För några veckor sedan drog vi igång en debattserie om Det nya Afrika. Och inläggen rasar in. Lite överraskande, och väldigt roligt, tycker vi!

Det började med att vi fastnade i en artikel i Dagens industri. I västra Afrika väntas tillväxten bli 7,4 procent nästa år enligt OECD. Trots det följs inte tillväxten av någon positiv social utveckling. Fattigdomen minskar inte. Arbetslösheten är fortsatt hög. I vissa länder till och med försämras hälso- och utbildningsnivån. Detta ville vi veta mer om.

Journalisten och författaren Berthil Åkerlund fick starta vår debattserie. I sin debattartikel kritiserade han fotografen Jens Assurs utställning ”Africa is a great country” för att vara del av en trend där man skildrar Afrika som bara coola storstäder med espressobarer och växande medelklass .

Jens Assur, som fram till då valt att inte debattera sin utställning utan låta bilderna tala för sig själva, tog bladet från munnen och svarade med att angripa det han kallar en kolonialistisk tanketradition: att bara vilja se det Afrika som vi kan tycka synd om.

Tidigare ambassadören Sten Rylander, nu ordförande i Forum Syd, skrev om korrupta politiska ledare som roffar åt sig rikedomarna. Afrikagruppernas ordförande Calle Sundstedt tog upp hur multinationella företag tjänar stora pengar i Afrika men låter bli att skatta, vilket håller befolkningen kvar i fattigdom. Tillväxten i Afrika bygger till stor del på omvärldens behov av naturresurser. Utländska företag tar med sig metallerna hem till mobiltelefonfabrikerna, men lämnar varken skatteintäkter eller särskilt många arbetstillfällen efter sig. Det skrev Nordiska Afrikainstitutets Ilina Soiris och Mats Utas om inför det nordisk-afrikanska utrikesministermötet i Finland förra helgen.

Många fler smarta, kunniga, roliga, provocerande texter är på gång i den här serien, som börjat leva sitt eget liv. Det vi trodde skulle bli en serie debattartiklar om afrikansk ekonomi har lika mycket blivit en diskussion om vilken bild vi har – eller vill ha – av Afrika.

Fortsätt att följa vår serie i sommar. Och hoppa gärna in i debatten! Skriv själv ett inlägg och hör av dig till oss på debatt@aftonbladet.se, eller delta i diskussionen i kommentarsfälten.

 Artikeln i DI gav oss en idé.

I november skrev Turid Ravlo-Svensson hos oss på Aftonbladet Debatt om sin kamp mot Försäkringskassan. Turids son har ett medfött neuropsykiatriskt funktionshinder och hade ansökt om att få aktivitetsersättning för förlängd grundutbildning.

Försäkringskassan har hela tiden sagt nej – men Turid har fortsatt strida. Eftersom det är svårt att få juridisk hjälp från staten i tvister med myndigheter har hon själv fått gå upp mot Försäkringskassans jurister. Från Förvaltningsrätten via Kammarrätten och ända upp i Högsta Förvaltningsdomstolen, som är högsta instans i den här sortens ärenden.

”Nu är jag inte född i farstun och kan nog svara för mig, men är det verkligen rimligt i en rättsstat som Sverige att en vanlig mamma skall behöva driva ett ärende i Högsta Förvaltningsdomstolen utan juridisk hjälp?” skrev Turid då, i november.

I dag fick vi mejl från Turid med en glad nyhet! Hon vann striden. Högsta Förvaltningsdomstolen har gett hennes son rätt till aktivitetsersättning. Eftersom fallet har avgjorts i högsta instans kommer det även att få betydelse för andra i samma situation.

Reglerna för rättshjälp är däremot samma som förut: det är svårt att få hjälp att överklaga myndighetsbeslut. Den som inte har råd med en advokat får själv driva sin sak mot myndigheten.

”Både förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar har skyldighet att utreda varje ärende noggrant enligt de regler och bestämmelser som finns. På grund av utredningsskyldigheten är det många ansökningar om rättshjälp som får avslag” skriver Rättshjälpsmyndigheten på sin hemsida.