Det blir inte alltid som man tänkt sig. På gott och ont.
Fråga domaren Jenny Palmqvist – hon vet.

I februari genomgick hon en mindre fotoperation för att kunna vara i bästa skick och form inför sommarens EM, som också blir Palmqvist avskedsföreställning.

En snabb läkning och kort rehabiliteringsperiod senare skulle hon vara tillbaka på planen, var tanken.

Men så blev det inte.

En infektion förlängde konvalescenstiden någon vecka och landets mest meriterade domare fick skjuta på starten för rehabträningen.

När hon väl kommit igång och byggt upp styrka, kondition och form kom nästa bakslag. Just som hon skulle genomföra det löptest som krävs för att få döma i Damallsvenskan blev hon jätteförkyld – och comebacken fick skjutas på framtiden igen.

Jag pratade med Palmqvist i förra veckan och hon meddelade då att hon skulle döma sin första match för året nästa helg (i omgång nio), bara fem veckor innan EM alltså.

Men förutsättningarna förändrades igen.

I går förmiddag pep det till i mobilen. Det var ett sms från Palmqvist, som skrev:

”Återbud (sjukdom), så jag får äntligen göra premiär. Jitex–Tyresö i dag.”

Den fem veckor korta förberedelsetiden inför EM hade förlängts med en dryg vecka och Palmqvist fick göra comeback tidigare än väntat.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. På gott och ont.

…………………………………….

Jag var övertygad om att Kif Örebro skulle ta tre starka poäng mot tabelljumbon Sunnanå i går. Jag hade fel.

Sunnanå tätade till bakåt efter storförlusten mot Tyresö och krigade till sig en poäng (0–0). Starkt.

……………………………………

Kopparbergs/Göteborg tog tre sköna poäng i en svängig och målrik match mot Kristianstad. Segermålet kom från Marie Hammarström med tolv minuter kvar att spela (De övriga målen gjordes av Jodie Taylor 2 och Olivia Schough).

Viktigt för bryggerilaget, tungt för Kristianstad.

I och med vinsten ligger Hammarström & Co på tredje plats i en haltande tabell. Elisabet Gunnarsdottirs Kristianstad parkerar på nedre halvan efter att  ”bara” ha spelat in tio poäng på sina åtta första matcher.

………………………………….

Som om inte uddamålsförlusten var tung nog så drabbades Kristianstad av en skada i gårdagens fajt också.

Elena Sadiku bröt nyckelbenet och blir borta fram till sommaruppehållet.

………………………………….

Tyresö tog tre nya poäng efter en ny storseger. Den här gången var det Jitex som fick sig en fotbollslektion (7–0).

Mästarlaget har gjort 17 mål på sina två senaste matcher. 25 av 27 mål har producerats av lagets forwards.

Imponerande.

Det var ett stabilt och kontrollerat Sverige som hade en del bra intentioner, men spelet i matchen mot Island tog liksom aldrig fart. Målen och vinsten var behållningen i kampen som Pia Sundhage knappast var nöjd med.

Matchen mot Island skulle ge förbundskapten Pia Sundhage ytterligare svar inför sommarens EM på hemmaplan. Så blev det inte.

Lågt bolltempo, slarvigt passningsspel och ett överlag för lojt agerande från många svenska spelare gjorde att matchen mot Island egentligen aldrig kom igång.

Glöden fanns inte där, engagemanget var svagt och löpningarna både för få i antal meter och i maxfart.

Det blev lite bättre efter paus där Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson kom in och satte färg på tillställningen genom att löpa mycket och bryta mönster.

Konradsson låg med en smarta diagonallöpning från högerkanten bakom Lotta Schelins 1–0-mål och Jakobsson ställde till med mer oreda i det isländska försvaret under sina åtta minuter på planen än vad de flesta andra lyckades med under 90.

Jag läste vad Pia Sundhage ville se i matchen mot Island (se här) och kan med facit på hand konstatera att hon inte fick det hon hoppades på.

Visst försökte svenskorna agera med aggressivitet och attityd i försvaret, men Island satte egentligen aldrig den svenska fyrbackslinjen på några prov.

Avståndet mellan lagdelarna var många gånger för stort, vilket bjöd ytor som ett bättre lag hade kunnat utnyttja. Från tid till annan blev det om inte ett hav så en insjö mellan centrala mittfältare och mittbackar.

Sundhage ville ha fler svar från Lisa Dahlkvist, men Tyresömittfältaren kom liksom inte in i matchen riktigt. Dahlkvist är som bäst när Sverige möter bra lag som USA eller Japan, inte när man ska föra spel mot mindre skickliga nationer.

Fler spelvändningar fanns också med på förbundskaptenens önskelista, men jag tyckte inte heller att de var så många eller för den skull särskilt bra.

Sanningen är att Sverige svarade för en slätstruken insats och lämnade Myresjöhus Arena med en hel del utrymme för framtida förbättring.

På pluskontot hamnade Kosovare Asllanis löpvilja, Lotta Schelins två mål och att Pia Sundhage har satt sin prägel på Sveriges spel. Spelidén är tydligare och än under Thomas Dennerbys tid och linjerna i spelet är enkla att skönja. Sundhage har nog något på gång, men frågan är om det hinner bli klart innan EM.

Kopparbergs/Göteborg hade en Champions League-semifinal inom räckhåll, men tog den inte. Feghet och individuella slog ut Sveriges enda hopp ur turneringen.

Var fanns modet, jävlar anammat och viljan att vinna? Frågorna poppade upp i huvudet samtidigt som Kopparbergs/Göteborgs spelare vandrade av Valhallas konstgräs i halvtid.

Jag hade precis sett Torbjörn Nilssons lag spela ängsligt, enormt försiktigt och tillsynes helt utan offensiva linjer under 45 minuter.

Efter paus tändes hoppet om att få ett svenskt lag i semifinal.

Som en blixt från klar himmel slog Yael Averbuch halvvolley ner i Juvisymålet.

Några minuter senare kunde Chatrine Dyngvold göra 2–0, men norskan slarvade bort chansen totalt med en direkt dåligt genomförd chip.

Istället för 2–0 bjöd Göteborg bort den seger man hade som i en liten ask.

En snedspark i eget straffområde följt av ett försvarsagerande som lämnade mycket övrig att önska gav Juvisy en chans ur närmast ingenting.

Hux flux hade Juvisy kvitterat och sen rasade västkustlaget ihop totalt (förlust med 3–1).

Med slutsignalen några minuter bort kan jag bara konstatera att Kopparbergs/Göteborg inte hade haft något i en semifinal (där Lyon lär vänta) att hämta, men det var tråkigt att se laget ge bort möjligheterna att ta sig dit.

————————————–

Jag undrar fortfarande hur Torbjörn Nilssons matchplan egentligen såg ut. Jag såg verkligen inte linjerna i det offensiva spelet.

————————————–

Det gäller att utnyttja chanserna i cupspel. Carpe Diem helt enkelt.

Det gjorde Juvisy.

————————————–

Olivia Schough gjorde ett bra inhopp i andra halvlek. Landslagsanfallaren är, som jag bloggade om, ingen startspelare i min bok – men en inhoppare som med sina löpningar och sin kreativitet kan förändra en matchbild.

—————————————

Camille Levins ytterbacksspel och Catrin Johanssons mittbacksdito var verkligen inte bra mot Juvisy. Det krävs en rejäl uppryckning av duon i Supercupfinalen mot Tyresö nästa vecka, annars riskerar Göteborg att inkassera ytterligare en förlust.

Kopparbergs/Göteborg spelar just nu sin viktigaste match på väldigt lång tid. I potten ligger en semifinalplats i Women´s Champions League.

Juvisy vann som bekant första kvartsfinalmötet med 1–0, vilket innebär att Göteborg minst måste vinna med samma siffror för att ta kvartsfinalen till förlängning.

Personligen så tror jag att västkustlaget har goda chanser att ta sig till cup-semifinal, särskilt eftersom man spelar kvällens match på Valhallas konstgräs – vilket är en klar fördel

Inför Champions League-matchen har media framför allt fokuserat på att landslagsspelaren Olivia Schough är bänkad. För mig är bänkplatsen närmast självklar.

För mig är Schough varken en startspelare i Champions League – eller en anfallare som hör hemma i ett svenskt damlandslag. Inte än.

Exakt vad förbundskapten Pia Sundhage ser i Göteborgsspelaren är jag nyfiken på för det jag har sett av Schough under fjolåret och i år så har hon en bra bit kvar innan hon är den spelaren som ska ta plats från start i en Champions League-kvartsfinal eller finnas med i en svensk EM-trupp.

Missförstå mig rätt. Jag tycker att Olivia Schough är en talangfull spelare med framtiden för sig, men jag anser att hon inte håller landslagsklass redan nu.

Pia Sundhages 23 spelare starka trupp till Algarve Cup blev väl den väntade – med ett stort undantag. För att Umeås Hanna Folkesson, som kom in som reserv till januarilägret, skulle bli uttagen var det nog inte många som hade räknat med, mig inkluderad.

Gissningsvis tycker Sundhage att Folkesson gjorde bra ifrån sig på januarilägret och ser fördelen med att plocka med en spelare som kan spela både på mittfältet och i försvaret.

I övrigt är det väl bara Sunnanås Carina Holmberg och Göteborgs Olivia Schough som kan betecknas som något oväntade val i Sundhages trupp, även om båda två har varit med tidigare. Såväl Holmberg som Schough är, tror jag, med tack vare sina spetsegenskaper. Holmberg har ett distansskott som kan avgöra matcher medan Schough har en smartness i sina löpningar och en offensiv spets som kan göra henne till en joker.

Två platser att spela om
Som jag har varit inne på tidigare så tror jag att Pia Sundhage & Co redan har spikat en elva hon vill spela när EM startar i juli månad – med ett par, kanske tre undantag.

Backlinjen med Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer och Sara Thunebro är redan klar – om inte Charlotte Rohlin kommer tillbaka i så pass gott slag efter sin korsbandsskada att hon tar en av platserna.

Om Rohlin kommer med i EM-truppen så blir det sannolikt på bekostnad av Malmös Malin Levenstad.

Det centrala mittfältet med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger är närmast ristat i sten, men på kanterna finns fortfarande möjligheter att spela till sig en startplats. Där konkurrerar Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Marie Hammarström och kanske också Johanna Almgren om två startplatser medan Hanna Folkesson, Carina Holmberg och Susanne Moberg får finna sig i att bli reserver – om de nu kommer med till EM.

Att Lotta Schelin och Kosovare Asllani kommer att kampera ihop på topp kan jag nästan ta gift på. Inget har hittills gett en vink om någon annan anfallskonstellation.

Det är på kanterna som det råder verklig konkurrens och där pågår fortfarande en kamp om platser i ett svenskt EM-lag.

Kanske är det fortfarande också en fajt om platsen som förstamålvakt, även om Kristin Hammarström i dagsläget har det klart mest gynnsamma utgångsläget.

Hammarström är nämligen den enda av de tre uttagna målvakterna till Algarve Cup som tränar och spelar för fullt. Sofia Lundgren är visserligen på bättringsvägen, men kan inte köra för fullt på grund av ett diskbråck och Carola Söberg, som rehabtränade på det senaste landslagslägret, är heller inte helt fit for fight.

***

Det finns ett par jokrar som kan komma med i Sundhages trupp till EM på hemmaplan. Charlotte Rohlin är en av dem, Josefine Öqvist (Kristianstad) är en annan.

Men om Öqvist kommer med så blir det sannolikt på bekostnad av klubbkompisen Susanne Moberg alternativt Göteborgs Johanna Almgren.

***

Vad hände med Elin Rubensson och Amanda Ilestedt? Malmöspelarna plockades bort från den ursprungliga U23-landslagstruppen och kom heller inte med i damlandslagets dito till Algarve Cup.

Varför?

***

Kif Örebros försvarsklippa Sara Larsson och Göteborgs duktiga mittback Stina Segerström är av allt att döma helt borträknade från EM i sommar. Varken Larsson eller Segerström har egentligen fått någon riktig chans att spela till sig en landslagsplats efter fjolårets skadebekymmer.

Pia Sundhage och hennes två assisterande förbundskaptener kanske har sina skäl till att inte ge de två mittbackarna en ny chans, men personligen hade jag gärna sett att åtminstone en av de två hade testats rejält på något av lägren före Algarve Cup.