Mindre än 24 timmar kvar tills det smäller i O2 World Arena. Fighterbloggen är på plats i Berlin för att följa de två svenskhoppen Magnus ”Jycken” Cedenblad och Niklas Bäckström. Ni kan läsa intervjuer med dem i morgondagens papperstidning eller på webben.

För tillfället kan ni gotta er i den här intervjun med storstjärnan Alexander Gustafsson. ”The Mauler” pratar bland annat om varför han inte gillar Jon Jones.

Eller läs varför Dana White föredrar Las Vegas framför Stockholm för returmötet.

Här kommer en kort nedbrytning av morgondagens två viktigaste matcher med svenska ögon sett:

• Magnus Cedenblad (11–4 MMA, 1–1 UFC)
  32 år, 190 centimeter, 84 kilo (mellanvikt)
  Etablerad fajter som haft otur med skador och bara gått två matcher på två år. Den ena vann han på under en minut, den andra förlorade han mot ett av divisionens toppnamn. Hoppas kunna ta nästa kliv i karriären nu när han äntligen är skadefri. Har avslutat tio av sina elva vinster, varav fyra knockouts och sex submissions.

  Krzysztof Jotko (14–0 MMA, 1–0 UFC)
  24 år, 185 centimeter, 84 kilo (mellanvikt)
  Obesegrad polack som kommer in med 14 raka segrar i bagaget. Vältränad fajter med aggressiv ground and pound och stark grappling. Har dessutom tränat med Francis Carmont – stjärnan som är ”Jyckens” enda förlust de senaste fem åren. Besitter inte samma förmåga att avsluta sina motståndare som svensken.

  Mitt tips: ”Jycken” kommer att driva upp tempot, använda sin räckvidd och visa sig vara för mycket för Jotko. Stryper ut den trötte polacken i tredje ronden.

  * * *

• Niklas Bäckström (7–0 MMA, UFC-debut)
  24 år, 182 centimeter, 65 kilo (fjädervikt)
  Ses som en av världens bästa fjäderviktare utanför UFC. Körde över sin senaste motståndare som blev knockad på 15 sekunder. Träningskamraterna på Allstars i Stockholm, däribland superstjärnan Alexander Gustafsson, öser beröm över Luleåfajtern. Har alla förutsättningar att gå långt. Starkt psyke, lång för sin viktklass, farlig muay thai.

  Tom Niinimäki (21–5–1 MMA, 1–0 UFC)
  31 år, 175 centimeter, 65 kilo (fjädervikt)
  Finländaren går, trots hypen runt Bäckström, in som favorit i den här matchen av flera anledningar. Rutinerad herre som har gått 27 matcher varav en i UFC. Under en tung period i karriären tog han en nästan tre år lång paus. Gjorde comeback 2010 och har radat upp elva raka segrar sedan dess. Har tillbringat fem månader i Florida hos Blackzilians som är ett av världens bästa team. Började som kickboxare.

  Mitt tips: Att Bäckström, som inte har någonting att förlora, överraskar och avslutar Niinimäki i andra ronden. Jag ser framför mig en närmast Conor McGregor-lik debut

/Petter Öhrling

Någonsin undrat över hur stor Alexander Gustafsson är inom MMA-kretsar? Det här borde ge dig svaret. UFC-presidenten Dana White öser superlativ över svensken och beskriver honom som en ”motherfucking superstar”. Undvara fem minuter och se videoklippet ovan.

/Petter Öhrling

Är Tito Ortiz tillbaka nu?
Nej. Han är fortfarande MMA-världens största hackkyckling och kommer aldrig att sätta sin fot i UFC igen. Man ska inte dra för stora växlar av Ortiz andra seger på åtta år. Med det sagt så gillar jag ”The Huntington Beach Bad Boy”. Han är en av sportens stora legendarer. Best case scenario vore att kroppen håller och han fullföljer sitt kontrakt med Bellator, vinner sina återstående tre matcher och pensionerar sig som världsmästare (typ). Det kan jag ändå unna karln.

Betalar folk fortfarande för att se Rampage Jackson?
Ja, det gör de. Hur ostrategisk han än må vara är Rampage fortfarande en attraktion. Dragkraften är inte densamma som under glansdagarna i Pride eller tiden som UFC-mästare, men han har fortfarande varit en av sportens verkliga superstjärnor och har en publikvänlig fajtingstil. I mina ögon vann han dock inte hatmatchen mot ”King Mo”. I egenskap av hemmafavorit och organisationens stora affischnamn fick han med sig ett kontroversiellt domslut. Efteråt föreslog han själv ett returmöte.

Vem imponerade mest under galan?
Gänglige welterviktaren Michael Page som totaldominerade Ricky Rainey och stod för kvällens bästa knock (se videon ovan). Kickboxaren bjöd på show med sitt kvicka fotarbete och oortodoxa rörelseschema. Likt Roy Jones Jr eller Anderson Silva hånar han sina motståndare genom att dansa runt med händerna nere och landa slag utan att ens titta (!). Page blir intressant att följa framöver.

Varför borde jag bry mig om Blagoi Ivanov?
För att han trotsar alla odds genom att stå i ringen. I februari 2012 blev den bulgariske tungviktaren attackerad av ett gäng organiserade brottslingar och fick en kniv rakt genom hjärtat. Läkarna opererade och la honom i konstgjord koma i tre månader. När Ivanov vaknade hade han gått ner 45 kilo och kunde knappt gå eller andas. Bara en på miljonen överlever den sortens skador och trauma mot kroppen, sa läkarna. Ett och ett halvt år senare gjorde Ivanov comeback i ringen och har sedan dess radat upp fyra vinster varav tre via submission. I helgen sprack segersviten när han åkte på karriärens första förlust. Men Ivanov vet att det finns viktigare saker här i livet.

/Petter Öhrling

Kan någon påminna Juan Manuel Marquez om att han fyller 41 i augusti?

”Dinamita” såg tio år yngre ut när han utklassade Mike Alvarado över tolv ronder i natt. Segern var hans 56:e i karriären och matchen gick i klassiska The Forum i Kalifornien. Det var där en ung fjäderviktare vid namn Marquez gjorde sig känd i mitten av 1990-talet.

Sluggern Alvarado började passivt och såg väldigt obekväm ut de första tre ronderna. Den mindre och kvickare Marquez dikterade tempot och gav amerikanen en boxningslektion. I slutet av åttonde ronden fick han in en förödande högerträff – samma slag som sänkte Manny Pacquiao – och skickade nästan Alvarado ut ur ringen (!).

I början av nionde, när jag förväntade mig att mexikanen skulle gå för knock, sänkte han garden och golvades av Alvarado. ”Mile High” lyckades dock aldrig kapitalisera på nedslagningen. Inte ens i tolfte ronden, när en blodig Alvarado var tvungen att vinna på knock, var han särskilt nära att hota Marquez.

I slutändan vann 40-åringen ett enhälligt domslut med siffrorna 117–109, 117–109, 119–108. Därmed står han först i kö att möta den nuvarande WBO-mästaren i weltervikt.

Det råkar vara ärkerivalen Manny Pacquiao.

Marquez största stund i karriären var när han brutalt knockade filippiniern i det fjärde och senaste mötet. Även om han säger sig ”inte tänka på Pacquiao över huvud taget i nuläget” kommer det bli svårt att tacka nej.

En lukrativ femte match mot ”Pac-Man” skulle sannolikt innebära en åttasiffrig lönecheck. Och framför allt: det skulle göra Marquez historisk som den förste mexikanske boxaren att bli världsmästare i fem olika viktklasser.

Here we go again.

/Petter Öhrling

Niklas Bäckström har skrivit kontrakt med UFC och debuterar redan om två veckor. Fantastiskt roligt med ännu ett svenskt tillskott i världens största MMA-organisation.

Och Bäckström är en kille som jag tror kan gå långt. En obesegrad jättetalang som förbisågs när UFC var i Sverige både första och andra gången. Då var det många som höjde på ögonbrynen men det spelar mindre roll nu.

Luleåfajtern har länge setts som en av världens bästa fjäderviktare utanför UFC. Dessutom är han en rolig karaktär. Vissa av er minns säkert den här klassiska intervjun med MMANytt där han pratar om sin längtan efter att möta de bästa i världen. Hur han vill möte José Aldo, inte ”massa polska snickare”.

Finländaren Tom Niinimäki blir ingen enkel motståndare. Han är rutinerad och har vunnit 21 av sina 27 matcher. I november besegrade han ansedde brassen Rani Yahya på delat domslut i sin UFC-debut.

Men Bäckström är ingen duvunge han heller. Han har tränat MMA i tio år och kampsport längre än så.

Lita på att hans spektakulära 15-sekundersknock av tyske Max Coga (se videon ovan) var en avgörande faktor till att Bäckström fick den här fajten. Till slut kunde UFC inte blunda för svenskens skicklighet.

/Petter Öhrling

Anderson Silva får träna MMA igen. Fyra månader efter skräckskadan på UFC 168 har superstjärnan fått grönt ljus att stegra träningen, rapporterar MMAjunkie.com.

Ni minns säkert. Silva bröt benet när han försökte vinna tillbaka sitt mästarbälte från Chris Weidman i slutet av förra året. Den då 38-årige brassen fördes ut på bår och det spekulerades i att den sagolika karriären var över.

Den efterföljande operationen var framgångsrik och läkarnas prognos var att det skulle dröja sex till nio månader innan ”The Spider” kunde börja träna igen.

Men Anderson Silva är förstås inte riktigt som oss andra.

Den som har följt legendaren på sociala medier har troligtvis tappat hakan åt hans sensationella framsteg. Med tanke på Silvas stigande ålder, skadans allvarlighetsgrad, och vad han tidigare åstadkommit i karriären – ja, då hade ingen klandrat stjärnan om han lagt av. Nu pratas det i stället om en comeback i slutet av 2014.

”Vi har fört diskussioner med UFC och vi får se vad de föreslår”, säger Silvas manager Ed Soares till MMAjunkie.com.

”Silva skulle kunna vara tillbaka på den sista galan det här året eller den första galan nästa år”, säger UFC-bossen Dana White.

Personligen är jag ruskigt imponerad över Silvas drivkraft. Han verkar genuint hungrig och sugen på att revanschera sig efter två raka förluster. Nu väntar en hel kampsportsvärld ivrigt på den stora återkomsten.

/Petter Öhrling

Kan någon slå Floyd Mayweather?
Nej. Som det känns just nu kommer han att vinna sina resterande tre matcher och lägga av obesegrad. Men det ska sägas att nattens match blev jämnare än vad många trodde på förhand. För en gångs skull syntes det faktiskt att ”Money” – som fick ett synligt cut ovanför ena ögat – hade varit inblandad i en fajt. Marcos Maidana är faktiskt den motståndare som har lyckats träffa Mayweather flest gånger (221) under de 38 av 46 matcher som CompuBox har fört statistik över. ”El Chino” gav allt från första sekund och överrumplade superstjärnan i de tidiga ronderna. Men amerikanen anpassade sig, vann fem av de sista sju ronderna och förlängde sin segersvit.

Är det dags att ta Amir Khan på allvar igen?
Ja, jag tycker det. Han golvade den rutinerade och farlige Luis Collazo tre gånger i en överlägsen seger över tolv ronder. För en gångs skull boxades britten taktiskt och följde sin matchplan utan att förivra sig. Collazos försök att sänka händerna och locka in Khan lyckades aldrig. Efter segern gjorde Khan sitt bästa för att snacka till sig en chans mot världens bäste boxare. ”Folk vill se mig möta Mayweather. Jag tycker inte alls att han ser oslagbar ut, han skulle ha stora problem med min boxningsstil. Jag är den ende som kan slå honom”, sa Khan.

…Adrien Broner också?
Suck. Den Broner som fascinerade mig så för två år sedan verkar nu lida av storhetsvansinne. Visst studsade han tillbaka efter förlusten mot Maidana senast, men det var knappast någon imponerande insats 24-åringen stod för när han vann på domslut mot en klart sämre motståndare i Carlos Molina. Skandalboxaren brottade ner Molina i den tredje ronden och fick en skarp varning. I segerintervjun läxades Broner upp av reportern sedan han uttalat sig negativt om mexikaner. Han passade också på att utmana Manny Pacquiao – det är en match jag gärna skulle vilja se.

Vem ska Floyd möta härnäst?
Jag behöver inte se en returmatch mot Maidana. I stället vill jag se Mayweather ta steget upp till mellanvikt och möta legendaren Sergio Martinez eller hyperfarlige Gennady Golovkin.

Vad handlade handskbråket om?
Matchen mot Maidana sades vara i fara över en dispyt kring argentinarens handskar. Trots att de var godkända av kommissionen protesterade Mayweather och hans team vilt. De menade att handskarna var förstärkta kring handlederna och saknade ordentlig stoppning över knogarna. Bråket ska ha pågått i över sex timmar under fredagen och en lösning nåddes först på matchdagen. Maidana hävdar att han hade knockat Floyd med sina vanliga handskar medan Mayweather betonade att det handlade om boxarnas säkerhet.

/Petter Öhrling

Efter ett halvår på resande fot är jag tillbaka på svensk mark och redo att väcka liv i Fighterbloggen. Vad passar då bättre än att syna nattens supergala i Las Vegas där världens bäste boxare går upp i ringen igen.

Virtuosen Floyd Mayweather Jr (45–0) sätter sitt fläckfria facit på spel mot hårdslående argentinaren Marcos Maidana (35–3). I det här skedet är det nästan svårt att ens föreställa sig Mayweather förlora. Hur skulle det gå till? Och hur skulle han bete sig?

Jag tror inte vi får reda på det i natt heller.

I sin senaste match ställdes den flashige amerikanen mot sin på papperet tuffaste motståndare på många år. En ung, stark och obesegrad Saul ”Canelo” Alvarez. Vad hände? Mayweather dominerade fullständigt och visade att han är bättre än någonsin trots sin höga ålder (37).

Tuffe Maidanas enda chans ligger i hans slagstyrka och obeveklighet. Han slår hårt och ur konstiga vinklar. Men det räcker inte. Nästan halva Mayweathers karriär utgörs av titelmatcher vilket gör att han besitter ett gudabenådat boxnings-IQ.

”Ingen trodde att Maidana skulle vinna över Adrien Broner heller, och han blev golvad två gånger”, invänder vissa.

Men Broner är i n t e Mayweather.

Maidana måste göra sitt livs match för att ha en chans i natt.

Och inte ens då är det säkert att han knäcker May Vinci-koden.

/Petter Öhrling

Wow.

Jag är helt tagen av vad jag nyss har sett.

Alexander Gustafsson pressade Jon Jones på ett sätt som ingen annan har gjort i en stark kandidat till Fight of the Year. Det kan rentav vara en av de bästa matcherna i historien. Publiken var lyrisk och tackade för showen med en stående ovation.

Gustafsson kan hålla huvudet högt. Han fick nog massvis av nya fans i natt. På Twitter höjs en del röster för att svensken ska få en returmatch. Det återstår att se om så blir fallet – Glover Teixeira står ju först i kön – men ptja, varför inte?

Att prata om en domarskandal tycker jag är fel. Att en domare hade det 49–46 i Jones favör är väldigt märkligt, men jämna ronder brukar i regel gå till titelförsvararen. Det krävs någonting extra för att slå en världsmästare. Man måste vinna klart.

Nu blir det några timmars sömn. När jag vaknar vid lunchtid tänker jag kasta mig över vad som sagts på presskonferensen, vad som skrivits i tidningarna.

Men jag skulle tro att många känner precis samma sak som jag gör nu.

Stolthet.

***

Förresten, hjärtskärande att se att David Haye har ådragit sig ett gigantiskt cut ovanför ena ögonbrynet bara en vecka innan den upphaussade matchen mot Tyson Fury. Ett sådant sår kommer att ta minst en månad att läka och det är bara att hoppas att matchen blir av innan året är slut.

/Petter Öhrling

Man marknadsförde matchen mellan Floyd Mayweather Jr och Saul Alvarez som att det skulle avgöras vem som var ”The One”. Såhär i efterhand känns det dumt att frågan över huvud taget behövde ställas.

Jag var en av de som lyfte fram ”Canelo” som Mayweathers tuffaste motståndare på många år. En ung, stark och obesegrad superstjärna. Sanningen är att han inte ens var nära att rubba amerikanen.

Floyd gjorde en av sina bästa matcher någonsin. En makalös uppvisning i försvar, tajming, smarthet och precision. Kort och gott gav han sin 13 år yngre baneman en rejäl boxningslektion.

Den stora chocken kom förstås när domarsiffrorna ropades ut och C.J. Ross ansåg matchen oavgjord, 114–114. Helt obegripligt, men tyvärr inte särskilt förvånande eftersom hon lika kontroversiellt ansåg att Timothy Bradley besegrade Manny Pacquiao i juni förra året.

***

Trist att samma fenomen drabbade svenske Badou Jack i torsdags. Han snuvades på segern i titelmatchen mot Marco Antonio Periban om det nordamerikanska NABF-bältet i super mellanvikt.

Jag gav personligen fyra ronder till mexikanen, jag kan förstå de som bara gav honom tre. Men att hålla Periban som segrare (en domare hade det 96–94 i hans favör, de andra två 95 lika) eller oavgjort som matchen slutade – det är rent felaktigt.

***

Nu vill man förstås veta vem Mayweather tänker möta här näst.

Kanske behöver man inte titta längre bort än underkortet. Underskattade Danny Garcia tog en imponerande poängseger mot hårdslående Lucas Matthysse och visade att han är en av världens just nu bästa boxare oavsett viktklass.

Garcia planerar att ta steget upp till weltervikt och står troligtvis näst på tur. Men som jag ser det finns det inga hot kvar för Mayweather om han inte kliver upp till mellanvikt och möter någon som Sergio Martinez.

”Canelo” var den på papperet svårast tänkbara motståndaren för Mayweather – och han hade ingen chans.

/Petter Öhrling