I eftermiddag presenterar Pia Sundhage den svenska VM-truppen. Då får vi veta vilka 25 spelare som får åka med till Kanada.

Att ta ut den här VM-truppen är ingen enkel match. Troligtvis har vi, oavsett uttagningar, den sämsta mästerskapstruppen på länge. Speciellt tunt ut är det på det svenska mittfältet. Caroline Seger och 38-åriga Therese Sjögran är de enda riktigt starka namnen.

Anfallsuppsättningen håller däremot hög klass. Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är tre av de bästa anfallarna i Ligue 1. En av dem kommer helt säkert att spela på mittfältet i VM. Mest troligt Jakobsson.

Den trupp som Sundhage presenterar i direktsändning senare i eftermiddag kommer sannolikt inte att innehålla några större skrällar. Det gör däremot den VM-trupp som vi hade kunnat tänka oss få biljetter till Kanada.

Vid sidan av självskrivna startspelare och rutinerade landslagsrävar har vi plockat med några yngre lirare som skulle kunna växa rejält av att få vara med för att se och lära. Här är Majas och min inofficiella VM-trupp:

MÅLVAKTER
Hedvig Lindahl. Given etta i dagsläget även om hon inte är i sitt livs form. Rutinen väger tungt.
Sofia Lundgren. Har gjort en bra vår i Hammarby och är en bättre målvakt än Carola Söberg. Framförallt har Lundgren levererat i stora matcher.
Zecira Musovic. 19-åringen är en framtidsmålvakt som redan fått förtroende i Champions League – och imponerat. Bör få följa med för att se och lära.

Pias målvakter: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Zecira Musovic.

FÖRSVARARE
Nilla Fischer. Backlinjens mest givna spelare.
Emma Berglund. Den troliga mittbacken bredvid Fischer.
Charlotte Rohlin. Kommer med endast på gamla meriter då hon inte är i sin bästa form.
Elin Rubensson. Har imponerat i landslaget under våren och är vår bästa ytterback i dagsläget.
Jessica Samuelsson. Fysfenomen som klarar av att stänga sin kant.
Lina Nilsson. Erfaren back som blivit bättre och varit riktigt bra under säsongen.
Annica Svensson. Var ett tag sedan hon var med i landslagsdiskussionerna – men har gjort en väldigt stark vår i Eskilstuna United. Rivig viljespelare som aldrig ger sig.
Magdalena Ericsson. Väldigt talangfull back med en fantastiskt fin vänsterfot.

Pias försvarare: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt.

MITTFÄLTARE
Caroline Seger. Sveriges i särklass bästa mittfältare, håller världsklass när hon spelar på toppen av sin förmåga.
Lisa Dahlkvist. ”Brunkare” med stora defensiva förtjänster som vet vad som krävs för att lyckas i ett VM.
Therese Sjögran. Kanske mest skicklig av samtliga spelare på små ytor. Klass.
Malin Diaz. Teknisk, lurig och påhittig. Frågetecken för speed och fysik.
Josefin Johansson. En klart underskattad spelare som bäst skulle fylla luckan efter korsbandsskadade Hanna Folkesson.
Linda Sembrant. I brist på bollvinnare på mittfältet är Sembrant ett utmärkt alternativ.
Pauline Hammarlund. Är den svenska spelare som gjort flest mål hittills i damallsvenskan (tre). Kan användas både som yttermittfältare och anfallare. Ett stabilare alternativ än Olivia Schough.
Filippa Curmark. Imponerat i KGFC i vår. En kreatör på innermittfältet med väldigt fin blick för spelet. Med några extra kilo muskler kan hon snart vara redo att prövas.

Pias mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic, Antonia Göransson.

ANFALLARE
Lotta Schelin. Den enda spelaren i truppen som kommer med målgaranti. Skyttedrottning i Frankrike – i år igen.
Kosovare Asllani. Har ett väldigt stort spel i sig och är fantastisk när hon får allt att stämma. Trivs bäst på topp, men är hon inte bättre på mittfältet?
Sofia Jakobsson. Allra bäst som anfallare, men kommer att spela yttermittfältare i VM. Är den offensiva spelare som imponerat mest i vår.
Fridolina Rolfö. En chansning med tanke på skadorna, men Rolfö är en spelare som verkligen kan komma in och förändra matchbilden med sin styrka och sitt skott.
Stina Blackstenius. Vår största anfallstalang. Spelar mycket i Linköping, trots att hon haft det lite trögare än vanligt med målskyttet. Har stor potential.

Pias anfallare: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Jenny Hjohlman.

Det hade onekligen varit intressant att se vad Majas och min VM-trupp hade kunnat uträtta i Kanada, men du får hålla till godo med Pias 25 spelare starka gäng – den svagaste mästerskapstruppen på år och dag.

/Anders Nilsson & Maja Johansson

Eskilstuna är obesegrat i damallsvenskan efter tre omgångar. I går bärgade fjolårsnykomlingen sin tredje raka seger och gick upp i serietopp.

I en väldigt haltande tabell ligger Eskilstuna i topp efter tre spelade matcher. I går besegrades Umeå med 2–0 efter mål av Oliva Schough och Annica Svensson.

Matchen i sig bjöd väl inte på någon minnesvärd onsdagsunderhållning, men gav två tydliga besked:

1. Eskilstuna är ett lag för övre halvan.
2. Umeå får slåss med näbbar och klor för att överleva.

Trots att fjolårsnykomlingen inlett säsongens på bästa tänkbara sätt finns det utrymme för förbättring i Eskilstunas spel. Det offensiva spelet är emellanåt ganska enkelriktat och lättläst. Defensivt tar man risker som kan bli kostsamma i möten mot bättre lag än Umeå.

Å andra sidan finns det ingen anledning att klaga på ett lag som tagit nio poäng på tre matcher och inte släppt in ett enda mål.

Då har Umeå ett större och mer omfattande arbete framför sig. Det håller inte att be om ursäkt för sin existens i landets högsta serie – och framför allt inte att bli bolltittande.

Försvarsspelet vid Eskilstunas två mål var väldigt mjukt, på gränsen till mesig och långt ifrån välorganiserat.

Framåt var Umeålaget närmast tandlöst. Med Jenny Hjohlman en bra bit från toppformen såg laget väldigt trubbigt och ofarligt ut.

Slumrande, så kan nog Damallsvenskans silly season bäst beskrivas.
De uppseendeväckande övergångarna och de stora rubrikvärvningarna har lyst med sin frånvaro i vintermörkret. Nu vill jag ha några klassiska bomber.

Katrin Schmidts övergång från mästarlaget Rosengård till nykomlingen Hammarby och Emma Berglunds flytt från Umeå till nyss nämnda Rosengård. Där har ni hösten och vinterns största värvningar så här långt.

Transferkarusellen har snurrat ovanligt långsamt sedan säsongen tog slut. De härliga överraskningarna har uteblivit och hittills har ingen av de tolv klubbarna bjudit på någon riktigt imponerande förstärkning.

Visst var de två övergångarna jag redan nämnt starka på sina sätt, men de fick inte direkt huden att bli knottrig och håret i nacken att resa sig. Båda klubbytena var dessutom ganska uppenbara för de initierade.

Mellanmjölksrekryteringar
Linda Sällströms flytt till Vittsjö, Elin Rubenssons byte till Kopparbergs/Göteborg och Eskilstunas rekryteringar av Oliva Schough och Petra Larsson är definitivt inga värvningsbomber.

Det är fyra rekryteringar av spelare som har en sak gemensamt: de har en hel del att bevisa.

Nu står spelare som Lisa Dahlqvist, Carola Söberg, Emma Lundh och Hedvig Lindahl utan kontrakt, vilket borgar för att några intressanta kontraktsskrivningar kommer vad det lider.

Men jag hoppas på något ännu större – allra helst före jul.

Jag vet att klubbarnas ekonomiska muskler spelar in i värvningsarbetet och att utbudet på marknaden är tunt – men jag, Damallsvenskan och svensk fotboll behöver några riktiga bomber.

Ge mig en riktig smällkaramell, ge mig ett par kraftfulla bomber, ja ge mig några nyårsraketer som lyser upp den mörka fotbollshimlen.

Två aktuella frågor inför VM-kvalmötet med Bosnien-Hercegovina: Kommer Lotta Schelin att slå Hanna Ljungbergs målrekord? Har Pia Sundhages mönstrat bästa tänkbara startelva ?

I morgon eftermiddag tar Sverige näst sista steget mot VM i Kanada nästa sommar. Bosnien-Hercegovina står för motståndet i en match som Pia Sundhages landslag faktiskt bara ska vinna.

Jag säger inte att det blir en skrattmatch eller målfest, men allt annat än en svensk seger är att betrakta som ett misslyckande. Så är det bara.

Sverige kommer till spel med följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Nu till svaren på mina frågor:

1) Nej, jag tror inte att Schelin går förbi Umeås gamla skyttedrottning redan i morgon. Att Schelin kommer slå målrekordet är jag säker på, men det sker nog knappast mot Bosnien-Hercegovina.

2) Det kan alltid diskuteras. Jag har inte sett landslagets träningar den här gången och kan därför omöjligt bedöma i vilken form spelare är i. Trots det är  jag är ändå lite förvånad över att Emma Berglund petas från mittförsvaret till förmån för Linda Sembrant och att Olivia Schough tar en startplats till höger på mittfältet.

Nu tror jag visserligen inte att uttagningarna har någon större betydelse i negativ mening för utgången av morgondagens match, men om man ser det hela i ett längre perspektiv med sikte på ett lyckat VM skulle åtminstone jag gjort några förändringar i laget om jag var i Sundhages position.

Laget mot Bosnien-Hercegovina är har en offensiv balans Sverige inte har råd att spela med om man har ambitioner att ta medalj i Kanada nästa sommar.

Jag har tidigare argumenterat för att redan nu börja spela ihop det lag som ska göra det för Sverige om mindre än ett år, men ställer mig frågande till om det faktiskt är vad Sundhage gör.

Känslan är snarare att hon väljer kompletterar sin stomme med olika typer av spelare beroende på motstånd, än att spela ihop ett blivande VM-lag. Det kan finnas poänger i att variera spelare utifrån vilken nation som står på andra sidan mittlinjen, men mitt val hade ändå varit en långsiktig satsning på en riktigt gångbar och klart mer defensivt balanserad blivande VM-elva.

Sverige besegrade Polen med solklara 4–0 och tog ett nytt, stort kliv närmare VM nästa sommar.
Ändå handlade eftersnacket mest om Kosovare Asllanis känga till Pia Sundhage och Olivia Schough.

Kosovare Asllani har skapat rubriker förut och i kväll gjorde hon det igen. Efter VM-kvalsegern mot Polen skickade PSG-proffset en stenhård och välriktad skitpassning till förbundskapten Sundhage:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat och gjort mig till så kanske jag hade fått spela från start”, sa Asllani i den mixade zonen.

Asllani syftade som jag tolkar det på Olivia Schough, som fick starta på topp tillsammans med tvåmålsskytten Lotta Schelin i Gdansk. Att kritisera en annan landslagsspelare var knappast det bästa Asllani kunde göra, att kasta ett par stenar i riktning mot Pia Sundhage var riktigt oklokt – och att dessutom göra det i media var rent ut sagt korkat.

Jag har inte varit på plats i Polen och sett landslagets träningar inför VM-kvalmatchen så jag kan inte uttala mig om i vilken form de olika spelarna befunnit sig i, men jag ändå förstå Asllanis kritik. Olivia Schough må vara en härlig person och en duktig spelare, men hon är definitivt ingen startspelare i ett landslag som har siktet inställt på att knipa en VM-medalj nästa sommar, knappast ens en truppspelare. Sorry, men det är så jag ser det.

Det var väl inte utan anledning som Schough fick nöta bänk under tiden i Kopparbergs/Göteborg och Bayern München? Det var väl knappast utan vidare som varken Göteborg eller någon annan klubb på övre halvan i Damallsvenskan visade något större intresse för henne när hon ratades av Bayern? Därmed inte sagt att Kosovare Asllanis uttalande efter kvällens match var riktigt eller taktiskt.

Däremot kan jag, som jag skrev, ha förståelse för kritiken i sig. Det är inget snack om att Pia Sundhage har ett gott öga till Olivia Schough och att den senare fått fler chanser i blågult än många andra – trots att hon hittills aldrig övertygat.

Och Schough är inte ensam. Det finns ytterligare tre, fyra spelare som fått betydligt fler landslagschanser än vad de gjort sig förtjänta av. Faktum är att jag har svårt att se vad landslagsledningen ser i vissa spelare och vad de inte tycks se i andra.

Det finns trots allt ett par spelare i Sverige som gång efter annan visat att de förtjänar möjligheten att växa in i rollerna som landslagsspelare, men de verkar behöva bevisa sig betydligt mer än somliga andra – även fast de levererat i sina klubblag.

Men oavsett om spelare hör hemma i landslaget eller inte är det jäkligt långt ifrån klokt att kasta ur sig kritik mot en medspelare och en förbundskapten – i synnerhet inte i media.

För två veckor sedan skrev jag att Tony Gustafsson skulle ta över USA:s landslag efter Champions League-finalen mot Wolfsburg.
I dag blev han utnämnd till assisterande förbundskapten.

Att Tony Gustavsson var en het kandidat till posten som ny amerikansk förbundskapten var tydligt. Tyresötränaren fanns med på den lista över tänkbara personer för jobbet.

Men när Jill Ellis utnämndes till ny förbundskapten för världens kanske bästa landslag trodde många att Gustavsson gått miste om chansen.
Jag hade en annan känsla och tanke, vilken jag också lanserade här i bloggen:

”Kort efter Champions League-finalen 22 maj tror jag att det amerikanska förbundet presenterar Gustavsson som ny förbundskapten för USA – kanske tillsammans med Ellis”.

I kväll gick det amerikanska förbundet ut med uppgifterna om att Gustavsson blir assisterande förbundskapten för USA:s landslag och tillträder sin nya tjänst redan i juni.

Sannolikt var det möjligheten att kunna behålla basen hemma i Sverige som gjorde att Gustavsson fick rollen som assisterande coach.

Oavsett vilket så blir VM nästa sommar om möjligt än mer intressant, med svenska ögon sett.
Tänk en avgörande match mellan USA och Sverige där Pia Sundhage och Tony Gustavsson, som kamperade ihop under OS i London, ställs öga mot öga med varandra.

Det skulle vara en riktig höjdare.

…

På tal om Pia Sundhage så offentliggjorde hon truppen till VM-kvalmatcherna mot Skottland och Färöarna.
Och för ovanlighetens skull innehöll den blågula 23-mannatruppen ett par oväntade uttagningar.

Den största överraskningen i gruppen var utan tvekan Magdalena Ericsson.
Linköpingsbacken, med en landskamp i bagaget, har nyligen kommit tillbaka från en skada som hållit henne borta från planen under säsongsinledningen.

Men med lagkompisen Jessica Samuelsson på skadelistan fick nu Ericsson chansen. Riktigt intressant.

En annan spelare som kom med trots att hon missat större delen av vårsäsongen var Umeås Jenny Hjohlman.
Speedkulan gjorde en blek figur i sin första match från start (den mot AIK på Skytteholm), men svarade enligt uppgifter för en riktigt stark insats i segermatchen mot Vittsjö där hon också gjorde två mål.

Med i truppen kom också Umeås målvakt Malin Reuterwall som varit borta från landslagssnacket sedan förra hösten.

Däremot petades Antonia Göransson eftersom landslagsledningen anser att hon har fått för lite speltid i klubblaget Potsdam.
En motivering som haltar – i synnerhet eftersom Olivia Schough, som bara spelat några få minuter i Bayern München, kom med.

Med i truppen kom också Emma Berglund och Malin Diaz, som båda fick hoppa in i segermatchen mot Nordirland senast.

Landslaget är samlat i Växjö för torsdagens VM-kvalmatch mot Nordirland.
Men förberedelserna har inte varit optimala så här lång.
Förbundskapten Pia Sundhage saknar nämligen både Kosovare Asllani och Emilia Appelqvist.

I helgen samlades den svenska landslagstruppen i Växjö för att påbörja förberedelserna inför kvalmötet med Nordirland på torsdag.
Allt gott så långt, bortsett från att Nilla Fischer anslöt först i dag eftersom hon spelade match i söndags.

Men det finns små orosmoln på Pia Sundhages landslagshimmel.
PSG-spelaren Kosovare Asllani och Piteås Emilia Appelqvist dras båda med skadeproblem och har inte tränat med laget.
I går körde duon rehab och i dag tränade de vid sidan av de övriga.

Enligt landslagets läkare Yelverton Tegner är dock chanserna stora att Asllani kan komma till spel mot Nordirland, men situationen är ju inte helt optimal.

En annan spelare som inte haft den bästa uppladdningen inför landslagssamlingen är Olivia Schough.
Bayern München-spelaren har dragits med sjukdomsproblem i flera veckor och alldeles nyligen börjat träna för fullt igen.
Med det i åtanke borde nog Schough ha lämnats utanför truppen till förmån för en frisk och skadefri spelare i bättre form.

…

Jag inledde blogginlägget med att skriva om Kosovare Asllani och jag avslutar på samma tema. Anfallaren ser ut att få en svensk lagkompis i PSG.
Enligt uppgifter är Caroline Seger nära en överenskommelse med den franska storklubben.

Mer om det kan du läsa på Sportbladets huvudsida lite senare.

Rosengård tippas vinna Damallsvenskan medan Linköping målas upp som den kanske främsta utmanaren.
Men fler lag vill ha ett ord med i leken.
Det har blivit dags att fortsätta nedräkningen inför seriepremiären med de två lag som jag tror kommer att blanda sig i toppstriden.

3) Kopparbergs/Göteborg
En ängel har ersatts av en annan under vintern. Stefan Rehn har bytt Mölndal och Jitex mot Göteborg och Peter Bronsmans Kopparbergs – och tagit över efter Torbjörn Nilsson.
Med Rehn vid rodret ska Göteborgslaget ta upp kampen med regerande mästarlaget Rosengård och fjolårets trea Linköping.

Det har hänt mycket i klubben sedan säsongen avslutades förra hösten.
Systrarna Hammarström har lagt skorna på hyllan, Stina Segerström har tagit paus från fotbollen på grund av graviditet och trollgumman Johanna Almgren är knäskadad – igen.

Men man har också spetsat till truppen med holländska landslagstrion Manon Melis, Loes Geurts och Lieke Martens bland andra. Dessutom har man fått in värdefull rutin i form av fransyskan Sabrina Viguier som hämtats från Lyon.

Visserligen dras laget med en del skador, men över en hel säsong kommer man att kunna sätta press de verkliga guldkandidaterna.

Nyförvärv: Manon Melis (LdB FC Malmö), Loes Geurts (Vittsjö GIK), Kathlene Fernström (Jitex), Annica Sjölund (Jitex), Julia Wahlberg (Jitex), Lieke Martens (FCR Duisburg), Sabrina Viguier (Lyon), Sade Ayinde.

Förluster: Anita Asante, Yael Averbuch, Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Camille Levin, Olivia Schough, Stina Segerström (uppehåll).

4) Umeå IK
Den förra storklubben tog ett kliv framåt förra säsongen och hoppas ta nya steg i år. Viktiga kuggar som Alexandra Nilsson och Ogonna Chukwudi har försvunnit och ersatts av unga i huvudsak unga spelare.

Men de unga talangerna har blivit ett år bättre och mer rutinerade, vilket talar för en bättre slutplacering än fjolårets femteplats.
Nyckelspelaren Emma Berglund är tillbaka och kommer att ge trygghet och stadga i det mittförsvar som blandade och gav under 2013.

Nyförvärv: Lisa Renlund (Piteå IF), Hanna Glas (Sunnanå SK), Tove Enblom (Djurgården), Lisa Lantz (Umeå Södra), Gladys Akpa.

Förluster: Alexandra Nilsson, Ogonna Chukwudi, Therese Boström, Caroline Jönsson, Katrin Jonsdottir.

I morgon spelar ett brandskattat svenskt landslag VM-kval mot Nordirland – med Hanna Folkesson i den centrala nyckelrollen på mittfältet.

Förbundskapten Pia Sundhage mönstrar ett stora delar väntat lag i mötet med Nordirland.
Lina Nilsson och Sara Thunebro tar ytterbacksplatserna och flankerar duon Linda Sembrant och Charlotte Rohlin.

Inga konstigheter där.

Med Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Elin Rubensson borta är kampen om backplatserna helt enkelt ganska svag.
Jag hade gärna sett att Umeås Emma Berglund hade varit med i truppen, men det är hon nu inte och kan därför heller inte utmana de som nu spelar.

Däremot finns en annan Umeåspelare med i truppen såväl som i startelvan.
Hanna Folkesson tar den centrala mittfältsposition som egentligen skräddarsytts för skadade Caroline Seger.

Ett helt riktigt val av Sundhage om du frågar mig.

Folkesson övertygade under Algarve Cup och har de verktyg som krävs för att spela i positionen och dessutom göra det bra. Jag tror till och med att hon har goda möjligheter att göra en riktig kanonmatch.

Framför henne bildar Sofia Jakobsson, Therese Sjögran och Olivia Schough en slags mittfältstrio i den diamantvariant som Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson valt att fortsätta använda sig av.

Att Jakobsson finns med köper jag, precis som att rutinerade Sjögran flyttas in centralt, men att Olivia Schough skulle få en startplats hade jag inte räknat med.
Här går helt enkelt Sundhages och mina tankar och åsikter isär.

Medan Sundhage har höga tankar om Schough är min åsikt bänkspelaren från Bayern München inte håller landslagsklass.
Låt vara att landslagsledningen fått ta emot en handfull återbud inför kvalet och att Lisa Dahlkvist inte är hundraprocentig efter sin knäskada, Schoughs spetsegenskaper är inte tillräckliga för att ta plats i en svensk startelva. Möjligen som inhoppare.

Då hade jag mycket hellre sett att Antonia Göransson (även hon bänkspelare numera) i laget.

Men det är min åsikt, inte Sundhages.

Bättre, enligt min mening, och mer väntat är det då på topp där Lotta Schelin och Kosovare Asllani bildar anfallsduo.

Nu tror jag inte att laguttagningen kommer att spela någon större roll. Sverige ska vara klart bättre än Nordirland och vinna oavsett vilka spelare som Sundhage och Persson ställer på planen.

Om drygt år blir det en annan femma.
I VM håller det knappast att ge startplatser till vilka spelare som helst. Då måste de bästa spela och i min bok är Olivia Schough inte en av dessa.

Då tycker jag att det finns spelare begåvade med betydligt mer talang, spets och kvalitet – exempelvis Lina Hurtig.

…

Jag läste att Pia Sundhage ville att Sverige ska komma runt på kanterna i morgondagens match mot Nordirland.
En lite märklig matchplan kan jag tycka, i synnerhet eftersom det svenska laget drar in sina falska yttermittfältare i planen. Hade inte ett klassiskt 4–4–2-spel varit bättre om ambitionen är att attackera ute från kritan?

Förbundskapten Pia Sundhage petar tre spelare till VM-kvalmötet med Nordirland.
En målvakt, en back och en mittfältare, som var med i Algarve Cup, ställs nu utanför den blågula truppen.

Pia Sundhage presenterade en helt skrällfri trupp till VM-kvalmatchen mot Nordirland 5 april. Samma spelare som deltog i Algarve Cup finns med i den kommande matchen mot Nordirland, bortsett från målvakten Stephanie Öhrström (Verona), mittbacken Amanda Ilestedt (Rosengård) och mittfältaren Emmelie Konradsson (Umeå IK).

Därmed står det klart att Umeås anfallstalang Lina Hurtig ställs utanför landslaget ännu en gång. Hon får istället fokusera på spel med F19-landslaget i EM-kvalets Elite Round i Frankrike där Sverige ställs mot Frankrike, Polen och Rumänien.

Precis som jag skrivit här tidigare skulle jag gärna se Lina Hurtig i Pia Sundhages landslagstrupp. Umeå-forwarden är en talang utöver det vanliga och borde därför ges tid och plats för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.

I synnerhet eftersom jag tycker att hon definitivt är lika bra som – om inte bättre än – Olivia Schough (Bayern München) eller Emma Lundh (AIK).
Och eftersom Hurtig har spetsegenskaper som skulle kunna bli väldigt värdefulla i VM nästa sommar.

Att Öhrström skulle få lämna när truppen bantades från tre till två målvakter var väl ganska väntat. Verona-keepern fick ju ganska tydliga signaler när hon inte fick spela något alls i Portugal.

Spela i Algarve Cup fick däremot både Amanda Ilestedt och Emmelie Konradsson, men ingen av dem  lyckades väl egentligen övertyga i sina inhopp.