Jag vet inte hur många gånger jag har nämnt det svenska kampsportsundret. Massor av gånger är det i alla fall och varje gång har det varit högst befogat. 2011 slog vi rekord i antal medaljer och som jag förutsåg här i bloggen kom 2012 att bli ännu bättre.

53 VM- och EM-medaljer

Känn på det. Få idrottsliga företeelser har sådan enorm spridning som de olika kampsporterna har. 52 medaljer från EM och VM är vansinnigt bra och i mitt tycke är det extra roligt att många av förra årets främsta framgångar kommit i kick- och thaiboxning och MMA.

Den 6 april är det förstås UFC i globen men ett par veckor innan det passar budo- och kampsportförbundet på att prisa de som prisas skall på årets kampsportsgala. Här är alla de nominerade:

Årets Kampsportare
1. Amir Albazi, submission wrestling (Stockholm)
2. Sanny Dahlbeck, thaiboxning (Stockholm)
3. Alexander Gustafsson, MMA (Arboga/Stockholm)
4. Alex Tobiasson Harris, thaiboxning (Göteborg)

Årets Mästarinna
1. Maria Engqvist, jodo (Stockholm)
2. Therese Gunnarsson, kickboxning (Örkelljunga/Helsingborg)
3. Sara Widgren, ju jutsu (Stockholm, Nacka)
4. Jennifer Österlin, thaiboxning (Göteborg)

Årets Mästare
1. Amir Albazi, submission wrestling ( Stockholm)
2. Alex Tobiasson Harris, thaiboxning (Göteborg)
3. Mikael Knutsson, submission wrestling (Göteborg)
4. Mats Nilsson, submission wrestling (Helsingborg)

Årets Genombrott
1. Maria Engqvist, jodo (Stockholm)
2. Janni Larsson, BJJ (Jönköping/Köpenhamn)
3. Fredrik Widgren, ju jutsu (Stockholm/Nacka)
4. Jennifer Österlin, thaiboxning (Göteborg)

Årets Traditionella utövare
1. Howard Collins, kyokushin (Göteborg)
2. Ulf Evenås, aikido (Göteborg)
3. Michael Söderkvist, kyokushin (Östersund)
4. Sida Yin, jodo (Stockholm)

Årets Förebild
1. Amir Albazi, submission wrestling (Stockholm)
2. Hans Ersson & Margaretha Myhr, submission wrestling (Stockholm)
3. Pernilla Johansson, thaiboxning (Stockholm)
4. Larry Lindwall, thaiboxning (Malmö)

Årets Ledare
1. Rob Haans, ju jutsu (Malmö)
2. Kenneth Hammarström, BJJ (Stockholm)
3. Martin Jansson, BJJ (Stenungssund)
4. Andreas Michael, MMA (Stockholm/Vasastan)

Årets Klubb
1. IF Fight Zone Stockholm (Stockholm)
2. Föreningen Frontier MMA Academy (Malmö)
3. Issha Kyudo Kai – Uppsala Kyudoklubb (Uppsala)
4. Malmö Muay Thai IF (Malmö)

SB&K:s Hederspris
Utses av styrelsen för Svenska Budo & Kampsportsförbundet. Inga nominerade tas fram och vinnare presenteras under Kampsportsgalan den 23:e mars.

Folkets Pris – Guldtsuban
Röstas fram av svenska folket. Röstningen stänger lördagen den 23 mars 12:00, samma dag som Kampsportsgalan äger rum. Årets nominerade:
1. Amir Albazi, submission wrestling (Stockholm)
2. Sanny Dahlbeck, thaiboxning (Stockholm)
3. Therese Gunnarsson, kickboxning (Örkelljunga/Helsingborg)
4. Alexander Gustafsson, MMA (Arboga/Stockholm)
5. Ilir Latifi, MMA (Malmö/Stockholm)
6. Reza Madadi, MMA (Stockholm)
7. Elina Nilsson, thaiboxning (Göteborg)
8. Maria Elin Olsson, kickboxning (Stockholm/Södermalm)
9. Fredrik Widgren, ju jutsu (Stockholm/Nacka)
10. Jennifer Österlin (Göteborg)

För att rösta på Folkets Pris och läsa mer kan ni vandra vidare hit www.kampsportsgalan2013.se

//Syk

Dags för lite smått och gott som jag har fastnat för den här veckan. Först ut: Adrien Broner.

Den 23-årige supertalangen hade inga problem med att besegra Gavin Rees och vann på TKO i rond fem. Walesaren visade stort hjärta – kanske för mycket för sitt eget bästa – men Broner opererade på en helt annan nivå. Det var klasskillnad.

Amerikanen ser ut att gå upp i ringen igen den 4:e maj på underkortet till Cinco De Mayweather. Vilken löjligt bra gala det kan bli med Floyd, Broner och ”Canelo” under ett och samma tak.

***

Var det någon av er som såg ESPN:s ”Friday Night Fights”? Då såg ni en enorm mismatch när Delvin Rodriguez, före detta titelutmanare i lätt mellanvikt, fullkomligt pulvriserade tidigare obesegrade George Tahdooahnippah. Man får nu ifrågasätta motståndet på indianens fina record (31-1-1).

***

Nästa helg är fullsmockad av boxningsgodis. Under fredagen gör Lamont Peterson comeback efter sin dopningsavstängning. 14 månader har passerat sedan hans kontroversiella seger över Amir Khan. Motståndare är Kendall Holt.

Dagen efter ställs lovande tungviktaren David Price inför sitt svåraste test hittills i rutinerade Tony Thompson. Den 41-årige amerikanen har bara förlorat tre av sina 39 matcher – två av dem mot Wladimir Klitschko.

Ur svensk synvinkel måste vi hålla ögonen på galan i Detroit på lördag. Då går nämligen obesegrade super mellanviktaren Badou Jack sin 13:e proffsmatch. Någon motståndare har ännu inte utsetts.

***

Slutligen, veckans tweet från Floyd Mayweather.

Ja, som ni ser kommer Floyd Junior lite otippat att tränas av Floyd Senior inför sin nästkommande fajt. De har ju haft sina duster genom åren de här två.

Superstjärnan sparkade sin pappa i mars 2000 för att tränas av farbror Roger i stället. Ni som följer HBO:s dokumentärserie ”24/7” minns säkert jättebråket inför mötet med Victor Ortiz 2011.

Anledningen till tränarbytet ska vara att Roger, själv tvåfaldig världsmästare, har hälsoproblem till följd av sin diabetes.

/Petter Öhrling

Ungraren Attila Baran handplockades för att ge Erik Skoglund tio tuffa och nyttiga ronder – men fick hjälpas upp från golvet redan i den andra.

Segern var Nyköpingstalangens femtonde raka. Och med tanke på hur lite stryk han tog i går – han får förmodligen mer under sparringen – börjar han närma sig en titelmatch.

Vi pratar förstås inte om de största bältena som innehas av Chad Dawson (WBC), Tavoris Cloud (IBF), Nathan Cleverley (WBO) och Beibut Shumenov (WBA). Däremot ett interkontinentalbälte eller någon mindre titel för att komma i position för VM-rankingar.

***

Men det finns fler svenska boxningshopp där ute. Läs gärna mitt dokument på Badou Jack som är obesegrad efter tolv matcher och nyss har skrivit på ett drömkontrakt med Mayweather Promotions.

***

”Money” som själv har varit i hetluften den här veckan. I onsdags twittrade han ut att en överenskommelse var nära med IBF-mästaren i weltervikt, Devon Alexander. Inlägget skapade rabalder i boxningsvärlden sedan Alexander nyss hade dragit sig ur sin fajt med Kell Brook på grund av en skadad biceps. Den förkrossade britten var bara tre veckor ifrån sitt livs chans och letar nu efter en ny motståndare i mars.

***

”Den nye Mayweather”, supertalangen Adrien Broner, är tillbaka i ringen på lördag. En av månadens stora höjdpunkter, förstås. Han möter den tuffe och rutinerade britten Gavin Rees. Helt klart Broners svåraste motstånd i karriären.

Men frågan är om inte Broner tar lite väl lätt på walesaren. I upprinnelsen till matchen har amerikanen hunnit med att ta fel på Rees namn och fråga fansen i vilken rond de vill att knocken ska komma.

Men men, det är inte för intet han kallas ”The Problem”.

/Petter Öhrling

Ja, jag vet. Den här bloggen har sedan jag gick på julledighet ekat av oskrivna inlägg. Under tiden jag dock (tillsammans med killarna från Kimura.se) arbetat fram nya MMA-Panelen vars andra avsnitt kom ut i tisdags. Det har varit många möten, mycket planerande och än är vi inte riktigt där men vi närmar oss, Jyckens analyshörna i senaste avsnittet är en form ni kommer få se mer av.

Senaste avsnittet hittar ni här

Med det sagt så finns det förstås en hel del som borde givit några rader här i bloggen under de senaste veckorna, bland annat har sjuttonde säsongen av The Ultimate Fighter med Tor Troeng dragit igång. Själv är jag ganska trött på formatet men att följa Tor är förstås grymt spännande. Vi fick dessutom se en galen knock av kickboxaren Uriah Hall (se nedan). Halls korta och något aviga snurrspark levererar en av de brutalaste knockarna jag sett i hela mitt liv. Fick mig direkt att tänkta på Badr Haris snurr mot Stefan Leko från 2005 (se nedan här också). Men egentligen är Halls teknik ännu mer imponerande. Den kommer på ett kortare avstånd vilket gör att han träffar med krokigt ben. Det hade ju förstås varit en nackdel om inte höftrotationen varit så blixtsnabb att den stackars Adam Cella inte ens hinner reagera innan rullgardinen dras ner. Imponerande och nästan lite läskigt även om Cella klarade sig utan men.

http://youtu.be/XqZLbDcQ3mQ

***

Och på tal om den gode (nä) Badr Hari. Åtalet om dråpförsök på en affärsman på en nattklubb (som jag skrev om i somras) i Amsterdam står fortfarande för dörren men han är åtminstone släppt ur häktet. Ryktet säger att han ska ha tappat över 20 kilo i vikt och att han i perioder varit djupt deprimerad. Hur som helst möttes han upp av sin flickvän Estelle Cruyff-Gullit (Ja DEN Cruyff, brorsdotter, och ja DEN Gullit, ex. fru). Estelle förväntas dessutom vittna i domstol eftersom hon befann sig på plats vid misshandeln. Enligt holländska tidningar var anledningen till misshandeln att affärsmannen betett sig olämpligt mot just Estelle. Något en nyförälskad Badr givetvis inte riktigt kunde hantera.

***

Kul nyheter också om satsningen Royal Arena i Danmark där Assan Njie, Ilir Latifi och Sirwan Kakai finns med. Men samtidigt är det ju de tre svenska fighters som borde ligga närmast ett UFC-kontrakt inför UFC Stockholm 2013 (så heter det enligt UFC). Royal Arena går av stapeln 9 mars vilket ju innebär att ingen av dessa tre kommer finnas med i Globen.

//Syk

Ja, då är boxningsåret 2013 igång på allvar.

Obesegrade Mikey Garcia blev ny världsmästare i fjädervikt efter att ha kört över rutinerade Orlando Salido. Kelly ”The Ghost” Pavlik la handskarna på hyllan av hälsoskäl – men öppnade snabbt dörren för en comeback.

Vi har mycket att se fram emot de kommande månaderna. Det här kan bli året då vi ser det sista av superstjärnan Manny Pacquiao, eller hans revansch efter jätteknocken.

Världens bäste boxare, Floyd Mayweather Jr, har lovat att gå två matcher. Den första är inplanerad till 4:e maj, men ingen motståndare är ännu utsedd. Det ryktas mest om Robert Guerrero, Saul Alvarez eller Timothy Bradley.

Mycket talar för en superfajt i tungvikten mellan Klitschko den äldre och David Haye. Förra veckan ansökte britten om att förnya sin boxningslicens, vilket spär på ryktena om att något är på gång.

För landsmannen Amir Khan är det här året då han ska visa att han verkligen hör hemma bland världseliten. Engelsmannen planerar att gå en match i april för att visa sig värdig ett returmöte med Danny Garcia, som snodde hans mästarbälte, framåt hösten.

Underbarnet Adrien Broner fortsätter sin klättring mot toppen och lär möta allt svårare motstånd. Det här blir ett viktigt år för 23-åringen som spås en lysande framtid.

Detaljer sägs återstå innan ett returmöte mellan Carl Froch och Mikkel Kessler blir officiellt. Deras första match, ett drama över tolv ronder från 2010, innehöll det mesta. Uppföljaren lär knappast bli sämre.

Det här och mycket, mycket mer har vi att se fram emot under 2013.

I for one can’t wait.

/Petter Öhrling

SÅDÄRJA!

Enligt uppgifter som bekräftats från flera medier är det klart. UFC ställer till med ny fest i Globen. Bara att krita in den 6 april i kalendern och ställa sig i biljettkön. För om biljetterna tog slut snabbt förra gången, vad kommer de då inte göra nu? MMA och inte minst UFC är hetare än någonsin och vi har något vi inte hade då, vi har en riktig stjärna.

Stjärna är förstås ett ord som ganska ofta överanvänds, inte minst av oss i kvällspressen. Men efter den övertygande segern mot ”Shogun” är det precis vad han är. Den stora skillnaden är förstås att han blivit ett namn även utanför MMA-kretsen. Det kommer göra att trycket på biljetter (som ju va helt enorm förra gången) om möjligt kommer vara ännu större.

Då är nästa fråga. Vem ska han möta då? Enligt SVT:s Bernt Lagergren ligger Gegard Mousasi närmast till hands och personer jag pratat med bekräftar den uppgiften. Det är förstås ett par snäpp ner från ”Shogun” men samtidigt måste vi vara realistiska. Internationellt sett smäller en gala i Globen inte särskilt högt och bland topp fem finns ingen det rent logistiskt passar för.

Dessutom hoppas vi förstås få se ”Akira” Corasani och Reza Madadi mot bättre motstånd än tidigare, någon av dem kanske rent av får plats på huvudkortet. Givetvis hoppas vi att alla UFC-kontrakterade svenska ska finnas med, men det vore också spännande att ge en eller två ”nya” chansen. Vad sägs om till exempel Sirwan Kakai? Det lär den närmaste framtiden utvisa, det är trots allt mindre än tre månader kvar.

Hur som helst kommer det bli en fest Stockholm sent ska glömma.

Håll utkik efter fler nyheter hjär i bloggen den närmsta tiden och missa inte premiären av NYA MMA-Panelen här på sportbladet.se nu på tisdag.

//

Då var semester över och äntligen (!) var man tillbaka bakom tangentbordet igen. Ser fram emot ett fantastiskt fightingår och börjar tungt.

Det går snabbt i hockey brukar man ju säga. Men det är ingenting mot MMA. 2012 var året då det fanns folk (faktiskt!) som ville ge Roy Nelson en titelchans. Skador, avstängningar och pensioneringar gjorde således det gångna året till ett av de svagaste någonsin i UFCs tungviktshistoria. Eller rättare sagt det var det fram tills den 29 december då Cain Velasquez gjorde allting rätt mot Junior Dos Santos, tog tillbaks titeln. Vips så var tungvikten lite hetare igen.

Ponera att JDS knockat Cain i första ronden igen, vad hade hänt med viktklassen då?

Nu avfyrar vi nästa raket på tungviktshimlen när holländska muskelberget Alistair Overeem återigen givits tillstånd att tävla efter sin dopningsavstängning. Minns vad han gjorde mot Brock Lesnar senast han beträdde oktagonen, han kommer utmana ordentligt.

Helt plötsligt är tungvikten riktigt riktigt het igen och 2013 kan bli året då vi får flera stekheta matcher än på länge i det som faktiskt är den mest prestigefyllda viktklassen av alla.

Lägg därtill en obesegrad Daniel Cormier som kliver in från insomnande Strikeforce och som också vill blanda sig i leken. Tror dessutom att Stefan Struve har en nivå till i sig. Han är fortfarande bara 24 år ung och utvecklas fortfarande, det såg vi mot Stipe Miocic, och borde matchas mot topp-fem om han besegrar Mark Hunt i mars.

Det finns förstås fler att nämna men jag stannar här och ser fram emot ett rafflande tungviktsår.

//Syk

Det blev två års avstängning för Milad Ashnas. Maxstraff. Det var både väntat och befogat men ett dråpslag för en av de främsta taekwondo-utövarna i Sverige.

Det är givetvis inte första gången det brinner till i huvudet på en idrottare under match. Incidenter med allt från slagsmål till grova förolämpningar förekommer i de flesta elitidrottsliga sammanhang men resulterar nästan aldrig i så här långa straff. Men det finns en skillnad. Den här gången handlade det inte om ett råkurr i en spelargång eller ett verbalt påhopp på en presskonferens, det handlade om en spark som mycket väl kunde skadat Flemming Nielsen för livet.

Milad Ashnas är en av Sveriges absolut främsta taekwondo-utövare med såväl nationella som internationella meriter. Vilken spark som helst mot ryggen är alltid farlig, en spark från Ashnas är förstås ännu farligare. Som kampsportare har man alltid ett ansvar. Därav markeringen.

Det som hände kan aldrig beskyllas på bristande rutin eller missförstånd. Ashnas är på tok för rutinerad för det. Det var ett överfall. Varför vet jag inte, jag har själv inte pratat med varken Ashnas eller Nielsen om vad motivet till sparken kan ha varit. Kanske var det bara ett totalt hjärnsläpp. Det är egentligen inte relevant.

Det som är relevant är att när man besitter kunskaper som på allvar kan skada en annan människa så medföljer det ett ansvar. Därför blir straffet så långt, därför är det också helt motiverat. Starkt av förbundet att våga stänga av en av sina stjärnor, men i ärlighetens namn hade man inte mycket val. Videon på incidenten har spridits som en löpeld bland annat här på Aftonbladet och även om taekwondon är en av de  minst kontroversiella kampsporterna så finns alltid fördomarna mot kampsporten närvarande. Här tar förbundet sitt ansvar, bra.

//Syk

Det finns mycket att säga om fightingåret 2012 men för oss svenskar var det här förstås året UFC kom till Sverige och vi fick en svensk världsstjärna i Alexander Gustafsson.

Men det var så mycket mer, personligen tar jag med mig Sanny Dahlbecks genombrott i GLORY World Series där han knockade självaste Sato i kvartfinalen och gjorde det mycket bra mot världstvåan Robin van Roosmalen. Paquiao åkte inte bara på en utan TVÅ förluster i år, detta trots att han faktiskt sett mycket bra ut.

Debaclet kring den inställda UFC 150 är förstås också någonting vi tar med oss som ett varningstecken till UFC att inte bli för giriga, sätta upp för många galor och vattna ur sitt eget varumärke.

Två riktiga snackismöten hade vi ju i Jon Jones vs Rashad Evans och ANderson Silva vs Chael Sonnen. Den senare lyckades ju förolämpa ett helt land vilket är begåvat på sitt eget sätt.

I tungviktsboxningen har Haye och Chisora skapat rubriker samtidigt som bröderna Klitjko fortsätte vara sjukt överlägsna och nästan lika okarismatiska.

Men om vi (Petter och Patrik) här på fighterbloggen får välja vilka vi tycker har varit årets 20 bästa fighters så kommer vår lista här. Och skriv gärna era egna listor bland kommentarerna, skulle bli förvånad om det finns två som tycker likadant.

Plats 1 – 10

1 Anderson ”The Spider” Silva, 37 – MMA. (mellanvikt)
Den odiskutable MMA-kungen befäste sin position på UFC-tronen genom att köra över både Chael Sonnen (Mellanvikt) och Stephan Bonnar (Lätt tungvikt) och utökade sin förlustfria svit till 16 raka segrar. Nu hoppas många på en supermatch mot welterviktens titelhållare George St-Pierre.

En highlight med bland annat segern över Chael Sonnen i somras

2 Giorgio ”The Doctor” Petrosyan, 26, K-1 (mellanvikt)
Har i vanlig ordning inte förlorat en enda match och är nu uppe i sanslösa 39 raka förlustfria matcher. Han har dessutom besegrat båda sina värsta konkurrenter Robin van Roosmalen och Artur Kyshenko i överlägsen stil. Tog hem årets största titel i GLORY World Series.

Petrosyan mot van Roosmalen i finalen av GLORY world series

3 Benson ”Smooth” Henderson, 29, MMA (lättvikt)
Har etablerat sig som en av världens bästa fajters kilo-för-kilo efter överkörningen av Nate Diaz förra helgen samt dubbla segrar mot förre titelhållaren Frankie Edgar. Alltid spektakulär att titta på.

Överkörningen av Nate Diaz
http://www.youtube.com/watch?v=mS-RH7gTjHM

4  Adrien ”The Problem” Broner, 23, USA, boxning (lättvikt)
Den snabbast växande stjärnan på boxningshimlen. Spås av många ta över tronen efter Floyd Mayweather Jr. Har inte gett oss några anledningar till att tvivla på det hittills. Tre matcher i år och lika många segrar på knock.

En lite annorlunda highlight
http://www.youtube.com/watch?v=zakvNjHIXR8

5 Andre ”Son of God” Ward, 28, USA, boxning (super mellanvikt)
Boxningen blir ibland kritiserad för att de bästa inte ställs mot de bästa (Lex Mayweather-Pacquiao). Men i september klev Andre Ward och Chad Dawson – bäst i respektive viktklass – in i ringen mot varandra. Tyvärr blev det aldrig särskilt spännande eftersom Ward utklassade Dawson, golvade honom tre gånger och vann på TKO i tionde ronden.

Hela matchen mot Dawson! Titta och njut
http://youtu.be/B-lQccxZRTE

6 Ronda Rousey, 25, MMA (bantamvikt)
Den före detta OS-medaljören i judo har på ett spektakulärt sätt satt kvinnlig MMA på tapeten när hon blev den första kvinna att signas av UFC. Hennes sanslösa armlås och hennes frispråkiga attityd har gjort henne till en världsstjärna. Att hon dessutom framstått som helt oslagbar gör ju heller ingen skada.

Årets mest omtalade armbar. Aj aj aj
http://www.youtube.com/watch?v=JtsJ3glgRgc

7 Jon ”Bones” Jones, 24, MMA (lätt tungvikt)
Vinsten över före detta bästisen Rashad Evans cementerade Jones som den bästa lätta tungviktaren i världen. Men framgången har under året kantats av skandaler (inte minst kring den inställda galan UFC 150) och trots segern mot Vitor Belfort i september hade ”Bones” tappat en hel del fans. Många hoppas på ett möte med svenske Alexander Gustafsson under 2013.

En highlight-reel med lite bilder från Jones vs Evans på slutet

8. Vladimir ”Dr. Steelhammer” Klitjko, 36, Ukraina, boxning (tungvikt)
Fortsätter att regera tungviktsboxningen. I år har jätteukrainaren vunnit tre matcher, två på knock, utan att vara riktigt hotad. Oavsett divisionens tillstånd kan man inte blunda för att Klitjko besegrar de utmanare som finns på löpande band.

Senaste Klitjko

9 Demetrious ”Mighty Mouse” Johnson, 26, MMA (flugvikt)
Efter att ha tagit sig hela vägen till titelmatch i bantamvikt (61,2 kg.) blev han UFCs första titelhållare i flugvikt (57 kg.) efter fantastiska matcher mot Ian McCall och Joseph Benavidez.

Best of ”Mighty Mouse”
http://youtu.be/KYmmHbnXT-8

10. Alexander ”The Mauler” Gustafsson, 25, Sverige, MMA (lätt tungvikt)
Har matchats mot allt svårare motstånd och visat att han är en stjärna. Stod pall för trycket inför ett fullsatt Globen i april när han besegrade Thiago Silva. Förra helgen slog Gustafsson sin klart svåraste motståndare i superstjärnan Mauricio ”Shogun” Rua. Är nära en titelfajt

Highlights från segern över ”Shogun” Rua
http://youtu.be/ptQo0bu7aVI

Plats 11 – 20

Danny Garcia (boxning)

Robin van Roosmalen (K-1)

Semmy Schildt (K-1)

Nonito Donaire (boxning)

Georges St-Pierre (MMA)

Floyd Mayweather Jr. (boxning)

Renan Barao (MMA)

Juan Manuel Marquez (boxning)

Andy Souwer (K-1)

Johnny Hendricks (MMA)

Världens just nu svåraste fråga är: vad sysslar K-1 med?

När varumärket såldes från en japansk fastighetsmäklare till en koreansk investerare förra vintern väntade en kapprustning. I Europa hade nämligen Golden Glory allierat sig med en fet brittisk plånbok och skapat GLORY World Series. De båda började ösa pengar på kickboxnings-eliten. Ett tag såg det till och med ut som K-1 hade vunnit investeringskriget när man med en prissumma på 1 miljon kalla dollar lockade bland annat Badr Hari tillbaka från en fruktlös boxningssatsning och CroCop från en floppad UFC-tillvaro.

Men GLORY kontrade med att jaga liv i Semmy Schildt och Remy Bonjasky och de två var sida vid sida när de båda skulle sparka igång sina mellanviktturneringar i maj. K-1 med Artur Kyshenko och Andy Souwer och GLORY med Giorgio Petrosyan och Robin van Roosmalen. I ärlighetens namn hade GLORY den starkaste startuppställningen av de två här men hur som helst. För att spetsa till det hela la man eventen samma helg, GLORY i Stockholm på fredagen och K-1 i Madrid på lördagen. Plötsligt var det liv och rörelse i den stående fightingen igen. Alla de bästa (utom Buakaw) var med!

Sagt och gjort, galorna blev av, fightingen var bitvis förstklassig och alla såg vi fram emot en spännade höst och vinter med finaler och inte minst TUNGVIKTSTURNERINGARNA. För GLORYs del gick det mesta som väntat. Last 8 gick av stapeln i Rom i början av november med Petrosyan som segrare på domslut mot van Roosmalen i finalen. Lågoddsare på den.

Men vad hände egentligen med K-1? Förutom en blåbärstillställning i Los Angeles i september var det helt tyst. När skulle tungviktsturneringen dra igång? Hur blev det med mellanviktsturneringen?

Så kom ett pressmeddelande i oktober. Mellanviktsturneringen skulle avgöras den 15 december i Aten. Slut på meddelandet. Inga matchningar. Inga superfights. Ingenting. På officiella hemsidan gjordes det fortfarande reklam för den redan avklarade utflykten till LA och bland nyheterna låg resultaten från Madrid och skvalpade.

I november kom ett nytt pressutskick med matchningar. Gott så. Men fortfarande ingen marknadsföring, och hemsidan fortfarande hopplöst inaktuell. I potten på mellanviktsturneringen låg 300 000 dollar och väntade. Tydligen ville inte K-1 ha tillbaks dom. Fortfarande var varken superfights eller sändningsrättigheter publicerade.

14 december 2012. Dvs dagen före galan, kommer så ett nytt pressmeddelande. Galan skulle tydligen sändas på TV trots allt, hör och häpna. Fast bara på Spike TV i USA (som bryr sig lika mycket om K-1 som en svensk bryr sig om fribrottning). Resten av världen (där de intresserade befinner sig) fick streama.

Och superfights? Nu saxar jag från pressutskicket:

K-1 pumps up the action once again with the further addition of a Superfight match between Erkan Varol and Enrico Gogokhiia.

Ursäkta, vem?

Så inför en handfull åskådare på plats i Aten och inför ungefär lika många TV-tittare så gick då årets näst tyngsta mellanviktsturnering av stapeln. Misshandlat bortom igenkänning.

Hur gick det då? Jo en hårdbantad Murthel Groenhart (med kontrakt hos GLORY och normalt sett en medioker fighter i 77 kg.) körde fullständigt över allt och alla. Han vann sina tre matcher på TKO (Kido), corner stoppage (Zambidis) och KO (Kyshenko) på ett fantastiskt sätt. Han var på något vis en storlek större än sina motståndare. Titta bara på semifialen här nedan mellan lille Zambidis och Groenhart. Samma viktklass? Tydligen.

http://www.youtube.com/watch?v=nTvaX5TZU7s

Men vänta nu, tungviktsturneringen då? Ja Badr Hari skakar galler för dråpförsök och har enligt uppgift tappat 23 kilo bakom lås och bom. CroCop ska möta Ray Sefo i sin femtielfte avskedsmatch i mars och det är väl ungefär där vi står. Den klassiska K-1 WGP, som ju var själva kärnan i varumärket lyser med sin frånvaro. Å andra sidan levererar ju Dream och GLORY en nyårsgala som inte går av för hackor. Mer om den inom kort.

//Syk