Arkiv för tagg Therese Sjögran

- Sida 4 av 5

Oväntat av Sjögran

av Anders Nilsson

Therese Sjögran levererade direkt seriepremiären mot AIK.
Nu fortsätter hon att prestera – utanför planen.
Landslagsveteranen är nämligen aktuell i en lika fyndig som rolig radioreklam.

Rutinerade Therese Sjögran var en av de tongivande spelarna när Rosengård slog tillbaka AIK i söndags. En assist och ett antal öppnande passningar senare levererar hon igen – i en reklam för auktionssajten kvd.se.

I reklamen skickar spelmotorn ett par skönt syrliga passningar i riktning mot förbundet och Zlatan – och den uppmärksammade bilpresenten med allt vad den innebar.

Reklamen är rolig, men också ett kvitto på att en damlandslagsspelare kan bli tillräckligt mycket ”household” för att användas i pr och marknadsföring.

Bra jobbat.

Appropå Rosengård har de en högintressant ung spelare på besök.
Det är den 17-åriga holländska supertalangen Vivianne Miedema som gästar Malmöklubben.

Något kontrakt ska hon dock inte ha blivit erbjuden, holländskan. Enligt Rosengårds sportchef Erling Nilsson, som jag snackade med i morse, handlar det mer om en social visit där hon ska få en chans att bekanta sig med och se vad klubben har att erbjuda.

Om Rosengård skulle lyckas knyta till sig holländskan skulle man göra en riktig prestigevärvning.
17-åringen, som gjort 37 mål på 20 matcher i BeNe-ligan och svarat för nio fullträffar på sex VM-kvalmatcher, är nämligen ett hett eftertraktat namn på spelarmarknaden och uppvaktas av en hel rad stora klubbar runt om i Europa.

Jag kan inte lämna bloggen utan att skriva några rader om Eskilstuna Uniteds premiärseger mot Kif Örebro i går.
Nykomlingen höll för trycket och motsvarade de högt ställda förväntningarna i sin första match, och det inför storpublik på Tunavallen.

2–0 slutade matchen där Kim Arodin, med förflutet just i Örebro, inledde målskyttet och Felicia Karlsson fastställde slutresultatet.

Vinsten gav ett första litet svar på vad nykomlingen verkligen håller för och visade kanske att laget är i Damallsvenskan för att stanna.

 

 

Sundhages val är inte mitt

av Anders Nilsson

I morgon spelar ett brandskattat svenskt landslag VM-kval mot Nordirland – med Hanna Folkesson i den centrala nyckelrollen på mittfältet.

Förbundskapten Pia Sundhage mönstrar ett stora delar väntat lag i mötet med Nordirland.
Lina Nilsson och Sara Thunebro tar ytterbacksplatserna och flankerar duon Linda Sembrant och Charlotte Rohlin.

Inga konstigheter där.

Med Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Elin Rubensson borta är kampen om backplatserna helt enkelt ganska svag.
Jag hade gärna sett att Umeås Emma Berglund hade varit med i truppen, men det är hon nu inte och kan därför heller inte utmana de som nu spelar.

Däremot finns en annan Umeåspelare med i truppen såväl som i startelvan.
Hanna Folkesson tar den centrala mittfältsposition som egentligen skräddarsytts för skadade Caroline Seger.

Ett helt riktigt val av Sundhage om du frågar mig.

Folkesson övertygade under Algarve Cup och har de verktyg som krävs för att spela i positionen och dessutom göra det bra. Jag tror till och med att hon har goda möjligheter att göra en riktig kanonmatch.

Umeå IK:s Hanna Folkesson på landslagets hotell under Algarve Cup.
Umeå IK:s Hanna Folkesson på landslagets hotell under Algarve Cup.

Framför henne bildar Sofia Jakobsson, Therese Sjögran och Olivia Schough en slags mittfältstrio i den diamantvariant som Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson valt att fortsätta använda sig av.

Att Jakobsson finns med köper jag, precis som att rutinerade Sjögran flyttas in centralt, men att Olivia Schough skulle få en startplats hade jag inte räknat med.
Här går helt enkelt Sundhages och mina tankar och åsikter isär.

Medan Sundhage har höga tankar om Schough är min åsikt bänkspelaren från Bayern München inte håller landslagsklass.
Låt vara att landslagsledningen fått ta emot en handfull återbud inför kvalet och att Lisa Dahlkvist inte är hundraprocentig efter sin knäskada, Schoughs spetsegenskaper är inte tillräckliga för att ta plats i en svensk startelva. Möjligen som inhoppare.

Då hade jag mycket hellre sett att Antonia Göransson (även hon bänkspelare numera) i laget.

Men det är min åsikt, inte Sundhages.

Bättre, enligt min mening, och mer väntat är det då på topp där Lotta Schelin och Kosovare Asllani bildar anfallsduo.

Nu tror jag inte att laguttagningen kommer att spela någon större roll. Sverige ska vara klart bättre än Nordirland och vinna oavsett vilka spelare som Sundhage och Persson ställer på planen.

Om drygt år blir det en annan femma.
I VM håller det knappast att ge startplatser till vilka spelare som helst. Då måste de bästa spela och i min bok är Olivia Schough inte en av dessa.

Då tycker jag att det finns spelare begåvade med betydligt mer talang, spets och kvalitet – exempelvis Lina Hurtig.

Jag läste att Pia Sundhage ville att Sverige ska komma runt på kanterna i morgondagens match mot Nordirland.
En lite märklig matchplan kan jag tycka, i synnerhet eftersom det svenska laget drar in sina falska yttermittfältare i planen. Hade inte ett klassiskt 4–4–2-spel varit bättre om ambitionen är att attackera ute från kritan?

En lång väg kvar

av Anders Nilsson

I Algarve pratade Pia Sundhage om hur viktigt det se vad man kan bli och kan göra.
I dag visade det svenska landslaget att man har en bra bit kvar att vandra innan man också gör det man vill kunna göra.

Sverige hade chansen att för första gången sedan 2009 ta sig till final i Algarve Cup. Ett kryss eller en seger mot Japan skulle göra förhoppning till verklighet.

Men så blev det inte. Trots ledning med 1–0.
Japan vann matchen (2–1) och Sverige får rikta in sig på tredjeprismatch istället.

Ingen vidare match
Och i ärlighetens namn så var det ingen vidare match i Faro i eftermiddag.
Tempot var långa stunder ganska lågt, passningsprocenten sannolikt ännu lägre och kvaliteten någonstans mellan mini- och lättmjölk.

Det tog liksom aldrig fart. Japan spelade sitt fina och rörliga, men inte alltid så effektiva kortpassningsspel medan Sverige blandade och gav såväl  i passningsspelet som i spelet i stort.

Men det fanns ljusglimtar, individuella insatser som gladde. En var Carola Söbergs målvaktsspel (bortsett från några skönhetsfläckar), Nilla Fischers alltid lika säkra agerande en annan och Hanna Folkessons kloka positions- och passningsspel en tredje .
Och så fanns det okej effektivitet, före paus.

Med mindre än fem minuter kvar av en ganska tråkig första akt slog Therese Sjögran en frispark som touchade den japanska muren, ändrade riktning och tog en perfekt båge för Linda Sembrants panna.

1–0 till Sverige och finalbiljetten mot Tyskland som i en liten ask.

Japanska jubel
Så blev det ju som bekant inte.
En svag inledning och en lite trist avslutning av andra halvlek tog Japan till finalmötet med de regerande Europamästarna istället.

1–1 kom efter en lika huvudlös som usel bakåtpassning av Jessica Samuelsson. Bollen gick fram till japanskan Ogimi som rullade in kvitteringen bakom Carola Söberg, som kom på mellanhand.

Och det var Japan som var det bättre laget efter paus.
I 30 minuters tid höll asiaterna i taktpinnen och förde spelet, utan att för den skull omsätta detta i riktigt farliga chanser.

Sen stack Sverige upp och skapade ett par fina möjligheter att avgöra.
En frispark från Sjögran hamnade via japansk kalufs i stolpen och någon minut senare serverade Lotta Schelin inhopparen Antonia Göransson ett gyllene läge att avgöra, men avslutet var för snällt och gick rakt på målvakten.

Trots det såg Sverige ändå ut att kryssa sig fram till final.
Fram till att de olyckliga omständigheterna gjorde entré i Faro.
Linda Sembrant fick bollen på handen i eget straffområde och Japan kunde avgöra från elva meter – en minut från slutet.

Tog inte chansen
Att ha chansen och att ta chansen är två väsentligt skilda saker. Sverige hade det ena och misslyckades med det andra.

Framför allt på grund av att man under långa stunder saknade skärpa och rörlighet, men också på grund av att passningsspelet under delar av matchen höll alldeles för svag kvalitet.
Men man förlorade också för att man faktiskt mötte ett bra landslag (Japan är rankat trea i världen).

Inför matchen ifrågasatte jag uttagningen av Carola Söberg (och det gör jag väl till viss del fortfarande). Men Söberg gjorde en bra match och svarade för flera fina aktioner. Hon var dessutom ganska nära att rädda straffen som avgjorde matchen.

Ytterbackarna, Samuelsson och Elin Rubensson, svarade för tämligen svaga insatser. Båda två hade problem i matchen och den förstanämnda var i allra högsta grad inblandad i det japanska 1–1-målet.

Desto bättre var då Sara Thunebro i sitt inhopp (kom in direkt i andra halvlek). Veteranen  var aktiv, klev in i närkamper och visade med tydlighet att hon verkligen inte vill släppa ifrån sig vänsterbacksplatsen utan fajt.

I övrigt var det, som jag skrev inledningsvis, framför allt Fischer och Folkesson som var de verkliga glädjeämnena.

Lotta Schelin spelade sin andra match från start efter skade- och sjukdomsuppehållet och var sin vana trogen löpvillig och aktiv.
Lyon-anfallaren fick dock inte sitt spel att stämma lika bra i dag som hon fick mot USA. Och det blev några offsidelöpningar för mycket dessutom.

Svart på vitt
Totalt sett svarade Sverige för sin spelmässigt sämsta match i turneringen. Det som fungerat tidigare stämde inte alls lika bra i dag och det som varit okej förut var inte godkänt i eftermiddag.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Landslagsledningen fick ganska klara besked om vad som behöver bli bättre om det det ska kunna bli ett lyckat VM nästa sommar.

Passningsspelet var en sådan detalj, rörligheten en annan.
Och det är väl klart bättre att få de beskeden nu än ett år fram i tiden.
Nu finns fortfarande en hel del tid att spela på. Det gör det inte i mars 2015.

Schelins skada ger nya möjligheter

av Anders Nilsson

Tre rutinerade spelare har lämnat återbud till mötet med Frankrike – och en fjärde, Lotta Schelin, ser också hon ut att stå över landskampen.
Återbuden försvagar helt klart den svenska truppen, men ger också nya möjligheter.

Lotta Schelin inför en träning i Friends Arena.
Lotta Schelin inför en träning i Friends Arena.

Det blir ett devalverat svenskt landslag som ställs mot Frankrike på lördag. Frankrikeproffset Josefine Öqvist meddelade tidigt att hon behövde stå över landskampen, Charlotte Rohlin lämnade återbud efter att ha ådragit sig en lättare skada på Linköpings träningsläger i Thailand så sent som i går meddelade förbundet att även Therese Sjögran uteblir.

Och i kväll kom nästa bakslag – Lotta Schelin dras med en lårskada och det mesta tyder på att även hon missar mötet med världsfemman.

Läget kunde onekligen se ljusare ut för assisterande förbundskapten Lilie Persson.
Men återbuden är inte enbart av ondo, de ger också möjligheter.

Istället för att matcha fyra mer eller mindre självskrivna startspelare får Persson nu låta nya, eller åtminstone andra, spelare visa vad vad de håller för mot Europas näst bästa landslag.

Matchen mot Frankrike blir därför en bra värdemätare – för de spelare som vanligtvis inte är ordinarie och för ett något devalverat svenskt landslag.

Sex landslagsdebutanter finns som bekant på plats i Amiens och minst ett par av dem kommer sannolikt att få duktigt med speltid.
Målvakten Stéphanie Öhrström lär bli en av dem. På förbundets hemsida antyds nämligen att Verona-keepern troligen får spela en halvlek på lördag.

Den halvleken är Öhrström värd. Trelleborgstjejen har gjort bra ifrån sig i Italien under lång tid och med Kristin Hammarström helt ute ur bilden och Sofia Lundgren långtidsskadad är hon därför en klar kandidat till den blågula målvaktsplatsen.

En annan spelare som kan, och borde, få chansen (särskilt som Schelin är skadad) att visa framfötterna är Emma LundhAIK-forwarden har fina kvaliteter och spetsegenskaper som det råder brist på i landslaget och har helt klart kapacitet att utvecklas till en framtida startspelare.

Spetsegenskaper finns det gott om hos Lina Hurtig också. Jättetalangen tog nya kliv i rätt riktning under fjolåret och kommer säkert att ta ännu fler i år.

Men man ska samtidigt komma ihåg att Umeåforwarden är ung och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som landslagsspelare. Med det sagt hoppas jag att landslagsledningen har ambitionen att skynda långsamt med Hurtig och inte kasta in henne i laget för mycket och för fort. Hennes tid i blågult kommer snart nog i alla fall.

Enligt de rapporter jag fick från Frankrike tidigare, så gjorde Emilia Appelqvist bra ifrån sig på eftermiddagens träning. Trots det är hon ingen spelare för det svenska landslaget, som jag ser det. Spelförståelsen är bra, men farten räcker inte till på internationell nivå.

Då tycker jag nog hennes klubbkompis i Piteå, Josefin Johansson, har gjort mer rätt för sin plats i truppen. Johansson svarade för sin bästa säsong någonsin i fjol och har potential att utvecklas ytterligare detta år.
Förhoppningsvis får hon lite speltid mot Frankrike, och chansen att visa om hon håller för spel på högsta tänkbara nivå.

Jag hoppas också att Elin Rubensson får duktigt med speltid – i försvaret.
Ni som såg Rosengårdsspelarens insats som högerback i Champions League-spelet i höstas förstår varför. Rubensson var riktigt, riktigt bra och visade att hon kan bli en ytterback av internationellt snitt.

Oavsett hur Lilie Persson väljer att formera laget och hur mycket speltid debutanterna får blir matchen mot Frankrike bra som värdemätare och som start på landslagsåret.

Väldigt värdiga vinnare

av Anders Nilsson

I fjol darrade man på manschetten när det drog ihop sig och tappade guldet årets sista match.
I år har Malmö sprungit ifrån både guldfrossa och konkurrenter – och därför är man Svenska mästare. Väldigt värdiga Svenska mästare.

Efter en rakt igenom stark säsong och en höst där anfallsspelet gått från bra till enastående kan LdB FC Malmö titulera sig bäst i Sverige. 2–0 mot Umeå på hemmaplan konfirmerade seriesegern.

Det var egentligen aldrig något snack om hur mötet med Umeå skulle sluta och heller inte var guldet skulle hamna – åtminstone inte efter segern mot Tyresö 10 augusti.

Där, i matchen på Tyresövallen, tog Malmö det avgörande klivet mot ett nytt SM-guld. Tyresö ledde (två gånger om), men Malmö mäktade med att komma tillbaka, vända och vinna – trots att man fick Amanda Ilestedt utvisad med 20 minuter kvar att spela.

Men det är inte riktigt så enkelt som att Malmös serieseger kan härledas till vinsterna mot Tyresö.

Skånelaget de facto har varit bäst över tid, vunnit flest matcher och släppt till minst antal mål. Man har dessutom spelat den bästa anfallsfotbollen i Sverige – i synnerhet under hösten.

Med Katrin Schmidt i en mer utpräglad balansroll på mittfältet, med Ramona Bachmann lite längre ner i banan och med en lika spelsmart som formstark Therese Sjögran ute till vänster har Malmö fått fler dimensioner i sitt offensiva spel och förvandlats från riktigt bra till glimrande.

Därför är Sveriges bästa lag också nyblivna Svenska mästare, för tredje gången på fyra år. Väldigt värdiga mästare.

…………………………..

Josefine Johansson har varit riktigt bra under hösten, precis som hennes Piteå. I dag sköt hon sitt lag till ännu en seger och skickade i samma stund ner Mallbacken i Elitettan.

Därmed står det klart att två nykomlingar ännu en gång får lämna Damallsvenskan efter bara en säsong i fotbollens finrum.

Malmö nära åttondelsfinal

av Anders Nilsson

Malmö vann bortamötet med norska LSK Kvinner i Champions League med 3–1 och är så gott som klart för åttondelsfinal.
Det är i alla fall min spontana känsla.

Jag har inte sett Malmös segermatch i sin helhet, men jag törs ta gift på att Skånelaget vinner returen hemma i Malmö. Allt annat får nog betecknas som en jätteöverraskning.

De tongivande spelarna Therese Sjögran, Manon Melis och Ramona Bachmann tog ansvar för målskyttet och underströk ytterligare att damallsvenska ettan är i en väldigt bra form. Så bra att man kommer att gå vidare i kontinentens finaste klubblagsturnering.

 

Svagt spel gav smakstart

av Anders Nilsson

Sverige presterade sin sämsta fotboll på väldigt länge – och fick bästa tänkbara start på resan till VM i Kanada 2015.

Det var inte bra. Det var tvärtom riktigt dåligt. Det svenska spelet i VM-kvalpremiären saknade alla de ingredienser som förbundskapten Pia Sundhage hade efterlyst inför matchen.

Det ”nya” svenska landslaget var inte tillnärmelsevis nytt, spelade med lågt passningstempo, risig ackuratess och närmast helt utan initiativ före paus.

Det tackade ett lika samlat som välorganiserat polskt landslag för.

Att Sverige parkerade på offensiv planhalva och hade ett massivt spelövertag kvittade ju när lagen skapade lika många farliga chanser – det vill säga noll.

Jag gissar att Pia Sundhage hade en del att säga sina spelare under halvtidsvilan. Vad hon än sa eller gjorde så gav det viss effekt.

En undermålig första halva följdes av en klart bättre andra där bolltempot höjdes, löpningarna blev fler – särskilt de i maxfart – och initiativen riktigt många.

Det var just efter en djupledslöpning som Caroline Seger nickade Sverige till ledning och en snabb bolleverans signerad Therese Sjögran som gav Lotta Schelin chansen att rulla in 2–0.

Tillräckligt mycket för att vinna matchen och starta resan mot VM i Kanada på bästa tänkbara sätt, med andra ord. För det enda som egentligen räknades i mötet med Polen var de tre poängen. Allt annat var sekundärt, i kväll.

Ser man framåt så finns det emellertid en del för Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson att fundera över.

Sverige behöver ett bättre grundspel, kunna driva upp bolltempot utan att kvaliteten försämras och lära sig att dyrka upp välorganiserade lag som spelare med lågt utgångsläge, bland annat.

Tills dess räcker tre poäng mot Polen ganska bra, för mer än tre poäng kan man ju trots allt inte begära.

………………………………………

Det jag tar med mig från VM-kvalmatchen mot Polen, förutom de tre poängen, var Jessica Samuelssons insats.

Högerbacken spelade vårdat och klokt, tog många initiativ och löpte mängder av meter. Kvällens match var utan tvekan hennes allra bästa i den blågula landslagsdressen.

Jag tar också med mig Pia Sundhages byte tio minuter före full tid när Antonia Göransson ersatte Sara Thunebro på vänsterbacken och fick påbörja den omskolning som Sundhage hintat om.

En färdigskolad Göransson kan bli precis den moderna ytterback som det råder enorm brist på i svensk fotboll.

Målet räddade Malmö

av Anders Nilsson

Hon inledde matchen med att dra på sig sin andra varning för säsongen, fortsatte med att avlossa tre fruktlösa skott och avslutade med att göra sitt och Malmös kanske viktigaste mål för säsongen.

Sara Björk Gunnarsdottir var skillnaden mellan serieledande LdB FC Malmö och tabellsjuan Piteå. Hennes mål tio minuter före full tid var distinktionen mellan att fortsätta guldracet i pole position och att sannolik tvingas se argaste konkurrenten Tyresö gå förbi.

Det var länge sedan ett mål hade så stor betydelse som Sara Björk Gunnarsdottirs fullträff hade för Malmö i kväll.

Jag såg bara matchen bitvis och kan inte ge någon fullödig analys av händelserna som utspelade sig inför 732 åskådare på Malmö IP – men av det jag såg så hade Malmö stundtals problem med att få sitt offensiva spel att fungera fullt ut i sista tredjedel.

Gång efter annan fastnade anfallen på ett samlat och ganska väl organiserat Piteåförsvar, eller så tvingades Skånelaget till avslut från distans.

Det såg faktiskt ut som att Malmö skulle tappa väldigt viktiga poäng mot ett hårt arbetande Piteåkollektiv – trots att man vann skottstatistiken med förkrossande och för matchbilden väldigt talande 14–0.

Men det var fram till att isländskan Gunnarsdottir testade skottlyckan för fjärde gången i matchen. Då förändrades läget radikalt, både för Malmö och för den fortsatta guldstriden.

I och med kvällens vinst drog Malmö ifrån i toppstriden och skaffade sig fem poängs försprång till tvåan Tyresö, som dock har en match mindre spelad.

Försprånget krymper sannolikt tillbaka till två poäng redan på tisdag kväll när Tyresö tar emot Vittsjö hemma på Tyresövallen, men fram tills dess toppar Skånelaget Damallsvenskan med bred marginal – trots att formen såg ut att vara på nedgång.

……………………………

Noterbart var att Therese Sjögran fick inleda matchen mot Piteå på bänken. Landslagsveteranen byttes in efter en timmes spel och fanns på planen när avgörandet kom.

Med när avgörandet kom var också Elin Rubensson som ersatte Lina Nilsson efter 70 minuters spel och som tio minuter senare assisterade Sara Björk Gunnarsdottir till segermålet.

Där kan vi snacka om ett betydelsefullt inhopp.

Sjögran var skillnaden

av Anders Nilsson

Sverige kom till spel med bästa tänkbara lag (nästan i alla fall). Italien mönstrade en B-uppställning. Matchen på Örjans Vall kunde bara sluta på ett sätt – trodde nog de flesta.

Verkligheten såg helt annorlunda ut.

Skillnaden var mellan lagen var tydlig. Italien kom till jobbet med en klart bättre inställning och mycket vassare taktik. När svenska spelare slarvade bort enkla passningar visade italienskorna känsla och precision.

Antonio Cabrinis lag spelade helt enkelt lite smartare, lite skickligare och betydligt tuffare. Det kändes som att en blådressad spelare gick vinnande ur nästan varje närkamp – före paus.

Jag misstänker att Pia Sundhage lättade sitt hjärta i halvtid, för så bra som Sverige spelade i inledningen av andra halvlek har man inte varit nära på hela året.

Det började med att Kosovare Asllani ersattes av Therese Sjögran i ett oväntat, rakt byte.

Jag kom på mig själv med att tänka att Josefine Öqvist kanske hade varit ett bättre forwardsval. Sekunder senare blixtrade Sjögran till.

Ett ryck, ett inlägg och mål.

Turligt? Visst.

Men Sjögran bäddade för målet och ytterligare en av de två följande baljorna. Hon drog med sig en italiensk försvarare sekunderna innan Lotta Schelin gjorde 2–0 och lade grunden till Josefine Öqvist 3–0-mål.

Italien orkade inte, förmådde inte och kunde aldrig hänga med när Sverige växlade upp efter pausdrickat.

Den stora skillnaden var inhopparen Therese Sjögran som lyfte det svenska laget och spelet med sin rörelse, sina löpningar och sin smartness.

Pia Sundhage har jobbat hårt för att få samarbetet mellan Lotta Schelin och Kosovare Asllani att fungera. Hon hittade ett ännu vassare samspel när mittfältaren Sjögran förvandlades till forward.

Nu får Sundhage fundera på hur och var hon ska göra plats för Malmöspelaren, för Sjögran kan inte stå utanför laget i kvartsfinalen.

……………………………………………

Premiären mot Danmark var just en premiär där allt inte är som det brukar på grund av nervositet och anspänning. Mötet med Italien gav svar som säger mer.

På samma vis som danskorna gav det svenska försvaret en svår match visade Italien hur man får den blågula backlinjen i gungning.

Hård och hög press på bollhållare resulterade i mängder av svenska felpassningar och felaktiga beslut. Ett par precisa bollar bakom Nilla Fischer & Co avslöjade var Sundhages lag är som svagast.

Och när Melania Gabbiadini väl kom in i spel visade hon att den blågula backlinjen inte är överlägsen i luftrummet.

Det finns lite att jobba på om EM ska bli så lyckosam som Sverige hoppas på.

Bättre sent än aldrig

av Anders Nilsson

Med 35 dagar kvar till EM-premiären mot Danmark får svensk fotbolls två största anfallstalanger, Lina Hurtig och Marija Banusic äntligen chansen. Jag hade gärna sett att de testats tidigare, men sent är ändå bättre än aldrig.

Förbundskapten Pia Sundhage bjöd som vanligt på överraskningar när landslagstruppen, till mötet mot Brasilien 19 juni, presenterades.

Tyresös målvakt Carola Söberg, som varit med på samtliga läger under året, lämnades utanför, precis som Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Umeås vindsnabba anfallsvapen Jenny Hjohlman.

Men precis som senast kom Kristianstads Hedvig Lindahl och Örebros Elin Magnusson med i Sundhages blågula trupp. Det gjorde också Kopparbergs/Göteborgs mittback Stina Segeström.

– Erfarenheten och rutinen spelade in, sa assisterande förbundskapten Lilie Persson om uttagningen av Göteborgskaptenen.

Men de namn som överraskade och diskuterades allra mest av mediakåren på presskonferensen, som hölls på ICA:s huvudkontor, var så klart Lina Hurtig och Marija Banusic.

Efter att ha lämnats utanför landslaget under hela våren fick landets i särklass största anfallstalanger till sist chansen.

Glädjande? Mycket!

Supertalangerna har förtjänat den här chansen efter fina prestationer i Damallsvenskan under året. Hurtig har gjort sex mål på åtta matcher, seriedebutanten Banusic tre.

Frågan är väl om någon av dem eller till och med båda kan nå hela vägen fram till en EM-biljett. Möjligheten finns nu i alla fall.

Men vem var den där mittfältaren som Sundhage letade efter?

– Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet, sa förbundskaptenen och fortsatte:

– Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.

Malmös Therese Sjögran lämnades återigen utanför landslaget. På goda grunder anser jag. Hon har spelat en enda match från start under vårsäsongen och fick tio futtiga minuter i segermatchen mot Kopparbergs/Göteborg i går. Det räcker inte för en plats i ett landslag.

Som jag ser det så är Sjögrans tid på toppen över. Hon har varit en fantastiskt duktig spelare och förtjänat alla 182 landskamper hon spelat, men hon är faktiskt inget årgångsvin.

Allt blir inte bättre med ökad ålder. Det är Sjögran ett levande bevis på – särskilt när hon inte får viktig speltid.

………………………………………….

Tyresömittfältaren Lisa Dahlkvist, som var på plats vid dagens presskonferens, levererade veckans skönaste citat. På frågan om vad hon tyckte om Maria Banusic svarade Dahlkvist:

”Henne delade jag ut pris till i vintras på Uppsalagalan. Hon fick pris som bäste spelare”

…………………………………………

För de spelare som undrar vad som krävs för att spela till sig en plats i EM-truppen kan jag avslöja det här. Pia Sundhage besvarade nämligen frågan med en intressant fråga:

”Frågan är vilka svenska spelare som vågar vara bäst”.

Sida 4 av 5
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB