Det som kunde anas i går blev kristallklart i dag. Pia Sundhage väljer att spela Linköpings Jessica Samuelsson som högerback mot Norge.

Landslagets träning bjöd inte på några egentliga överraskningar. Däremot lät förbundskapten Sundhage morgondagens startelva kampera ihop under dagens spelmoment.

Där blev det tydligt att Jessica Samuelsson spelar högerback och att Umeås Emmelie Konradsson tar plats till höger på mittfältet.

Sundhage bestämde sig sannolikt redan i tisdags när hon såg Linköping besegra Malmö med 3–1 och Samuelsson vann matchen i matchen mot Lina Nilsson på knock out.

För det var verkligen skillnad. Samuelssons starka defensiv överglänste Nilssons alla offensiva (och defensiva) färdigheter – med råge.

Och när Sundhage sen tog beslutet att låta Emmelie Konradsson (som är duktig offensivt, men som brister i försvarsspelet) starta morgondagens match, före spelare som Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, så blev det viktigare att låta en defensivt duktig ytterback operera bakom än att spela en mer offensivt orienterad dito.

Om Samuelsson svarar för en stabil och bra insats mot Norge så tror jag att Lina Nilsson får svårt att ta den där startplatsen som såg ut att vara vigd för henne bara ett par månader tillbaka i tiden.

………………………………………………………..

Det blir två systrar Hammarström på planen mot Norge. Kristin vaktar målet och Marie spelar på innermittfältet tillsammans med Caroline Seger.

Gissningsvis tror Pia Sundhage att Sverige kommer att vara det spelförande laget och valde därför att satsa på två passningsskickliga spelare centralt, vilket placerade mer defensivt starka Lisa Dahlkvist på bänken.

Tufft för Dahlkvist som i går lät meddela att hon kände sig i bra form och som, kanske just därför, såg ut lite som att luften gått ur henne i dag.

………………………………………………………

Så spelar Sverige i morgon:

Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Det sa pang när Martina Müller dundrade upp den avgörande straffen i nättaket. Målet avgjorde Champions League-finalen och Wolfsburg svarade för en skräll som ekade över fotbollsvärlden.

Så här skulle det ju inte sluta.

Lyon skulle bärga sin tredje raka Champions League-titel och förlänga sin förlustfria svit från 119 till 120 matcher.

Och så såg det länge ut att bli.

Den franska framgångsmaskinen var på väg att mala sönder tyska Wolfsburg på Stamford Bridge i London, spelmässigt. Sett till skapade chanser var det jämnare, åtminstone om man ser till klara målmöjligheter.

Lyon plockade fram alla distansmissiler man hade i vapenarsenalen, men i kväll saknade de riktig tyngd och precision.

Inte heller inspelen efter marken eller inläggen hade riktning och klass för att slå hål på målvakten Vetterleins nolla.

Wolfsburg slarvade massor i spelet, slängde bort mängder av passningar och hade svårt skapa riktigt vassa anfall. Men man fortsatte sitt hårda och envetna slit.

Det hårda arbetet betalade sig, förvisso med en hjälpande hand av slumpen och ett 50/50-domslut.

När ett inspel från höger träffade Laura Georges hand fick tyskorna chansen.

Rutinerade Martina Müller la upp bollen på straffpunkten och skickade upp en bomb i nättaket bakom den som alltid så fladdriga Sarah Bouhaddi i Lyonmålet.

Straffen var stenhård på klassist tyskt manér, målet avgjorde finalen och oslagbara Lyon var helt plötsligt både mänskligt och besegrat.

Laget som inte kunde och inte skulle förlora, föll. Blytungt.

Müllers segerstraff satte punkt för en makalös svit och en fransk era. Kanske öppnade den också dörren för en ny tysk storhetsperiod.

……………………………..

Jag hade tänkt att skriva om Lotta Schelin i kväll också, men sparar det.

Skyttedrottningen Lotta Schelins Lyon står inför sin fjärde Champions League-final i följd och har chansen att ta sin tredje raka titel. Historiken och erfarenheten från tidigare finaler talar för en ny fransk fotbollsframgång.

Framgång föder framgång. Titta på Lyon som dominerat klubbfotbollen i Europa de senaste åren – och som vill fortfarande att vara bäst.

Och den franska framgångsfabriken kommer att vara bäst också efter kvällens finalmatch mot Wolfsburg på Stamford Bridge i London. Allt annat är en utopi – eller?

Det känns förvisso som helt fel år att räkna bort ett tyskt lag, men jag tar den risken i alla fall.

Ett Lyon, som i stora stycken är likställt med det franska EM-laget, är helt enkelt ett snäpp bättre än ett Wolfsburg som drabbats av riktigt rejäla avbräck.

Bara vetskapen att man går in i finalmatch utan tyska landslagsduon Verena Faisst och Alexandra Popp borde försämra självförtroendet avsevärt hos de tyska mästarna.

Men oavsett vilka odds som spelbolagen sätter och alla för- och nackdelar som kommer att vägas för eller emot en ny Lyon-seger blir kvällens match något utöver det vanliga.

Dels för att Lotta Schelin spelar, dels för att segrarna i Europas, och kanske världens, två bästa damligor ställs mot varandra, men också för att mittfältsmatchen mellan lagens centrala gestalter har galet goda förutsättningar för att bli en taktik, teknisk och tuff fajt att minnas.

Lyons trio med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib blir något för Wolfsburgs Nadine Kessler och Lena Goesslingen att bita i.

Kessler var faktiskt på väg till Damallsvenskan för några år sedan. Kontakt hade tagits och klubbens intresse var både besvarat och ömsesidigt – då slet den offensivt skickliga mittfältsmotorn av ena korsbandet.

Därmed blev det ingen flytt till Sverige för Kessler den gången.

Hon får nog uppleva Sverige ändå senare i sommar när det tyska landslaget kommer för att spela EM.

Men innan dess ska Europas bästa klubblag koras. 20.30 sparkar finalmatchen igång och jag sitter redo för att ge er en lajvrapportering av deluxe-modell.

Malmö åkte till Lyon med en övertro på sin egen förmåga och det straffade sig duktigt. Champions League-mästarna körde över Skånelaget fullständigt.

Med 5-0-förlusten i färskt minne och en lärdom eller två med i bagaget hem från Stade de Gerland siktar Malmö på att ta revansch.

Det var en närmast kaxig Johan Eidevall som tog ton inför bortamötet med Lotta Schelins Lyon. Malmö skulle åka till Frankrike och sätta full fart framåt. Det gick käpprätt åt helvete.

Den tokoffensiva startelva som Malmö ställde på planen senast har förändrats inför kvällens retur på Malmö IP, precis som tränare Eidevalls tongångar.

Amanda Ilestedt är tillbaka i mittförsvaret och Katrin Veje tar plats på vänsterkanten (på Kathleen Radtke och Elin Rubenssons bekostnad). Förändringarna ger Malmö en klart bättre balans än senast och bättre chanser att göra en bra match.

Johan Eidevall har gått ut och sagt att Malmö har revansch i sikte och går för vinst. Så lät det senast också, men känslan säger mig ändå att han är mer jordad nu än då. Självklart måste en tränare säga att laget går för seger, men nu vet han och hela Malmölaget att det blir långt, långt ifrån lätt.

Jag skulle säga att det räcker gott och väl om Malmö gör en bra match. Vinst är knappast att räkna med, trots att Lyon kan lufta bänken och spela på 90 procent av sin förmåga.

För Skånelaget gäller det att få tillbaka lite av den självkänsla och tilltro som man blev av med på Stade de Gerland. Fixar man det har man faktiskt vunnit något.

Malmö startade kvartsfinalen mot Lyon piggt och respektlöst, men avslutade den utan vare sig självförtroende eller tilltro till den egna förmågan.

Tanken att ställa en rejält offensiv elva på planen för att överraska de regerande Champions League-mästarna kändes högst osäker redan på förhand, men visade sig vara en rakt igenom naiv idé.

Det visade Lyon – med eftertryck.

Skånelaget började visserligen bra, men fick det allt körigare ju längre den första halvleken led.

Malmö orkade stå emot i 18 minuter, sen var det roliga slut. Elodie Thomis gav fransyskorna ledningen och Lotta Schelin ökade på hemmaledningen med två mål i följd.

Draget att satsa offensivt mot självaste Lyon på Stade de Gerland skadade Malmö mer än det gjorde gott. De franska mästarna skar djupa sår i Skånelagets svajiga försvar och körde över de svenska vice-mästarna fullständigt.

5–0-förlusten visade klart och tydligt hur långt ett av Damallsvenskans bästa lag har till Europatoppen – och vad värre är så kan såren som Schelin & Co åsamkade Malmö ta lång tid att läka.

————————————————————

Malmö har en budget som bara Tyresö kan matcha, men vad hjälper det en klubb som slänger ut stora pengar på offensiva spelare (som Manon Melis och Yoreli Rincon) istället för att stärka upp ett försvar som inte ens håller svensk toppklass?

———————————————————–

I skrivande stund är Kopparbergs/Göteborg i underläge mot Juvisy i Paris. Ett mål skiljer lagen åt och drömmen om en Champions League-semifinal lever i allra högsta grad för Stina Segerström och hennes lagkompisar.

Damlandslagets assisterande förbundskaptener Lili Persson och Birger Jacobsson fick se två landslagsbackar bli skadade när Tyresö mötte Linköping i går.

Träningsmatchen på Bosön var bara 16 minuter gammal när Linköpingskaptenen Nilla Fischer lämnade planen efter en smäll mot knät.

Illavarslande så klart, men dessbättre utan anledning till oro.

– Äh, det var ingenting. Bara en försiktighetsåtgärd, kommenterade Fischer smällen efteråt.

Lika bra gick det sannolikt inte för Linköping vänsterback Jessica Samuelsson som tvingades avbryta matchen i mitten av andra halvlek och som med ena foten hårt lindad fick hjälp fick hjälp att ta sig till omklädningsrummet efter slutsignalen.

– Det är svårt att säga hur allvarligt det är. Jag tror att hon har trampat igenom och stukat foten, sa Linköpings tränare Martin Sjögren.

Men helt säker på skadans art var nog inte Linköpings ledarteam som snackade om att låta landslagsbacken Samuelsson röntga foten för att se så att inget var brutet.

Med tre veckor kvar till damlandslagets möte med Island i Växjö var skadorna på Linköpings två landslagsbackar knappast vad Lili Persson och Birger Jacobsson hoppades få se när de åkte till Vinnarhallen.

———————————————–

I kväll spelar LdB FC Malmö och Kopparbergs/Göteborg kvartsfinaler i Champions League. Malmö ställs mot Lotta Schelins Lyon medan Göteborg möter Juvisy.

De franska lagen är förhandsfavoriter (Lyon skyhöga medan Juvisy är knappa), men framför allt Göteborg har en reell chans att vända hem till Sverige med ett positivt resultat i bagaget.

Som ett led i Aftonbladets fortsatta satsning på damfotboll kommer ni att kunna följa Lyons match mot Malmö via live-rapportering från undertecknad.

Klockan 17.45 kör jag igång, så häng med då!

Sverige var på väg mot seger och en tredjeplats i Algarve Cup, men slarvade bort båda delarna. Det som skulle bli ett gott slut blev istället en riktigt avslagen turneringsavslutning.

En dålig touch och ett onödigt bolltapp följt av en snabb norsk omställning förstörde dagen för det svenska damlandslaget. Den tillsynes kassaskåpssäkra 2–1-ledningen förvandlades hastigt och mindre lustigt till 2–2 – på tilläggstid.

Norge vann den efterföljande straffläggningen och bröt Pia Sundhages förlustfria förtrollning.

Matchen som skulle knyta ihop en i övrigt klart godkänd svensk Algarve-turnering slutade med en snöplig och på många vis onödig förlust – särskilt efter att Sverige med eftertryck kontrollerat händelserna på planen under hela den andra halvleken.

Förlusten i tredjeprismatchen ger en ganska bitter eftersmak till den svenska insatsen i turneringen. Att Sundhage bytte ut flera viktiga kuggar i andra halvlek och att turneringen inte gäller något spelar ingen roll.

Fotboll handlar om att vinna, oavsett om det gäller ett inspirerat möte med USA eller en kolsyrebefriad match mot Norge.

För vad betyder egentligen en stark prestation mot världens bästa lag för det svenska damlandslag som inte kunde stänga den redan klara matchen mot Norge?

Sundhage & Co hade kunnat komma hem till Sverige med positiva besked i bagaget inför de fortsatta förberedelserna inför EM, men får nu istället försöka räta ut nya frågetecken.

———————————————-

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson – Var bäst i ett blekt Sverige. Grym inställning.

+++
Caroline Seger – Stabil utan att glänsa.
Lisa Dahlkvist – Svarade för en helt okej insats.
Kosovare Asllani – Pigg, företagsam och målskytt.

++
Kristin Hammarström – Gjorde sin sämsta match i turneringen. Såg liten ut vid båda målen.
Emma Berglund – Svarade för en okej insats, men gjorde några missar.
Nilla Fischer – Spelade okej utan att ställas på egentliga prov.
Sara Thunebro – Aktiv och offensiv. Slängde bort för många inlägg.
Marie Hammarström – Jobbade och slet, men
Lotta Schelin – Sprang och sprang, men uträttade väldigt lite.
Johanna Almgren – Kom inte loss eller upp i samma nivå som mot USA.
Susanne Moberg – Väldigt ojämn och den som tappade boll innan Norges kvittering på tilläggstid.
Sofia Jakobsson – Pigg och löpstark, men oj så ovän med bollen.

+
Lina Nilsson – Såg ut som ett rundningsmärke flera gånger, bland annat vid Norges 1–0.
Annica Svensson – Svajig och förlorade duellen som föregick Norges 2–0.

Inga betyg
Carina Holmberg och Jessica Samuelsson spelade för kort tid för att betygsättas.

Hon är som Sveriges största stjärna och har en solklar plats i Pia Sundhages EM-lag. Men Lotta Schelin har verkligen inte levererat i Algarve Cup. 

Förbundskapten Pia Sundhage håller henne högt och vill att hon ska skina i sommarens EM-slutspel. Om det ska bli verklighet så måste Lyon-proffset Lotta Schelin prestera betydligt bättre än vad hon har gjort i Algarve Cup.

Så här långt har Schelin i ärlighetens namn gjort en riktigt blek turnering och överglänsts av såväl Kosovare Asllani som Sofia Jakobsson.

Som jag ser det kan man kräva väldigt mycket mer av en spelare som är både lagkapten och ledargestalt. Schelin måste jobba hårdare, ta ett större ansvar och spela mycket mer uppoffrande än vad hon har visat prov på i matcherna mot Kina, Island och USA.

Sista chansen att leva upp till stjärnstatusen och Sundhages höga tankar kommer i matchen om tredje pris där damlandslaget ställs mot Norge. Då ska Schelin leverera, annars tycker jag att Sofia Jakobsson eller någon annan kan få chansen att spela på topp tillsammans med Kosovare Asllani.

Nilla Fischer hyllades efter matchen mot USA. Och det med all rätt. Men i skuggan av Linköpingsspelaren svarade Emma Berglund för en insats som faktiskt var ännu vassare.

Umeå-kaptenen var, för att använda Marcus Allbäcks (player manager i herrlandslaget) uttryck, en riktig general i mittförsvaret – synnerhet i första halvlek.

Gång efter annan var hon först i löpdueller, högst i luftrummet och starkast i närkamper. Berglund tog bort två av världens bästa forwards och redde ut de situationer där backkollegorna kom lite fel.

Allt lite i skymundan, eller åtminstone i området just utanför medias hårt riktade strålkastarljus.

24-åriga Emma Berglund är ingen fancy spelare som drar till sig särskilt mycket uppmärksamhet i landslaget, men hon gör de facto en sjuhelvetes nytta.

Hade hon bara tryckt dit ett svenskt 2–1-mål med drygt 20 minuter kvar att spela så hade hon hamnat i fokus också.

—————————————–

Jag tror att förbundskapten Pia Sundhage kände en viss osäkerhet gällande Lisa Dahlkvists varande på ett svenskt EM-mittfält. Den osäkerheten försvann i går.

Dahlkvist spikade sin plats i Sundhages EM-lag i och med sin insats mot USA där hon verkligen kom till sin rätt.

——————————————

Damlandslaget gjorde sin bästa match på väldigt länge många spelare gav Pia Sundhage positiva besked. Men 1–1 mot USA i Algarve är inte samma sak som succé i EM på hemmaplan.

Blågult visade i går att man är på rätt väg, men man är inte framme. Inte på långa vägar. Det finns fortfarande många delar och detaljer som kan och bör bli bättre.

Försvarsspelet är inte klockrent (ta USA:s 1–1 som exempel), bollförlusterna på mittplanen är fortfarande för många och det offensiva spelet måste vässas betydligt.

Dessutom vill jag se en Lotta Schelin som tat mycket mer ansvar och som verkligen spelar som den stjärnspelare Pia Sundhage vill att hon ska vara i landslaget.

Så här långt har hon inte ens varit nära någon stjärnglans.

Det som skulle bli en fysisk fajt mellan två nordiska landslag blev en enkel och ensidig historia. Sverige körde över Island efter konstens alla regler – utan att för den skull imponera.

”Det kommer att bli en fysisk match, ett battle, så det gäller att stå upp i närkamperna”, sa Sveriges assisterande förbundskapten Lili Persson inför mötet med Island i Algarve. Hon kunde inte haft mer fel.

Sverige lekte sig till seger med 6–1 i en match som stundtals påminde om kattens lek med råttan, eller ett möte mellan ett dam- och ett flicklag om ni så vill.

Pia Sundhage ville se ett blågult lag som hittade ytorna bakom de isländska ytterbackarna och som hittade fram med bollar efter gräset till Lotta Schelin och Kosovare Asslani på topp. Det fick hon.

Men mer på grund av att Island var ett nummer för litet och helt enkelt inte räckte till än tack vare ett bländande bra och högkvalitativt svenskt spel.

Det som skulle bli en värdemätare och ett rejält fysiskt test blev en enkelt match som under långa stunder mest påminde om en ojämn och halvt avslagen försäsongsfajt.

————————————–

Även om Sverige krossade ett för dagen riktigt risigt Island så fanns det flera glädjeämnen. Ett av dessa var Antonia Göransson som mycket väl kan ha spelat till sig en plats till höger på mittfältet i Sundhages EM-lag.

Tysklandsproffset löpte djupa sår i det isländska försvaret, skapade mer än en handfull chanser för sina medspelare och kom till ett par fina möjligheter själv. Göransson gjorde en riktigt bra match och var Sveriges utan tvekan bästa spelare.

————————————–

Hon slog till med ett konstigt, men ganska vackert mål i sin 100:e landskamp (mot Kina i onsdags). I kväll slog Sara Thunebro till igen.

Med en praktfull pärla skickade hon bollen i nät bakom Malmös Thora Helgadottir och ökade på den svenska ledningen till 2–0.

————————————–

Betyg

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson, som sannolikt löpte sig till en plats i Sundhages startelva i sommar.

+++
Kristin Hammarström, Emma Berglund, Lina Nilsson, Marie Hammarström, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani.

++
Lina Nilsson, Nilla Fischer, Sara Thunebro, Caroline Seger, Lotta Schelin, Carina Holmberg och Susanne Moberg (som båda kom in efter paus).

Malin Levenstad, Sofia Jakobsson, Jessica Samuelsson och Hanna Folkesson spelade för kort tid för att betygsättas.

———————————————

På måndag kommer den där riktiga värdemätaren som Pia Sundhage har sett fram emot. Då väntar ett USA som blir någonting helt annat att bita i än Island. Då får vi veta hur bra det svenska damlandslaget verkligen är.