Små tuvor har vält stora lass förut, men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att Mallbacken skulle ta poäng av Tyresö. Det var precis vad bottenlaget gjorde mot en guldfavorit som slarvade bort två poäng.

Först och främst vill jag lyfta på hatten för Mallbacken som nästan på bibliskt vis överraskade och spelade lika mot en på förhand obeveklig och överlägsen motståndare.

Det är något speciellt som infinner sig när en underdog överträffar sig själv och presterar på max, eller över sin toppförmåga, mot en betydligt bättre rustad motståndare.

Just precis så gjorde Mallbacken mot Tyresö i dag.

Samtidigt så tycker jag i ärlighetens namn att det är ytterst svagt, närmast uselt, av Tyresö, med landslagsspelare på i stort sätt varje position, att tappa poäng på Strandvallen i norra Värmland.

Och det spelar liksom ingen roll vilka omständigheter som kan ha påverkat resultatet. Tyresö ska vinna mot Mallbacken tio gånger av tio, men misslyckades just med den uppgiften i dag – och nu lever guldstriden än mer än jag trodde att den skulle göra.

Jag har tidigare varit inne på att Tyresös svåraste motståndare i jakten på ett nytt SM-guld är – Tyresö. Efter dagens poängförlust känner jag mig än mer säker på att det faktiskt är just precis så.

När Umeå IK var som bäst och dominerade Damallsvenskan med eftertryck imponerades jag av lagets förmåga att alltid plocka fram sitt allra bästa. Det kvittade om man mötte Turbine Potsdam i UEFA Womens Cup eller Sund IF i Svenska cupen, laget levererade oavsett vilket lag som stod på andra sidan mittlinjen.

Jag hade en känsla av att Tyresö hade närmat sig den klassen till den här säsongen, att man hade byggt förmågan att prestera på topp dag ut och dag in. Men krysset mot Mallbacken visar att så inte är fallet.

Tyresö har en bit kvar till den nivå där Umeå en gång var, framför allt har man en kamp att gå mot sig själv.

………………………………………………..

Samtidigt som Tyresö visade prov på dålig effektivitet fick Malmö rejäl fart på sin målproduktion. Laget vann derbyt mot Kristianstad i överlägsen stil och toppar Damallsvenskan efter sex omgångar.

Kristianstad är ett kvalificerat motstånd och 5–0-vinsten imponerar, men det ska också sägas att inget lag spelar så högt med sin backlinje som Kristianstad gör. Den kamikaze-defensiven bidrog sannolikt till den stora segermarginalen.

Hur som helst så ska Malmö hyllas för segern – och för målproduktionen.

……………………………………………….

Att Linköping kryssade mot Jitex och Kopparbergs/Göteborg misslyckades att slå hål på nästjumbon Vittsjö får ses som missräkningar.

Det brister offensivt för båda lagen och förstärkningar är nog ett måste i sommar om duon ska aspirera på en topp fyra-plats i tabellen.

………………………………………………

Jag sparar det bästa till sist.

Örebros askungesaga fortsatte med tre nya poäng via 1–0 mot Piteå på bortaplan. Det tippade bottengänget är fortfarande obesegrat (efter sex omgångar) och ligger trea i tabellen, två poäng bakom Malmö och Tyresö.

Det går att göra mycket av lite om man jobbar hårt, spelar disciplinerat och får alla spelare att dra åt samma håll. Fråga Örebro om ni inte tror mig.

Landslagsstjärnorna Emma Berglund och Emmelie Konradsson saknades, då ställde Umeå sju 90-talister på planen – och tog poäng av Kopparbergs/Göteborg.

Förutsättningarna hade kunnat vara bättre för Umeå IK inför den svåra bortamatchen mot Kopparbergs/Göteborg. Skador på Emma Berglund, isländskan Katrin Jonsdottir, Emmelie Konradsson och finskan Tuija Hyyrynen gjorde att Umeå fick ställa upp med sju spelare födda på 1990-talet – två spelare födda 1995!

Bland ungdomarna fanns Johanna Nyman som gjorde allsvensk debut och Linnea Ågren som gjorde sin första match från start i högsta serien.

Allt var alltså upplagt för att topptippade Kopparbergs/Göteborg skulle ta tre välbehövliga poäng, men Umeå vägrade förlora och lämnade Valhallas konstgräs med en pinne i bagaget.

Sjukt starkt av Umeå, men samtidigt väldigt svagt av Torbjörn Nilssons Göteborg som nu kan räknas bort från allt vad toppstrid heter.

……………………………………

Söder om Stockholm skulle Tyresö ta tre nya poäng och det ganska enkelt, var det tänkt. Mästarlaget vann visserligen matchen mot Piteå, men med överraskande knapp marginal.

Effektivitet är inte Tyresös starkaste gren så här långt.

………………………………….

Linköping säkrade tre välbehövliga poäng via seger med 3–0 mot Vittsjö. Den danska jättetalangen Pernille Harder låg bakom det mesta av det bästa och hade riktigt stor del i viktorian.

Harder är en blivande storspelare som Sverige definitivt får se upp med i EM.

Toppmatchen mellan Kopparbergs/Göteborg och Tyresö bjöd på läckra mål, men det är faktiskt de tama och ibland direkt dåliga försvarsinsatserna jag tar med mig från mötet.

Kopparbergs/Göteborg gick upp i tvåmålsledning mot guldfavoriten Tyresö, men bjöd sen in Stockholmslaget i matchen.

Catrine Johansson var mest generös av alla. Först assisterade hon Kirsten van de Ven och sen gick hon bort sig på juniorvis vilket gav Christen Press utrymme att kvittera.

Nu var inte mästarlagets defensiva insatser direkt glimrande.

Johanna Frisk och målvakten Carola Söberg var inte hundraprocentiga vid hemmalagets 1–0-mål och Anita Asante kunde tack vare ett passivt agerande Tyresö knoppa in tvåan.

Försvarsinsatserna lämnade mycket övrigt att önska.

Låt vara att målen präglades av både hög kvalitet och stort kunnande, men de visade också på uppenbara defensiva brister hos två av landets bästa lag. I Tyresö handlade det förvisso främst om passivitet, men i bryggerilaget saknas dessvärre kunnande.

Att det råder brist på svenska backar som håller för internationellt spel är en sak, men jag tycker att man kan kräva att försvarsspelare i Damallsvenskan ska vara riktigt skolade.

Så ser inte verkligheten ut och det är något som klubbarn och tränare får ta ansvar för. Med bättre skolade backar ökar också antalet försvarare som håller för landslagsspel.

……………………………………..

För Kopparbergs/Göteborg var poängen mot Tyresö ett måste för att inte helt försvinna från toppstriden. För Tyresö var 2–2 en missräkning – som man hade kunnat undvika om man hade skruvat upp tempot från första början.

…………………………………….

Två notoriska målskyttar klev fram i Skånederbyt mellan Vittsjö och Kristianstad. Josefine Öqvist inledde målskyttet och isländskan Margret Lara Vidarsdottir fortsatte detsamma med tre fullträffar.

Kristianstad vann och klättrar i en haltande tabell.

……………………………………

Jitex gjorde processen kort med Sunnanå och visade att nykomlingen inte räcker till i Damallsvenskan. Skellefteålaget har förlorat tre av sina fyra matcher klart och det kanske är dags för förbundet och EFD att se över seriepyramiden ytterligare.

Vad sägs om tio lag i Damallsvenskan istället för tolv?

…………………………………..

Det gjordes 16 mål i Damallsvenskan på lördagen, tio av dessa gjordes av utländska spelare …

Pia Sundhage varnade för en farlig utveckling inom svensk damfotboll. Jag varnade för Kif Örebro. Både förbundskaptenen och jag fick rätt – åtminstone i dag.

”Det här är inte bra”, sa Pia Sundhage efter att ha sett Malmö förlorat returmötet med Lyon i Champions Leage. Hon kunde ha pratat om Malmös spel eller om resultatet, men syftade på att vice-mästarna ställde upp med fler utländska än svenska spelare.

Förbundskaptenen blev knappast gladare i dag när hon såg Tyresö slå tillbaka Linköping efter två sena mål. Båda baljorna gjordes nämligen av utländska spelare och Linköpings (och Sveriges?) mittlås med Nilla Fischer och Charlotte Rohlin gjorde alls ingen jättematch.

Båda två gjorde sina missar och Rohlin blev dessutom frånsprungen vid ett av målen. Inte direkt de besked som Sundhage hoppades på när hon åkte till Tyresövallen kan man tänka.

Att Tyresö skulle vinna hade de flesta räknat med, men laget vaskade faktiskt inte fram särskilt många heta chanser under matchens gång och ska vara glada över att man tog full pott.

……………………………………………………….

Jag hade inte många med mig när jag skrev att Kif Örebro skulle överraska positivt den här säsongen. Men de nederlagstippade närkingarna har skrivit många experter och tippare på nästan under säsongsinledningen.

Örebro besegrade i dag Vittsjö med 3–1 och har nu tagit sju poäng av nio möjliga på säsongens tre matcher.

Än så länge kan jag säga: vad var det jag sa?

………………………………………………………..

Malmö tog pliktskyldigt tre poäng mot nykomlingen Mallbacken efter seger med 3–0, men vinsten imponerar inte. Framför allt tycker jag att det verkar som att Skånelaget har fortsatta problem med produktionen och effektiviteten.

………………………………………………………..

Av dagens nio inprickade mål var det bara två som gjordes av en svenska –Helén Eke. Pia Sundhage verkar ha fog för sin oro över svensk damfotbolls utveckling trots allt, eller?

Sunnanå krigade till sig sin första poäng efter återkomsten till Damallsvenskan. Men poängen var dyrköpt. Den redan skadedrabbade nykomlingen fick ytterligare en nyckelspelare skadad.

Sett till det massiva spelövertaget och målchanserna så skulle Linköping ha vunnit gårdagens match mot Sunnanå, men det gjorde man inte. Ett ineffektivt hemmalag tappade två värdefulla poäng mot en heroiskt krigande nykomling.

Skellefteålaget gladdes alldeles säkert rejält över den erövrade poängen, men inte riktigt till hundra procent. Poängen blev nämligen dyrköpt eftersom målvakten Susanne Nilsson skadade handen.

Gissningsvis håller klubben andan i väntan på svar från den röntgenundersökning som Nilsson var på i morse.

Om det visar sig att skadan är av allvarlig karaktär är det ett nytt tungt slag mot ett redan skadedrabbat och klart brandskattat Sunnanågäng.

Sunnanås skadehelvete:

Hanna Glas (korsband) – borta resten av säsongen.
Nina Jakobsson (korsband) – borta resten av säsongen.
Sofia Nuldén (korsband) – på väg tillbaka.
Carina Holmberg (ljumske) – snart tillbaka.
Elin Ellman (ryggskadad) – borta i tre månader.

…………………………………………….

Pia Sundhage fanns på plats på Folkungavallen i går för att se mötet mellan Linköping och Sunnanå. Min första tanke var att hon ville se Linköpings defensiva triangel med Sofia Lundgren bakom mittbackarna Charlotte Rohlin och Nilla Fischer.

Andra tanken som slog mig var varför hon valde att se just gårdagens match. Linköping var spelmässigt överlägset Sunnanå och Sundhage fick därmed inte se LFC-trion sättas på riktiga prov.

……………………………………………

Tyresö tog tre nya poäng via 2–0 mot Vittsjö på bortagräs och har fått precis den start på säsongen som alla väntade sig.

Tyresö och Malmö har tippats gå en riktig holmgång om SM-guldet. Favoriterna vann också sina respektive premiärmatchen, men först efter att två notoriska målskyttar presenterat sig.

Jag var på plats i Tyresö och såg mästarlagets premiär mot Umeå. Förväntningarna var stora, både från majoriteten av de 1285 åskådarna och från min sida.

Men Tyresö visade inte alls upp det spel och framför allt den spets som jag hade förväntat mig.

Spelet flöt inte på trots ett stort bollinnehav, tempot var långt ifrån så högt som det borde ha varit och kvaliteten var inte nog bra när laget kom till offensivt straffområde.

För att vara ett lag som enligt tränaren Tony Gustavsson kan matcha mästerliga Lyon offensivt var Tyresö väldigt trubbigt. Tur då att man har Marta da Silva.

Det var hon, som efter fantastisk individuell prestation, avgjorde matchen mot Umeå. Ett Umeå, som trots att lagkaptenen Emma Berglund tvingades kliva av med en befarad korsbandsskada efter tio minuter, som svarade för en riktigt bra match.

Umeå kommer säkert att göra livet surt för många lag i Damallsvenskan under säsongen, särskilt om de unga spelarna tuffar till sig ytterligare och inte ber om ursäkt för att de finns till.

Martas magi räckte till tre poäng i kväll, men fler måste kliva fram i kommande matcher om det ska bli en ny succésäsong för Tyresö.

…………………………………

På Malmö IP tog fjolårets silvergäng sina tre första poäng efter en programenlig seger mot Jitex. Men målmarginalen var minsta möjliga och precis som för Tyresö krävdes det att en måldrottning klev.

Anja Mittag iklädde sig, som så många gånger förr, rollen som matchvinnare och satte dit målet som gav vinst, tre poäng och ökat självförtroende inför kommande uppgifter.

…………………………………

Emma Berglunds säsong kan vara över. Magkänslan, efter att ha bevittnat händelsen på plats, säger att korsbandet är av. Jag hoppas att jag har fel, men det såg verkligen inte bra ut.

I morgon ska Berglund genomgå en magnetröntgen på Artrokliniken och först då vet vi helt säkert hur det gick.

Om det visar sig att Umeåkaptenen faktiskt slet av sitt ena korsband är det ett otroligt hårt slag för laget. Dels tappar man sin kanske viktigaste spelare och dels tappar man en naturlig och given ledare i laget. En förlust som sannolikt kommer att kräva att klubben värvar en försvarsspelare.

Redan för flera veckor sedan bloggade jag om

Supercupfinalen utgör starten på tävlingssäsongen och ger fjolårets bästa lag en chans att vinna en ny titel. Men för min del är det helt andra aspekter än fajten om en styvmoderligt behandlad pokal som kittlar när Tyresö tar emot Kopparbergs/Göteborg på Tyresö IP.

Tyresö imponerade stort när jag såg dem senast. Det spel som laget visade upp i första halvlek mot Linköping på Bosön var inget annat än ruskigt bra.

Med en hög och aggressiv press, precisa spelvändningar och rent blixtrande omställningar fick man ett något skadeskjutet LFC att se ganska visset ut.

Kopparbergs/Göteborg kom tvärtemot inte upp i den nivå jag hade förväntat mig i de två matcherna mot Juvisy Champions League.

Låt vara att motståndet var tuffare än Tyresös dito på Bosön, men ändå.

Uppspelen fungerade inte, farten fanns inte heller riktigt där och det offensiva spelet klickade definitivt inte för det 4-2-3-1-spelande västkustlaget.

Så det är med funderingar på om Torbjörn Nilsson har fått fart ordning på lagets upp- och anfallsspel som jag åker till Tyresövallen i morgon eftermiddag – och med stora förväntningar på det krig som mycket troligt kommer att utspela sig på mittfältet.

Kampen mellan Tyresös centrala spelare (Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Veronica Boquete) och Göteborgs nav (Anita Asante, Yael Averbuch och Marie Hammarström) kommer att bli högintressant och kanske rent av matchavgörande.

Kan Kopparbergs/Göteborg vinna kampen på mitten så kan man också spela hem säsongens första titel.

Sara Thunebro lämnar bänken i tyska ligan för en given startplats i Tyresö. Svenska mästarlaget bäddar för en ny succé-säsong.

Det har bara gått någon minut sedan jag fick veta att Tyresö gjort klart med landslagsbacken Sara Thunebro. En värvning som imponerar.

Att mästarklubben skulle stärka upp defensiven kändes närmast självklart, vilket jag också bloggat om under försäsongen, men att de skulle knyta till sig Thunebro trodde jag av olika anledningar inte.

Värvningen stärker onekligen upp Tyresös svagaste lagdel och ger laget ännu bättre möjligheter att hävda sig i Champions League-spelet som väntar senare i år.

Rekryteringen är bra. Riktigt bra. Av flera anledningar.

Dels ger Thunebro 08-laget ytterligare en dimension, dels så gynnas landslaget av att den givna ytterbacken får spela tävlingsmatcher igen och dels så gynnas ”Thunis” själv i jakten på en bra EM-form.

Med den bomben till värvning lär det bara saknas en offensiv rekrytering (läs: Jennifer Hermoso) innan Tyresö har spikat sin trupp.

Våren i Damallsvenskan och EM blir det sista Sara Thunebro gör i karriären. Enligt uppgifter som har nått mig så lägger hon skorna på hyllan efter sommarens fotbollsfest på hemmaplan.

Kopparbergs/Göteborg hade en Champions League-semifinal inom räckhåll, men tog den inte. Feghet och individuella slog ut Sveriges enda hopp ur turneringen.

Var fanns modet, jävlar anammat och viljan att vinna? Frågorna poppade upp i huvudet samtidigt som Kopparbergs/Göteborgs spelare vandrade av Valhallas konstgräs i halvtid.

Jag hade precis sett Torbjörn Nilssons lag spela ängsligt, enormt försiktigt och tillsynes helt utan offensiva linjer under 45 minuter.

Efter paus tändes hoppet om att få ett svenskt lag i semifinal.

Som en blixt från klar himmel slog Yael Averbuch halvvolley ner i Juvisymålet.

Några minuter senare kunde Chatrine Dyngvold göra 2–0, men norskan slarvade bort chansen totalt med en direkt dåligt genomförd chip.

Istället för 2–0 bjöd Göteborg bort den seger man hade som i en liten ask.

En snedspark i eget straffområde följt av ett försvarsagerande som lämnade mycket övrig att önska gav Juvisy en chans ur närmast ingenting.

Hux flux hade Juvisy kvitterat och sen rasade västkustlaget ihop totalt (förlust med 3–1).

Med slutsignalen några minuter bort kan jag bara konstatera att Kopparbergs/Göteborg inte hade haft något i en semifinal (där Lyon lär vänta) att hämta, men det var tråkigt att se laget ge bort möjligheterna att ta sig dit.

————————————–

Jag undrar fortfarande hur Torbjörn Nilssons matchplan egentligen såg ut. Jag såg verkligen inte linjerna i det offensiva spelet.

————————————–

Det gäller att utnyttja chanserna i cupspel. Carpe Diem helt enkelt.

Det gjorde Juvisy.

————————————–

Olivia Schough gjorde ett bra inhopp i andra halvlek. Landslagsanfallaren är, som jag bloggade om, ingen startspelare i min bok – men en inhoppare som med sina löpningar och sin kreativitet kan förändra en matchbild.

—————————————

Camille Levins ytterbacksspel och Catrin Johanssons mittbacksdito var verkligen inte bra mot Juvisy. Det krävs en rejäl uppryckning av duon i Supercupfinalen mot Tyresö nästa vecka, annars riskerar Göteborg att inkassera ytterligare en förlust.