Säga vad man vill om cirkus Floyd Mayweather, men han är en av få som håller boxningen intressant för den breda massan.

Behöver han mer pengar? Nej, självklart inte. Han har tjänat nästan 600 miljoner kronor på sina senaste två matcher och bara de pengarna gör att hans barnbarns barnbarn är ekonomiskt oberoende.

Däremot säger rekordavtalet mycket om vilket dragningskraft Mayweather har.

Vid 35 års ålder – och med bara fyra matcher sedan december 2007 – finns det de som menar att amerikanen snart har gjort sitt. Att tiden hinner ikapp oss alla.

Själv vill han cementera sitt arv som världens bäste boxare genom tiderna innan han väl hänger upp handskarna. Därför gör superstjärnan helt rätt som skriver på för sex matcher inom två och ett halvt år.

Skulle Mayweather vinna dessa har han ett fläckfritt record på 49 vinster. Och då kanske det kan inkludera motståndare som Saul Alvarez, Timothy Bradley, Sergio Martinez – och störste rivalen Manny Pacquiao.

Han tycker redan själv att han är tidernas bäste. Nu kanske han kan övertyga oss andra också.

Det är ju oftast den invändningen folk har när Floyd nämns bland de allra största. Att han tar enkla fajter i stället för att söka svåra utmaningar mot andra boxare i sin prime. Att han kommer att bli ihågkommen för vilka han i n t e mötte.

Det nya avtalet befäster bara Mayweathers status som den mäktigaste boxaren någonsin.

Möjligheten finns att det också gör honom till den bäste.

/Petter Öhrling

Dags för lite smått och gott som jag har fastnat för den här veckan. Först ut: Adrien Broner.

Den 23-årige supertalangen hade inga problem med att besegra Gavin Rees och vann på TKO i rond fem. Walesaren visade stort hjärta – kanske för mycket för sitt eget bästa – men Broner opererade på en helt annan nivå. Det var klasskillnad.

Amerikanen ser ut att gå upp i ringen igen den 4:e maj på underkortet till Cinco De Mayweather. Vilken löjligt bra gala det kan bli med Floyd, Broner och ”Canelo” under ett och samma tak.

***

Var det någon av er som såg ESPN:s ”Friday Night Fights”? Då såg ni en enorm mismatch när Delvin Rodriguez, före detta titelutmanare i lätt mellanvikt, fullkomligt pulvriserade tidigare obesegrade George Tahdooahnippah. Man får nu ifrågasätta motståndet på indianens fina record (31-1-1).

***

Nästa helg är fullsmockad av boxningsgodis. Under fredagen gör Lamont Peterson comeback efter sin dopningsavstängning. 14 månader har passerat sedan hans kontroversiella seger över Amir Khan. Motståndare är Kendall Holt.

Dagen efter ställs lovande tungviktaren David Price inför sitt svåraste test hittills i rutinerade Tony Thompson. Den 41-årige amerikanen har bara förlorat tre av sina 39 matcher – två av dem mot Wladimir Klitschko.

Ur svensk synvinkel måste vi hålla ögonen på galan i Detroit på lördag. Då går nämligen obesegrade super mellanviktaren Badou Jack sin 13:e proffsmatch. Någon motståndare har ännu inte utsetts.

***

Slutligen, veckans tweet från Floyd Mayweather.

Ja, som ni ser kommer Floyd Junior lite otippat att tränas av Floyd Senior inför sin nästkommande fajt. De har ju haft sina duster genom åren de här två.

Superstjärnan sparkade sin pappa i mars 2000 för att tränas av farbror Roger i stället. Ni som följer HBO:s dokumentärserie ”24/7” minns säkert jättebråket inför mötet med Victor Ortiz 2011.

Anledningen till tränarbytet ska vara att Roger, själv tvåfaldig världsmästare, har hälsoproblem till följd av sin diabetes.

/Petter Öhrling

Ungraren Attila Baran handplockades för att ge Erik Skoglund tio tuffa och nyttiga ronder – men fick hjälpas upp från golvet redan i den andra.

Segern var Nyköpingstalangens femtonde raka. Och med tanke på hur lite stryk han tog i går – han får förmodligen mer under sparringen – börjar han närma sig en titelmatch.

Vi pratar förstås inte om de största bältena som innehas av Chad Dawson (WBC), Tavoris Cloud (IBF), Nathan Cleverley (WBO) och Beibut Shumenov (WBA). Däremot ett interkontinentalbälte eller någon mindre titel för att komma i position för VM-rankingar.

***

Men det finns fler svenska boxningshopp där ute. Läs gärna mitt dokument på Badou Jack som är obesegrad efter tolv matcher och nyss har skrivit på ett drömkontrakt med Mayweather Promotions.

***

”Money” som själv har varit i hetluften den här veckan. I onsdags twittrade han ut att en överenskommelse var nära med IBF-mästaren i weltervikt, Devon Alexander. Inlägget skapade rabalder i boxningsvärlden sedan Alexander nyss hade dragit sig ur sin fajt med Kell Brook på grund av en skadad biceps. Den förkrossade britten var bara tre veckor ifrån sitt livs chans och letar nu efter en ny motståndare i mars.

***

”Den nye Mayweather”, supertalangen Adrien Broner, är tillbaka i ringen på lördag. En av månadens stora höjdpunkter, förstås. Han möter den tuffe och rutinerade britten Gavin Rees. Helt klart Broners svåraste motstånd i karriären.

Men frågan är om inte Broner tar lite väl lätt på walesaren. I upprinnelsen till matchen har amerikanen hunnit med att ta fel på Rees namn och fråga fansen i vilken rond de vill att knocken ska komma.

Men men, det är inte för intet han kallas ”The Problem”.

/Petter Öhrling

Ja, då är boxningsåret 2013 igång på allvar.

Obesegrade Mikey Garcia blev ny världsmästare i fjädervikt efter att ha kört över rutinerade Orlando Salido. Kelly ”The Ghost” Pavlik la handskarna på hyllan av hälsoskäl – men öppnade snabbt dörren för en comeback.

Vi har mycket att se fram emot de kommande månaderna. Det här kan bli året då vi ser det sista av superstjärnan Manny Pacquiao, eller hans revansch efter jätteknocken.

Världens bäste boxare, Floyd Mayweather Jr, har lovat att gå två matcher. Den första är inplanerad till 4:e maj, men ingen motståndare är ännu utsedd. Det ryktas mest om Robert Guerrero, Saul Alvarez eller Timothy Bradley.

Mycket talar för en superfajt i tungvikten mellan Klitschko den äldre och David Haye. Förra veckan ansökte britten om att förnya sin boxningslicens, vilket spär på ryktena om att något är på gång.

För landsmannen Amir Khan är det här året då han ska visa att han verkligen hör hemma bland världseliten. Engelsmannen planerar att gå en match i april för att visa sig värdig ett returmöte med Danny Garcia, som snodde hans mästarbälte, framåt hösten.

Underbarnet Adrien Broner fortsätter sin klättring mot toppen och lär möta allt svårare motstånd. Det här blir ett viktigt år för 23-åringen som spås en lysande framtid.

Detaljer sägs återstå innan ett returmöte mellan Carl Froch och Mikkel Kessler blir officiellt. Deras första match, ett drama över tolv ronder från 2010, innehöll det mesta. Uppföljaren lär knappast bli sämre.

Det här och mycket, mycket mer har vi att se fram emot under 2013.

I for one can’t wait.

/Petter Öhrling

I dag landade Manny Pacquiao på filippinsk mark igen efter förlusten mot Juan Manuel Marquez i söndags.

Framför hundratals fans lovade han att fortsätta. ”Don’t worry, we will rise again”.

Helt rätt, tycker jag.

Trots två raka nederlag är Pacquiao fortfarande en av världens allra bästa boxare. Mot Bradley föll han offer för det värsta domslut jag någonsin har sett. En inofficiell undersökning gjordes efteråt bland 51 boxningsexperter. En överväldigande majoritet, 48 stycken, höll ”Pac-Man” som segrare.

Vad gäller fajten mot Marquez så låg han i ledning vid tidpunkten för knocken. Och den inträffade efter att han själv golvat sin motståndare och fått segervittring, men blivit oaktsam.

Sedan ska man ha i åtanke att dessa två herrar kände varandra utan och innan vid det här laget. Marquez hade blivit klokare för varje match och fullkomligt brann av revanschlusta efter tre snöpliga domslut.

Vad gäller en eventuell superfajt mot Floyd Mayweather Jr. så har den tappat mycket av sin dragkraft. De är inte längre rankade etta och tvåa i världen, och bilden av Pacquiao som oslagbar – som ändå fanns där efter sju år utan förlust – är borta.

Ändå måste den ske. Mayweather kan inte titulera sig sin generations bäste boxare utan att ha besegrat Pacquiao. Och vare sig Floyd vill det eller inte är filippiniern fortfarande en av världens främsta.

/Petter Öhrling

Jag har fortfarande inte hämtat mig från dramat i morse. Klev upp för en dryg timme sedan med en nästan bakfull känsla av ”vad hände egentligen?”.

Vad som hände var att Manny Pacquiao gick rätt in i ett perfekt högerslag och slocknade. Årets knock.

Någon öppnade locket till all ilska och besvikelse som har kokat inom Juan Manuel Marquez under de senaste åtta åren. Så sa det pang.

Att se en medvetslös Pacquiao ligga raklång med ansiktet mot golvet var otäckt. Ovant.

Alla de som undrade om det verkligen var nödvändigt med en fjärde match fick ett ganska tydligt svar på den frågan. Kapitel fyra i sagan om Pacquiao-Marquez var det bästa hittills.

Vi bjöds på vilda slagväxlingar och ett ursinnigt tempo. Men framför allt innehöll fajten den viktigaste ingrediensen som saknats i de tidigare tre – en klar och obestridd vinnare.

Jag hoppas att Manny Pacquiao väljer att fortsätta med boxningen, trots två raka förluster. Han utklassade ju faktiskt Bradley, och såg väldigt bra ut i går tills han blev träffad.

Däremot kan vi nog glömma en potentiell megafajt mellan filippiniern och Floyd Mayweather. Sannolikheten känns mikroskopisk.

För något år sedan, när de delade tronen som världens bästa boxare kilo-för-kilo, var det drabbningen som alla fans ville se.

Det är det inte längre.

Nu vet vi ju att Manny Pacquiao inte är oslagbar.

/Petter Öhrling

Boxningshistorien kunde ha sett väldigt annorlunda ut om det inte vore för rutinerade ringdomaren Joe Cortez.

Året var 2004 när en ung Manny Pacquiao golvade Juan Manuel Marquez tre gånger i den första ronden. Många hade stoppat fajten redan där. Freddie Roach har sagt: ”Efter den första nedslagningen trodde jag att det var över, efter den andra trodde jag att det var över, och efter den tredje var jag säker på att det var över”.

Men Cortez granskade Marquez noggrant och lät matchen fortsätta.

Mexikanen vädrade stormen och tog sig till den andra ronden. Sakta men säkert jobbade han sig in i matchen, fann sin egen rytm och skakade Pacquiao med sin tunga höger.

Det blev oavgjort den gången. Och i två löjligt jämna returmöten har Pacquiao dömts som segrare.

Ärligt talat går det att argumentera för att Marquez har vunnit alla tre. Eller att Pacquiao har gjort det.

Efter en timme och 48 minuter går det fortfarande inte att skilja dem åt. Alltså lika lång tid som det tar att se ”Hamilton – I nationens intresse”. Så jämna är de.

Tänk att Marquez kom så nära att bara vara ännu ett offer, ännu en liten fläck på filippinierns imponerande facit. I stället har de blivit ärkerivaler.

Jag tror att Pacquiao kommer att vara den mer upptagna, aggressiva boxaren i ringen. Jag tror att Marquez kommer att förlita sig på sin tajming, tunga högerhand och blixtrande kontringar.

Men vem som vinner? Det låter jag vara osagt.

Om det mot förmodan blir ännu ett kontroversiellt domslut? Ja, då kan man alltid komma ihåg att Sugar Ray Robinson och Jake LaMotta möttes sex gånger.

Cortez? Han visste förstås inte att draget att låta den första matchen fortsätta skulle få så stor betydelse. ”Men det var förmodligen det bästa beslutet jag har tagit i karriären”.

/Petter Öhrling

Jag såg nyss hur Ricky Hatton gjorde comeback i boxningen. Framför allt såg jag honom göra comeback i livet.

För tre år och ett halvt år sedan hade över 25 000 britter tagit sig till Las Vegas. De fick se Hatton bli ett offer för sin egen aggressiva stil – brutalt knockad av Manny Pacquiao redan i den andra ronden.

Ricky hade haft ett dåligt träningscamp och pressat sig själv till bristningsgränsen. Tolv dagar innan fajten blev han nedslagen av en lättviktare. Resten av träningen den dagen ställdes in. Med en handduk över sig satt Hatton kvar i lokalen. Slutkörd.

Efter förlusten gjorde Hatton som han brukade. Mat och dryck i mängder gjorde att han snabbt ökade i vikt. Fast den här gången var annorlunda. 30-åringen var trött på boxningen. Visste inte om han ville fortsätta eller inte.

Hatton gjorde sig av med tränaren Floyd Mayweather Senior och tappade kontakten med sin familj. Åt och drack ännu mer. Tog droger.

En av Storbritanniens mest folkkära idrottare var plötsligt ett stort skämt. Han hade gått upp 31 kilo och kallades hånfullt för ”Ricky Fatton”. Antingen satt han kataton i soffan med en kniv i handen och övervägde att ta livet av sig, eller dränkte sorgerna på puben och grät.

Men någonstans kom drivkraften tillbaka. Hungern. Det som ofta kallas ”Eye of the tiger”.

Arbetarklasshjälten ville tillbaka till sina rötter och ringde Bob Shannon, sin brors gamle tränare. Shannon jobbar som målare i Wilmslow, två mil söder om Manchester, och har gjort sig känd som en stenhård tränare som lägger stor vikt vid fysträning. Är du boxare bör du vara i toppform.

Shannon vet också ett och annat om sorg. En dag besökte han kyrkogården tillsammans med sin fru Jean. Precis som vilken vecka som helst. Men ändå inte. Bob satt hukad och tände ett ljus framför sonens gravsten när Jean räckte honom telefonen med orden: ”Jag tror inte att det är sant. Det är Ricky Hatton”.

De träffades hemma hos boxaren, och Shannon började med att fråga varför Ricky ville göra comeback. Var det för pengarnas skull? Berömmelsen? Hatton svarade att det handlade om upprättelse. Om att få en andra chans.

Motståndaren Vyacheslav Senchenko är en respekterad boxare. Ukrainaren var dessutom revanschsugen efter att nyligen ha förlorat sitt mästarbälte. Hatton kunde ha valt en betydligt enklare fajt, men det säger också mycket om vilken slags människa han är.

Ricky Hatton var en vinnare redan innan han klev in i ringen i kväll.

Han må ha förlorat mot en bättre boxare, men det viktigaste var att han vägrade bli besegrad av sig själv.

/Petter Öhrling

Nej, inte igen.

Jag vaknar upp till nyheten om att Hector Camacho vårdas på sjukhus med skottskador och får en klump i magen. Hans tillstånd är kritiskt men som jag förstår det av de första rapporterna är man hoppfulla om att hålla den trefaldige världsmästaren vid liv.

Det har varit ett på många sätt uselt boxningsår.
Listan över storheter som har lämnat oss bara under 2012 kan göras lång. Teofilo Stevenson, Angelo Dundee, Emanuel Steward, Corrie Sanders, Bert Sugar, Carmen Basilio, Don Fullmer, Michael Dokes.

Ja, ni förstår.
Lägg där till att en av sportens i dag största stjärnor, Paul ”The Punisher” Williams, var inblandad i en motorcykelolycka och förlamades från midjan och nedåt.

”Den här killen är en katt med nio liv. Om någon kan överleva det här så är det han”, säger Camachos agent. Jag hoppas verkligen att han har rätt.

Bara den senaste månaden har boxningen blivit av med två stora namn.

Låt oss inte förlora ett till.

/Petter Öhrling

Här är det senaste kapitlet i framgångssagan om Adrien Broner, boxningens näste superstjärna.
Natten till söndag så log, dansade och grät han iklädd rosa glitter (för att öka kännedomen om bröstcancer). Där emellan passade han på att knocka tuffe Antonio DeMarco i sin första lättviktsmatch.
Det amerikanska underbarnet (25-0) är ute efter att erövra ännu en viktklass. I och med segern är han nu tvåfaldig världsmästare. Mexikanen DeMarco visade stort hjärta och vägrade ge upp trots att han tog emot mycket stryk. Till slut stoppades fajten i den åttonde ronden.
Efteråt bjöd Broner på en ny klassisk segerintervju som började så här:

HBO-journalisten Larry Merchant: Oscar De La Hoya kom fram till mig och sa ”Vet du en sak om den här killen? Han gillar att fajtas”. Han menade att du är mer än bara en boxare. Att du vill göra dig känd som en riktig fajter. Håller du med om det?
Broner: Om jag fick välja skulle jag vara en playboy, Larry.

Tja, vem skulle inte det?

***

Några tidszoner bort gick Carl Froch sin lättaste match på flera år.
Britten går ofta in som underdog, men var den här gången skyhög favorit. ”Kobran” var heller aldrig i farozonen mot Yusaf Mack och gjorde processen kort. Det hela varade bara tre ronder.
Men vad väntar nu?
Ett returmöte med Lucian Bute vore meningslöst eftersom han utklassade rumänen. Ett returmöte med Andre Ward vore meningslöst eftersom han själv blev utklassad.
Kessler? Dansken vann på ett omdiskuterat domslut, men Froch ser sig själv som segrare, och har sagt att den förlusten inte håller honom vaken om nätterna.
Dessa tre motståndare är de enda jag kan tänka mig som skulle intressera engelsmannen under 2013.
Fast efter Wards tweet i natt är det väl egentligen bara en.
”Jag tror att jag vill fajtas i Storbritannien någon gång. Vad tycker ni om det?”

/Petter Öhrling