Häromdagen stod det klart att det inte blir något delat main event i Globen. En besvikelse förstås på ett kort som många anser ganska svagt. Jag håller inte med. Alexander Gustafsson mot Gegard Mausasi är ett av vårens hetaste möten och på en helt annan nivå än Gustafsson mot Silva från förra året.

Dessutom fick vi ju en svenska till på kortet idag. Jag slog en signal till Umeå Universitets  hårdaste forskningsassistent. Tor Troeng.

Grattis till kontraktet!
– Tack! Det känns kanonbra förstås, mitt mål var att kriga till mig ett kontrakt och nu har jag det.

Du gör, precis som flera av dina svenska kollegor, debut i Globen, hur känns det?
– Det är ju förstås en dröm som går i uppfyllelse. Det första var ju att få ett kontrakt men sedan är det att få gå en match i Sverige som är det största. Jag var där förra året och det var grym stämning och jag tror det blir minst lika bra i  år. Att få uppleva det publikstödet, det kan inte blir större än så. Det gör ju att man om möjligt blir ännu mer peppad på sin UFC-debut.

Många blev förvånade när du förlorade din match i TUF, hur besviken var du själv?
– Jag var grymt besviken på min egen prestation. Jag vet att jag kan mer och levererade inte. Det har ju gått en tid nu och jag har lyckets smälta det men det var en besvikelse.

Du möter ju Adam Cella som precis som du förlorade i TUF. Hur känns det att möta honom?
– Det känns bra, man har ju lite mer koll. Vi pratade med varandra innan och jag hade inga problem med det och inte han heller. Vi går dit för att fightas och det kommer bli en riktigt bra match. Han har en skön personlighet och är en riktig karaktär. Jag tror att han kommer gå hem i Sverige också.

Cella åkte ju på en av de mest spektakulära knockarna i seriens historia. Har du tränat extra på din snurrspark?
– Haha, nej den har han nog koll på nu. Men jag ska nog hitta något annat bra sätt att ta honom på.

Håll utkik efter MMA-Panelen här på Aftonbladet på tisdag. Då kommer Tor till studion och vi vältrar oss som vanligt i UFC Stockholm 2013.

***

Måste bara kasta in några rader om det fantastiska mötet mellan GSP och Nick Diaz imorgon. Efter en telefonkonferens som spårade ur i ett verbalt krig mellan de två fortsatte Diaz sin kamp mot väderkvarnarna på gårdagens presskonferens där han bland annat anklagade GSP för att ta anabola steroider. Och slängde in en brassklapp om att han själv nog inte skulle klara ett test.

Han är ett unikum den där Nick. Även om lillebrorsan Nate gör sitt bästa för att leva upp till familjens slagord ”fuck the world” (det är en gissning) så kommer han aldrig upp i den nivå av ”dra åt helvete” som sin storebror. Det är på något vis Nick mot världen, alltid. Och jag kan inte låta bli att älska det lite grann.

Vinner han imorgon blir han odräglig, på det där underbara sättet och även om det blir en retur mot GSP eller ett titelförsvar mot Johny Hendricks (som jag tror vinner) så kan vi räkna med en underhållande sommar med Diaz vid bältet. Förlorar han lämnar han UFC, igen. Eller får sparken, igen. Ingen kommer i alla fall lämnas oberörd.

Men mest fascinerande i allt det här är hur den så samlade GSP fullständigt krupit ur sitt skinn och vid varje intervju vibrerar av rede mot Diaz.

Herregud vilket krig det kommer bli.

Mitt tips. GSP vinner på TKO i andra ronden, Nick Diaz ger Dana White fingret på vägen ut från oktagonen och ett litet stycke MMA-historia skrivs. Det ser jag fram emot.

//Syk