I veckan har det varit viss debatt om repliker och replikrätt. Det har handlat om DN Kultur, och vi tänker inte ge oss in i debatten om just det fallet. Däremot tänkte vi ta tillfället i akt att berätta hur vi ser på det här med repliker och replikrätt.

1. ReplikRÄTT har bara en person som blir direkt angripen i en debattext. Då anser vi oss vara skyldiga att publicera en replik från den påhoppade – normalt cirka 1450 tecken inklusive blanksteg. Kort och stramt med andra ord.

2. Är man inte påhoppad i texten så är det vi som gör en redaktionell bedömning om en insänd replik tillför något till debatten (vilket ofta är fallet). Också då gäller 1450 tecken.

3. En replik ska vara just det – ett svar på den första artikeln. Man får inte starta en ny debatt. Ibland skriver folk typ ”XX borde också ha nämnt att…”. Den som startar debatten har privilegiet att bestämma hur den ska avgränsas.

4. En replik måste gå lite på tvärs mot startartikeln. Förvånansvärt ofta får vi ”repliker” som håller med den första skribenten. Det är förstås alltid roligt att få sin egen uppfattning bekräftad men det tillför inte så mycket för våra läsare.

5. Den som skrivit startdebatten har rätt att inkomma med slutreplik. Även då är måttet 1450 tecken. Sen drar vi streck i debatten.

6. De här är inga lagar. Vi bryter emot dem ibland när vi tycker att det gör debatten bättre, till exempel publicerar två repliker med olika perspektiv på en text. Det är vårt privilegium.