande mästarlaget Rosengård och fjolårets trea Linköping.

Det har hänt mycket i klubben sedan säsongen avslutades förra hösten.
Systrarna Hammarström har lagt skorna på hyllan, Stina Segerström har tagit paus från fotbollen på grund av graviditet och trollgumman Johanna Almgren är knäskadad – igen.

Men man har också spetsat till truppen med holländska landslagstrion Manon Melis, Loes Geurts och Lieke Martens bland andra. Dessutom har man fått in värdefull rutin i form av fransyskan Sabrina Viguier som hämtats från Lyon.

Visserligen dras laget med en del skador, men över en hel säsong kommer man att kunna sätta press de verkliga guldkandidaterna.

Nyförvärv: Manon Melis (LdB FC Malmö), Loes Geurts (Vittsjö GIK), Kathlene Fernström (Jitex), Annica Sjölund (Jitex), Julia Wahlberg (Jitex), Lieke Martens (FCR Duisburg), Sabrina Viguier (Lyon), Sade Ayinde.

Förluster: Anita Asante, Yael Averbuch, Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Camille Levin, Olivia Schough, Stina Segerström (uppehåll).

4) Umeå IK
Den förra storklubben tog ett kliv framåt förra säsongen och hoppas ta nya steg i år. Viktiga kuggar som Alexandra Nilsson och Ogonna Chukwudi har försvunnit och ersatts av unga i huvudsak unga spelare.

Men de unga talangerna har blivit ett år bättre och mer rutinerade, vilket talar för en bättre slutplacering än fjolårets femteplats.
Nyckelspelaren Emma Berglund är tillbaka och kommer att ge trygghet och stadga i det mittförsvar som blandade och gav under 2013.

Nyförvärv: Lisa Renlund (Piteå IF), Hanna Glas (Sunnanå SK), Tove Enblom (Djurgården), Lisa Lantz (Umeå Södra), Gladys Akpa.

Förluster: Alexandra Nilsson, Ogonna Chukwudi, Therese Boström, Caroline Jönsson, Katrin Jonsdottir.

Avbräcken avlöser varandra för Kopparbergs/Göteborg.
I går kom beskedet att Johanna Almgren tvingas till ännu en knäoperation.
I dag meddelade Stina Segerström att hon lägger ner fotbollssatsningen.

Bakslagen duggar tätt för Stefan Rehns Göteborg.

Landslagsmittfältaren Johanna Almgren blir borta ytterligare en tid eftersom hon kommer att genomgå ytterligare en knäoperation – den sjätte i ordningen.
Men det stannar inte där.

Under eftermiddagen meddelade Kopparbergs/Göteborg att också landslagsbacken Stina Segerström blir borta säsongen 2014.
Anledningen är att hon är gravid.

Därmed får Göteborgsklubben klara sig utan två väldigt viktiga kuggar under våren  – och minst en nyckelspelare under hela året.

Stort grattis, Stina.

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Nu är det officiellt. Stefan Rehn tränar Kopparbergs/Göteborg nästa år. Frågan är bara vilka spelare han kommer att träna?

Det är en vecka sedan uppgifterna om att Stefan Rehn skulle lämna Jitex för lokalkonkurrenten Kopparbergs/Göteborg sipprade ut.
I dag blev de bekräftade.

Men det är inget dukat bord som väntar den förre landslagsspelaren. Tvärtom. Kopparbergs/Göteborg kan liknas vid ett skepp på öppet och stormigt hav som går en högst oviss framtid till mötes.

Långtidsskadade Johanna Almgren jobbar sig tillbaka mot ytterligare en i raden av comebacker, Anita Asante uppvaktas (enligt olika uppgifter) av nyblivna mästarna Malmö och systrarna Hammarström tvekar inför framtiden.

Som lök på laxen har amerikanskan Yael Averbuch, som underpresterat kraftigt under höstsäsongen, ett utgående kontrakt och min känsla är att hon knappast återvänder till Göteborg efter vintern.

Därtill är det sannolikt så att både Stina Segerström och Jessica Landström kan tänkas grunna över framtiden. Hur de båda före detta landslagsspelarna väljer att göra har jag inte en aning om, men i värsta fall väljer Segerström att lägga av och Landström att göra detsamma, eller att flytta.

Vilka ska utgöra stommen, som Stefan Rehn nämner i det pressmeddelande som publicerades på klubbens hemsida i kväll, då?

Göteborgsklubben har måhända hittat en viktig bit till nästa års lagpussel, men har som jag ser det väldigt många bitar kvar att hitta – och lägga – innan framtidsbilden börjar klarna.

Kopparbergs/Göteborg skulle utmana Tyresö och Malmö om guldet.
Så blev det aldrig.
Därför väljer Torbjörn Nilsson att lämna sitt tränaruppdrag i Göteborgsklubben.

Det är ingen underdrift att påstå att Kopparbergs/Göteborg inte har levt upp till förväntningarna den här säsongen. Laget skulle ju utmana de stora drakarna om Kronprinsessan Victorias pokal, var det tänkt.

Och det började riktigt bra med seger i Supercupen mot Tyresö i våras, men sedan ebbade framgången ut.

Först gick landslagsmittfältaren Johanna Almgren sönder, sedan valde skyttedrottningen Jodie Taylor att bryta sitt kontrakt – och som ett direkt resultat av de två tunga avbräcken fick laget allt svårare att vinna matcher.

I går inkasserade Göteborg sin tredje raka förlustmatch (3–0-mot Umeå). En förlust som fick bägaren att rinna över, för i dag meddelade Torbjörn Nilsson att han lämnar klubben efter säsongen. 

”Jag kände på något sätt att jag gjort mitt”, kommenterar Nilsson sitt beslut till GP.

Nilssons beslut känns riktigt, eftersom han inte har lyckats särskilt bra med sitt jobb under säsongen.

Ett ganska starkt Göteborgslag är i nuläget 21 poäng bakom serieledande Malmö och kan om det vill sig illa sluta sexa i Damallsvenskan. Vi pratar om en placering som ligger ett par oceaner ifrån målsättningen att vara med och slåss om SM-guldet – och ett resultat som klubbens starke man, Peter Bronsman, knappast gläds över.

Torbjörn Nilsson har lyft Göteborg under sina år i klubben, men inte tillräckligt mycket. Trots bra spelarmaterial har han inte lyckats vinna SM-guld, trots två mycket bra chanser, och heller inte mäktat med att förvandla Bronsmans gäng till en egentlig toppklubb. Sanningen är att han faktiskt inte lyckades sätta ett riktigt bra fungerande försvarsspel.

Med det i åtanke känns Nilssons beslut som det rätta och tiden helt perfekt för förändring och nystart.

Att jag, och många med mig, kommer att sakna Torbjörn Nilsson är en helt annan sak. Hans positiva sätt, underbara engagemang och fantastiska förmåga att sprida glädje omkring sig kommer att saknas i damfotbolls-Sverige.

Kif Örebro har överraskat de flesta, kanske till och med sig själva, och gått obesegrade genom säsongens sex första omgångar. I den sjunde kom så den närmast oundvikliga förlusten.

Det sägs att inga träd växer till himlen, men det visste Kif Örebro om redan innan gårdagens förlust mot Kopparbergs/Göteborg. Att säsongens första nederlag kom just i mötet med tre tidigare Örebrospelare (Stina Segerström och systrarna Kristin och Marie Hammarström) var väl ganska typiskt, eftersom släkten ju som bekant brukar vara värst.

Men de faktiska anledningarna till att Örebro förlorade i går stavas nog skador på Sarah Michael och målvakten Stephanie Labbé. Duons frånfälle försämrade oddsen betänkligt.

Även om Örebro föll och den förlustfria rad sprack så fanns det glädjeämnen i gårdagens fajt. Landslagsbacken Sara Larsson gjorde efterlängtad comeback.

Larssons återkomst lär betyda nya friska poäng för överraskningslaget.

…………………………………………….

Samtidigt som Örebro inkasserade sin första förlust, fixade Linköping sin första bortaseger för säsongen. På Vilans IP nickade man Kristianstad i sank och passade för vänlighetens skull också på att bjuda hemmalaget på ett mål.

Segern var Linköpings andra i årets damallsvenska och betydde att ”Clubben” klättrade i en haltande tabell.

…………………………………………….

Jag har dömt ut Mallbacken och tippat att Jitex ska få ett tufft år.

I går skickade nykomlingen från norra Värmland en stenhård tysk-passning till mig när man vann och tog poäng för fjärde fajten i rad. Starkt!

Men jag står fast vid att Mallbacken kommer att få ett svintufft år, precis som Jitex. Mölndalslaget har bara vunnit en match den här säsongen och visat prov på viss impotens.

Åtta mål på sju matcher imponerar inte.

…………………………………………..

I eftermiddag dansar de stora elefanterna Tyresö och Malmö. Båda topplagen är solklara favoriter i sina respektive möten med Sunnanå och Vittsjö.

Mest intressant är att se hur Elin Rubensson klarar rollen som vänsterback i sitt LdB. Fart har hon och en rejäl offensiv ådra likaså. U-landslagsspelaren kan faktiskt vara ett ruskigt råämne till en högklassig ytterback, men det får framtiden utvisa.

……………………………………………

Jag måste också slå fast att jag känner väldigt med de spelare som tvingades genomlida ESC i går mot sin vilja. Medeltida tortyr. Johanna Almgren, du vet att jag tänkte på dig.

…………………………………………..

Umeås Lina Hurtig toppar Damallsvenskans skytteliga efter sex omgångar tillsammans med Göteborgs Jodie Taylor.

Den senare har stora chanser att spela till sig en plats i Englands EM-trupp. Den förstnämnda lär få följa mästerskapen framför tv:n.

De 418 personer som sökt sig till Valhalla i kväll fick se mer än två mål när Kopparbergs/Göteborg premiärkryssade mot Linköping. De fick också se de två mittbackar som Pia Sundhage kommer att satsa på i sommarens EM.

Sofia Lundgren var tillbaka mellan stolparna och Charlotte Rohlin i mittförsvaret när Linköping inledde säsongen med att sno en poäng av Supercupvinnarna Kopparbergs/Göteborg på bortaplan.

Delad pott brukar ofta betyda dubbel sorg, men i kväll var det glädje i båda lagens omklädningsrum efter slutsignalen.

Kopparbergs/Göteborg gladdes över att man kom tillbaka från underläge och räddade en poäng, tack vare en distanskanon från Yael Averbuch, i en premiärmatch där både landslagsmålvakten Kristin Hammarström och mittfältaren Johanna Almgren saknades på grund av influensa.

I Linköpings kabyss kunde det ha deppats efter två förlorade pinnar, men glädjen över att Sofia Lundgren och Charlotte Rohlin var tillbaka kompenserade missnöjet över de poäng som försvann i slutet av matchen.

En poäng i premiären var ett helt okej resultat för topptippade Kopparbergs/Göteborg och ett klart godkänt dito för inte lika topptippade Linköping.

Tråkigt nog var det bara 418 personer som hade tagit sig till Valhalla för att se matchen och få bevittna Yael Averbuch stänkare som betydde 1–1. Men de som valt att se premiäromgångens sjätte och sista match fick sannolikt se Pia Sundhages mittförsvar i sommarens EM.

För om det, som det trist nog verkar, visar sig att Umeås Emma Berglund ådrog sig en korbandsskada i gårdagens möte med Tyresö så kommer Sundhage att spela Charlotte Rohlin tillsammans med Nilla Fischer i ett svenskt mittförsvar – och om något skulle hända Rohlin så går nog chansen till Stina Segerström istället.

Varken Ramona Bachmann eller Therese Sjögran kommer till spel på tisdagskvällen. Det gör knappas Johanna Almgren dagen därpå heller. Malmö och Göteborg ser alltså ut att få inleda säsongen utan viktiga spelare.

Ramona Bachmann tränade inte tillsammans med övriga Malmöspelare när laget gjorde sitt sista pass före premiären mot Jitex. Orsaken: en överansträngd eller trött muskel.

Som det ser därför ut som att schweiziskan får börja säsongen på bänken precis som lagkompisen Therese Sjögran.

Nu ska Malmö ta tre poäng mot Jitex oavsett om stjärnorna finns på planen eller inte. Så mycket bättre ska man helt enkelt bara vara.

…………………………………………….

Men det är inte bara Malmö som dras med frånvaro. Supercupvinnarna Kopparbergs/Göteborg verkar inte komma till spel med landslagsmittfältaren Johanna Almgren i laget på onsdag.

Almgren dras nämligen fortfarande med den förkylning som placerade henne på läktaren när Sverige mötte Island i Växjö.

…………………………………………….

Läget är det rakt motsatta i Linköping som kommer till spel med både Sofia Lundgren och Charlotte Rohlin i säsongspremiären mot Torbjörn Nilssons Kopparbergs/Göteborg på onsdag.

Glädjande besked både för Linköping och landslaget.

Hoppet om ett svenskt lag i semifinal i Women´s Champions League står och faller med Kopparbergs/Göteborg – som inte imponerade mot Juvisy.

Faktum är att Torbjörn Nilssons lag gjorde en riktigt svag insats mot den franska tabellfemman och förlusten, som stannade vid smickrande 1–0, hade kunnat bli betydligt större.

Tack vare en bränd straff och en storspelande Kristin Hammarström i målet har Göteborg trots allt ett bra utgångsläge inför returen på hemmaplan.

Då spelas matchen på konstgräs, vilket förhoppningsvis innebär en stor fördel för Johanna Almgren & Co som i går visade upp ett passningsspel som inte höll särskilt hög klass.