Inför kvällens VM-kvalmatch mot Polen har det skrivits en massa om att det råder mittbackskris i Pia Sundhages landslag. I beg to differ … Snacket om problemen i mittförsvaret är uppförstorat, överdrivet och ganska ointressant.

Nilla Fischer är avstängd, Charlotte Rohlin inte uttagen i truppen och Amanda Ilestedt skadad. Förbundskapten Sundhage saknar alltså tre tänkbara mittförvarare i kvällens kvalmöte med Polen på bortagräs. Men att sakna tre mittbackar är en sak, mittbackskris en helt annan.

Sverige har ingen mittbackskris. I synnerhet inte mot ett polskt landslag som visserligen är på uppgång, men som sannolikt kommer att ligga lågt med laget, spela tajt och hålla hela elvan riktigt kompakt för att ställa om när tillfälle ges.

Det spelet klarar Umeås Emma Berglund och Örebros Marina Pettersson Engström av galant. För Linda Sembrant kan snabba omställningar ibland vara ett problem, men om Sundhage fördelar arbetsuppgifterna rätt behöver Montpellier-backen inte hamna skrynkligt till i kväll.

Som jag ser det ligger den stora utmaningen i att luckra upp Polens kompakta och hårt jobbande försvar. Ser man till tidigare landskamper så har det visat sig att blågult har haft svårt att penetrera och skapa målchanser mot lag som spelar lågt och kompakt.

Där ligger nyckeln till svensk seger i kväll, inte i det egna mittförsvaret.

Nollan sprack, segersviten förlängdes och gulddrömmen förstärktes.
Kif Örebro tog sin nionde raka seger när man besegrade Umeå med 3–2 och fortsätter att skugga serieledande Rosengård.

I fjol tippades Örebro att tvingas slåss för att undvika nedflyttning. Laget tystade tvivlarna och motbevisade majoriteten av expertisen när man slutade sexa i Damallsvenskan.

I år har närkingarna tagit flera kliv uppåt i tabellen och skuggar serieledande Rosengård efter tolv spelade omgångar.

Nionde raka segern kom i kväll, mot Umeå på bortaplan. Landslagsaktuella backen Marina Pettersson-Engström sköt laget i ledning och Sanna Talonen ökade på till 2–0 redan innan första kvarten var till ända.

Umeå kom tillbaka och Jenny Hjohlman spräckte Örebros supernolla (594 minuter utan insläppta mål) efter en halvtimmes spel, men några minuter senare ökade Irena Martinkova på gästernas målskörd. Med en halvtimme kvar att spela nätade Hjohlman igen, men närmare än så kom aldrig Umeå.

Örebro förlängde sin segersvit till nio matcher, Umeå förlorade för sjätte fajten i följd.

***

Kontinuitet är den största nyckeln till Örebros framgång i Damallsvenskan. Rickard Nilsson gör sin tredje säsong som huvudtränare för laget och spelartruppen ser i stort sett likadan ut som den gjort de senaste två åren.

Nilsson har gjort ett fantastiskt fint jobb i Örebro och är värd massor av beröm. Han har gjort mycket av lite under sin tid i klubben och lagets framgång är ett direkt resultat av hans hårda jobb dag ut och dag in.

***

Umeå har det betydligt tyngre. Efter en bra period med ett par stärkande storsegrar har poängen uteblivit. Kvällens förlust var den sjätte raka i Damallsvenskan.

***

Du har väl inte missat Damstars? Kampanjen där fem unga talanger, framröstade via sociala medier, kommer att lyftas fram under de fem kommande veckorna.
Först ut är intervjun med AIK:s Nathalie Björn som du hittar här.

Nästa sommar spelar Sverige högst troligt VM i Kanada. Men med bara tio månader kvar innan turneringen sparkar igång testar sig Pia Sundhage fortfarande fram. Hur ser VM-planen ut egentligen?

Matchen mot England gav inga bra besked. En allt annat än smickrande 4–0-förlust fick förbundskapten Sundhage att tänka till både en och två gånger innan hon spikade truppen till VM-kvalmötet med Polen 21 augusti.

När den presenteras i dag bjöds det på inte mindre än tre överraskningar; Marina Pettersson-Engström (Kif Örebro), Marija Banusic (Kristianstad) och Stephanie Öhrström (Verona). Samtliga tre har varit uttagna i landslaget tidigare, men egentligen aldrig varit helt aktuella.

Att Örebrobacken Pettersson-Engström kom med kan jag förstå. Nilla Fischer är avstängd mot Polen och ingen av de andra mittbackarna tog stärkte, enligt Sundhage själv, sina aktier i Englandsmatchen. Med en stark säsong bakom sig är därför uttagningen av Pettersson-Engström logisk.

Då har jag svårare att se tankebanorna bakom uttagningarna av Öhrström och Banusic. Den förstnämnda var med i truppen till Algarve Cup, men fick inte göra annat än att träna under veckan i Portugal. Sedan dess har Sundhage & Co valt att testa Umeås Malin Reuterwall, som nu inte finns med – trots att hon ingår i Svenska Olympiska kommitténs projekt 11+, istället.

Kristianstads talang Maria Banusic ingår också hon i projektet och kanske var det hennes prestationer på samlingen 24-25 juli som fick Sundhage att plocka med henne i landslaget igen, kanske kommer hon med för att se och lära. Hur som helst är jag frågande till hur landslagsledningens plan ser ut för KDFF-anfallaren.

Hon har ju inte varit en del av Calle Barrlings F19-landslag, men fått sina chanser i U23-landslaget. Nu är hon hux flux uttagen i A-landslaget igen, trots att hon inte alls imponerat under säsongen (åtminstone inte i de matcher jag har sett) och bokförts för blygsamma två mål på åtta matcher i Damallsvenskan.

Banusic är helt klart en mycket intressant spelare med klara spetsegenskaper, men hon har i mitt tycke en bra bit kvar innan hon faktiskt känns redo för A-landslagsspel, precis som har Umeås löfte Lina Hurtig och Linköpings dito Stina Blackstenius.

Att vara talang är en sak, men att därifrån ta klivet till att bli en högklassig- eller rent av stjärnspelare är ingen lek. Jag har definitivt inget emot att Sundhage ger 18-åriga Banusic chansen, jag undrar bara hur planen för framtiden ser ut. VM i Kanada är trots allt bara tio månader bort och än så länge känns det svenska landslaget inte som en medaljkandidat.

****

Merparten av VM-matcherna nästa sommar kommer att avgöras på konstgräs, eller kanske inte. En stor grupp spelare har tagit juridisk hjälp för att få FIFA att ändra valet av matcharenor så att kamperna avgörs på naturgräs istället.

Den här protesten är inte ny, men advokaterna som för spelarnas talan har uttalat sig i The Equalizer, vilket gjort att också svensk media uppmärksammat det hela. Jag har absolut inget emot konstgräs, men ändå full förståelse för spelarnas önskan.

****

Så har Marta gjort sin första start i Rosengård och  hon hittade dessutom nätet två gånger i 12–1-segern mot Stattena i Svenska cupen.
Än bättre gick det för Kirsten van de Ven i sin första tävlingsmatch för Malmöklubben. Holländskan svarade för ett hattrick.

Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.