Sverige besegrade Polen med solklara 4–0 och tog ett nytt, stort kliv närmare VM nästa sommar.
Ändå handlade eftersnacket mest om Kosovare Asllanis känga till Pia Sundhage och Olivia Schough.

Kosovare Asllani har skapat rubriker förut och i kväll gjorde hon det igen. Efter VM-kvalsegern mot Polen skickade PSG-proffset en stenhård och välriktad skitpassning till förbundskapten Sundhage:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat och gjort mig till så kanske jag hade fått spela från start”, sa Asllani i den mixade zonen.

Asllani syftade som jag tolkar det på Olivia Schough, som fick starta på topp tillsammans med tvåmålsskytten Lotta Schelin i Gdansk. Att kritisera en annan landslagsspelare var knappast det bästa Asllani kunde göra, att kasta ett par stenar i riktning mot Pia Sundhage var riktigt oklokt – och att dessutom göra det i media var rent ut sagt korkat.

Jag har inte varit på plats i Polen och sett landslagets träningar inför VM-kvalmatchen så jag kan inte uttala mig om i vilken form de olika spelarna befunnit sig i, men jag ändå förstå Asllanis kritik. Olivia Schough må vara en härlig person och en duktig spelare, men hon är definitivt ingen startspelare i ett landslag som har siktet inställt på att knipa en VM-medalj nästa sommar, knappast ens en truppspelare. Sorry, men det är så jag ser det.

Det var väl inte utan anledning som Schough fick nöta bänk under tiden i Kopparbergs/Göteborg och Bayern München? Det var väl knappast utan vidare som varken Göteborg eller någon annan klubb på övre halvan i Damallsvenskan visade något större intresse för henne när hon ratades av Bayern? Därmed inte sagt att Kosovare Asllanis uttalande efter kvällens match var riktigt eller taktiskt.

Däremot kan jag, som jag skrev, ha förståelse för kritiken i sig. Det är inget snack om att Pia Sundhage har ett gott öga till Olivia Schough och att den senare fått fler chanser i blågult än många andra – trots att hon hittills aldrig övertygat.

Och Schough är inte ensam. Det finns ytterligare tre, fyra spelare som fått betydligt fler landslagschanser än vad de gjort sig förtjänta av. Faktum är att jag har svårt att se vad landslagsledningen ser i vissa spelare och vad de inte tycks se i andra.

Det finns trots allt ett par spelare i Sverige som gång efter annan visat att de förtjänar möjligheten att växa in i rollerna som landslagsspelare, men de verkar behöva bevisa sig betydligt mer än somliga andra – även fast de levererat i sina klubblag.

Men oavsett om spelare hör hemma i landslaget eller inte är det jäkligt långt ifrån klokt att kasta ur sig kritik mot en medspelare och en förbundskapten – i synnerhet inte i media.

Landslaget är samlat i Växjö för torsdagens VM-kvalmatch mot Nordirland.
Men förberedelserna har inte varit optimala så här lång.
Förbundskapten Pia Sundhage saknar nämligen både Kosovare Asllani och Emilia Appelqvist.

I helgen samlades den svenska landslagstruppen i Växjö för att påbörja förberedelserna inför kvalmötet med Nordirland på torsdag.
Allt gott så långt, bortsett från att Nilla Fischer anslöt först i dag eftersom hon spelade match i söndags.

Men det finns små orosmoln på Pia Sundhages landslagshimmel.
PSG-spelaren Kosovare Asllani och Piteås Emilia Appelqvist dras båda med skadeproblem och har inte tränat med laget.
I går körde duon rehab och i dag tränade de vid sidan av de övriga.

Enligt landslagets läkare Yelverton Tegner är dock chanserna stora att Asllani kan komma till spel mot Nordirland, men situationen är ju inte helt optimal.

En annan spelare som inte haft den bästa uppladdningen inför landslagssamlingen är Olivia Schough.
Bayern München-spelaren har dragits med sjukdomsproblem i flera veckor och alldeles nyligen börjat träna för fullt igen.
Med det i åtanke borde nog Schough ha lämnats utanför truppen till förmån för en frisk och skadefri spelare i bättre form.

…

Jag inledde blogginlägget med att skriva om Kosovare Asllani och jag avslutar på samma tema. Anfallaren ser ut att få en svensk lagkompis i PSG.
Enligt uppgifter är Caroline Seger nära en överenskommelse med den franska storklubben.

Mer om det kan du läsa på Sportbladets huvudsida lite senare.

I morgon spelar ett brandskattat svenskt landslag VM-kval mot Nordirland – med Hanna Folkesson i den centrala nyckelrollen på mittfältet.

Förbundskapten Pia Sundhage mönstrar ett stora delar väntat lag i mötet med Nordirland.
Lina Nilsson och Sara Thunebro tar ytterbacksplatserna och flankerar duon Linda Sembrant och Charlotte Rohlin.

Inga konstigheter där.

Med Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Elin Rubensson borta är kampen om backplatserna helt enkelt ganska svag.
Jag hade gärna sett att Umeås Emma Berglund hade varit med i truppen, men det är hon nu inte och kan därför heller inte utmana de som nu spelar.

Däremot finns en annan Umeåspelare med i truppen såväl som i startelvan.
Hanna Folkesson tar den centrala mittfältsposition som egentligen skräddarsytts för skadade Caroline Seger.

Ett helt riktigt val av Sundhage om du frågar mig.

Folkesson övertygade under Algarve Cup och har de verktyg som krävs för att spela i positionen och dessutom göra det bra. Jag tror till och med att hon har goda möjligheter att göra en riktig kanonmatch.

Framför henne bildar Sofia Jakobsson, Therese Sjögran och Olivia Schough en slags mittfältstrio i den diamantvariant som Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson valt att fortsätta använda sig av.

Att Jakobsson finns med köper jag, precis som att rutinerade Sjögran flyttas in centralt, men att Olivia Schough skulle få en startplats hade jag inte räknat med.
Här går helt enkelt Sundhages och mina tankar och åsikter isär.

Medan Sundhage har höga tankar om Schough är min åsikt bänkspelaren från Bayern München inte håller landslagsklass.
Låt vara att landslagsledningen fått ta emot en handfull återbud inför kvalet och att Lisa Dahlkvist inte är hundraprocentig efter sin knäskada, Schoughs spetsegenskaper är inte tillräckliga för att ta plats i en svensk startelva. Möjligen som inhoppare.

Då hade jag mycket hellre sett att Antonia Göransson (även hon bänkspelare numera) i laget.

Men det är min åsikt, inte Sundhages.

Bättre, enligt min mening, och mer väntat är det då på topp där Lotta Schelin och Kosovare Asllani bildar anfallsduo.

Nu tror jag inte att laguttagningen kommer att spela någon större roll. Sverige ska vara klart bättre än Nordirland och vinna oavsett vilka spelare som Sundhage och Persson ställer på planen.

Om drygt år blir det en annan femma.
I VM håller det knappast att ge startplatser till vilka spelare som helst. Då måste de bästa spela och i min bok är Olivia Schough inte en av dessa.

Då tycker jag att det finns spelare begåvade med betydligt mer talang, spets och kvalitet – exempelvis Lina Hurtig.

…

Jag läste att Pia Sundhage ville att Sverige ska komma runt på kanterna i morgondagens match mot Nordirland.
En lite märklig matchplan kan jag tycka, i synnerhet eftersom det svenska laget drar in sina falska yttermittfältare i planen. Hade inte ett klassiskt 4–4–2-spel varit bättre om ambitionen är att attackera ute från kritan?

Sveriges förutsättningar inför VM-kvalmatch mot Nordirland på lördag kunde varit bättre.
Flera ordinarie spelare har tvingats lämna återbud och ytterligare ett par dras med skador och skavanker som kan tvinga dem att avstå matchen.

Pia Sundhage har en hel del att fundera över inför VM-kvalmötet med Nordirland.
Skador, återbud och sjukdomar har öppnat dörren för en ovanlig och kanske överraskande svensk startelva.

För inte nog med att Nilla Fischer, Caroline Seger, Jessica Samuelsson och Elin Rubensson tvingats lämna återbud så dras Lisa Dahlkvist med skadekänning samtidigt som Kosovare Asllani är förkyld.

Nu är Nordirland ett lag som Sverige ska besegra även med ett B-landslag. Så mycket skiljer, eller ska åtminstone skilja, mellan nationerna.
Därmed inte sagt att det inte skulle vara intressant att se matchen och se vad ett delvis nykomponerat blågult landslag håller för – men det är inte möjligt eftersom matchen beklagligt nog inte tv-sänds.

…

Djurgården landat en intressant förstärkning i sista stund.
Mia Jalkerud återvänder till klubben efter en ettårig sejour i norska Avaldsnes.

…

I dag kom nya uppgifter om Tyresös ekonomiska situation. Landslagsspelaren Christen Press berättar i sin blogg om känslorna och tankarna i laget den senaste tiden, men bjuder också på riktigt intressant information om hur klubben kommunicerat, handlat och agerat.

Inlägget är väl värt att läsa.

…

En av mina följare på Twitter undrade hur jag ser på att Umeås målvakt Malin Reuterwall inte varit med i landslaget sedan förra hösten och hur jag reflekterar över målvaktsfrågan i stort.

Som jag ser det är Hedvig Lindahl ohotad etta i landslaget nu. Kristianstadsmålvakten är klart bättre än sina konkurrenter och har egentligen ingen som ens kan komma nära henne i nivå – åtminstone så länge Sofia Lundgren går skadad.

Personligen så tycker jag inte att Malin Reuterwall är riktigt nära att konkurrera med Hedvig Lindahl, men hennes namn är ändå väldigt intressant – i synnerhet eftersom landslagsledningen lovordade henne när hon togs ut i truppen till VM-kvalmatchen mot Polen förra hösten.

Det här är vad assisterande förbundskapten Lilie Perssons sa i en intervju på förbundets hemsida i samband med den trupputtagningen:

”Malin var tredjemålvakt i U20-VM (2010) och har varit påläggskalv sedan dess. Hon har spelat i U23-landslaget och nu får hon äntligen speltid i Umeå. Vi tror jättemycket på Malin.”

Att Reuterwall inte varit aktuell för landslaget under det här året talar väl för att de fina orden inte var särskilt mycket värda.

Dessvärre är det här inte första gången som landslagsledningen berömmer spelare rikligt för att sedan ge dem kalla handen. Samma sak har ju hänt Lina Hurtig vid ett par tillfällen.
När det kommer till den här typen av kommunikation utåt anser jag att landslagsledningen kan och bör bli betydligt bättre.

…

Lina Hurtigs namn kommer nästan alltid på tal när Sundhage och Persson presenterar en landslagstrupp – och det med all rätt.
Umeåspelaren är en exeptionell talang som enligt min mening bör vara med i en seniorlandslagstrupp.

Att hon inte kom med nu, trots alla återbud, kan jag helt enkelt inte förstå. Som jag ser det borde Hurtig gå före en handfull spelare som faktiskt finns med på plats i Nordirland.
Men min syn på vilka som hör hemma i ett landslag och förbundskaptenernas dito skiljer sig tydligen åt – en hel del dessutom.

Kopparbergs/Göteborg hade hoppats knyta till sig holländskan Sherida Spitse inför säsongen.
Men landslagsmittfältaren hamnade i norska Lilleström och jakten på en mittfältare har gått vidare.
Nu riktar man enligt uppgifter in sig på Wales landslagsmittfältare Jessica Fishlock.

Enligt obekräftade, men vanligtvis väldigt bra, källor ska Kopparbergs/Göteborg vara intresserade av att knyta till sig 27-åriga Jessica Fischlock.
Walesiskan tillhör visserligen Seattle Reign, men har tidigare varit utlånad från klubben till såväl Glasgow City som Melbourne Victory.

Hur mycket som ligger i de uppgifter som sipprat ut återstår att se, men Fishlock är en duktig mittfältare som sannolikt skulle stärka upp Göteborgslaget ytterligare om affären går i lås.

…

I helgen nåddes jag av uppgifter om att Vittsjös huvudsponsor, Wiwood, skulle ha avslutat sitt åtagande hos klubben.
Om informationen visar sig stämma är det ett hårt ekonomiskt slag för Skåneklubben.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det än så, innan jag tagit ett snack med klubbens ordförande Olof Sixten. To be continued, helt enkelt.

…

I eftermiddag spelar Sverige sin tredje och avslutande gruppspelsmatch i Algarve Cup. Världstrean Japan står för motståndet i en match där Pia Sundhage kastar om lite i den blågula elvan.

Tyresös Carola Söberg tar plats mellan stolparna och Linda Sembrant tar plats bredvid Nilla Fischer i det svenska mittförsvaret.
På mittfältet får Umeås Hanna Folkesson chansen från start, precis som Rosengårds Lina Nilsson.
Folkesson ersätter Lisa Dahlkvist medan Nilsson tar Sofia Jakobssons dito. Den sistnämnda spelar på topp tillsammans med Lotta Schelin.
Linköpings Charlotte Rohlin och PSG-spelaren Kosovare Asllani saknas på grund av skador.

Att Hedvig Lindahl skulle få vila en av matcherna var ganska väntat. Assisterande förbundskapten Lilie Persson berättade redan inför turneringen att man hade för avsikt att låta två målvakter spela i Algarve Cup.

Men att det skulle bli Söberg som fick chansen trodde jag nog inte.
Tyresökeepern, som 31 år gammal har en landskamp på meritlistan, är duktig, men håller enligt min mening inte för landslagsspel.

Och med tanke på att Söberg sannolikt spelar sin sista säsong i Damallsvenskan – och om det vill sig illa som backup till finska landslagskeepern Tinja-Riikka Korpela – känns valet av målvakt i mötet med Japan märkligt.

Klockan 15.30 sparkar matchen igång. Då får vi se om Tyresömålvakten kan motbevisa det jag just skrivit.

Sverige fick den start man ville ha på årets Algarve Cup.
Danmark besegrades med 2–0 och Pia Sundhage revansch för EM-premiären förra sommaren.

Jag har precis kommit tillbaka till hotellet efter att ha sett Sverige slå tillbaka ett vingklippt danskt landslag (som bland andra saknade Pernille Harder) mitt i en generationsväxling.

Med mig har jag ganska positiv känsla, även om matchen som sådan inte var någon jättehöjdare.
Den blågula insatsen kan nog bäst sammanfattas som godkänd.
Varken mer eller mindre.
Stabilt, tryggt och säkert, utan kosmetika och extra allt.

Kosovare Asllani jobbade in 1–0 efter 16 minuters spel och Charlotte Rohlin var sist på frisparken signerad Elin Rubensson, som ledde fram till 2–0-målet.
Sen var matchen i praktiken över.

Nilla Fischer var den verkliga ledargestalten som agerade med kvalitet, kraft och pondus – både defensivt och offensivt.
Hon skötte uppspelen, tog ansvar för laget och var både delaktig och giftig framåt.

I den defensiva mittfältsrollen skötte sig Caroline Seger bra (även om det sannolikt finns mer att hämta ), och var den kloka gumma som Pia Sundhage ville att hon skulle vara.

Längst fram svarade Antonia Göransson för en fin insats.
Tysklandsproffset var med sin löpstyrka, kraft och vilja ett ständigt hot för den danska backlinjen.

Därtill tyckte jag att Hedvig Lindahl gav ett säkert intryck och utstrålade riktig pondus, även om hon inte sattes på några jättesvåra prov.

Men det är ändå svårt att bedöma den svenska prestationen, för hur bra är egentligen det danska landslag man mötte?
Svaret kommer sannolikt på fredag när USA står för motståndet.

Tills dess nöjer jag mig med att konstatera att försvarsspelet kändes stabilt, att flera spelare svarade för positiva insatser och att Sverige fick bästa tänkbara start på turneringen.

Hur fungerade spelsystemet då?
Nja, okej i alla fall. Eller som Sundhage själv sa:

– Det var lite segt och sådär. Men man måste börja någonstans.

I kväll inleds Algarve Cup för svensk del med match mot Danmark.
Då får Pia Sundhages nya spelsystem sitt första riktiga test i turneringen, med Caroline Seger i en nyckelroll.

På plats i Portugal ser jag fram emot Sveriges möte med Danmark i kväll – och att på nära håll få se och analysera det ”nya” svenska spelsystemet 4–1–3–2.
Jag har torgfört mina funderingar och tankar om landslagets förändrade taktiska uppställning, i synnerhet efter Frankrikematchen.
Men nu har jag möjligheten att se hur den, laget och spelet ser ut från läktarplats.

Sundhage offentliggjorde sin startelva redan i går kväll.
Och det är ett kanske inte helt väntat, men ändå intressant lag som förbundskaptenen mönstrar:

Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Antonia Göransson, Kosovare Asllani.

Det mest noterbara i elvan är nog att Lisa Dahlkvist får den offensiva rollen på innermittfältet samtidigt som Antonia Göransson tar plats i anfallet.

Men den verkliga nyckelfiguren i Pia Sundhages lag mot Danmark är Caroline Seger. Tyresömittfältaren är ”ettan” på mitten, i en roll mellan försvar och mittfält, spelaren som ska göra skillnad och som Sundhage själv sa när vi pratades vid i går: ”ska vara en klok gumma”.

Seger är en utmärkt fotbollsspelare, med en kunskapsbank som få andra svenska spelare kan jämföra sig med.
Men hon behöver visa att hon är rätt spelare i den här rollen.

Den chansen får hon i kväll, och sannolikt i någon eller några av de kommande matcherna i turneringen.
Jag hoppas få se en Caroline Seger som använder sin utsökta touch till att på få tillslag sätta fart på Sveriges spel i offensiva omställningar och med sin klokhet kan bromsa upp motståndarnas spelvändningar  – och det tror jag hon kan göra.

Dahlkvist i ovan position
Lisa Dahlkvist, som tillvardags spelar i en utpräglad defensiv mittfältsroll i Tyresö, får nu chansen i den offensiva mittfältsrollen.
Ett intressant val av landslagsledningen, men också ett val som kräver sina svar.

Att Dahlkvist kan spela riktigt bra i en offensiv roll vet alla som såg VM i Tyskland 2011, men det var ett tag sedan nu.
Hur har hon präglats av att inte agera i den positionen i klubblaget? Och kan hon vara samma offensiva hot som den där sommaren för snart tre år sedan?

Sofia Jakobsson är tillbaka i landslaget efter att ha stått utanför ett tag. Nu får hon chansen från start.
Frågan är om hon också tar den.

Chansen från start får också Antonia Göransson – som forward.
Tysklandsproffset har från tid till annan varit i frysboxen i klubblaget under säsongen, men har nu chansen att visa vad hon går för och hitta tillbaka till bra form.

Unga ytterbackar
I försvaret hittar vi två relativt unga ytterbackar i Jessica Samuelsson och Elin Rubensson, vilket känns piggt och spännande.

Personligen hade jag gärna sett Rosengårdspelaren till höger, men det kanske är en smaksak. Hur som helst är jag nyfiken att se hur hon står sig i en ny match mot internationellt motstånd och på hur vintern i Australien har påverkat Linköpings fysfenomen, Samuelsson.

Klockan 19.00, svensk tid, sparkar matchen igång. Då är jag på plats och då får förhoppningsvis några av mina frågor sina svar.

…

Det jag är allra mest spänd på är att se hur den svenska spelidén ser ut.
Jag har varit frågande till den tidigare, men jag hoppas att matchen i kväll rätar ut de frågetecken jag haft och fortfarande har.

…

Värt att veta om Danmark är att man saknar två riktiga nyckelspelare från fjolårets EM-slutspel. Katrine S Pedersen har lagt skorna på hyllan och Pernille Harder är fotskadad.

Två tunga avbräck för danskorna som dessutom tappat ytterligare några spelare sedan i somras, däribland förra Linköpingsspelaren Julie Rydahl Buhk (slutat).

Tyresö är framme i åttondelsfinal i Champions League efter 0–0 mot franska storklubben Paris Saint-Germain.
Nu ligger vägen till en semifinal vidöppen.

Jag trodde att Champions League-returen i Paris skulle bli tuff för Tyresö. Det blev den också.
Men Stockholmslaget grävde djupt i sin kompetensbuffert, spelade smart och stod emot det stundtals hårda trycket från Kosovare Asllani & Co i PSG.

0–0 på Charlety var ett rejält styrkebesked från Tyresö, men också en fingervisning om att PSG har en del jobb kvar att göra innan man på allvar kan utmana kontinentens allra bästa lag.

Hoten i djupled var ytterst få (precis som när lagen möttes på Tyresövallen), omställningsspelet inte alls så blixtrande som det borde kunna vara och den taktiska insatsen … märklig. 

Medan Tyresö anpassade sitt spel efter motståndet, och därför manövrerade ut Parislaget, nötte hemmatränaren Farid Benstiti vidare med lagets många gånger lättlästa spel.
Dessutom bytte han ut sin kanske bästa spelare, Kosovare Asllani, med 20 minuter kvar av matchen.

Men Benstitis matchning hamnade ändå i skuggan, för den här kvällen tillhörde Tyresö som tog sig vidare i turneringen. Sällan har väl en mållös match varit så värdefull och viktig som just i kväll.
0–0 i Paris var en seger och en en varning till danska Fortuna Hjörring som väntar i åttondelsfinalen.

……………………………………..

I söndags säkrade Malmö sitt tredje SM-guld inom loppet av fyra år. I kväll lekte man med norska Lilleström och tog sig vidare i Champions League.

På ett tillsynes ödsligt Malmö Stadion spelade Malmö ut stora delar av sitt register, eller så mycket som man behövde i alla fall, och vann med hela 5–0 (8–1 totalt) mot LSK Kvinner.

I nästa omgång blir det dock tuffare. Då väntar regerande mästarna Wolfsburg, med Nilla Fischer i laget. Samma Wolfsburg som slaktade stackars Pärnu med 27–0 i 16-delfinalen.

Tyresö fick en härlig start på Champions League-äventyret när hårdsatsande Paris Saint-Germain slogs tillbaka med 2–1 inför fulla läktare.

16-delsfinalen i Champions League fick verkligen den inramning den förtjänade. Inför ögonen på 3 327 åskådare tog Tyresö sina första steg mot sin högt ställda målsättning – att bli bäst i Europa.

Och resan började som sagt bra, mycket tack vare Christen Press.

Det här var nämligen kvällen där det mesta av värde kretsade kring amerikanskan som både inledde och avslutade målskyttet i matchen – och däremellan hann med att sätta in en klumpig tackling på Kosovare Asllani med PSG-straff och kvittering som följd.

”Hon bryr sig inte om hon bränner ett avslut, hon bryr sig inte om hon tappar boll ibland. Nästa gång hon får ett avslut sätter hon dit den”, lovordade Tyresös tränare Tony Gustavsson efteråt och tillade:

”Att hon sen gör tre mål i kväll är en annan sak”.

Christen Press var inte bäst på planen, inte näst bäst heller. Hon överglänstes klart av Marta, Veronica Boquete och några andra spelare på planen, men det var hon som gjorde det viktigaste – målen.

En klart okej match
Matchen som sådan var spelmässigt ganska jämn och länge helt oviss. Känslan av att den kunde sluta hur som helst fanns faktiskt med från början till slut.

Jag delar alltså inte Tony Gustavssons åsikt om att, som han sa på presskonferensen efter slutvisslan, det var en riktigt, riktigt bra fotbollsmatch.

Däremot var det en tuff kamp mellan två hårdsatsande lag som på många vis påminner om varandra. En kamp som under långa stunder höll riktigt bra klass och som Tyresö vann efter att återigen ha visat prov på ett blixtrande snabbt omställningsspel, men också med viss tveksamhet i egen sista tredjedel.

I och med segern slipper laget känna kniven mot strupen inför returen i Paris om två veckor. 2–1 är ett resultat som kan räcka långt, men som kräver en ny stark prestation om Champions League-resan ska gå vidare.

I morgon samlar Pia Sundhage sitt landslag inför VM-kvalmötet med Polen på lördag, men Kosovare Asllani saknas. PSG-stjärnan är fotledsskadad.

Asllani fanns inte med när PSG besegrade Soyaux i den franska ligan den gångna helgen och kommer inte att finnas med när Sverige möter Polen i Malmö på lördag heller. Anledningen stavas: fotledsskada.

Under förmiddagen gjorde ”Kosse” sitt frånfälle i landslagstruppen offentligt på Twitter.

Asllanis skada skapar ett tomrum i den svenska truppen, men inte större än att Pia Sundhages adepter ska vinna matchen mot Polen. Den mest aktuella frågan är väl om Sundhage väljer att kalla in någon i Asllanis ställe eller inte.