Sundhage hoppades få positiva svar när Sverige mötte Kina i Algarve Cup, men fick nog snarare ett antal nya frågetecken.

Sverige började bra och vaskade fram ett par riktigt heta målchanser redan under matchens första fem minuter. Emmelie Konradsson serverade Lotta Schelin två skarpa lägen, men Lyonspelaren brände båda.

Missar framåt kan vara kostsamma, men sällan så dyrköpta som försvarsmisstag. Det vet Nilla Fischer som gick bom och fick se Kina ta ledningen med 1–0 efter 32 minuter.

Pia Sundhage valde att byta såväl Lisa Dahlkvist som Emmelie Konradsson i paus till förmån för Hanna Folkesson och Johanna Almgren.

Om det var bytena som gav effekt eller den hårtork som jag kan tänka mig att spelarna fick av den forna skyttedrottningen låter jag vara osagt, men de blågula lyfte sig i vilket fall duktig efter halvtidsdrickat.

Med bättre aggressivitet, högre intensitet och en portion jävlar anamma tog Sverige över taktpinnen totalt i andra halvlek. Det ena svenska anfallet avlöste det andra, men resulterade allt som oftast bara i vunna hörnor.

Spelövertaget kom till slut att betala sig.

Sara Thunebro skickade i väg ett mellanting mellan inlägg och skott som letade sig in i mål efter knappa 60 minuters spel. Målet var riktigt vältajmat för Thunebro som spelade sin 100:e landskamp i karriären.

Efter målet tryckte Sverige på för ett segermål, utan att lyckas.

Med matchen kvar i färskt minne tänker jag mig att Pia Sundhage väljer att se positivt på det sätt som Sverige höjde sig efter paus och faktiskt tog över spelet helt och hållet.

Samtidigt så tror jag att hon har en handfull frågeställningar med sig tillbaka till hotellet. En av dessa frågor är om hon verkligen ska fortsätta att spela Nilla Fischer i mittförsvaret, en annan är sannolikt om Lisa Dahlkvist är det bästa alternativet i balansrollen på mittfältet.

Fischer har inte övertygat som mittback. Inte alls. Hon gjorde en miss som kostade ett baklängesmål när damlandslaget träningsspelade på Bosön för ett par veckor sedan och hon gjorde samma sak mot Kina i dag.

Och Dahlkvist, som förde en ganska anonym tillvaro under sina 45 minuter på planen, överglänstes klart av Umeås Hanna Folkesson i eftermiddagens fajt.

Sundhage blev knappast mycket klokare i valet av yttermittfältare heller. Varken Marie Hammarström, Emmelie Konradsson, Johanna Almgren eller Susanne Moberg klev fram på det sätt som jag tror att förbundskaptenen hade hoppats på.

Nej, det enda egentliga svaret som Sundhage fick i matchen mot Kina var att Linköpings Jessica Samuelsson inte är redo för matcher mot internationellt motstånd ännu.

Spelarkritik
Ingen spelare nådde riktig toppklass, vilket kanske heller inte är att vänta sig mitt i försäsongens Sverige.

+++
Kristin Hammarström, Emma Berglund, Caroline Seger, Lotta Schelin och Hanna Folkesson svarade alla för godkända insatser.

++
Sara Thunebro och Emmelie Konradsson gjorde helt okej prestationer, precis som Johanna Almgren och Marie Hammarström.

+
Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist kan betydligt bättre, Nilla Fischer har en del att jobba på om hon ska spela mittback i EM och Jessica Samuelsson får stå på tillväxt ett tag till.

***

Hanna Folkesson fick chansen att spela centralt på mittfältet och tackade med att göra ett inhopp som kan ge en EM-biljett.

***

Sofia Jakobsson gjorde ett piggt inhopp och visade att flytten till Chelsea har gjort gott.

***

Johanna Almgrens inhopp lovade gott inför kommande matcher.

***

Det står klart att Pia Sundhage & Co har en hel del jobb framför sig. Anfallsspelet klickade inte i matchen mot Kina. Förhoppningsvis ser det bättre ut redan mot Island på fredag.

Pia Sundhages 23 spelare starka trupp till Algarve Cup blev väl den väntade – med ett stort undantag. För att Umeås Hanna Folkesson, som kom in som reserv till januarilägret, skulle bli uttagen var det nog inte många som hade räknat med, mig inkluderad.

Gissningsvis tycker Sundhage att Folkesson gjorde bra ifrån sig på januarilägret och ser fördelen med att plocka med en spelare som kan spela både på mittfältet och i försvaret.

I övrigt är det väl bara Sunnanås Carina Holmberg och Göteborgs Olivia Schough som kan betecknas som något oväntade val i Sundhages trupp, även om båda två har varit med tidigare. Såväl Holmberg som Schough är, tror jag, med tack vare sina spetsegenskaper. Holmberg har ett distansskott som kan avgöra matcher medan Schough har en smartness i sina löpningar och en offensiv spets som kan göra henne till en joker.

Två platser att spela om
Som jag har varit inne på tidigare så tror jag att Pia Sundhage & Co redan har spikat en elva hon vill spela när EM startar i juli månad – med ett par, kanske tre undantag.

Backlinjen med Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer och Sara Thunebro är redan klar – om inte Charlotte Rohlin kommer tillbaka i så pass gott slag efter sin korsbandsskada att hon tar en av platserna.

Om Rohlin kommer med i EM-truppen så blir det sannolikt på bekostnad av Malmös Malin Levenstad.

Det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger är närmast ristat i sten, men på kanterna finns fortfarande möjligheter att spela till sig en startplats. Där konkurrerar Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Marie Hammarström och kanske också Johanna Almgren om två startplatser medan Hanna Folkesson, Carina Holmberg och Susanne Moberg får finna sig i att bli reserver – om de nu kommer med till EM.

Att Lotta Schelin och Kosovare Asllani kommer att kampera ihop på topp kan jag nästan ta gift på. Inget har hittills gett en vink om någon annan anfallskonstellation.

Det är på kanterna som det råder verklig konkurrens och där pågår fortfarande en kamp om platser i ett svenskt EM-lag.

Kanske är det fortfarande också en fajt om platsen som förstamålvakt, även om Kristin Hammarström i dagsläget har det klart mest gynnsamma utgångsläget.

Hammarström är nämligen den enda av de tre uttagna målvakterna till Algarve Cup som tränar och spelar för fullt. Sofia Lundgren är visserligen på bättringsvägen, men kan inte köra för fullt på grund av ett diskbråck och Carola Söberg, som rehabtränade på det senaste landslagslägret, är heller inte helt fit for fight.

***

Det finns ett par jokrar som kan komma med i Sundhages trupp till EM på hemmaplan. Charlotte Rohlin är en av dem, Josefine Öqvist (Kristianstad) är en annan.

Men om Öqvist kommer med så blir det sannolikt på bekostnad av klubbkompisen Susanne Moberg alternativt Göteborgs Johanna Almgren.

***

Vad hände med Elin Rubensson och Amanda Ilestedt? Malmöspelarna plockades bort från den ursprungliga U23-landslagstruppen och kom heller inte med i damlandslagets dito till Algarve Cup.

Varför?

***

Kif Örebros försvarsklippa Sara Larsson och Göteborgs duktiga mittback Stina Segerström är av allt att döma helt borträknade från EM i sommar. Varken Larsson eller Segerström har egentligen fått någon riktig chans att spela till sig en landslagsplats efter fjolårets skadebekymmer.

Pia Sundhage och hennes två assisterande förbundskaptener kanske har sina skäl till att inte ge de två mittbackarna en ny chans, men personligen hade jag gärna sett att åtminstone en av de två hade testats rejält på något av lägren före Algarve Cup.

Klockan 12 spelar damlandslaget mot Stockholms distriktslag p-98. Att Pia Sundhage väljer att spela mot killar igen känns helt rätt, men hennes startelva ställer jag mig lite mer frågande till.

Redan i januari bloggade jag om att Sundhage har startelvan till EM-premiären mot Danmark klar – åtminstone i stort. En eller ett par spelare kan möjligen slå sig in i det lag som vid lunchtid ställs mot de bästa pojkarna i Stockholmsområdet födda 1998, men de flesta platserna är faktiskt spikade.

Dagens startelva: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Självklart finns fortfarande en kamp om platsen mellan stolparna, men bara om Sofia Lundgren hinner komma tillbaka till speldugligt skick innan Algarve-turneringen.

Men den största fajten om en startplats finns på yttermittfältet där Antonia Göransson, Johanna Almgren, Sofia Jakobsson/Kosovare Asllani, Marie Hammarström och till viss del Emmelie Konradsson slåss om speltid.

Asllani, Jakobsson och Göransson ligger närmast till hands, men Göteborgsduon Almgren och Hammarström är inte ute ur leken.

Min åsikt är att Sundhages elva i dagens match på Bosön är för offensivt balanserat, särskilt på högerkanten. Lina Nilsson och Antonia Göransson känns som en spännande kombo när Sverige anfaller, men är ingen kassaskåpssäker duo när det handlar om försvarsspel. Annica Svensson har sina brister, men hennes aggressivitet och kvickhet i försvarsspelet räcker längre mot internationellt motstånd än vad Nilssons offensiva färdigheter gör.

Jag tycker heller inte att Marie Hammarström kommer till sin rätt på en kant, på samma sätt som hon gör i en central position där hennes ibland bristande speed inte heller gör sig inte lika påmind.

Det finns frågetecken för att spela Nilla Fischer som mittback och för det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger. Frågetecken som gärna får rätas ut redan i dag.

Hur man än ser på laguttagningen och på vilka spelare som konkurrerar om en startplats i Pia Sundhages landslag så kan man konstatera att konkurrensen är klen.

***

Min nyhet i Sportbladet om Sofia Lundgrens ryggskada fick stor genomslagskraft. Kul för mig, bra för Sportbladet och positivt för svensk damfotboll.

Ni kommer nog att se mer av mig i den rosa tidningen vad det lider.

***

Mer damfotbollstankar kommer senare i dag. Nu måste jag bege mig till Bosön för att se Sundhage & Co.