BOXNING. Tillbringade tisdagsmorgonen med att se helgens två stormatcher. Dels en väldigt väntad ukrainsk seger, dels en superfight som överträffade allas förväntningar.

Lite reflektioner såhär efteråt: Att någon som Vitali Klitschko måste in i ringen med någon som Manuel Charr är ett sorgligt underbetyg till tungviktsboxningen 2012. Han var i det närmaste totalt okänd redan innan och gjorde inte mycket med sitt livs stora chans för att förändra den saken. Med det sagt tycker jag att det var ett dåligt ingripande av domaren att stoppa matchen innan hans ringhörna ens fick chansen att jobba på tyskens cut. Klitschkobröderna fortsätter att totaldominera i vad som måste vara historiens svagaste tungviktsera.

Andre Ward mot Chad Dawson var ett slag rakt i mage på dom som säger att de bästa boxarna aldrig ställs mot varandra. Här möttes världens bästa super mellanviktare (Ward) och världens bäste lätt tungviktare (Dawson) i en match som överträffade allas förväntningar. Båda är rätt ospektakulära boxare med sina största tillgångar i defensiven, ändå blev det en match väl värd att se. Dawson gick i golvet tre gånger innan han något överraskande bad domaren Steve Smoger att bryta i den tionde ronden. Obesegrade Ward befäste sin plats som en av världens bästa boxare kilo-för-kilo. Personligen rankar jag bara Mayweather, Pacquiao och 2xKlitschko före den skicklige amerikanen. Jag underskattade Ward en aning i Super Six, men efter att han lekte med Carl Froch i slutet av förra året rankar jag 28-åringen väldigt högt. Det är också värt att nämna att Ward, USA:s senaste guldmedaljör i ett OS (2004), inte har förlorat en enda match sedan 12 års ålder – vilket i sig är helt otroligt.

/Petter Öhrling