Nathalie Björn är lovande, Mimmi Larsson har potential och Marija Banusic har en hel del att bevisa. Ingrid Schjelderup är mycket mer än så, hon är Eskilstunas bästa värvning.

Jag fick höra att parterna hade kommit överens i slutet av förra veckan. I dag blev det officiellt att norska landslagsmittfältaren Ingrid Schjelderup skrivit på för Eskilstuna.

Värvningen av Schjelderup från Stabaek kommer att visa sig vara väldigt klok när säsongen 2016 summeras. Det är jag helt övertygad om.

Norskan med förflutet i Linköping fyller luckan efter Petra Larsson och Sofie Persson på ett sätt ingen av de övriga nyförvärven kan göra.

Enkelt uttryckt är norskan en färdig spelare, vilket ingen av de övriga nyförvärven faktiskt är. Emma Jansson och Nathalie Björn är lovande, Mimmi Larsson är ganska målfarlig och Petra Andersson kommer att vara intressant att följa nu när hon kommit till en bättre miljö. Marija Banusic har potential, men också en hel massa att bevisa.

Ingrid Schjelderup är en dynamo, en hårt arbetande mittfältare som bidrar på varje träning och varje match. 27-åringen, som samlat på sig viktig erfarenhet från spel i topplag som Linköping och Stabaek, har dessutom spelat VM.

Så även om rekryteringen av norskan inte ger de fetaste rubrikerna kommer den visa sig vara viktig rent sportsligt. Det tror i alla fall jag.

Rosengård är på jakt efter en målvakt. Eskilstuna likaså. Och kanske även Linköping. Intressant nog är de toppklubbarna ute efter samma spelare – Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod.

Kathrin Längert har fått lämna mästarklubben Rosengård. Emelie Almesjö har sagt adjö till serietvåan Eskilstuna. Nu är båda klubbarna ute efter att stärka upp sina respektive trupper med en första- eller andrekeeper.

Mycket, till och med väldigt mycket, talar för att båda lagen fajtas om att få Erin McLeods namnteckning på ett nyprintat avtal. Som av en händelse framkommer det i en intervju med Vancouver Sun att den kanadensiska VM-målvakten drömmer om att spela i antingen Rosengård eller Eskilstuna.

Om Linköping är med i samma race låter jag var osagt. Klubben står just nu med två målvakter, men ingen av dem är naturliga förstaval i damallsvenskan.

Erin McLeod är bra. Riktigt bra. Men hon kostar en rejäl slant också. Samtidigt finns det målvakter på hemmaplan som är lika eller åtminstone nästan lika bra – och betydligt mycket billigare.

Personligen så anser jag att svenska klubbar generellt sett är lite för bra på att gå över ån efter vatten. Jag säger inte att så är fallet i kampen om Erin McLeod, utan över huvud taget.

Det finns många svenska spelare med stor potential, med möjligheter att ta jättestora utvecklingskliv – bara de hamnar i rätt miljö. Två färska exempel är Pauline Hammarlunds utväxling i  och Olivia Schoughs dito i Eskilstuna. Två spelare som tidigare fört en tynande och långt ifrån imponerande tillvaro i andra klubbar har kommit till klubbar där de fått möjlighet att blomma ut, att växa och ta fantastiska steg.

Hur kommer det sig då att så många klubbar missar de guldkorn som faktiskt finns på nära håll och värvar mycket avsevärt dyrare spelare från utlandet istället? Det enkla och krassa svaret är att många klubbar har för dålig koll.

Istället för att åka regionen eller kanske till och med landet runt och se många matcher låter de sig vara i händerna på agenter. För somliga klubbar kan det vara en ekonomisk fråga, att man faktiskt inte har ekonomiska möjligheter att ge sig ut i landet för att se och scouta spelare, för andra handlar det om bekvämlighet.

Naturligtvis är det enklare att få en lista på spelare från en agent än att köra eller åka några hundra mil för att se halvtaskiga matcher i förhoppning om att hitta en framtida stjärna. Men det är också dyrare, i långa loppet.

Nu kan jag låta som en bitter och klagande gubbe, och det är jag också från tid till annan. Men när det handlar om spelarrekrytering vet jag sannerligen vad jag pratar om, där har jag snustorrt på fötterna. Det har jag ju nämligen själv ägnat mig åt i ett antal år.

Så vad vill jag egentligen säga med det här inlägget? Jo, att majoriteten av de damallsvenska klubbarna skulle kunna spara tiotusentals, kanske till och med hundratusentals, kronor varje år om de jobbade mer som Piteå gör, eller Gefle i herrarnas allsvenska – istället för att rekrytera från spelarlistor de får på mejl från agenter.

Ibland är fotboll helt fantastiskt, ibland alldeles fasansfullt. I dag var den både och. Guldjubel i Rosengård och lättnad i Mallbacken blandades med tårar och besvikelse i Eskilstuna och Hammarby.

Rosengård var bäst när det behövdes som mest. Malmölaget rivstartade mot Linköping, avgjorde matchen på 23 minuter och dödade samtidigt all dramatik. Det var aldrig något snack.

Laget som vacklade efter sommaruppehållet, som saknade sina sålda stjärnor, struktur och trygghet samlade sig. När det väl drog ihop sig darrade man inte det minsta. Tvärtom. Rosengård stod stabilt och presterade på topp – som ett mästarlag gör.

Efter 5–0 mot Linköping i säsongsavslutningen är Malmölaget tveklöst en värdig guldvinnare.

***

Natasa Andonova var Rosengårds stora segerorganisatör. Makedonskan gjorde mål i storsegern mot ett Linköping som tydligen tappade luften helt efter krysset mot Eskilstuna förra helgen.

***

Eskilstuna gjorde sitt när man besegrade Kopparbergs/Göteborg. Segern kändes nog ändå som en förlust när Rosengård knep guldet med en poängs marginal.

***

Det blev en kamp om guldet hela vägen fram till den sista omgången. Det tackar jag Rosengård, Eskilstuna, Piteå och Linköping för. Damallsvenskan behöver just den typ av toppstrid som det blev i år.

***

Piteå avslutade säsongen med en mållös match mot Hammarby på bortaplan. Poängen räckte för en tredjeplats i tabellen och därmed lilla silvret. Om något lag, vid sidan av succégänget Eskilstuna, satt färg på serien den här säsongen så är det Piteå.

***

Små marginaler är det värsta som finns, åtminstone om man inte har dem på sin sida. På plats på Zinkensdamms IP fick jag se Hammarby spela helt jämnt mot Piteå – och dessutom pressa tabelltrean under en stor del av andra halvlek.

En poäng blev det för Stockholmslaget, vilket hade varit en framgång för fyra, fem veckor sedan. I dag var poängen inte värd någonting alls.

Eftersom Mallbacken kom tillbaka från underläge två gånger i bortamötet med Umeå innebar krysset på Zinkensdamm att Hammarby åker ur damallsvenskan – med minsta möjliga marginal.

Ett mål skiljde Hammarby och Mallbacken åt efter 22 spelade omgångar. Ett enda, futtigt mål. Om Katrin Schmidt nickat några centimeter lägre i slutet av matchen mot Piteå hade den klockrena ribbträffen kanske förvandlats till ett avgörande segermål.

Precis så fasansfull, brutal och hård kan fotbollen vara ibland. Skillnaden mellan jubel och tårar kan vara mikroskopiskt liten. Men det är ju å andra sidan det som gör sporten så oerhört fantastisk och underbar.

Linköping hade mästerskapssegern i egna händer, men sumpade chansen. 0–0 i toppmötet med Eskilstuna innebar att tre guldkandidater blev två – och att slutomgången blir dramatisk både i toppen och botten.

Jag trodde att Linköping skulle ta hem guldet. Jag trodde fel. Nu är min känsla att Eskilstuna vinner damallsvenskan, men fan vet om jag får rätt. Den enda som är helt säkert är att sista omgången blir otroligt spännande och helt makalöst dramatisk.

Linköpings guldchanser gick upp i rök när matchen mot Eskilstuna blev mållös. Trist för Östgötalaget och väldigt tråkigt för veteranen Charlotte Rohlin som spelade sin allra sista hemmamatch för den klubb hon den stora kulturbäraren i under många, många år.

Men egentligen spelade Linköping bort sina bästa guldmöjligheter långt tidigare i höst när man varvade fantastiska matcher med närmast oförklarliga poängförluster.

Det hjälpte inte att hemmalaget var bättre än gästande Eskilstuna i kväll, i synnerhet i första halvlek. Inte heller var det till någon större glädje att man skapade flera fina chanser att avgöra när målen ändå uteblev – till Eskilstunas stora lycka.

Fjolårsnykomlingen som har växt ut till ett riktigt succélag den här säsongen – mycket tack vare Gaelle Enganamouits målfabrikation – kan nu gå hela vägen.

Men för att Eskilstuna ska ta guld måste Linköping leverera.

Medan Eskilstuna tar emot Kopparbergs/Göteborg på hemmaplan i säsongens sista match ställs Linköping ställs mot serieledande Rosengård. i säsongens sista match. Dramatiskt var ordet.

Att Linköping har en liten chans att bli tvåa i tabellen och knipa en Champions League-plats är så klart till fördel för Eskilstuna. Att Göteborg inte strålar av harmoni och självförtroende talar också det för succégänget.

Rosengård toppar tabellen inför slutomgången, men jag tror ändå att Eskilstuna tar hem seriesegern. Men jag har haft fel förut, å andra sidan.

***

Första 30 minuterna var fantastiska att se. Tempot var härligt högt, precis som spelkvaliteten. Synd bara att målen uteblev.

***

Båda lagen skapade chanser, båda målvakterna svarade för klassräddningar. Matchvinnarna, om det nu fanns några i ett mållöst möte, fanns mellan stolparna.

***

Hatten av för Charlotte Rohlin som bara har en match kvar att spela innan den fantastiska karriären är slut. Den spelare som mer än någon annan har visat vad klubbkänsla verkligen innebär kommer att saknas när 2016 sparkar igång.

Oj, vad tätt det är i toppen. Och tänk att striden kring nedflyttningsstrecket fortfarande lever. Damallsvenskan får en minst sagt högdramatisk avslutning – tacka Gaelle Enganamouit och Pernille Harder för det. 

Jag kan inte minnas när det var så tätt och så ovisst i toppen av tabellen med två ynka omgångar kvar att spela.

Damallsvenskan lever, både i toppen och i botten. Var guldet hamnar kommer knappas att avgöras förrän långt in i den sista omgången, och kampen om nytt kontrakt lever åtminstone en vecka till.

Eskilstuna besegrade Mallbacken med 2–0 samtidigt som Linköping bortaslog Kristianstad med 3–0. Två programenliga segrar kan tyckas, men att vinna när man måste, när ett SM-guld ligger i potten, är aldrig enkelt.

Eskilstunas seger innebar tre saker: att laget återtog serieledningen, att Gaelle Enganamouit med sitt 1–0-mål klev förbi Pauline Hammarlund i skytteligan och att Hammarby fortfarande har chansen att greja nytt kontrakt.

Linköpings trepoängare innebar två saker: att laget vägrar släppa taget om gulddrömmen, att Pernille Harder nu toppar damallsvenskans skytteliga. Harder gjorde nämligen två av målen i segermatchen.

Lita på att säsongsavslutningen blir helt sanslöst dramatisk. Lita på att det kommer att bli en strid på kniven in i det sista. Frågan är väl bara vilket lag som står där som segrare när allt väl är över?

Jag tror att Linköping tar hem det, att Eskilstuna slutar tvåa och att Rosengård blir trea. Harder & Co sitter i en riktigt spännande sits i och med att man möter både Eskilstuna och Rosengård.

Kan Linköping vinna båda sina återstående matcher blir man mästare, om inte lär guldet hamna hos det lag som tar poäng av Östgötalaget.

Bottenstriden då? Där talar det mesta för Mallbacken, något som kanske kan tala för Hammarby. Lagens möte nästa helg blir helt blir avgörande. Oddsen är på Mallbackens sida.

***

Pernille Harder fick inte fart på målskyttet direkt i säsongsinledningen, men vad gör väl det nu. Danskan har dundrat in 17 bollar och står därmed på samma antal mål som Eskilstunas Enganamouit och ett bättre än Piteås Hammarlund.

***

Jag har varit hård mot Olivia Schough många gånger, både i klubb- och landslagssammanhang. Den här säsongen har hon överträffat alla förväntningar och producerat fler poäng än hon någonsin gjort tidigare.

Att flytten till Eskilstuna gjort gott är det inget snack om. Schough har visat att hon kan prestera och leverera, vilket hon ska hyllas för. Det betyder dock inte att hon ska ha en fast plats i en landslagstrupp, inte i min bok i alla fall.

***

Linköping tog in ett mål på båda sina guldkonkurrenter.

***

Mallbackens målskillnad försämrades, vilket förbättrade Hammarbys chanser något lite.

***

Långt ifrån Eskilstuna, Kristianstad och Mallbacken blev Hedvig Lindahl och Marija Banusic ligamästare med Chelsea.

Den hårda guldstriden mellan Eskilstuna och Rosengård kan få en oväntad upplösning – med Linköping som mästare. 

Eskilstuna kammade noll mot Piteå och Rosengård var ytterst nära poängförlust mot nästjumbon Hammarby. 

Medan damallsvenskans två topplag vacklar något visar tabelltrean Linköping guldform. 

I kväll laget processen kort med Kopparbergs/Göteborg. Redan efter tre minuters spel hade Stina Blackstenius gjort 1-0, 42 minuter senare hade ledningen vuxit tack vare två fullträffar av Pernille Harder. 

Danskan hann med att göra ytterligare ett mål innan Linköping gick av planen med tre poäng och guldläge i bagaget. 

Med tre omgångar kvar av säsongen kan Linköping bli både Eskilstunas och Rosengårds värsta mardröm. Tabelltrean har förvisso tre poäng upp till serieledarna och två till Malmölaget, men har båda guldkonkurrenterna kvar att möta. 

Jag har räknat bort Linköping från guldstriden både en och två gånger under hösten. Nu är laget likt förbaskat med i racet igen – och det skulle inte förvåna mig om man drar det längsta strået. 

Rosengård brände sina chanser mot Göteborg och missade möjligheten att återta serieledningen. I morgon kan Eskilstuna koppla ett rejält guldgrepp.

Guldet är på väg allt halka Rosengård ur händerna. Kvällens bortamöte Kopparbergs/Göteborg slutade 0–0 – trots att Malmölaget vann skotten med förkrossande 17–3.

Ineffektiviteten och de förlorade poängen kan komma att bli helt avgörande för guldstriden. De regerande mästarna ligger en poäng bakom serieledande Eskilstuna som i morgon kan dryga ut försprånget till fyra pinnar om man vinner mot nästjumbon Hammarby.

Som jag skrev härom veckan ser Rosengård allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Laget har försvagats, spelet har försämrats och den tidigare så starka offensiven kommit av sig helt. Dessutom verkar laget ha tappat tron på sin egen förmåga.

Det, tillsammans med ett vägvinnande spel och ett fantastiskt självförtroende, talar för Eskilstuna. Rosengårds sista hopp i guldracet är spelprogrammet.

Medan Eskilstuna har tre tuffa uppgifter kvar att avverka (Piteå, Linköping och Kopparbergs/Göteborg) återstår bara en riktigt svår match (Linköping hemma) för Malmölaget.

Dessförinnan måste Rosengård få fart på målproduktionen igen annars är guldstriden avgjord redan innan säsongsfinalen.

Pernille Harder blev historisk när Linköping besegrade Mallbacken med 5–1. Danskan gjorde två mål och är nu klubbens bästa målskytt genom tiderna.

Linköping var piskat att vinna mot Mallbacken för att inte förlora chansen till en Champions League-plats. Det gjorde man, med besked.

Stina Blackstenius satte fart på målskyttet redan efter fem minuters spel och sedan rullade det på. Med ytterligare ett mål från Blackstenius, ett från Kristine Minde och två från Pernille Harder fick hemmalaget en behaglig resa till tre poäng. Mallbackens reducering genom Elin Nyman strax före paus var bara av akademisk karaktär.

Desto mer betydde då Harders två fullträffar, mål 40 0ch 41 i Linköpingströjan. Det sista satte inte bara punkt för målfabrikationen, det gjorde danskan till till klubbens bästa målskytt någonsin – före Maria Aronsson, Josefine Öqvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger och andra tidigare målmakare av rang.

***

Örebros mardrömssäsong fortsätter. I går förlorade man den uppskjutna matchen mot Kristianstad och blev därmed passerat i tabellen av Skånelaget.

Göteborg kom till matchen mot Hammarby utan målvakt, men förlorade av helt andra anledningar.

Att inte kunna ställa en målvakt mellan stolparna i en seriematch är direkt dåligt och ett tydligt tecken på att det finns mycket kvar att jobba med i de damallsvenska klubbarna. I vissa avseenden håller ligan skyhög kvalitet, i andra är nivån närmast bottenlöst låg.

Men det var inte avsaknaden av en målvakt som blev Göteborgs fall på Zinkensdamms IP, det var det ojämna, stundtals helt ostrukturerade, försvarspelet och bristen på en plan B.

Faktum var att Hammarby kom till dubbelt så många avslut som Göteborg gjorde (12–6) och skapade vid sidan av målen flera fullödiga chanser som mycket väl hade kunnat resultera i ännu fler mål. Framför allt kunde Bajen tämligen enkelt försvara sig mot gästernas få och uddlösa attacker.

På plats såg jag hur Göteborg körde fast anfallsmässigt redan före paus, hur Manon Melis blev stillastående, hur Lieke Martens hade svårt att hitta in med bollar bakom Hammarbys lågt stående backlinje.

Det var egentligen bara en gång som Melis blixtrade till och då gjorde hon mål.

I andra halvlek flyttade Stefan Rehn fram sina styrkor, såg till att alltid attackera med minst två spelare mot Hammarbys högerback Olga Ekblom, men närmare än Danielle Van de Donks reducering kom man aldrig.

Jag läste den kritik Mallbackens ordförande Sven Eriksson riktade mot Göteborg efter förlusten och har förståelse för hans besvikelse. Men som jag ser det var det inte Anna Ahlstrands målvaktsinsats (även om Emma Janssons 1–0-mål inte direkt såg otagbart ut) som fällde Göteborg. Det var snarare bristen på variation i anfallsspelet och den totala avsaknaden spel i djupled bakom Hammarbys backlinje.

***

I övrigt gick det nästan som väntat. Rosengård briljerade inte, men hittade ändå en väg att vinna mot Mallbacken. Ett sent frisparksmål från Marta säkrade tre viktiga poäng.

***

Linköping hade chansen att blanda sig i guldstriden på allvar igen, men tog den inte. Med ett sent mål sköt Julia Spetsmark samtliga tre poäng till Kif Örebro istället.

***

I Solna bjöds det på svängdörrsförsvar och mål i massor. AIK nätade tre gånger om, men förlorade ändå mötet med Umeå. Det krävs nog ett mirakel om AIK ska spela damallsvensk fotboll även nästa år.

***

De återstående topplagen, Eskilstuna och Piteå, tog full pott båda två. Eskilstuna är därmed tvåa i serien, två poäng bakom Rosengård, medan Piteå parkerar på fjärde plats, en pinne bakom Linköping.

Damallsvenskan har nått halvvägs och föga förvånande är det Rosengård som toppar tabellen. Malmölaget har dock svajat, tappat tätpositionen till Eskilstuna (om än temporärt) och ser ut att utmanas av såväl nyss nämnda United som Linköping – och Piteå.

Det var många år sedan damallsvenskan kändes så öppen och oviss som den gör efter elva omgångar. Visserligen toppas serien av Rosengård, men mästarlaget är både jagat och utmanat, vilket är odelat positivt för intresset och för serien.

Att Eskilstuna skulle etablera sig i toppen och på allvar klara av att utmana Malmölaget om serieledningen trodde jag verkligen inte, även om jag är glad över att så faktiskt är fallet. Och Eskilstuna är inte den enda överraskningen i toppen. Bakom trean Linköping, som missat möjligheten att ta täten, har ju Piteå samlat segrar på hög och parkerar efter dagens vinst på fjärde plats.

Stellan Carlssons tydliga och taktiskt gedigna fotbollsfilosofi har tillsammans med kontinuitet, Pauline Hammarlunds målfabrikation, June Pedersens hörnor och ett välsmort lagmaskineri byggt den framgång som laget förtjänar.

Hammarlunds vårsäsong är verkligen glädjande. Nio mål på elva matcher placerar henne i skytteligatopp tillsammans med Ramona Bachmann. Bra för Piteå, bra för damallsvenskan och på sikt kanske även bra för landslaget.

Samtidigt som toppstriden är låååååångt ifrån avgjord är kampen i andra änden av tabellen också den öppen och oviss. För jumbon (nio poäng) AIK som bara mäktat med att spela in en poäng på en halv säsong ser väl läget inte skimrande just ut, men avståndet upp till Mallbacken (5 poäng) , Hammarby (nio poäng) och Umeå (nio poäng) inte definitivt inte omöjligt att hämta in.

Nu tror jag att både Hammarby och Umeå grejar nytt kontrakt på bekostnad av just AIK och Mallbacken, men då måste båda lagen ovanför nedflyttningsstrecket börja vinna matcher istället för att kryssa.

***

På tal om AIK såg jag att klubben bryter med Jennifer Egelryd. Sju matcher blev det för spelaren som inte gjort en enda poäng 2011. Medverkan i tv-såpor är kanske inte den bästa kombinationen om man har ambitioner att vara en damallsvensk spelare …

***

Rosengård gjorde klar med ny tränare efter Markus Tilly. Dansken Jack Majgaard Jensen tar över mästarklubben.

***