Hur mycket man än älskar den lille filippinaren så kan man inte hjälpa att man lider med Marquez. Att vara så nära, så jämn med den störste. Att dessutom komma från en lägre viktklass, vid 38 års ålder och inte bli överkörd, är värt någon sorts medalj.

Många var vi som på förhand dömt ut Marquez chanser i den här matchen. Visst att han boxats jämnt med PacMan tidigare men medan Manny blivit ännu starkare, ännu bättre, har Marquez framförallt blivit tre år äldre. Alla trodde på utskåpning, alla utom Marquez.

Det är tydligt att mexikanen insåg något tidigt mot Pacquiao, antagligen redan i deras första möte. Han anade koden som kunde öppna Pacquiaos lås. Faktum är att filippinaren fullständigt mosat betydligt större toppboxare de senaste åren. Men av någon anledning verkar det nästan overkligt lätt för Marquez att göra sig obekväm mot just Manny Paquiao.

Förmodligen kände PacMan det också, tidigt.

Vem var den moraliska segraren då? Jag får nog säga att Pacquiao vann rättvist till slut. Jag vet att många inte håller med, framförallt inte Marquez-fansen, förstås. Men också det faktum att underdogen bet ifrån och skakade titelhållaren för en lätt att bli lite skev i bedömningen. Jag går på domarnas linje och håller Pacquiao som vinnare.

Pacman är nog rätt glad att den här matchen är över. Marquez, tror jag, hade nog kunnat gå just den här matchen vilken dag i veckan som helst.

Nu hoppas vi på drömmöte i vår. Floyd Mayweather jr. vs. Manny Pacquiao. Herrejävlar.