Rosengård var illa ute före paus. 
Då bytte Therese Sjögran och Marta plats.
Resultatet: Malmölaget vann Supercupen.

Rosengård startade matchen bäst. Med ett stort bollinnehav och ett klart spelövertag förlade man spelet på Linköpings planhalva – dock utan att skapa några egentliga farligheter.

Andra kvarten var Linköpings helt och hållet. Gång på gång vann man boll när Rosengård var på väg framåt och svarade med snabba omställningar.

Det var vid den typen av spelvändningar som Kristine Minde skapade en vass möjlighet, som Vera Dyatel skickade i väg en distansmissil och som Pernille Harder tvingade Zecira Musovic till en reflexräddning. De avslutande 15 minuterna blev jämna, utan några stekheta målmöjligheter.

Efter pausen var rollerna ombytta jämfört med hur matchen startade. Linköping öppnade piggast och skramlade fram en fin chans, men sedan tog hemmalaget över.

Med Anita Asante i en ännu lite djupare position på mittfältet och genom att låta Marta ta plats centralt, samtidigt som Therese Sjögran flyttade ut på vänsterkanten fick Malmölaget stopp på blödningarna.

Efter förändringarna upphörde bollförlusterna på mittplan och Linköpings fina omställningsspel försvann nästan helt. Dessutom fick Rosengård en helt annan offensiv kraft centralt. Och det kom att bli avgörande.

Marta snodde åt sig bollen framför Mariann Gajhede och satte fart i ytan framför Linköpings mittförsvar där Magdalena Ericsson var sen att sätta press samtidigt som Janni Arnth låg alldeles för djupt för att kunna hindra brasilianskan från att komma till avslut.

Pang, sa det när Marta sköt Rosengård till ledning och cupseger.

Linköping skapade fler och klarare chanser – och hade nog vunnit om man förvaltat sina lägen bättre i första halvlek.

En hjälte hyllades före avspark, en legendar spelade sin 200:e landskamp och en notorisk målspruta satte nytt rekord med sitt 73:e mål i blågult.
I övrigt var det mesta som vanligt – Sverige blandade och gav, Tyskland vann.

En tyst minut, två svårslagna rekord och en ganska bra fotbollsmatch. Så skulle man kunna sammanfatta Sveriges möte med Europamästarna Tyskland i Örebro.

Pia Sundhages blågula elva spelade stundtals riktigt bra och var nära att spela lika mot kontinentens högst rankade landslag. Närmare än senast lagen möttes.
Och när Lotta Schelin snappade upp en makalöst illa slagen tysk passning och rullade in 1–0 i den 69:e minuten såg det ganska bra ut.

Sverige hade kommit tillbaka från en riktigt jobbig första kvart efter pausdrickat, stått pall för en hög och aggressiv tysk press och Schelin hade blivit historisk.

Men glädjen blev kortvarig. Tre minuter senare smällde Dzenifer Marozan in en frispark och kort därefter stötte Alexandra Popp in tyskornas segermål.

Förbundskapten Pia Sundhage var glad och riktigt positiv efter slutsignalen, förlusten till trots. Personligen kände jag mig inte lika fylld av eufori. För även om Sverige gjorde en på flera sätt bra match avslöjades flera ganska graverande skönhetsfläckar.

De tyska målen var knappast otagbara för målvakten Carola Söberg, såväl Kosovare Asllani som Sofia Jakobsson svarade för ganska bleka insatser och det svenska passningsspelet höll långt ifrån samma höga kvalitet som det tyska.

Och bytena ska vi inte ens tala om. Att Malin Diaz fick komma in efter paus istället för Lisa Dahlkvist var jag med på, men sedan tappade jag tråden. Medan Olivia Schough och Emma Lundh fick värdefull speltid satt årets stora genombrottsspelare, Fridolina Rolfö, kvar på bänken fram till de sista minuterna.

Hur tänkte Sundhage där?

***

Nog hade Rolfö gjort sig förtjänt av en halvtimmes spel – åtminstone.
Nu blev det inte så, men Linköpingsforwarden hann ändå visa att hon blir att räkna med framöver under sina sex minuter på planen.

***

I övrigt då?

Tja, det finns en del att jobba med, så som defensiva omställningar där fler spelare måste löpa i maxfart och ta jobbet direkt. Emma Berglunds insats som vänsterback var helt okej, även om ovanan lyste igenom vid några tillfällen. Jag hävdar fortfarande att Berglund är det bästa komplementet till Nilla Fischer centralt i backlinjen.

Och offensivt krävs en plan B när djupledsbollar på Schelin inte ger utdelning.

***

Men jag slutar som jag började – med två rekordinnehavare. Therese Sjögran spelade sin 200:e landskamp och Lotta Schelin slog det svenska målrekordet.
Det om något är värt att ta med sig från mötet med Tyskland på Behrn Arena.

Visst vann Sverige och kvitterade ut biljetten till VM i Kanada.
Visst lyckades Lotta Schelin tangera Hanna Ljungbergs målrekord i landslaget.
Och nej, något annat var väl aldrig att vänta.

Kanske fanns det en och annan där ute som var rädd att Sverige skulle förlora mot Skottland i den sista VM-kvalmatchen. Men frågan är om det faktiskt fanns någon egentlig anledning. Senast Sverige förlorade en kvalmatch var 2004 och matchen ifråga var betydelselös.

Därmed inte sagt att Pia Sundhages lag svarade för en klart godkänd prestation, för det gjorde man. Spelarna klev ut inför drygt 9 000 åskådare på Gamla Ullevi, tog tag i och dikterade villkoren i matchen och fixade VM-plåten efter seger med 2–0.

Therese Sjögran gav Sverige ledningen tidigt i matchen och Lotta Schelin utökade i slutet. Lyon-anfallarens mål tog henne upp på lika många (72 stycken) som Umeås tidigare skyttedrottning Hanna Ljungberg. Glimrande bra gjort!

Att Schelin fick tangera målrekordet i sin gamla hemstad var riktigt roligt, att hon fick göra det i den sista VM-kvalmatchen var vältajmat, det var bara pricken över i:et som saknades. Jag hade unnat Lotta att få smälla in det där 73:e landslagsmålet också, i synnerhet just i kväll.

Men rekordmålet får komma vid ett senare tillfälle istället. Det viktigaste var trots allt att Sverige blev klart för VM i Kanada, resten var bara en riktigt bra bonus.

***

Om jag var   lite kritisk till Sundhages laguttagning till mötet med Bosnien senast var jag mer till freds i kväll. Emma Berglund tog plats intill Nilla Fischer i mittförsvaret, Elin Rubensson fick chansen till vänster i backlinjen, Kosovare Asllani flyttades ner på mittfältet och Sofia Jakobsson fick bilda anfallspar med Lotta Schelin.

De förändringarna resulterade i en i mitt tycke starkare och klart mer tempostark svensk elva. Den stora frågan är bara varför Sundhage inte tog chansen att spela ihop kvällens elva redan mot Bosnien? Det hade definitivt jag gjort.

Två aktuella frågor inför VM-kvalmötet med Bosnien-Hercegovina: Kommer Lotta Schelin att slå Hanna Ljungbergs målrekord? Har Pia Sundhages mönstrat bästa tänkbara startelva ?

I morgon eftermiddag tar Sverige näst sista steget mot VM i Kanada nästa sommar. Bosnien-Hercegovina står för motståndet i en match som Pia Sundhages landslag faktiskt bara ska vinna.

Jag säger inte att det blir en skrattmatch eller målfest, men allt annat än en svensk seger är att betrakta som ett misslyckande. Så är det bara.

Sverige kommer till spel med följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Nu till svaren på mina frågor:

1) Nej, jag tror inte att Schelin går förbi Umeås gamla skyttedrottning redan i morgon. Att Schelin kommer slå målrekordet är jag säker på, men det sker nog knappast mot Bosnien-Hercegovina.

2) Det kan alltid diskuteras. Jag har inte sett landslagets träningar den här gången och kan därför omöjligt bedöma i vilken form spelare är i. Trots det är  jag är ändå lite förvånad över att Emma Berglund petas från mittförsvaret till förmån för Linda Sembrant och att Olivia Schough tar en startplats till höger på mittfältet.

Nu tror jag visserligen inte att uttagningarna har någon större betydelse i negativ mening för utgången av morgondagens match, men om man ser det hela i ett längre perspektiv med sikte på ett lyckat VM skulle åtminstone jag gjort några förändringar i laget om jag var i Sundhages position.

Laget mot Bosnien-Hercegovina är har en offensiv balans Sverige inte har råd att spela med om man har ambitioner att ta medalj i Kanada nästa sommar.

Jag har tidigare argumenterat för att redan nu börja spela ihop det lag som ska göra det för Sverige om mindre än ett år, men ställer mig frågande till om det faktiskt är vad Sundhage gör.

Känslan är snarare att hon väljer kompletterar sin stomme med olika typer av spelare beroende på motstånd, än att spela ihop ett blivande VM-lag. Det kan finnas poänger i att variera spelare utifrån vilken nation som står på andra sidan mittlinjen, men mitt val hade ändå varit en långsiktig satsning på en riktigt gångbar och klart mer defensivt balanserad blivande VM-elva.

Två till synes billiga mål tog Rosengård till seger mot Umeå (2–1), men Malmölaget hade två ribbträffar, en boll i stolpen och kunde vunnit med betydligt större siffror.

Det blev match på T3 Arena i Umeå, trots allt. Rosengård höll ett rejält tag i taktpinnen, dikterade villkoren och skapade fem, sex lägen att måla före paus. Chanserna till trots stannade ledningen vid två mål, båda resultat av misstag och missförstånd i hemmalaget.

Ledningsmålet kom till efter att målvakten Malin Reuterwall och lagkaptenen Emma Berglund inte kommunicerat på bästa sätt, det andra efter svag markering på en hörna (följt av alldeles för passiva hemmaspelare). Efter paus tajtade Umeå till det på mittfältet, vann fler dueller och skapade allt fler omställningar – dock utan att vaska fram särskilt många målchanser.

Hon har varit kritiserad och blev petad inför matchen, men när Lina Hurtig väl fick chansen gav hon svar på tal och reducerade Rosengårds ledning. Närmare än så kom dock aldrig Umeå mot ett totalt Rosengård som var en klass bättre, vilket man visade genom att utnyttja misstag och vinna trots att man inte spelade på topp.

****

Marta gjorde comeback i Damallsvenskan och debut i Rosengård – mot sin forna klubb. Visst såg hon lite ringrostig ut och visst saknades den rätta skärpan, men brasilianskan kommer att bli ett rejält tillskott i Malmölaget.

****

Jag trodde att Umeå skulle kunna vara med och fajtas om en topp fyra-placering den här säsongen. Efter att ha sett fyra matcher (kvällens kamp inräknad) är jag inte lika säker. Jag tycker att laget är lite för snällt, lite för uddlöst och faktiskt saknar en tillräckligt jämn och högklassig keeper för att kunna utmana topplagen på riktigt allvar.

****

Hanna Sandström och Lisa Lantz var två av Umeås bästa spelare för kvällen. Den förstnämnda slet som ett djur och belönades med en assistpoäng.

****

Ramona Bachmann var bra i vanlig ordning (men ändå inte lika bra som hon brukar vara), Katrin Schmidt var stark och klok, medan  Therese Sjögran gjorde en riktigt blek figur. Veteranen var närmast osynlig i 90 minuter.

Rosengård hade inga problem att besegra Kopparbergs/Göteborg och befästa sin serieledning.
Malmölaget var helt enkelt smartare, mer strukturerade och klart vassare vilket resulterade i en klar femmålsseger.

Det kunde ha varit ett toppmöte, men blev det inte den här säsongen.
Och serieledande Rosengård visade varför det skiljde fem poäng och sex placeringar mellan lagen i tabellen.

Med hög passningskvalitet, stor löpvilja och en god portion individuell skicklighet lade Rosengård grunden till sin två mål stora pausledning.
Hemmalaget var bättre i det mesta och kunde tack vare, en i mitt tycke billig, straff ta ledningen (Therese Sjögran) 15 minuter in i matchen.
Ganska precis 30 minuter senare bjöd Anja Mittag på ett moment fyllt av magi och skicklighet när hon lobbade in 2–0.

Mer match än så blev det egentligen aldrig.
Efter paus ångade Rosengård på medan Göteborg stack upp i enstaka, och bara vid ett par tillfällen farliga, attacker.
Sara Lindén var närmast ett reduceringsmål när hon loppade bollen i stolpen, men istället för 2–1 gick Malmölaget ifrån ytterligare och vann till slut med 5–0.

…

Segern innebar att Rosengård ryckte i tabelltoppen – för en stund.
Tabellen skrevs nämligen om ytterligare när matcherna mellan Kif Örebro och AIK samt Umeå och Eskilstuna spelats färdigt.

Örebro tog över andraplatsen efter seger med 1–0 medan Umeå körde över succénykomlingen Eskilstuna med hela 6–1 och klättrade upp på tredje plats, på samma poäng som fyran Piteå (som också de vann i dag, 1–0 mot Vittsjö).

Och på onsdag kan även Linköping hänga på i toppen, om man tar tre poäng i mötet med Tyresö.

…

Göteborgs ambition att bli bäst i Sverige och en kraft att räkna med i Europa känns ganska avlägsen.

…

Kristianstad vann igen. Marija Banusic gjorde segermålet mot jumbon Jitex.

…

Min känsla är att Linköping och kanske Umeå blir Rosengårds hårdaste konkurrenter om guldet.
Noterbart är att danska succéspelaren Pernille Harder är tillbaka i träning, vilket helt säkert kommer att lyfta Linköping ytterligare.

Och Umeå har redan visat att man tagit ytterligare kliv den här säsongen. Laget känns starkare, spelet mer rejält och framtiden spännande.
Dessutom är mittfältaren Emmi Alanen i en hysterisk målform. Finskan gjorde tre mål i storsegern mot Vittsjö härom veckan och har gjort båda målen i dagens match mot Eskilstuna.

…

Men rykten gör gällande att Rosengård är på väg att förstärka laget ytterligare.
Danska landslagsbacken Line Röddik Hansen placeras av vanligtvis säkra källor i klubben.

…

Även Olivia Schough är på väg att byta klubb.
Den förra Göteborgsspelaren har fått ytterst lite speltid i Bayern München och kommer att lämna, vilket det snackats om i ett par veckor nu.

Therese Sjögran spelar vidare i Rosengård ytterligare två säsonger.
Ett beslut som gynnar henne, klubben och svensk fotboll.

Efter VM-kvalmatchen mot Nordirland förra veckan avslöjade landslagsveteranen Therese Sjögran att hon siktar vidare mot VM nästa sommar och på en fortsättning i Rosengård.
I dag skrev hon på ett nytt tvåårsavtal med mästarklubben.

Kontraktsförlängningen är riktigt bra, både för klubben och för Pia Sundhages landslag.
För 37 år gammal är Sjögran fortfarande en av landets absolut bästa mittfältare och en viktig kugge i Rosengård såväl som i landslaget – vilket hon visat under våren och inte minst den senaste veckan (med mål i klubb- och landslaget).

Men Sjögrans underskrift betyder än mer än så.
I och med att hon förlänger karriären med två nya säsonger får Malmöklubben behålla en viktig kulturbärare samtidigt som svensk damfotboll även fortsättningsvis får möjlighet att använda sig av ett av de största affischnamnen på damsidan.

För egen del är jag, som jag skrivit tidigare, imponerad över hur starkt landslagsveteranen kom tillbaka från sin korsbandsskada förra säsongen.
Jag och säkert många med mig trodde nog att Sjögran skulle få svårt att komma upp i samma höga nivå som före skadan, vilket hon inte heller gjorde – hon kom tillbaka ännu snabbare och ännu starkare.

Efter den comebacken har Sjögran min fulla respekt och hon har visat att hon är en viktig kugge i Sundhages lagbygge till VM nästa år.

…

Det krävdes definitivt inga nattmanglingar för att Rosengård och Sjögran skulle hitta fram till en överenskommelse. Det berättar klubbens sportchef Erling Nilsson:

– Både hon och klubben ville hitta en lösning, så det var en ganska enkel förhandling.

…

Från en skånsk klubb till en annan.
I går blev Kristianstad klart för semifinal i Svenska cupen när man slog AIK med 4–2.
Skånelaget ställs mot Örebro i nästa runda.

Umeå IK tog tre nya poäng via 2–0 mot AIK på Skytteholms IP.
Och man gjorde det utan att imponera särskilt, åtminstone inte offensivt.
Defensivt däremot är laget starkt som stål.

En bra offensiv vinner matcher. En stark defensiv vinner titlar.
Bevingade ord som använts, stötts och blötts otaliga gånger.
Kanske är det delvis nybyggda Umeås väg tillbaka till toppen av Damallsvenskan.

Efter fyra spelade omgångar har laget fortfarande inte släppt in något mål, trots att man bland andra mött målfarliga Kopparbergs/Göteborg.

I eftermiddagens möte med nykomlingen AIK fyllde man på raden av matcher utan mål bakåt.
Samtidigt fick man fart, åtminstone lite mer av den varan, framåt.
För efter 1–0-vinsten mot Jitex i premiären har det blivit två mållösa tillställningar för Umeå – fram till i dag vill säga.

Och när ledningsmålet kom var det inte helt oväntat Lina Hurtig som gjorde det.
En för dagen ganska blek och till synes fortfarande långt ifrån formtoppad Hurtig.
Andra målet i 2–0-segern gjorde Emmelie Konradsson, som spelade fram till 1–0-målet.
När hon inte fick press på sig tittade hon upp, lade an och smällde in bollen i AIK-målet. Tack för kaffet.

Konradsson var bra i matchen. Stundtals riktigt bra.
Det visade hon i eftermiddag – inför ögonen på Pia Sundhage.

Umeå har något bra på gång, det är jag övertygad om.
Kanske är laget inte redo att lyfta redan i år, men man kommer att ta ett eller några kliv uppåt i sluttabellen – det är jag övertygad om.

Det organiserade och stenstabila försvarsspelet ligger till grund för mina ord.
Laget släpper nämligen till väldigt få chanser och är svårt att göra mål på. Det kan räcka riktigt långt, i synnerhet om man kan dra ner på antalet felpassningar på mittplanen.
Passningar som mot bättre motstånd än AIK lär kunna kosta både insläppta mål och viktiga poäng.

…

Att nykomlingen AIK skulle få det tufft trodde jag redan innan säsongen sparkade igång.
Fyra omgångar in i Damallsvenskan är det ett faktum.
Solnalaget har förlorat samtliga matcher och ännu inte lyckats göra mål.

Bra spel under långa stunder räcker bra, men tyvärr inte nog långt för att rädda nytt kontrakt.
Det kommer att krävas värvningar om AIK ska spela damallsvenskt också 2015.

…

På tal om försvarsstarka lag tog Piteå tre nya poäng via 3–1 mot Jitex.
Mittfältaren Josefin Johansson svarade för två av målen som placerade Stellan Carlssons gäng som trea i tabellen.

Mest positivt för Mölndalslaget var att man lyckades göra sitt första mål för våren.

…

Nykomlingen Eskilstuna tog ledningen mot Kopparbergs/Göteborg och såg ett tag ut att vara på väg mot ännu en seger.
Det satte Sara Lindén stopp för.
Göteborgsanfallaren kvitterade efter en dryg timmes spel och matchen slutade oavgjort.

Ny stark prestation av Eskilstuna och en väldigt viktig poäng för Göteborg som har ambitioner att vara med i toppen.

…

Även Linköping hittade en väg till tre nya poäng.
2–1 slutade bortamötet med Vittsjö och LFC hänger med i toppen av tabellen.

…

Mest rafflande var nog ändå slutskedet i matchen mellan Kristianstad och Rosengård.
Regerande mästarlaget ledde med 1–0 (inprickat av Anja Mittag i nionde minuten), fram till näst sista minuten – då kvitterade Johanna Rasmussen.

Men Rosengård vägrade förlora den match de enligt rapporter borde ha dödat tidigare. Anja Mittag hittade Therese Sjögran som gjorde precis som mot Nordirland i veckan, mål.

Det är med den här typen av mål ett lag tar titlar.

…

Tyresö tog också de tre nya poäng, efter 3–0 mot Kif Örebro.
Caroline Seger, Linda Sembrant och Madelaine Edlund gjorde målen som gav Stockholmslaget andra segern för säsongen.

Sverige vann VM-kvalmatchen mot Nordirland med 3–0 efter stor dominans.
Men segermarginalen borde ha blivit större.
De avgörande passningarna lämnade liksom avsluten och de fasta situationerna en hel del övrigt att önska.

Frågan var aldrig om Sverige skulle vinna över Nordirland, den var hur stor segermarginalen egentligen skulle bli.
Svaret blev 3–0.

Det svenska spelövertaget var minst sagt massivt (i synnerhet före paus), dominansen total och chanserna otaliga, vilket resulterade i två mål.

1–0 kom efter elva minuters spel, på den första riktiga målchansen.
Landslagsveteranen Therese Sjögran rakade in en retur på Hanna Folkessons skott från 16 meter.
Och en kvart senare snappade Caroline Seger upp bollen efter ett taffligt målvaktsingripande och skickade in 2–0-bollen.

Två mål före paus var ändå definitivt för lite – särskilt om man ser till övertaget och mängden avslut.
Tyvärr var kvaliteten, och vissa fall också de tekniska färdigheterna, i de avgörande momenten för låg för att leda fram till högoktaniga möjligheter och fler mål.

Efter paus sjönk spelkvaliteten.
Sverige dominerade visserligen, vann halvleken med 1–0 efter mål av Lina Nilsson och kvitterade ut tre nya, viktiga VM-kvalpoäng.

Trots det sitter jag här i pressrummet efter matchen med känslan att Sverige kunde varit ännu vassare, blixtrat till mer och presterat bättre i sista tredjedel.
Framför allt borde man ha fått ut betydligt mer av alla sina fasta situationer än vad man faktiskt fick.

18 hörnor resulterade i en, om jag är snäll kanske två, farligheter.
Knappast godkänt, eller som assisterande förbundskapten Lilie Persson sa:

– Bedrövligt. Där har vi ju varit framgångsrika tidigare så det var ett riktigt steg tillbaka.

Jag vill verkligen inte vara negativ efter att Sverige tagit sin femte raka kvalseger och därmed ståtar med maximala 15 poäng i jakten på en VM-biljett.
Men samtidigt har jag svårt att bortse från att man faktiskt mötte ett landslag som rankas på 57:e plats i världen – 52 platser bakom Sundhages gäng – och därför borde man kunna kräva mer.

Eller?

När Sverige spelar VM nästa sommar, vilket jag är helt säker på att man gör, kommer det definitivt att krävas mer än vad de 4 655 åskådarna i Växjö bjöds på i kväll.
Åtminstone om det svenska landslaget har ambitionen att slåss om medaljer.

Å andra sidan är det kanske så enkelt som en spelare sammanfattade matchen för mig på väg till spelarbussen:

– Visst borde vi gjort fler mål, men ibland är det svårt att få till spelet fullt ut mot sämre lag. Koncentrationen är liksom inte där hela tiden.

Om det var det som satte stopp för en överkörning i kväll lär visa sig i matcherna mot Skottland.
Då, om inte förr, behöver spelarna ha full fokus, hundraprocentig koncentration och betydligt bättre skärpa.
Trots ineffektiviteten räckte den svenska insatsen gott mot ett risigt Nordirland, men samma oskärpa kan kosta enormt mycket mot ett stenhårt arbetande Skottland.

…

Noterbart var att varken Olivia Schough eller Emilia Appelqvist var ombytta till kvällens match.
Båda såg matchen från läktarplats.

Borde de över huvud taget ha blivit uttagna till VM-kvalmötet med Nordirland?

…

Antalet ingripanden som Hedvig Lindahl gjorde i matchen var lätträknade. Rättare sagt lätträknat.
Hon plockade ner en boll på 90 minuters spel.

…

Statistiken kan ibland vara missvisande, men i kväll var den talande.
Sverige hade 22 avslut på mål, Nordirland ett.

…

Hanna Folkesson var bra, Caroline Seger stundtals riktigt vass (hennes mål var dessutom vackert) och Therese Sjögran … från tid till annan riktigt härlig att se.

Jag trodde att landslagsveteranen skulle kunna vara ett rasande bra komplement till flyfotade Lotta Schelin – och det var hon när tajmingen och samspelet stämde.

…

Emma Berglund hoppade in i slutet och fick spela sina första minuter i landslaget sedan korsbandsskadan i seriepremiären mot Tyresö förra våren.
Konkurrensen ökar i det svenska försvaret.

Gammal är inte bara äldst, hon är forward också.
Rosengårds Therese Sjögran flyttar fram i anfallet när Sverige möter Nordirland i VM-kvalet i morgon.

Vid lunchtid släppte förbundskapten Pia Sundhage startelvan till mötet med Nordirland i Växjö och bekräftade att landslagsveteranen Therese Sjögran spelar forward istället för skadade Kosovare Asllani.
Rosengårdspelaren bildar därmed en i mitt tycke riktigt intressant anfallsduo tillsammans med Lotta Schelin.

Jag har en känsla av att Sjögrans klokhet och fina spelsinne kan vara ett rasande bra komplement till Schelins speed i djupled.

Sundhage laguttagning var på det stora befriad från egentliga överraskningar, även om jag i hennes ställe hade valt att spela Emma Berglund (Umeå) tillsammans med Nilla Fischer i mittförsvaret istället för Linda Sembrant (Tyresö).

Sembrant är förvisso en riktigt bra spelare med ett fantastiskt fint passningsspel, men hon saknar både den kvickhet och snabbhet som krävs för att hävda sig mot bra internationella motstånd.
Det är den krassa sanningen.

Så med tanke på det och vetskapen om att Berglund är betydligt rappare så hade jag valt henne som parhäst till Wolfsburgsbacken Fischer.

Nu lär valet av mittback inte spela någon avgörande roll i matchen mot Nordirland.
Sverige är helt enkelt så mycket bättre och ska vinna i vilket fall som helst.
Däremot väntar betydligt svårare uppgifter senare i år när Sundhages lag ställs mot Skottland, i vad jag tror kommer att bli, två stentuffa matcher.

Då är Berglund ett bättre val än Sembrant, så varför inte spela in Umeåbacken redan nu?

…

Jag får ta med mig den frågeställningen på tåget till Växjö i morgon.
Kanske kan jag rent av leverera ett svar från någon av förbundskaptenerna här efter matchen.

Oavsett så kommer jag att liverapportera på plats och bjuda på mina tankar och åsikter om VM-kvalmatchen här i bloggen efteråt.

tar tåget till Växjö i morgon och