Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.

Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Det har handlat en hel del om det svenska mittfältsspelet de senaste veckorna. Pia Sundhage var inte tillfreds under och efter matchen mot Norge – och kommer att testa vidare mot Brasilien.

Ändå från första början har förbundskapten Sundhage letat efter den perfekta mittfältspartnern till Caroline Seger. Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström har varit de två stora huvudkandidaterna medan Hanna Folkesson (nu skadad) testats lite från tid till annan i rollen.

Aldrig någonsin har Sundhage tänkt tanken att ställa Seger på sidan och prova andra alternativ, fast att Tyresöspelaren inte varit bländande i en hel halvlek under året.

Men sån är Caroline Seger. Spelskicklig som få och briljant i korta stunder, men sällan högklassig i 45 och nästintill aldrig i 90 minuter i sträck.

För min del hade Sundhage gärna fått laborera mer med det centrala mittfältet och kanske låtit Hammarström och/eller Dahlkvist kampera ihop med Örebros Elin Magnusson.

I en helt perfekt värd skulle Nilla Fischer ha fått visa upp sina färdigheter högre upp i banan, för även om hon nu är riktigt bra som mittback så är hon ett snäpp vassare ändå som mittfältare.

Nu är det nog för sent för stora rokader och för sent att bänka Caroline Seger, även om jag tror att det hade varit väldigt bra att sätta lite press på den ena lagkaptenen.

………………………………………..

Stjärnskottet Marija Banusic har fått chansen att visa upp sig inför ögonen Sundhage & Co. Men det som Kristianstadsforwarden presterat under lägret i Stockholm räcker inte för en plats i EM-truppen.

Inte ens nära.

Banusic är en oslipad diamant med en fantastiskt fin karriär framför sig (om hon spelar ut sina kort rätt), men hon är fortfarande långt ifrån flygfärdig.

Fysiken och konditionen måste förbättras flera nivåer för att hon ska kunna göra sig gällande på högsta nivå. Innan dess är Calle Barrlings U-landslag rätt miljö för råtalangen.

………………………………………..

Inte heller Lina Hurtig har lyckats övertyga fullt ut. Umeåspelaren har visserligen besvärats av en känning i baksida lår, men det hon presterat på träningarna i veckan är inte tillräckligt för att beredas en plats i ett A-landslag.

Hurtigs tid kommer – och det väldigt snart – men mer än en plats i en trupp (om ens det) kan hon inte hoppas på.

Skyttedrottningen Lotta Schelin och Linköpings mittbacksrese Charlotte Rohlin stod över förmiddagens träning på Söderstadion för att inte belastas för hårt. Ett smart drag av Pia Sundhage.

Med drygt tre veckor kvar till den stora fotbollsfesten finns det ingen anledning att riskera överansträngningar på viktiga spelare. Det vet förbundskapten Sundhage och agerar därefter.

När landslaget tränade på Söderstadion i förmiddags var Lotta Schelin och Charlotte Rohlin ordinerade vila. Allt för att vara i bästa skick och form när det verkligen gäller (läs separat artikel)

Vilade gjorde också Caroline Seger, men på grund av en liten överansträngning i hälsenan (som jag uppfattade saken).

”En försiktighetsåtgärd. Det är ingen fara”, sa Tyresömittfältaren själv.

Så är det säkert också. Ingen fara alltså. Det handlar om att optimera träningsupplägget för varje enskild individ nu. Den svenska truppen har ju inte råd med fler skador – särskilt inte på nyckelspelare.

Därför gör Sundhage rätt som vilar Schelin, Rohlin och Seger från ett av dagens två träningspass. Det är ju inte nu som de viktiga kuggarna ska leverera, det är från 10 juli och framåt.

………………………………………

Söderstadions gräsmatta var mjuk, till och med blöt. Två spelare tränade med skruvdobbar under fötterna. Den ena var Nilla Fischer, den andra var Lisa Dahlkvist.

……………………………………..

Förutom passningsövning i uppvärmningssyfte och en mot en-övningar med avslut drillades hörnvarianter. Både korta och längre varianter är att vänta, kanske bjuder Sundhages blågula elva på några av dem mot Brasilien på onsdag.

Sverige vann mot Norge med 2–1, men Pia Sundhage var inte nöjd. Mittfältsspelet klickade inte. Genast började det ropas efter Therese Sjögran – igen. Men Malmöspelaren är inte lösningen på problemet. Inte längre.

Pia Sundhage letar efter den perfekta konstellationen på Sveriges mittfält. En radarpartner till Caroline Seger står överst på önskelistan.

Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström och Hanna Folkesson har alla varit okej i rollen, men ingen kombination verkar ha fallit Sundhage helt i smaken. Folkesson är dessutom borta från EM på grund av en ledbandsskada.

Efter mötet med Norge berättade Sundhage att hon skulle fortsätta leta efter en mittfältare, men hur mycket hon än letar så kommer hon knappast att hitta det hon söker. Inte utanför den befintliga landslagstruppen i alla fall.

Jag vet att det har ropats efter Malmös Therese Sjögran, men hon är inte svaret på Sundhages mittfältsproblem. Faktiskt inte ens nära.

I de matcher jag har sett Malmö under året har Sjögran oftast börjat på bänken och när hon har kommit in så har hon varit långt ifrån bra. Den enkla sanningen är nog att tiden har hunnit ifatt Malmöspelaren.

Hon är inte den spelare hon var för fyra, fem år sedan och kommer heller aldrig att bli det igen. Nej, den spelartyp som Sundhage söker finns faktiskt redan i den svenska EM-truppen. Hon heter Nilla Fischer och har skolats om till mittback.

Fischer har tagit stora steg under året och klarat acklimatiseringen från central mittfältare till försvarsspelare på ett sätt jag knappast trodde var möjligt – men hon är ändå ett snäpp, kanske två, bättre som innermittfältare.

Om Sundhage vill hitta den optimala mittfältslösningen måste hon flytta fram Fischer i banan, men då uppstår förstås ett annat problem.

Pia Sundhage hade hoppats få viktiga svar i landskampen mot Norge – och fick det. Då valde hon själv att väcka ett par nya frågor.

Inför matchen ställde jag tre frågor som jag ville få svar på:

1) Hur väl fungerar det svenska försvarsspelet, och då i synnerhet fyrbackslinjen?

Svar: Ganska bra.

Nilla Fischer klev fram som en riktig general i mittförsvaret, hon backades upp bra av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro, där den sistnämnda såg oförskämt bra ut.

Det stora frågetecknet var – och är fortfarande – högerbacken Jessica Samuelsson. Hon blandade och gav, var inblandad i det norska målet och hade ett antal riktigt risiga passningar och aktioner.

På pluskontot: Den vilja och det hjärta som hon visade.

Men kampen om högerbacksplatsen lever nog vidare ytterligare ett tag. Lina Nilssons chanser är små, men inte helt borta.

2) Mittfältarna Caroline Seger och Marie Hammarström delar på arbetsbördan, både offensivt och defensivt. Är det modellen för att framför allt Seger ska komma rättvänd med boll i större utsträckning än tidigare?

Svar: Nej.

Seger gjorde en slät figur och var tillsammans med Samuelsson inblandad i det norska målet. Sundhage hoppades att Seger och Hammarström skulle vara nyckeln till ett framgångsrikt svenskt anfallsspel – det var de inte.

Seger blev sittande, felvänd och långt ifrån händelsernas centrum. Vice kaptenen fick också pausorder av Sundhage att komma högre upp i planen i andra halvlek.

Det gjorde hon, vilket resulterade i att hon blev mer involverad i det offensiva spelet.

Hammarström var bättre än Seger, men fick inte heller hon spelet att fungera till hundra procent. Hon hade emellertid flera fina aktioner och ett utgångsläge som gjorde henne delaktig i anfallsspelet på ett helt annat sätt än mittfältskollegan.

3) Relationen, tajmingen och samarbetet mellan Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani måste fungera om EM ska bli lyckosamt– men det har inte fungerat fullt ut under året. Får trion spelet att klicka i dag?

Svar: Delvis.

Lotta Schelin och Kosovare Asllani var många gånger isolerade på topp, men fick på tu man hand samarbetet att fungera riktigt bra. Seger kom med i anfallsspelet först efter pausvilan.

Josefine Öqvist, som byttes in direkt i andra halvlek, kom in med en jäkla energi och fick än mer fart på Schelin, Asllani – och det svenska anfallsspelet.

Jag tror att Öqvist spelade till sig en plats i startelvan mot Danmark 10 juli. Så bra var hon faktiskt.

……………………………….

Pia Sundhage sa själv efter matchen att hon såg de mittbackar hon kommer att satsa på i EM – och det gjorde hon.

Fischer var den starka ledargestalt en svensk fyrbackslinje behöver och Charlotte Rohlin är på väg tillbaka till sitt gamla jag.

Förbundskaptenen fick också se Lotta Schelin och Kosovare Asllani i ett samarbete som med lite putsande kan bära långt.

Men hon fick också se Emmelie Konradsson spela bort sig från en plats i startelvan. Det var ju Umeåspelaren som skulle ta den där platsen ute till höger på mittfältet, men som mot Norge inte ens kom in i matchen

Sundhage får fundera vidare över vem som ska spela på högerbacksplatsen. På mittfältet, framför, är det nu klart. Där ska Josefine Öqvist lira.

…………………………….

Målvaktsbytet med 20 minuter kvar kändes märkligt. Det var det också. En test, eller förberedelse inför det som komma skall.

Sofia Lundgren kastades in i hetluften, inte för att Hammarström var svag eller skadad, utan för att se hur Linköpingsmålvakten skulle reagera.

Lundgren var lika stabil som hon brukar vara, utan att ställas på några egentliga prov.

Det enda som Sundhages test egentligen visade var väl att Sofia Lundgren är andramålvakt i sommarns stora mästerskap.

…………………………..

Tidigare i veckan sa Pia Sundhage att Umeås Jenny Hjohlman skulle få speltid mot Norge, men Hjohlman blev kvar på bänken till matchen var slut.

Sundhage ändrade sig under resans gång och man kan verkligen fundera över om hon faktiskt ska säga något om eventuella byten över huvud taget.

I Hjohlmans situation hade jag lämnat Linköping Arena med ledsna ögon och en jobbig känsla i matchen. Att först läsa i tidningen att man ska få spela, men sen ändå sitta med en filt över benen är aldrig upplyftande eller positivt.

Sundhage gillar raka rör och tydliga besked, men måste bli bättre på att själv kommunicera på samma premisser.

Det som kunde anas i går blev kristallklart i dag. Pia Sundhage väljer att spela Linköpings Jessica Samuelsson som högerback mot Norge.

Landslagets träning bjöd inte på några egentliga överraskningar. Däremot lät förbundskapten Sundhage morgondagens startelva kampera ihop under dagens spelmoment.

Där blev det tydligt att Jessica Samuelsson spelar högerback och att Umeås Emmelie Konradsson tar plats till höger på mittfältet.

Sundhage bestämde sig sannolikt redan i tisdags när hon såg Linköping besegra Malmö med 3–1 och Samuelsson vann matchen i matchen mot Lina Nilsson på knock out.

För det var verkligen skillnad. Samuelssons starka defensiv överglänste Nilssons alla offensiva (och defensiva) färdigheter – med råge.

Och när Sundhage sen tog beslutet att låta Emmelie Konradsson (som är duktig offensivt, men som brister i försvarsspelet) starta morgondagens match, före spelare som Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, så blev det viktigare att låta en defensivt duktig ytterback operera bakom än att spela en mer offensivt orienterad dito.

Om Samuelsson svarar för en stabil och bra insats mot Norge så tror jag att Lina Nilsson får svårt att ta den där startplatsen som såg ut att vara vigd för henne bara ett par månader tillbaka i tiden.

………………………………………………………..

Det blir två systrar Hammarström på planen mot Norge. Kristin vaktar målet och Marie spelar på innermittfältet tillsammans med Caroline Seger.

Gissningsvis tror Pia Sundhage att Sverige kommer att vara det spelförande laget och valde därför att satsa på två passningsskickliga spelare centralt, vilket placerade mer defensivt starka Lisa Dahlkvist på bänken.

Tufft för Dahlkvist som i går lät meddela att hon kände sig i bra form och som, kanske just därför, såg ut lite som att luften gått ur henne i dag.

………………………………………………………

Så spelar Sverige i morgon:

Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Jag ska medge att jag kände en viss oro när Pia Sundhage slog fast att hon skulle använda Nilla Fischer som mittback i landslaget. Den oron är inte riktigt lika stark längre.

Det finns fortfarande skönhetsfel och missar i Nilla Fischers försvarsagerande och hon gamblar fortfarande lite väl mycket i sitt spel (dribblar i lägen där hon borde spela safe).

Men i det stora hela så har Linköpingsspelaren klarat omställningen från central mittfältare till innerback snabbt och bra – och i kvällens segermatch mot Malmö överglänste hon mittbackskollegan Charlotte Rohlin.

Den snabba acklimatiseringen har faktiskt överraskat Fischer själv.

– Jag trodde att sträckan skulle vara längre, att det skulle ta längre tid att bli trygg i spelet som mittback, sa hon när vi pratade förra veckan.

Av kvällens match att döma så tycker jag att Nilla Fischer ser ut att bli bättre och bättre för varje match, vilket är väldigt positivt för svenskt vidkommande.

Veckorna fram till EM blir ändå oerhört viktiga för det svenska försvaret – och i synnerhet för Charlotte Rohlin.

Rohlin är ännu inte riktigt tillbaka i gammalt gott slag efter sin korsbandsoperation och samspelet med Nilla Fischer är definitivt inte fläckfritt.

Men det finns fortfarande tid kvar för utveckling och förbättring.

Redan på lördag bildar Fischer och Rohlin mittlås när Sverige möter Norge, kanske ser samspelet ännu lite bättre ut då.

…………………………………………..

Pia Sundhage och Lilie Persson var inte de enda förbundskaptenerna som såg Linköping besegra Malmö. Även Hollands förbundskapten Roger Reijners fanns på plats på Linköping Arena för att specialstudera Renée Slegers.

Linköpingsmittfältaren gjorde en bra match och borde nog ha stärkt sina aktier att komma med i den holländska EM-truppen.

…………………………………………

Den stora huvudfiguren i mötet mellan Linköping och Malmö var utan tvekan danskan Pernille Harder. Superlöftet gjorde matchens två första mål och imponerade stundtals stort.

Harder har potential att bli en världsspelare och är den danska spelare som Sverige måste hålla bäst koll på i EM-premiären 10 juli.

De 418 personer som sökt sig till Valhalla i kväll fick se mer än två mål när Kopparbergs/Göteborg premiärkryssade mot Linköping. De fick också se de två mittbackar som Pia Sundhage kommer att satsa på i sommarens EM.

Sofia Lundgren var tillbaka mellan stolparna och Charlotte Rohlin i mittförsvaret när Linköping inledde säsongen med att sno en poäng av Supercupvinnarna Kopparbergs/Göteborg på bortaplan.

Delad pott brukar ofta betyda dubbel sorg, men i kväll var det glädje i båda lagens omklädningsrum efter slutsignalen.

Kopparbergs/Göteborg gladdes över att man kom tillbaka från underläge och räddade en poäng, tack vare en distanskanon från Yael Averbuch, i en premiärmatch där både landslagsmålvakten Kristin Hammarström och mittfältaren Johanna Almgren saknades på grund av influensa.

I Linköpings kabyss kunde det ha deppats efter två förlorade pinnar, men glädjen över att Sofia Lundgren och Charlotte Rohlin var tillbaka kompenserade missnöjet över de poäng som försvann i slutet av matchen.

En poäng i premiären var ett helt okej resultat för topptippade Kopparbergs/Göteborg och ett klart godkänt dito för inte lika topptippade Linköping.

Tråkigt nog var det bara 418 personer som hade tagit sig till Valhalla för att se matchen och få bevittna Yael Averbuch stänkare som betydde 1–1. Men de som valt att se premiäromgångens sjätte och sista match fick sannolikt se Pia Sundhages mittförsvar i sommarens EM.

För om det, som det trist nog verkar, visar sig att Umeås Emma Berglund ådrog sig en korbandsskada i gårdagens möte med Tyresö så kommer Sundhage att spela Charlotte Rohlin tillsammans med Nilla Fischer i ett svenskt mittförsvar – och om något skulle hända Rohlin så går nog chansen till Stina Segerström istället.

I landslaget tycks hon ha en given plats i mittförsvaret, men hemma i klubblaget Linköping är Nilla Fischer inte lika given i rollen som mittback. En fotskada ser nu ut att förändra det.

Förbundskapten Pia Sundhage har tidigare slagit fast att hon helst vill se Nilla Fischer som mittback i klubblaget. Linköpings tränare Martin Sjögren har dock haft planer på att använda landslagsveteranen som central mittfältare.

Nu ser det ändå ut som att Fischer kommer att ta plats i Linköpings mittförsvar i premiären mot Kopparbergs/Göteborg den 17 april.

Anledningen till det är att det tilltänkta mittbacksalternativet, Jennie Nordin, är fotskadad.

Nordin, som värvades från AIK inför säsongen, skadade foten under en cupmatch i Växjö i februari och är ännu inte fit for fight, vilket innebär att Nilla Fischer med stor sannolikhet kommer få spela mittback också i Damallsvenskan.

——————————-

Seriepremiären närmar sig med stormsteg. Nästa helg startar Damallsvenskan och redan i morgon måndag inleder jag min nedräkning fram till första avspark.