I går påbörjade Alexander Gustafsson träningslägret inför titelfajten mot Jon Jones i september. Fighterbloggen tog chansen att komma den svenska UFC-stjärnan närmare in på skinnet. Här är ”The Mauler” som du aldrig hört honom förut.

– Jag är som en öppen bok ju! Alla vet exakt vad jag åt till frukost.
Vad åt du till frukost i morse?
– Gröt och ägg. Det äter jag varje dag.
Fotbolls-VM börjar på torsdag. Vilka hejar du på?
– Sverige är ju inte med så jag har väl inget favoritlag direkt. Men jag tror att Brasilien slår Tyskland i finalen. Brassarnas sämsta nivå är högre än många andras bästa nivå. De har ett bra lag och hemmafavör.
Om du inte hade varit MMA-fajter. Vad hade du gjort i stället?
– Något med lite adrenalin i, något extremt. Jag hade nog inte klarat av ett vanligt Svensson-jobb.
Hur vill du dö?
– Med huvudet högt och ett leende på läpparna, medan jag gör något som jag tycker om.
Vem är din största idol här i livet?
– Min mormor. Hon är bäst på alla sätt.
Hur mycket bänkpressar du?
– Inga vikter, bara stången. Haha. Nej, jag vet faktiskt inte. En hundring kanske.
Om du ska unna dig något riktigt gott, vad äter du då?
– McDonald’s. Big Tasty.
Vad är ditt sämsta personlighetsdrag?
– Jag är otålig ibland. Det brinner lätt till.
Ditt bästa?
– Att jag håller mig ödmjuk. Jag tycker själv att jag är ganska jordnära.
Du har blivit rik på din sport. Vad är den största lyxen du unnar dig?
– Dels att resa runt lite, dels att äta bra mat. Ibland kanske jag köper något fint till min familj.
Det var EU-val nyligen. Röstade du?
– Nej, det gjorde jag inte. Jag är inte så insatt.
Vilken är den bästa boken du har läst?
– Zlatans! Haha. Nej, men det är nog ”Papillon” faktiskt. Om en kille som hamnar i fängelse i Franska Guyana.
Har du några dolda talanger?
– Vad skulle det kunna vara… Äta kanske? Jag kan äta riktigt mycket om jag vill.
Vad tycker din familj om att du slåss?
– Nu är de väldigt glada och stolta och stöttar mig. I början var det lite tufft för dem.
Vill du ha barn?
– Absolut! I framtiden.
Gifta dig?
– Det vill jag kanske också göra i framtiden. Men det är inget som är på gång just nu.

/Petter Öhrling

27 september, Air Canada Centre, Toronto.

Tid och plats för Alexander Gustafssons efterlängtade returmatch mot Jon Jones är bestämt.

Nu är det inte längre bara en önskan. En förhoppning. En dröm. Nu är det en verklighet som fajtfans världen över kommer att törsta efter hela sommaren.

Det var ju aldrig riktigt realistiskt att mötet skulle ske på svensk mark. Visst, tanken på 65 000 åskådare som får ramsan ”Slå han på käften” att eka över Friends Arena ger mig rysningar. Men ett sådant möte skulle behöva gå mitt i natten här hemma för att få bästa sändningstid i USA. Och det är där de stora stålarna finns. Pengarna styr, som så ofta inom idrotten.

Kanske kan Gustafsson ta med sig bältet hem till Sverige och förverkliga den drömmen under 2015. För den här gången tror jag verkligen att han vinner. Det gjorde jag inte när det första mötet annonserades, det får jag ärligt säga. Men mycket har hänt sedan dess.

Chris Weidman har besegrat Anderson Silva två gånger om. Gustafsson har spräckt myten om Jones som oslagbar. För att ta ett nyare exempel: TJ Dillashaw chockade alla när han totaldominerade Renan Barão på UFC 173.

Fyra händelser som var för sig har påmint oss om varför vi älskar den här sporten. Det finns liksom inga garantier när det handlar om att slå varandra i ansiktet. En knytnäve kan förändra allt.

Om folk trodde att Jones skulle köra över Gustafsson förra gången så är förutsättningarna annorlunda nu. I augusti är det två superstjärnor som kliver in i oktagonen i den kanske hetaste matchningen som MMA-världen har att erbjuda.

Hela världen kommer att titta på.

Alex, scenen är din.

/Petter Öhrling

Efter några timmars sömn sitter jag på flygplatsen i Berlin och försöker smälta gårdagens gala. Allra störst avtryck lämnade en 24-årig galenpanna från Luleå.

Fjäderviktaren Niklas Bäckström stal showen flera gånger om. Han fick en drömdebut och avslutade tuffe veteranen Tom Niinimäki redan i första ronden. Sedan grät han öppet och charmade publiken med sin segerintervju och sina dansrörelser. Efter det höll han hov på presskonferensen.

Han ställde sig upp och gallskrek när han fick beskedet om 50 000-dollarsbonusen. På frågan vad han tänker göra för pengarna svarade han: ”Betala min flickvän för hyran den här månaden”.

När jag frågade hur det låg till med hans tå – direkt efter matchen misstänkte han att den var bruten – sa han: ”Den ska röntgas när jag kommer hem till Sverige. Men vad gör det? Jag har ju pengar nu!”

I fredags förutspådde jag en Conor McGregor-lik debut för den frispråkige norrlänningen. Ni minns kanske hur irländaren blev stjärna över en natt på senaste Globengalan med sin snabba knockout och ännu snabbare tunga.

I dag är han ett av organisationens största affischnamn och mest välkända ansikten. I juli går han huvudmatchen på galan i hemstaden Dublin.

Det är inte omöjligt att supertalangen Niklas Bäckström skulle kunna gå samma väg till mötes.

Jag känner samma sak här på flygplatsen som jag gjorde i natt innan jag gick och la mig.

En ny svensk UFC-stjärna är född.

/Petter Öhrling

Mindre än 24 timmar kvar tills det smäller i O2 World Arena. Fighterbloggen är på plats i Berlin för att följa de två svenskhoppen Magnus ”Jycken” Cedenblad och Niklas Bäckström. Ni kan läsa intervjuer med dem i morgondagens papperstidning eller på webben.

För tillfället kan ni gotta er i den här intervjun med storstjärnan Alexander Gustafsson. ”The Mauler” pratar bland annat om varför han inte gillar Jon Jones.

Eller läs varför Dana White föredrar Las Vegas framför Stockholm för returmötet.

Här kommer en kort nedbrytning av morgondagens två viktigaste matcher med svenska ögon sett:

• Magnus Cedenblad (11–4 MMA, 1–1 UFC)
  32 år, 190 centimeter, 84 kilo (mellanvikt)
  Etablerad fajter som haft otur med skador och bara gått två matcher på två år. Den ena vann han på under en minut, den andra förlorade han mot ett av divisionens toppnamn. Hoppas kunna ta nästa kliv i karriären nu när han äntligen är skadefri. Har avslutat tio av sina elva vinster, varav fyra knockouts och sex submissions.

  Krzysztof Jotko (14–0 MMA, 1–0 UFC)
  24 år, 185 centimeter, 84 kilo (mellanvikt)
  Obesegrad polack som kommer in med 14 raka segrar i bagaget. Vältränad fajter med aggressiv ground and pound och stark grappling. Har dessutom tränat med Francis Carmont – stjärnan som är ”Jyckens” enda förlust de senaste fem åren. Besitter inte samma förmåga att avsluta sina motståndare som svensken.

  Mitt tips: ”Jycken” kommer att driva upp tempot, använda sin räckvidd och visa sig vara för mycket för Jotko. Stryper ut den trötte polacken i tredje ronden.

  * * *

• Niklas Bäckström (7–0 MMA, UFC-debut)
  24 år, 182 centimeter, 65 kilo (fjädervikt)
  Ses som en av världens bästa fjäderviktare utanför UFC. Körde över sin senaste motståndare som blev knockad på 15 sekunder. Träningskamraterna på Allstars i Stockholm, däribland superstjärnan Alexander Gustafsson, öser beröm över Luleåfajtern. Har alla förutsättningar att gå långt. Starkt psyke, lång för sin viktklass, farlig muay thai.

  Tom Niinimäki (21–5–1 MMA, 1–0 UFC)
  31 år, 175 centimeter, 65 kilo (fjädervikt)
  Finländaren går, trots hypen runt Bäckström, in som favorit i den här matchen av flera anledningar. Rutinerad herre som har gått 27 matcher varav en i UFC. Under en tung period i karriären tog han en nästan tre år lång paus. Gjorde comeback 2010 och har radat upp elva raka segrar sedan dess. Har tillbringat fem månader i Florida hos Blackzilians som är ett av världens bästa team. Började som kickboxare.

  Mitt tips: Att Bäckström, som inte har någonting att förlora, överraskar och avslutar Niinimäki i andra ronden. Jag ser framför mig en närmast Conor McGregor-lik debut

/Petter Öhrling

Niklas Bäckström har skrivit kontrakt med UFC och debuterar redan om två veckor. Fantastiskt roligt med ännu ett svenskt tillskott i världens största MMA-organisation.

Och Bäckström är en kille som jag tror kan gå långt. En obesegrad jättetalang som förbisågs när UFC var i Sverige både första och andra gången. Då var det många som höjde på ögonbrynen men det spelar mindre roll nu.

Luleåfajtern har länge setts som en av världens bästa fjäderviktare utanför UFC. Dessutom är han en rolig karaktär. Vissa av er minns säkert den här klassiska intervjun med MMANytt där han pratar om sin längtan efter att möta de bästa i världen. Hur han vill möte José Aldo, inte ”massa polska snickare”.

Finländaren Tom Niinimäki blir ingen enkel motståndare. Han är rutinerad och har vunnit 21 av sina 27 matcher. I november besegrade han ansedde brassen Rani Yahya på delat domslut i sin UFC-debut.

Men Bäckström är ingen duvunge han heller. Han har tränat MMA i tio år och kampsport längre än så.

Lita på att hans spektakulära 15-sekundersknock av tyske Max Coga (se videon ovan) var en avgörande faktor till att Bäckström fick den här fajten. Till slut kunde UFC inte blunda för svenskens skicklighet.

/Petter Öhrling

Jag slänger en snabb titt på kalender och inser att en sommar passerat. Det är över två månader sedan jag skrev i bloggen. Nu drar vi igång igen och kan bara konstatera att på de två månader som passerat har det hänt en hel massa. Här är några snabba tankar om det som präglat sommaren.

Alexander Gustafsson har turnerat världen runt som en av UFCs största attraktioner inför hösten. Titelmatchen mellan Jon Jones och Alex är big business. Realy fucking big. Om 16 dagar möts de två i vad jag tror blir den bästa matchen i viktklassen sedan Dan Hederson och ”Shogun” Rua bankade vettet ur varandra för knappt två år sedan.

Reza Madadi har blivit av med sitt UFC-kontrakt och stängts av från MMA-förbundet efter att ha dömt till fängelse för grov stöld. En dom som ska överklagas. En sorglig historia ur alla perspektiv.

Golden Ring-galan får värsta tänkbara utgång när Frida Wallberg får hjärnblödning och hamna i koma. Efter några dramatiska dygn slutade det ju dock lyckligt men många frågetecken finns fortfarande kring arrangemanget. Enligt mig visar det med all tydlighet på behovet av ökad professionalitet kring galorna. De tidigare mycket hårda reglerna mot bland annat boxning gör att vi ligger efter och orutinen skiner ibland igenom. På utövarnas bekostnad.

Papy Abedi, Jycken och Tor Troeng har alla gått UFC-matcher medan Akira Corassani tvingades dra sig ur sitt möte med Mike Brown på grund av skada.

Papy gjorde det bra i två ronder innan Dylan Andrews knockade honom i den tredje. Det var den fjärde och sista matchen på Papys UFC-kontrakt och med tre förluster så ser det inte så ljust ut för ”Makambo”.

Mangus ”Jycken” Cedenblad gjorde i helgen efterlängtad come back i oktagonen efter att ha brottats med bland annat starr. Och han gjorde på bästa möjliga sätt. 52 sekunder in i första ronden satt en giljotin som Jared Hamman inte kunde slinka ur. Därefter utmanade han Dylan Andrews för att ”hämnas” Papy. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Tor stod natten till idag för en fantastisk insats när han visade prov på äkta västerbottnisk jiujitsu av högsta snitt. Tyvärr räckte det inte till seger mot duktige Refael Natal men en fight of the night och en hel massa nya fans.

Anderson Silva har blivit knockad. Och fick skylla sig själv för det. Räkna med en annan matchbild i returen.

Benson Henderson har åkt på en armbar. Och Pettis visar att styles make fights. Herrejävlar vilka fina sparkar han har den grabben.

Har jag glömt något? Ja en hel massa förstås. Men det är historia nu. Nu börjar vi uppladdningen efter det största svensk kampsport upplevt på ett halv sekel. Hela världen kommer titta och det finns faktiskt en chans, om än liten, att vi står där tidigt på söndagsmorgonen den 22 september med en svensk UFC-mästere i lätt tungvikt. Allt som står mellan Alex och bältet är världens just nu bäste MMA-fighter. Eller? Jag ryser av bara tanken.

//Syk

Så har det äntligen hänt.

Alexander Gustafsson har fått sin titelmatch mot Jon Jones. Men han är inte ensam. Det är nämligen hela Sverige som fått den här titelchansen, och gissa om vi är redo att köra.

Den 21 september är nu ett av de största och viktigaste datumen för svensk idrott under 2013. Skulle det bli seger, blir det ett av de stora i historieböckerna. Inte sedan Ingemar Johanssons dagar har vi haft en svensk som gått en fight av den här digniteten. Och det var ju ett tag sedan.

Det behöver ju knappast nämnas fler gånger hur betydelsefulla ”Alex” framgångar är och har varit för svensk MMA. Hans tre senaste matcher står alla ut som den tre största i svensk historia. Ingen har varit i närheten av hans nivå, och ingen av de matcherna kommer i närheten av det som händer i Toronto i september. Det är VM- och OS-final på en och samma gång. Större blir det inte.

Men det som är så stort och fantastiskt skulle potentiellt kunna bli till något tung och krångligt att bära. Det är ingen barnlek att kånka runt på en hel nation på sina bara axlar när man står där ensam i buren med en av världens främsta genom tiderna mot sig.

Hade det varit någon annan än just ”Alex” hade jag sett det som ett problem, i hans fall vet jag att det är en tillgång. Finns det någon som trivs med just den pressen, det ansvaret så är det han. Det numera klassiska mantrat ”Jag ska ta med bältet hem till Sverige” betyder nog mer än man kan tro. För Alexander Gustafsson är det något han värderar oerhört högt och som snarare stärker än tynger.

***

Vi får heller inte glömma bort vår eminente expert i MMA-Panelen Magnus ”Jycken” Cedenblad som OCKSÅ fick nästa match officiellt bekräftad idag. Han ställs mot Jarred Hamman (Han som Alex knockade på 41 sekunder i sin UFC-debut ni vet) den 28 augusti i Indianapolis (ej officiellt än) går den matchen. Ett otroligt skönt besked för Magnus som brottats med ögonproblem och utdragna läkarintyg.

Nu kör vi!

//Syk

I fredags rånades en väskaffär i Stockholm av tre män. En av dem misstänks vara MMA-profilen Reza Madadi. I går häktades han på sannolika skäl, den högre misstankegraden.

Vi måste börja med att konstatera att Reza inte är dömd för någonting och i Sverige så är man oskyldig tills motsatsen är bevisad.

Men bilden av den karismatiske MMA-fightern, som flera år i rad valts till Sveriges populäraste, är redan rejält nedsmutsad, kanske för alltid. Det är i sig ett enorm bakslag för det framgångsrika arbetet MMA-förbundet och den svenska MMA-scenen gjort med att förändra den fördomsfulla och negativa bild av MMA som var förhärskande under flera decennier. Nu bubblar allt det där upp till ytan och vi som bevakar MMA kommer återigen få försvara vår kärlek och stånga oss genom en mur av fördomar innan vi kan börja skriva om det som faktiskt spelar roll, idrotten.

Den skadan är, fruktar jag, redan skedd. Oavsett om Reza visar sig vara helt oskyldig eller ej. Så här uttryckte sig TV4:s expert Lars Wierup i Nyheterna i går.

”…Jag gjorde en kartläggning för några år sedan där jag tittade på de främsta utövarna inom MMA. Och det var en påfallande hög andel av utövarna som var dömda för brott, framförallt våldsbrott.”

”…man kan säga att en del av de här utövarna är attraktiva för den organiserade brottsligheten med sitt rykte och sitt våldskapital som man kan använda”.

Det här är både osakligt, missvisande och rent ut sagt dåligt av TV4 som letar någon slags kausaleffekter här. Vad är det till exempel för kartläggning? (Hänvisar han till sin granskning av Rumble of the Kings från 2007 så är det inte bara fel sport utan också helt irrelevant då ingen av deltagarna på den galan är aktiv utövare på den svenska MMA-scenen idag.) Hur många är ”en påfallande hög andel”? Tar vi de främsta svenska MMA-utövarna idag så hittar åtminstone inte jag speciellt många med kriminell bakgrund och det ”våldskapital” Wierup talar om har överhuvud taget ingenting med MMA att göra. Att det här ens diskuteras är helt irrelevant då det inte ens rör sig om någon våldsbrott utan en grov stöld. Om vi ska dra några paralleller så har vi haft ett par uppmärksammade våldtäkter och hustrumisshandlar (brott som i min bok är betydligt våldsammare än stöld) inom den svenska fotbollen de senaste åren. Undrar om Wierup har någon kartläggning kring det?

Ser vi till själva fallet tänker jag givetvis inte spekulera i vad som kan ha hänt. Men en sak förbryllar mig.

Reza Madadi har under våren upplevt sin livs största våg av framgång. Segern mot Michael Johnson i Globen hyllades av Dana White och gav i runda slängar en halv miljon i intäkt (lön + bonus). Reza har dessutom knutit upp flera tunga sponsorer som i sig genererar en stabil och stadig inkomst. Lägg där till deltagande i nästa säsong av ”Kändishoppet”, en filmroll, flera dokumetärer och en potentiell ny UFC-match i augusti. Härom veckan skrev jag ett inlägg om allt detta och förundrades över fenomenet Reza Madadi. Nu vet jag inte längre vad jag tro.

//Patrik Syk

Jon Jones är i Ryssland, i Moskva närmare bestämt. Alexander Gustafsson är också på väg dit. Mysko? Kanske inte.

De har båda vid flera tillfällen sagt att de båda vill se just den matchen härnäst. Om så via ”Harlem shakes”, tv-intervujer eller via sociala medier.

För en liten stund sedan skrev ”The Mauler” så här på Twitter:

Its on @JonnyBones cant wait to get in that cage with YOU!!!

Jones svarade med:

Fighting me is not good for your image @AlexTheMauler FYI

Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? Det är knappast någon slump att de båda befinner sig Moskva samtidigt, dock har ingen info om varför de rest dit läckt ut. Vi kan bara hoppas att det ska förhandlas fram en titelmatch.

Om vi dessutom vill dra någre extra växlar (och det är klart vi vill) så skulle det här dessutom kunna innebära ett möte i Moskva. Det har länge varit lite frostigt mellan UFC och den ryska MMA-scenen, men utan tvekan är det en marknad som borde intressera bröderna Fertitta och mr. White. Gott om rubel i rysk MMA om man säger så.

Detta är förstås bara spekulationer. Men visst är det en kittlande tanke, Jon ”Bones” Jones mot Alexander ”The Mauler” Gustafsson i en titelmatch i den första UFC-galan någonsin på rysk mark. Jösses Amalia. Den närmsta tiden lär ge oss svar.

//Syk

Reza ”Mad Dog” Madadi har de senaste månaderna ridit på en framgångsvåg av sällan skådat slag. Inte mindre än tre (!) dokumentärer i olika format har gjorts om den karismatiske stockholmaren. Han har dessutom hunnit med att spela in film och, just det ja, han tog sin livs skalp i Globen i april.

Men i dag kom det första stora bakslaget för framgångssagan Madadi. Matchen mot Michael Chiesa som var bokad till Seattle 27 juli hade potential att lyfta ”Mad Dog” till en ny nivå på rankingen blir inte av. Madadi får nämligen inget visum.

Ett dråpslag för Reza som faktiskt är något stort på spåren. Med en finansiell plattform av nysignade sponsorer att stå på och en bred fanbas i Sverige är förutsättningarna för en framgångsrik UFC-karriär optimala. Han har dessutom visat sin förmåga att utvecklas, och den senaste matchen var det bästa vi sett av Madadi som visade vilken hög högstanivå han faktiskt besitter.

USA är basen för UFC. Det säger sig själv vilka problem det medför att inte tillåtas gå matcher där. Av de 32 galor som anordnades under 2012 så gick 20 av dem i USA. Det är dessutom där de flesta stora galor arrangeras. Risken är nu att Madadi aldrig får ta del av detta utan får förlita sig på de drygt 10 internationella galor/år som arrangeras. Ett rejält handikapp i jakten på toppen.

Det som förbryllar mig är dock UFCs inställning. Nu har jag ingen aning om vad som ligger till grund för att Madadi nekats visum eller vad UFC gjort för att stötta honom, det lär väl tiden utvisa, men det känns ändå som arbetsgivarens ansvarr att se till att arbetstillstånd och övriga papperexerciser finns tillgängligt och i ordning för den de önskar anställa. Det är de som bokat in matchen som nu aldrig blir av, därför är det deras ansvar. Jag tror också att det är UFC som sitter på nyckeln för ett visum. Kan de bevisa nödvändigheten för Reza Madadi att arbeta inom de Förenta Staterna för de amerikanska myndigheterna ser jag inga skäl till varför detta inte skulle kunna beviljas. Men då krävs det att man agerar, för det sista vi vill är att Reza nu hamnar på avbytarbänken i väntan på en lämplig gala utanför USA.

Men här är bekymret. Reza hade som sagt en match inbokad. UFC valde att byta ut honom snarare än lösa pappersarbetet. Det är oroande. Speciellt nu när det i alla andra avseenden finns vind i seglen.

//Syk