Den här sköna bönan, till lika bloggkollega här på Härligt Hemma, tycker jag har en så jäkla snygg stil. Bara måste köpa mig de där snygga brallsingarna (finns enl uppg på Zara) och en silkig somrig vit blus!

Ni som förresten inte har kollat in Sannas blogg redan måste pronto ta och göra det. Himmel och pannkaka vad fint hon har hemma!

Kram

Helena

Hej på er!

Solen skiner och jag har just kommit hem från Bröstenheten på sjukhuset. En ganska stor knöl i det ena bröstet har oroat mig de senaste veckorna, så en ordentlig undersökning är nu genomförd. Ingen fara på taket tydligen, så nu kan jag börja andas med hela lungorna igen! Phu!

I lördags firade jag början på mitt 41:a år i livet genom att åka buss till Oslo. Inget kalas här inte. Men det var inget synd om mig för det, för jag blev uppvaktad av mina kära på morgonen innan jag åkte.

Två nätter på ett sjukhem, för att damma av sjuksköterskekunskaperna efter nästan två års bortavaro från vården, klämde jag in med mycket kort varsel. Bristen på sjuksköterskor i Norge är enorm nu i sommar, så vikariebyråerna jagar en med blåslampa!

Om du är sjuksköterska och känner för att åka till Norge och tjäna extrapengar i sommar, kan du kontakta mig på info@helenakhome.se så kan jag hjälpa till att förmedla bra kontakter som jag har och bjuda på några tips samtidigt.

Det blev som sagt inte mycket till firande på födelsedagen, men när jag kom hem igår uppvaktades jag av mamma, pappa och syster yster.

Jag hade önskat mig nya vinglas, för är det något vi har dåligt med så är det just det.

Ittala Essence rödvinsglas fanns i paketen och jag blev jätteglad! Tack till er och puss!

Oj, oj, plikten kallar och jag måste rusa. Två mäklarfotograferingar och början på en julreportagetext skall hinnas med innan Lillans fotbollsträning drar igång 17.00…

Kram

Helena

Det var en gång en fin jobbarkompis till mig som berättade för mig hur hennes familj en dag miste alla sina ägodelar (grannarna bara klev in och tog dem), när de under kriget blev fördrivna från sitt hem i Bosnien.

Hon förklarade för mig att efter den händelsen hade materiella saker aldrig haft något som helst värde för henne. Det var bara grejer som man plötsligt, beroende på politiska eller religiösa händelser i världen, kunde mista rätten till. Så var det för dem. Deras saker var helt enkelt bara inte deras längre en dag, och grannfrun hade liksom all rätt i världen att trippa runt i min jobbarkompis mammas skor. Det gick liksom inte att ringa polisen och bara -Hej, kan ni komma hit och ta min granne, hon har just länsat min garderob…

Hon berättade en massa andra saker också, om kriget och om hemskheter hon varit med om och att hon tyckte att det var fullständigt onödigt att samla på sig en massa saker, eftersom man plötsligt bara kunde mista rätten till dem. Det visste hon, för det hade hon varit med om.

Jag brukar tänka på det där ibland. Hur kan vi bli lyckliga av att köpa och äga saker? Jag tror nämligen att jag blir det ibland, och det stör mig faktiskt. Jag menar, vissa saker behöver vi naturligtvis för att underlätta livet och de sakerna kan jag förstå att man blir lycklig av. Men allt det andra då?

Jag skickade lite extra pengar till mitt fadderbarn i Mali när hon fyllde 9 år. En månad senare fick jag ett handskrivet brev från henne där hon tackade och skrev att hon för pengarna hade köpt: 1 skoluniform, 2 par plastsandaler, 5 tvålar, tvättmedel och något mer som jag inte mins, något till familjen. Hon var väldigt glad för sina nya saker skrev hon och jag var förbluffad. I min enfald och okunskap hade jag nog trott att hon skulle köpa typ ett hopprep, en fin kjol, en blus, en väska, en docka, en bok eller någon annan leksak eller något. Jag hade fel.

Så vad är det då som ger oss den där lyckokänslan när vi handlat något nytt eller när vi tittar på våra fina saker vi har hemma? Är det vetskapen om att man faktiskt har gnetat ihop de där pengarna själv, och där med lyckats med något, som gör en lycklig? Eller blir man lycklig av att se en vacker sak varje dag, ger själva bilden av dem ett endorfinutsläpp som skänker en välbehag? Om det är det senare borde en promenad om dagen i en vacker skogsglänta räcka till för att göra människor lite lyckligare.

Jag ”vete sjutton” vad det är, men jag blir i alla fall lite glad varje gång jag tittar på lampan som hänger i vårt i övrigt nästan tomma vardagsrum . Jag tänker inte skämmas över det, för vi bor inte i Mali eller Bosnien och världen är orättvis, men ibland känner jag att det är viktigt för mig att reflektera över vissa saker.

Va tror ni, blir ni också lite glada av era saker eller av att handla ibland?

Kram

Helena

Äntligen har de börjat laga syll och bjälklag. Till slut fick vi tag på riktiga timmermän som inte kliade sig i huvudet och funderade på hur de skulle lösa problemet, utan killar som gjort detta tidigare och vet precis hur det skall göras! Ni vet sådana där killar som inte gör annat än arbetar med riktigt gamla hus.

När man har med sådana här underliga prylar att göra, gäller det att man har koll på grejorna och vet vad det är och vad det skall vara bra för.

Någon slags hörnstoppare för två syllar som möts i ett hörn, om ni undrar alltså. Det framgår inte av bilden hur stor den är, men jag gissar på att höjden är runt 50 cm. Spikarna är gigantiska och handsmidda, rätt cool faktiskt.

Här är dom, två av våra räddare och timmermän. Känner mig helt trygg med dem, de är hur vassa som helst med sina yxor, sågar och släggor. Det känns som om huset har haft ett stort varigt sår som dessa killar nu gör rent och förbinder på bästa sätt.

Mitt fina hus, det kommer att bli bra snart…

Kram

Helena

Jag hade naturligtvis glömt bort att det var stängningsdag på dagis idag och bokat in inte mindre än två jobb idag… Typiskt mig! Det löste sig skapligt bra ändå och jag klarade av första fotograferingen på morgonen innan tjejerna knapp gnuggat sömnen ur ögonen. Mitt andra jobb var inbokat sen eftermiddag så efter att jag skjutit på det 30 minuter fixade jag det också.

Där i mellan snodde vi (Lillan, jag och Lillans 16 åriga syster) tillsammans ihop en picknickkorg med våfflor, sylt, grädde jordgubbar och annat mumsigt och drog iväg ut till Strömsholms slott.

Med regnet hängandes i luften satt vi sedan i gröngräset och mumsade våfflor, sjöng skillingtryck (ja, mest jag då) och pratade om hur det måste ha varit att leva på slottet för två eller trehundra år sedan. Mysigt hade vi och regnet klarade vi oss till slut undan tack och lov!

Nu skall jag ta och redigera de där bilderna från dagens jobb.

Kram

Helena

Det är mer eller mindre upploppet kvar på fjällhuset. Badet, målningen och loftet är väl i princip det som är kvar att göra. Badet är påbörjat och jag försökte fota en del av det nu när vi var uppe.

Det kommer att bli stora granitplattor i en ljus eller mellangrå färg både på golvet och på väggarna. Vägghängd toalett, vit kommod med handfat i betong uppe på (se bilden nedan). Ser ni jättespegeln på väggen? Den går ända upp i tak (2,70 cm högt) och täcker hela väggen i själva ”toadelen”. Den stora spegeln kommer göra att rummet känns mycket större än vad det egentligen är. Väggen som syns på höger sida vetter mot själva ”duschdelen”.

Såhär ser betonghandfatet ut. Snyggt men ujuj vad känsligt det är. Det har redan gått ur bitar… Tänk på det innan ni väljer betong i inredningen. Ni ser den vita lilla kommoden som ligger bakom. Den var i typ björk när vi köpte den (billigt) så vi lämnade den till en kille som har lackat den vit. Den blev så himla bra, den är lackad runt om och i och överallt så det syns verkligen ingenstans att den en gång varit i någon annan färg!! Det kostade oss 600 kr att få den fixad + kanske 500 kr i inköp så det blev en superbillig kommod. Annars kostade de från 6 000 kr och uppåt.

Har du något du vill få lackat skall du absolut vända dig till Tintomara i Västerås. Jag tror att de gör vad som helst, luckor, möbler osv. Jag kommer definitivt att lacka fler saker efter detta!!

Kram

Helena

Min kära M är lika intresserad av inredning som jag är, vilket jag tycker är så himla kul. Jag menar, han har sin handboll och jag har mitt fotointresse, och så har vi inredningen gemensamt.

Vi har väl inte alltid tyckt samma om allting genom åren precis. Han har tex aldrig gillat ”vitt och nött” vilket jag var lite inne på ett tag. Industristilen gillade han sådär, i måttliga mängder, och Tine K – Day – Housedoktor – hysterin har han aldrig köpt. Han har nog varit mer konsekvent i sin stil än vad jag har varit. Jag har hoppat lite hit och dit, medan han har hållit ungefär samma linje hela tiden. Han har läst Residence och Elle Interiör, medan jag har hoppat runt lite mellan allt möjligt skulle man kunna säga.

Nu när vi har ett nytt hem (förra hemmet var en hopslagning av de två hem vi hade när vi träffades) har vi bestämt oss för en sak. Inget som inte båda gillar kommer kommer över tröskeln till detta hus! As simple as that!

Tur för honom att jag tokgillade lampan han beställt i smyg här om dagen!

Kram

Helena

Alltså, finns det något finare, eller något man blir gladare av att få, än en bukett blommor av sin lilla 5 åring? Trädgården svämmar över av gullvivor, tulpaner, förjätmigej, skillor och andra små raringar och Lillan plockar den ena buketten efter den andra till mig. Så sött!

Just denna matchade vår middag. Kall kassler, krossad het potatis, röd paprika och örtsmör (typ världens snabbaste middag om man inte orkar laga något bättre, ett litet tips).

KRAM

Helena

Hello!

Hur står det till vänner? Det är så tyst, ni hör så sällan av er nu för tiden… Vet att ni finns där ute, syns på statistiken och ni är fler än någonsin, men som sagt saknar era härliga kommentarer! Ni är några som brukar maila mig, eller skriva kommentarer på instagram istället, och det är toppen! Tack för det!

Senaste dagarna har jag jobbat mest hemma vid skrivbordet. Så lätt att komma efter med pappersarbete har jag märkt. Trots att jag hållt på med detta i snart två år så har jag fortfarande inte något superbra system för att sköta fakturering, betalningar osv. Hänger liksom över mig hela tiden, måste skapa ett vettigt system tror jag…

Första steget måste vara att ha en vettig arbetsmiljö. I slutet på förra veckan började jag att fixa på mitt kontor. Det blev enkelt avskalat och lugnt. Klart att jag har saker jag måste köpa för att få det klart, men det funkar fint så länge.

Ni aaanar inte vad det kostar att flytta och renovera, phu!!! Vi badar i räkningar här just nu, så vi har tillfälligt och absolut köpstopp tills vi vet vart allt landar, så det blir inget handlande till kontoret på ett tag.

Trivs bra här ändå!

Fullständigt älskar älskar min Muutolampa som jag köpt hos Öbergs (innan köpstoppet, hihi)!Har lääänge velat ha den och den är verkligen så fin!

Nu skall jag lägga ut lite överflödigt möblemang på Blocket. Har ett stort förråd på andra sidan stan med allt vi inte ville ta med oss hit, och nu måste vi bli av med det. Soffor, bord, sängar, lampor och tavlor, finns hur mycket som helst där…

Ha en fin dag!

Kram

Helena

Vi har ju som ni vet inte bara ett stort projekt som pågår för tillfället (lite knasigt att det blev samtidigt faktiskt). Parallellt med renoveringen här hemma är vi just nu i slutfasen av vårt bygge i fjällen.

Det huset har vi ritat helt och hållet själva. Sedan hade vi turen att hitta Tobbe (TJ BYGG) som byggt huset åt oss pinne för pinne. Min gullekompis Sara har hjälpt oss att i CAD ta fram en ritning för bygglovet, sedan har vi pekat, ritat och förklarat för Tobbe hur vi vill att det skall bli, och han har likt en trollkarl på ett helt magiskt sätt infriat alla våra önskningar utifrån ett enda A3 ark med ritningar!

I fredags drog vi upp till bygget en sväng för att lämna lite saker och här får ni se några bilder därifrån.

Taket hade kommit på och det blev så himla bra. Samma riktigt mörkgrå färg som ytterdörren och fönsterkarmarna. Kommer att gå så bra ihop med panelen sedan när den börjar gråna. Den skall strykas med järnvitriol snart.

Det är 5,5 meter upp till taket i stora rummet. I hallen, sovrummen och på dass är det 2,70 i takhöjd. Normalt är 2,40 men eftersom rummen är små till ytan tror vi att det kommer att kännas större och rymligare med den extra takhöjden.

Binovaköket är på plats. Vi var riktigt oroliga att det skulle var för stort och att det skulle kännas som att hela stugan blev ett enda stort kök. Men så blev det inte. Det blev faktiskt perfekt! Det är hela 2,63 högt så det går ända upp till taket och det blev väldans snyggt. Vitt stilrent, avskalat och väldigt Italienskt skulle man kunna säga. Nöjda? Japp, så in i vassen!!

Utsikten går inte av för hackor. Den utsikt vi förlorade när vi flyttade från Udden, tar vi nu igen uppe i fjällen! I öster ser vi skidbackarna, i söder vidsträckta snöklädda svenska fjäll och i väster ser vi Idre, Fjätervålen och den norska fjällvärlden. Huset placering är extremt noga uttänkt. När man är inne i stugan tror man att man är helt ensam herre på täppan. Fönstren är lika noggrant placerade så inga grannar på sidorna syns någonstans inifrån. Det är bara naturen för våra ögon!

Innertaket är spikat i ett mönster som jag gjort. Tre olika bredder på plankor har de använt och jag har gjort ett mönster eller system av dem. Idén till det fick jag via en blogg som fanns för länge sedan som hette House on the cliff. Ett helt magiskt hus i den stockholmska skärgården. Fantastiska Dinesengolv hade de, precis som vi, och så det supersnygga taket  (och de hade väggarna också) i ett speciellt mönster.

Golvet i badrummet, hallen och här i ”pannrummet” kommer att få ett matt grått golv i jättestora plattor av någon slags granitklinkers. Så hårt så att hantverkarens skärmaskin gick sönder faktiskt… Svårt att se på bilden kanske, det är ju inte rent, men det är supersnyggt. Plattorna är 65 x 65 cm stora, så det blir lite ”annorlunda” tror jag!

Well well, vi åkte upp på fredagen och hem på lördagen. Solen sken som aldrig förr och det var varmt som en högsommardag. Tror ni att vi ville åka hem? Nooot! Hade gärna stannat några dagar, men plikten kallade så det vara bara att åka ner över igen efter en natt där uppe. Vi åker nog tillbaka snart, inte långt kvar till inflyttningen!

Kram

Helena