Det blev en ny resa ut till Bosön i går för att se ytterligare en av damlandslagets träningar i Vinnarhallen. Och besöket blev minst lika givande som de tidigare.

Träningen höll genomgående hög kvalitet (under långa stunder till och med riktigt hög nivå) och många

spelare visade gång efter annan vilka spetskompetenser sitter inne med.

Jag tänker på Caroline Segers delikata bolltouch, Nilla Fischers distinkta, närmast tyskt hårda spelvändningar, Lisa Dahlkvists härligt, tunga distansskott och självklart Antonia Göranssons höga fart i omställningsfas.

Träningen var väl annars som vilken träning som helst. Efter en inledande passningsövning gnuggade Birger Jacobsson  press på felvänd motståndare med försvaret en bra stund, medan Pia Sundhage och Lili Persson lät resten av spelarna jobba med det offensiva spel.

En hel del av det jag såg var bra , men jag kan ändå konstatera att det finns utvecklingspotential – framför allt i Sveriges offensiva spel.

Efter träningen passade jag på att ställa några frågor till förbundskapten Sundhage. Bland annat frågade jag henne vilka spelare som hon tyckte hade visat framfötterna under de här lägerdagarna och hennes svar överraskade:

– Om man jämför vad jag såg i  Schweiz mot vad jag ser i dag så vill jag ge Lina Nilsson beröm. Hon har tagit för sig både offensivt och defensivt. En annan spelare som verkligen har växt så är Jessica Samuelsson och en som jag är imponerad av är Antonia Göransson, sa Sundhage.

Jag har inte sett alla träningar, men flera av dem och jag är inte helt överens med Pia Sundhage. Lina Nilsson spelade bra under de 30 minuter som jag såg av matchen mot Stockholms stadslag, men förutom det så har jag inte tagit så mycket notis om Malmöbacken.

Linköpings Jessica Samuelsson känns för mig som en påse Gott och blandat. Man vet aldrig vad man får och gott blandas med mindre roliga karameller. Hon är väldigt ojämn i mina ögon och jag har svårt att förstå vad Sundhage menar. Däremot har jag full förståelse för att förbundskaptenerna har imponerats av Antonia Göransson. Tysklandsproffset har en löpstyrka av sällan skådat slag – och hon tar enormt många löpningar i nära maxfart.

Mer från min intervju med Sundhage kommer att presenteras här i bloggen vad det lider.

***

I dag struntade jag i att ta bussen till Bosön för att titta på damlandslagets träning. Jag passade istället på att äta lunch med Tyresös bästa värvning någonsin och ångrar verkligen inte mitt val.

Tack för en trevlig och snabbt passerad lunchtimme.

***

Du såg väl min nyhet om Madelaine Edlund i Sportbladet i går? Jag kände till hon inte skulle spela den här säsongen, vilket jag också bloggade om för någon vecka sedan, men först härom dagen fick jag bekräftelse på varför hon tar ett sabbatsår.

Kul för Edlund så klart, men samtidigt lite negativt för Tyresö och kanske också landslaget.

***

Mitt starkaste minne från gårdagens träning var när Emmelie Konradsson ”köttade” ner Lisa Dahlkvist (av misstag). Den närkampen spelade på strängar inom mig som bara en lika begränsad teknisk fotbollsspelare som jag en gång var kan förstå.

***

Sara Thunebro var pigg i går och har sett riktigt bra ut på träningarna under veckan. Härligt aggressiv, riktigt tuff och som alltid rapp i steget.

***

I går, precis som dagen dessförinnan, var det mediala intresset lika med noll. Landets tidningar, radio- och tv-kanaler missade därför möjligheten att med krigsrubriker skriva om en än svårare svensk målvaktskris.

Tyresös Carola Söberg rehabtränade nämligen både i går och dagen före. Gissningsvis handlar det inte om något allvarlig alls utan kanske en känning i ett knä eller en höft (om jag kunnat tyda rehabövningarna rätt).

***

Kosovare Asllani fick låret hårt omlindat i går. Antagligen också det en lättare känning som inte kommer att påverka henne vare sig  i franska PSG eller landslaget.

***

Malin Levenstad var inte heller hon med på alla övningar under gårdagen på grund av den lårskada hon ådrog sig i förrgår.

***

I dag släpptes biljetterna till sommarens EM-slutspel. Glädjande nog så har många jag känner (mig själv inkluderad) passat på att köpa biljetter. Köp biljetter du med så kan vi ses och snacka fotboll i samband med sommarens matcher.

Förbundskapten Pia Sundhage fick ett antal besked, både bra och mindre goda, när de blågula damerna vann träningsmatchen mot Stockholms stadslag för pojkar födda 1998.

Matchen hann knappt starta innan Kosovare Asllani gav damlandslaget ledningen i dagens träningsmatch på Bosön. Målet var frukten av hög, aggressiv press och till viss del pojkaktigt försvarsslarv.

Förlorat bollinnehav på egen planhalva var också upprinnelsen till Stockholms stadslags kvitteringsmål. Nilla Fischer tappade bollen i centralt läge mitt på egen planhalva – och visade där och då att hon ännu inte är van sin mittbacksroll.

Första perioden (matchen spelades i tre 30-minutersperioder) slutade 1–1, men damlandslaget borde ha tagit ledningen i slutet när ett snabbt och fint anfall efter vänsterkanten gav Lotta Schelin fritt läge framför mål. Tyvärr blev Lyon-forwardens avslut riktigt svagt och skottet gick över.

Nu kunde jag tyvärr bara se den första av de tre perioderna, eller halvlekarna, men under den tid jag var hann jag se flera positiva, men också några negativa saker.

Ett av de goda beskeden levererades av Caroline Seger. Landslagskaptenen var ofta rättvänd när hon tog emot passningar, hon spelade med få tillslag och hon försökte hitta passingsvägar framåt i större utsträckning än hon gjort de senaste säsongerna.

En annan spelare som gav goda vibbar var Kosovare Asllani. PSG-proffset såg alert ut, var oftast i rörelse och tog många smarta löpningar. Det var också ”Kosse” som rullade in ledningsmålet och som serverade Lotta Schelin jätteläget i slutet av första perioden.

Flera frågetecken
Alla besked var emellertid inte av positiv karaktär. Totalt sett så var det offensiva spelet inte tillräckligt bra. Landslaget skapade ganska i få anfall och missade många försök till instick. Man lyckades heller inte omvandla bollerövring på mittplan till snabba omställningar så många gånger som jag hade hoppats.

Nilla Fischers relativa orutin som mittback blev synbar vid några tillfällen. Ett par gånger tappade hon bollen i farliga lägen (som vid 1–1-målet) någon gång hamnade hon fel i positionsspelet och de gånger där mittbackskollegan Emma Berglund gick upp i duell med motståndarforwards avslöjades bristen på speed.

Men, jag ska också säga att Linköpingsspelaren gjorde mycket bra i matchen och får hon bara de defensiva bitarna att funka fullt ut så blir hennes fina passningsspel en tillgång i försvaret.

På minuslistan hamnar också Lisa Dahlkvist prestation. Tyresöspelaren var väldigt anonym och hade, som det såg ut, svårt att komma in i matchen.

Dahlkvists insats aktualiserade verkligen frågan om hon tillsammans med Caroline Seger utgör det bästa centrala mittfält som Sverige kan ställa på banan.

Inte heller Lotta Schelin lyste i den period jag tittade på. Snabbheten var densamma precis som löpningarna, men hon tog flera gånger fel beslut och hon visade bristande teknik när hon brände jätteläget som Asllani serverade henne.

Schelin får ofta beröm för sin fina teknik, men jag tycker faktiskt att hennes teknik på sin höjd är okej, att hennes första-touch är ganska svag och att hennes spelförståelse är begränsad.

Med bättre touch och ett skarpare spelsinne hade hon varit topp-tio i världen, men det är hon nu inte.

Bra genomkörare
Vad gav då mötet med Stockholms bästa pojklagsspelare anno 1998?

Damlandslaget fick spela en match i högt tempo, jobba med snabb bollbehandling och få tillslag. Dessutom fick man en riktigt bra genomkörare samtidigt som Pia Sundhage fick många besked.

Framför allt fick hon riktiga svar i och med matchen. För det är bara i skarpt läge som en tränare eller coach får se vad som fungerar eller inte fungerar. Det är i matcher som svagheter avslöjas och kvalitet visar sig.

Klockan 12 spelar damlandslaget mot Stockholms distriktslag p-98. Att Pia Sundhage väljer att spela mot killar igen känns helt rätt, men hennes startelva ställer jag mig lite mer frågande till.

Redan i januari bloggade jag om att Sundhage har startelvan till EM-premiären mot Danmark klar – åtminstone i stort. En eller ett par spelare kan möjligen slå sig in i det lag som vid lunchtid ställs mot de bästa pojkarna i Stockholmsområdet födda 1998, men de flesta platserna är faktiskt spikade.

Dagens startelva: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Självklart finns fortfarande en kamp om platsen mellan stolparna, men bara om Sofia Lundgren hinner komma tillbaka till speldugligt skick innan Algarve-turneringen.

Men den största fajten om en startplats finns på yttermittfältet där Antonia Göransson, Johanna Almgren, Sofia Jakobsson/Kosovare Asllani, Marie Hammarström och till viss del Emmelie Konradsson slåss om speltid.

Asllani, Jakobsson och Göransson ligger närmast till hands, men Göteborgsduon Almgren och Hammarström är inte ute ur leken.

Min åsikt är att Sundhages elva i dagens match på Bosön är för offensivt balanserat, särskilt på högerkanten. Lina Nilsson och Antonia Göransson känns som en spännande kombo när Sverige anfaller, men är ingen kassaskåpssäker duo när det handlar om försvarsspel. Annica Svensson har sina brister, men hennes aggressivitet och kvickhet i försvarsspelet räcker längre mot internationellt motstånd än vad Nilssons offensiva färdigheter gör.

Jag tycker heller inte att Marie Hammarström kommer till sin rätt på en kant, på samma sätt som hon gör i en central position där hennes ibland bristande speed inte heller gör sig inte lika påmind.

Det finns frågetecken för att spela Nilla Fischer som mittback och för det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger. Frågetecken som gärna får rätas ut redan i dag.

Hur man än ser på laguttagningen och på vilka spelare som konkurrerar om en startplats i Pia Sundhages landslag så kan man konstatera att konkurrensen är klen.

***

Min nyhet i Sportbladet om Sofia Lundgrens ryggskada fick stor genomslagskraft. Kul för mig, bra för Sportbladet och positivt för svensk damfotboll.

Ni kommer nog att se mer av mig i den rosa tidningen vad det lider.

***

Mer damfotbollstankar kommer senare i dag. Nu måste jag bege mig till Bosön för att se Sundhage & Co.

Spelarna var i fokus när Pia Sundhage presenterade sin trupp till landslagslägret på Bosön i februari, men det var faktiskt en man var den stora nyheten.

Thomas Björn heter han som som i sin roll som presschef ska öka intresset för svensk damfotboll i allmänhet och för damlandslaget i synnerhet. Genom att rekrytera utanför förbundsborgens murar hoppas förbundet ha hittat en kraft som kan lyfta damfotbollen till nya höjder och att väcka intresse hos fler än den lilla kärna av inbitna fotbollsintresserade som i dag följer landets fotbollstjejer.

Satsningen på en presschef känns helt klockren och det enda jag egentligen ställer mig frågande till är varför den inte skett tidigare.

***

Jag har många gånger skrivit om hur viktigt det är att marknadsföra och paketera produkten svensk damfotboll. I och med rekryteringen av presschef Björn känns det som att förbundet har tagit ett rejält kliv i rätt riktning.

Tänk om den del av förbundet som ansvarar för Damallsvenskan och Elitföreningen Damfotboll (EFD) kunde ta samma kliv …

***

I Sundhages 23 spelare starka trupp var det inga egentliga överraskningar. Inte om man lyssnat och läst förbundskaptenens uttalanden i samband med och efter de tidigare samlingarna.

Personligen så gillar jag allra mest att Sunnanås Carina Holmberg får chansen ännu en gång. Enligt uppgifter så har hon visat framfötterna rejält på tidigare läger och det ska bli spännande att se om hon kan göra det igen.

***

Att Julia Spetsmark och Malin Diaz är bortplockade ser jag som ett friskhetstecken. Varken Spetsmark eller Diaz har i ett svenskt landslag att göra. Inte än på ett bra tag i alla fall.

När det gäller Lina Hurtig så är jag helt säker på att hennes tid kommer. Det är snarare frågan om när än om hon är tillbaka i blågult för att stanna.

***

Sundhage har valt att ta ut tre målvakter även till februarilägret. Jag hade inte blivit förvånad om Carola Söberg hade ratats redan nu, för som jag ser det så är hon den klart svagaste länken i målvaktstrion.

***

Lika glad som jag är för att Amanda Ilestedt är kvar i Sundhages EM-tankar, lika frågande är jag till att Jessica Samuelsson också verkar vara det. Samuelsson kanske har varit magiskt bra på senaste lägret, men av vad jag har sett så håller hon inte för spel på internationell nivå.

***

Frågande kan man ju onekligen vara till att Sundhage & Co vill spela Nilla Fischer som mittback. Fischer är en fantastiskt duktig spelare som är allra bäst centralt på mittfältet. I ett mittförsvar känns hon långt ifrån lika fantastisk.

***

Ännu en gång har Malin Levenstad fått lämna en landslagstrupp. Trist för skånskan som har en tuffhet som jag gillar och som absolut borde kunna kunna finnas med i en blågul trupp.

***

Att Sara Larsson över huvud taget inte finns med i Sundhages EM-planer är väldigt tydligt. Örebrobacken saknades senast och har inte fått chansen nu heller. Larssons tid i landslaget ser (tyvärr) ut att vara över.

***
Just det, truppen hittar du här: http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2013/01/dam-trupp-till-februari-lager-boson/