Precis när man trodde att mma var liktydigt med Zuffa och att legenden Fedor Emelianenko gjort sitt på den stora scenen gör organisationerna M1 Global och Dream gemensam sak och sätter ihop en match som nästan överskuggar nyårshelgens andra jättemöte (Lesnar vs. Overeem på UFC 141). Världens kanske genom tiderna främste mma-fighter Fedor Emelianenko mot regerande olympiska mästaren i judo Satoshi Ishii den 31/12 på Dreams nyårsgala DREAM: Fight for Japan: Genkidesuka!! Oomisoka!! 2011!

Herrejävlar.

För er som behöver litte pepp och kanske lära er vem Satoshi Ishii är så kommer här två videos att beskåda. Den nedre är från Ishiis seger mot K1 legenden Jerome LeBanner för ett år sedan.

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/jjZS2l0Hp8Q” frameborder=”0″ allowfullscreen]

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/GiuzevwTr0g” frameborder=”0″ allowfullscreen]

//Syk

195 år. Det är de totala åldern på kvällens tre huvudmatcher. Vore det inte för en detalj hade jag inte varit speciellt peppad alls ska jag erkänna.

Jon ”Bones” Jones. Mma-sportens motsvarighet till Michael Phelps eller Usain Bolt. En naturbegåvning olik någon som sporten tidigare sett och än har vi inte sett riktigt hur bra han kan bli. Riktigt häftigt! Titelhållare i UFCs lätta tungvikt bara tre år efter proffsdebuten, av 15 matcher har endast två (!) gått hela vägen och enda förlusten är en lite kostig diskvalifikation i en match han var överlägsen i. Ingen har varit ens nära att besegra honom, jag tror inte Lyoto Machida kommer vara det heller.

Visst att Machidas karate är på en nivå som Jones inte mött tidigare men jag tror inte det kommer räcka. Med sin enorma räckvidd har ”Bones” kontrollerat matcher stående förut på ett föredömligt sätt för att på sitt eget sätt explodera i prickfria nedtagningar och oväntade tekniker. Det kan låta konstigt med vore jag Machida skulle jag vara försiktig med sparkarna, åtminstånde inledningsvis. För i en golvkamp är Jones flera klasser bättre.

Mitt tips; Jones vinner på TKO i tredje ronden.

Resten av maincardet är ju förstås fullt av stora namn och extremt kompetenta fighters men med undantag av Frank Mir så har de övriga i min mening tappat mycket av sin attraktionskraft. Tito Ortiz är en av de största UFC har i sina rullor men skadorna har börjat ta ut sin rätt och ”Little Nog” Nogueiro har aldrig riktigt imponerat på mig. Bra BJJ förstås men lite oinspirerad och inte så särskilt spektakulär. Tito tar det om hälsan är i ordning.

Frank Mir är trots all sin erfarenhet ”bara” 32 år och kommer finnas med i diskussionen ett tag till, får han ordnig på grejerna tror jag att han har en titelfight kvar i framtiden. Först ska han dock upprepa det han gjorde mot ”Big Nog” Nogueira i UFC 92 för drygt två år sedan dvs vinna på TKO.

Övriga två matcher på maincardet:

Claude Patrick vs. Brian Ebersole: Vinnare Ebersole

Mark Hominick vs. Chan Sung Jung: Vinnare Hominick

Vad tror ni?

//SYK

Igår kom den tragiska nyheten att den ryske boxaren Roman Simakov avled i sviterna efter att ha blivit knockad i en titelmatch (Asiatiska WBA) mot landsmannen Sergei Kovalev. Simakov knockades i den sjunde ronden och bars ut ur ringen, senare på sjukhuset gjordes en akut hjäroperation som ledde till koma och igår dog han alltså. Han blev bara 27 år gammal. Boxningsvärlden sörjer och lider med Simakovs familj och vänner. Det är en tragedi, precis som det alltid är när en ung människa dör

Ur ett mer allmänt, sportsligt perspektiv kan vi bara konstatera att det här antagligen kommer elda på de som redan har en avog inställning till boxning och kampsport. De som letar en färsk incident att luta sig mot i diskussionen om kampsport är farligt eller ej kommer förstås ta upp fallet Simakov. Det är förstås helt galet. Vi vet faktiskt ännu inte vad han dog av. Vi vet inte om han hade medfödda skador eller om alla säkerhetsåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt. Men faktum kvarstår, han dog i samband med en boxningsmatch och han är inte den första som gjort det.

Det är ett problem, förstås, men det är ett problem som handlar om boxning snarare än om kampsport. Inom mma finns endast två kända dödsfall i samband med professionell match sedan sporten slog igenom under tidigt 90-tal. Inom UFC är siffran noll. Sett till antalet allvarliga skador finns många sporter som orsakar fler skador och dödsfall än mma (ridsport, motorsport etc.) men det intressanta i diskussionen är förstås att i ingen sport är just säkerhet och hälsa så central som inom mma. Att en hockeyspelare spelar med hjärnskakning är nog ingen ovanlighet och hur ofta får man inte höra om fotbollspelare som ”spelar på sprutor”. Ämnet tog upp under presskonferensen inör UFC 140 som hölls i natt. Dana White, Tito Ortiz mfl. hade en hel del att säga.

//Syk

Var tvungen att dela med mig av denna. All övrig information överflödig.

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/igrELxsGpyY” frameborder=”0″ allowfullscreen]

//Syk

Anderson Silva är världens bästa mma-fighter pound for pound. Han har försvarat sin mellanviktstitel sanslösa nio gånger och inte förlorat en match sedan han diskats för olaglig spark mot Okami för snart sex år sedan. Men skador har hållit den 36-årige brassen borta från matchande under hösten och vintern och bakom är kön lång och bufflig för att ta sig fram till en titelmatch mot ”the Spider”.

Både Chael Sonnen och Mark Munoz har försökt snacka sig till en titelchans och efter segern mot Mayhem Miller i finalen av The Ultimate Fighter anser många (inte minst han själv) att Michael Bisping är näst på tur att få prova lyckan mot Silva.

Då passar Dan ”Hendo” Henderson på att kasta några verbala handgranater in i mellanviktsdiskussionen på en fråga om TUF-finalen.

– Det såg ut som en fight mellan en kille som inte gått match på väldigt länge och en som kapat för mycket vikt…de såg snarare ut som TUF-deltagare än coacher. Jag skulle tro att alla ”skador” som håller Silva borta från en rematch mot mig eller Chael (Sonnen) skulle läka ganska så fort om han blev erbjuden en match mot Bisping, säger Hendo till mmaMania.

Silva, som inte låtit sig provoceras så lätt tidigare, lär väl inte göra det nu heller. Dessutom förväntas Hendo snarare få en titelchans mot Jon Jones i lätt tungvikt. Om Hendo nu efter segern i återkomsten till UFC är ute efter båda titlarna undrar jag om inte femteronden mot Shogun Rua ruskade om skallen på honom lite väl mycket.

//Syk

UFC vill till Sverige. Så är det. Med det öppnar sig dörren till MMA-sportens absoluta finrum för våra svenska fighters. Alexander ”the Mauler” Gustafsson är redan etablerad, Reza ”Mad dog” Madadi har skrivit kontrakt och gör UFC-debut i vinter och Hamid ”Akira” Corassani rörde upp känslor i den nyss avslutade säsongen av The ultimate fighter. Sedan ska vi så klart inte glömma Papy Abedi som ju är svensk men tävlar under kongolesisk flagga. Papy ställdes mot riktigt tufft motstånd i debuten, Thiago Alvez, och stod upp bra även om det blev förlust.

Fyra starka kandidater att ingå i ett framtida svenskkort. Men det finns plats för fler.

I helgen tog Tor Troeng sin kanske största seger i karriären när han knockade tjeckiska hemmahoppet André Reinders på galan Redemption i Prag. Så här i efterhand går det inte att ta miste på vad segern betyder.
– Det känns grymt bra, det var en riktift stor seger för mig. Att det kom på en knock känns också skitbra.
Innebär den här segern att du tog ett steg närmare UFC?
– Absolut, ett kliv närmare. Min agent har en dialog med UFC och det var ett kliv i helt rätt riktning för mig.

För er som undrar hur det såg ut när Tor ”The Hammer” Troeng bjussade Reinders på en dagsedel kan ju ta en titt på den här något skakiga hemmavideon från matchen.

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/lW7Jbau1dsA” frameborder=”0″ allowfullscreen]

//Syk

Diego Brandao har mött fyra olika fighters i realityserien The Ultimate Fighter (TUF). Ingen av dom klarade sig till den andra ronden. Natten till söndagen gick finalen av stapeln, Brandao ställdes mot Dennis Bermudez som i semifinalen strypt ut vår svenske deltagare Hamid ”Akira” Carassani. För första gången i serien såg Brandao skakad ut, Bermudez gick framåt och träffade med flera slag. En skräll såg ut att komma smygande när Brandao, som mest visat förödande slagkraft, fångade Bermudez arm och låste den så hårt att något gick sönder. En ny seger i första ronden.

Jahapp, tänkte jag, då lägger vi till det till Diegos lista och undrar hur många matcher han kommer behöva innan han ses som en toppkandidat till en titelmatch mot José Aldo.

Vi säger grattis också till den ständigt leende John Dodson som slog ut T.J. Dillashaw. Igen visade den lille Dodson att han knock out-kraft i de där små nävarna. Imponerande explosivitet i den mannen.

Och så huvudmatchen då. Jag hade ju varnat för Jason ”Mayhem” Miller inför. Vad kan jag säga, jag hade fel. Mayhems fina jujutsu räckte i ungefär en halv rond mot Michael Bisping, sedan tog krafterna slut. Rond ett vill jag dock ge Miller, ha gick fick ner Bisping på rygg men var aldrig nära att avsluta matchen. I rond två och tre handlade det egetligen bara om hur länge Miller skulle orka stå på fötterna. Han orkade till mitten av den tredje. En intressant händelse är dock sparken som Bisping måttade mot huvudet på Miller när denne inte var på fötter, hade den träffat hade Bisping mycket väl kunnat bli diskad. Bisping hoppas nu ha klämt sig en bit upp i kön för att få möta Anderson Silva om titeln.

——–

Få slänga iväg ett grattis till Miguel Cotto som fick sin hämnd. Lite tack vare Manny Pacquiao. Den ”nästan” omöjlige filippinaren slog ju som bekant Antonio Margaritos öga sönder och samman förra året. Cotto behövde inte så värst många rena träffar innan Margaritos syn var rejält störd. Till slut blev ögat för uppslaget och domaren bröt i den tionde ronden. När Cotto efter matchen fick frågan om Margaritos träffar var lika hårda den här matchen som i förra svarade han bara: ”Jag är vaken eller hur?”. Hämnden är ljuv.

//Syk

Madison Square Garden är slutsålt. I tre år har Miguel Cotto väntat på att få sin hämnd på vad han menar den fuskande Antonio Margarito. Margarito  har ett rykte att återupprätta och ett illavarslande frågetecken att räta ut inför en hel boxningsvärld.

Hade Margarito olagliga pads i handskarna när han besegrade Cotto 2008? Ingen vet utom Margarito. Vi vet däremot att han hade det mot Shane Mosely i matchen efter. Cotto är övertygad.

Ikväll vill han ha sin hämnd.

Som uppladdning inför årets största grudge-match har HBO svängt ihop en fantastisk (som vanligt) skildring av de två boxarnas uppladdning och känslor inför matchen. Titta, njut och välj för guds skull sida. Det är ju ändå det det handar om.

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/uj6uXMZCg9k” frameborder=”0″ allowfullscreen]
[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/JGUNde2Q3w8″ frameborder=”0″ allowfullscreen]
[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/ENZqhhYko-M” frameborder=”0″ allowfullscreen]

Matchen sänds live i natt på TV10 med start 02:00

OBS! Spoiler längst ner!

Så var det nästan dags. Om två dagar avgörs den fjortonde säsongen av The Ultimate Fighter. För första gången handlade det om de lättaste killarna, dvs. bantamvikt och fjädervikt. För första gången hade vi också en svensk i huset. Hamid ”Akira” Corassani inte bara deltog utan blev säsongens mest omtalade fighters. Med en blandning av kaxighet, practical jokes och hårda nävar lyckades han dela upp publiken för eller emot Akira. Bara det är en bedrift i sig. Att sedan ta sig till semifinal är förstås mer än godkänt.

I natt svensk tid gick sista semifinalerna, dvs sista förinspelade programmet. Där avgjordes vilka finalister vi får se nu på lördag när serien kulminerar i den direktsända finalen där även de två coacherna Michael ”the Count” Bisping och Jason ”Mayhem” Miller.

På förhand känns det ju som Bisping ska springa rakt över TV-stjärnan (programledare för ”Bully beatdown” på MTV bland annat) sett till senaste årens meriter.

Jag är dock inte så säker på att det kommer bli så.

Mayhem är en otroligt rutinerad fighter som turnerat världen runt och fightats i mängder av olika organisationer. Hans comeback i UFC tror jag han ser som en enorm personlig seger. Ser man på intrevjuer från den senaste tiden så ser man också en mognare mer fokuserad Miller än någonsin. En kille som levt högt på talang har för första en stabil tillvaro att luta sig mot i uppladdningen, det kommer göra honom till den bästa fightern han någonsin varit.

Bisping å andra sidan verkar mer fokuserad på en framtida titelmatch.

Mitt tips; Miller vinner på rear naked choke i andra ronden.

Sedan ska det bli oerhört intressant att se själva finalerna. Jag tror flera av killarna från den här säsongen kommer finns med högt upp i rankinglistorna de närmaste åren. Diego Brandao är i final efter att ha gått tre matcher i huset. KO första ronden i alla tre. Han möter Dennis Bermudez som slog ut Akira i semifinalen. Sätter han öppnade dörren på inför sin första match borde ge en titelmatch i sig. Matchen Dodson vs. TJ Dillashaw anser jag hade kunnat få plats på vilket maincard som helst. Så bra var/är den här säsongen.

//SYK

Det tog inte många minuter för än Zaromskis ”rolling thunder” hade rullat ut på nätet och blivit den stora snackisen på fightingforum runt om i världen. Och så är det, idrotten lever på underhållningen den producerar.

Kom att tänka på några andra spektakulära sparkar som gett ekon ut i kampsportsvärlden:

Kaoklais skenben. K-1 2005, tungvikt.
Jag menar titta på dem. Kaoklai 79 kg. mot Mighty M0, 103 kg. Den spenslige thailändaren hade spenderat nästan hela första ronden med att akta sig för Mighty Mos fruktade höger. Men rätt som det var dök läget upp och då jäv…
[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://youtube.com/embed/TelQntPJUA0″ frameborder=”0″ allowfullscreen]

Badr Haris piruett. K-1 2005, tungvikt.
En tanig Badr Hari snurrsparkar ner Stefan Leko. Träffen är legendarisk. Detta blev uppmärksammat inte minst för att Leko bara några månader tidigare hade knockat Hari med en spinning back kick i mellangärdet i en mycket underhållande match.
[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://youtube.com/embed/dKjTNaYPDrc” frameborder=”0″ allowfullscreen]

Anthony Pettis Showtime kick. WEC 2010, lättvikt.
Ja vad säger man. Kommer nog aldrig att hända igen, åtminstånde inte så klockrent.
[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://youtube.com/embed/sb1HyPU_qmc” frameborder=”0″ allowfullscreen]

Anderson Silvas frontspark. UFC 2011 mellanvikt.
Det roligaste i hela den här historien är ju Steven Seagals påstående att han jobbat på den här sparken i 35 år. Det är ju naturligtvis helt galet men snygg är den ju och Silva själv creddade ju mannen i skinnjackan efter segern.
[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://youtube.com/embed/SSq0njFD3TU” frameborder=”0″ allowfullscreen]

Kom gärna med era favoriter!

//Syk