Jag har haft sex möten i dag. Jag känner mig helt matt i hjärnan. Jag vill ha semester. Jag har redan tappat känslan av helgens ljuvliga weekendtrip till Gotland där jag och Bankis var på det finaste bröllopet. Jag vill stanna tiden. Utöka dygnet med ett par timmar och helgen med en dag.

För det mesta gillar jag att vara högpresterande. Bra stress håller mig i gång och min hjärna skarp. Men det funkar bara om balansen är fulländad. Sen vi kom hem från Gotland har det inte varit någon jämvikt alls.

Jag läste i morse att Blondinbella åter igen skär ner på sina verksamheter. Hon säljer sin del i Egoboost. Jag tycker att hon gör helt rätt. Det kanske låter trist men man måste inse sina begränsningar och då talar jag inte om vad man kan utan vad man orkar för att må bra. För mår man inte bra spelar det ingen roll vad man kan.

Fram till torsdag har jag en agenda som är fullproppad rolig men fruktansvärt överbelastad. Just nu bokar jag av så mycket jag kan. Det blir ingen Kristallengala för mig i morgon. Jag håller mig till det jag måste. Sen ska jag se över min agenda. Proffsboka den så att livspusslet hållet. Boka in allt från jobb, till familjgrejer och egentid. Annars blir det inget. En väl planerad agenda är nyckeln till balans och välmående. I alla fall för mig. Det ger mig ramar för mitt liv. Det ger mig frihet.

Hej alla fina läsare!

Jag fick världens viktigaste mail av en tjej som heter Lina. Jag mailade tillbaka och vi kom överens om att ni också ska få ta del av hennes historia i hopp om att ni bokar tid för cellprov i dag. I hopp om att upptäcka otäcka saker i tid. Som en påminnelse om hur viktigt det är att inte ta saker för givet.

Här är Linas mail:

Jag förstår inte de som klarar att somna efter tolv på vardagar. I går lyckades vi få alla barn i säng i skaplig tid och oss själva. Skillnaden för mig är att hela den här dagen känns som en lättnad. Allt från humör till kropp känns annorlunda. Min mamma som är en supersnygg kvinna i 60+ brukar besvara frågorna om sitt bevarade utseende med att hon under alla småbarnsåren sov mellan tio och sju, som ett barn. Jag tror mycket på den grejen också efter som kroppen gör underverk med oss medan vi sover. Det är då den läker, producerar nytt och allt det där som gör oss så fullständigt unika. Nu blir det 22.00 som är ligga-i-sängen-tiden för mig igen. Även om jag inte somnar då så är jag i alla fall i viloläge.

Alla älskade läsare. Ni skriver så vansinnigt härliga grejer om hur snygg jag är och min nya slankhet. Jag får kommentarer som jag läser mellan raderna vill ha min mirakeldiet. Hur mycket har jag gått ner? Kommer jag i favvojeansen? Det är ju kul men om sanningen ska fram har jag inte tänkt en sekund på någon diet sen typ i början av juli. Mitt favvojeansmål var att vara superdupernyttig fram till 1 juli och sen vara glad och nöjd. Jag höll det och där efter har jag haft världens härligaste sommar. Varje kväll har varit ett ljuvligt matevent (som det blir när det är lite dåligt väder), jag har ätit oändliga frukostar på vårt grannbageri, surdegsmackorna har legat mycket i fokus i sommar för att inte tala om det godaste brödet jag vet Gotlandslimpa. Jag har bakat massor. Jag har helt enkelt koncentrerat mig på allt som är härligt. Jag tror att det i bland är den bästa hälsokuren. Att vara med dem man älskar, på ett ställe man har kärt och gjort allt man har lust med. Jag har inte provat jeansen ännu, men jag ska göra det så fort det blir lite kallare.

Jag tror på att man ska ha ett eget sunt ideal. Ett snällt som gör en gott. Ett som är utstakat efter vad som är möjligt. I bland är jag trött på min degiga mage men när jag tänker på att den har varit ett bebisbo fylls jag med kärlek. Tänker att jag låter den vara tills jag är klar med bebisar. Men trots degig mage, stora fötter och lite häng här och där älskar jag min kropp. Den är stark och har tusen möjligheter. Den fungerar finfint och är inte till besvär. Den gör sig ursnygg i en kalasig klänning och älskar när jag klär den i mjukisbyxor.

Jag tror på att man verkligen ska ta hand om sig själv. Inga överdrifter åt något håll. Fylla på med braiga grejer och inte glömma bort att det som gör bäst nytta är att man tycker om sig själv och är så lycklig som möjligt. I bland är en smarrig efterrätt lycka och då ska man unna sig det. Det är livsviktigt att röra på sig. Det är min utmaning. Att ta mig tid till det.

Nåväl, ni hajjar vad jag vill komma. Det finns bara en mirakelkur. Att vara snäll mot sig själv. Det är mitt mål den här hösten. Att hitta bra balans mellan havregynsgröt och créme brulée. Så tänker jag.

Jag är helt slut. Vi gjorde sommarens utgång i fredags. Visby by night. Wisby Strand bjöd på ett hejdundrande galej. Jag dansade som en galning, gjorde en praktvurpa och tjoade mig hes. Alltså den där praktvurpan var en riktig höjdare. På denna middag ingick det liksom att alla stog på sina stolar och dansade. Vårt bort var längst ut i lokalen. Jag dansar på stolen, vacklar till ska ta stöd mot väggen bakom. Om det ändå hade varit en vägg, det var ett draperi. Så jag föll handlöst från stol, in i draperiet över en massa högtalare. Folk kom fram och frågade oroligt om jag hade slagit ihjäl mig. Jag låg där skrattande och kom undan med tre små blåmärken på armen.

Jag tänker. Om jag hade gjort samma vurpa helt nykter i mitt kök till exempel ja, men då hade jag säkert fått ett flertal benbrott.

Nog om denna fadäs. Det var kul men herre gud vad det tar på krafterna. Nu har jag en vecka kvar innan vi börjar stormjobba. Augusti är fullbokad. Nästa vecka startar vi inspelningen av ”På middag hos Hannah & Amanda”! Så jag tänker att jag ska ägna den här veckan till att boosta inför hösten. Äta bra, sova mycket och träna varje dag. Jag kickstartar denna i dag. Ge mig alla era tips på välgörande grejer. Utrensande shots, vitaminer och annat som kommer göra att augusti går som en dans.

Som ni säkert har förstått vid det här laget är jag en riktig periodare när det gället det mesta. Men jag är glad för mina perioder. De är bättre än ingenting. Sen jag kom hit till Gotland har allt som har med träning att göra stått totalt still. Som tillfälligt ensamstående till två barn finns det inte mycket utrymme för egentid. Visst har jag Amanda, Alex och min mamma som hjälper mig massor men prioriteringen blir oftast någon jobbgrej som behöver göras, en mindre storstädning eller något annat som liksom ligger precis framför mig som blir gjort när jag har lite hjälp med barnen.

Men denna morgon kände jag mig så träningssugen. Jag älskar när det liksom kommer ett sug. Så mamma tog Wimsan till stranden med bilen och jag sprang. Jag tror att peppet föddes i går när jag läste om Martina Haags nya bok ”Heja Heja” om hur hon började jogga. Först sakta, sakta och sen mer och mer. Så inspirerad av det tänkte jag att jag springer så sakta, sakta så länge jag orkar och sen går jag resten. Men The Run-träningen i vintras måste ha gett nåt då jag sprang sakta, sakta hela vägen.

Måste ju säga att de ett under av bra sällskap de här poddarna. Man är så upptagen att man knappt hinner fatta att man springer.

Från och med nu ska jag resten av sommaren göra något sportigt varje dag. Från att springa till att rida, spela tennis, köra kettlebell med min lillasyster Amelia när hon anländer med sin nyinköpta järnklump. Det blir bra. Vi får se hur länge perioden håller. Häng på!

Hur länge har jag hållt på nu? Måste vara en herrans massa veckor helt enkelt. Jag har dock haft en vecka i total synd. Under den här första veckan sen vi kom till ön har jag helt spårat ur. Eller inte helt men jag har unnat mig surdegsbröd från grannbageriet, bakat kakor så det står härliga till och levt det glada matlivet helt enkelt. Denna måndag går jag tillbaka till GI-livet. Mitt mål var ju att köra till 1juli och jag tänker att jag fortsätter strängt ett tag till. Mina favvojeans är kvar i stan men jag ska be Gustav ta med dem nästa gång han kommer hit så får vi se hur det har gått. Som ovan ser jag ut denna regniga måndag. Jag är nöjd och tror faktiskt att jeansen inom kort kommer sitta som en smäck!

Det svåraste som finns är att börja med något. Ett knep är att se till att man bara har nyttigheter hemma så att man inte kan spåra ur. Därför har jag tillsammans med mathem.se gjort en liten tävling för att kunna klicka hem mina bästa GI recept eller fylla på en bra grund för detta ändamål.

Skriv här i kommentarsfältet vilket recept från ”På middag hos Hannah & Amanda” du gillar bäst och varför. Jag kommer att utse två vinnare som får handla för 600 kr var!

Så här gör du:

1. Kontrollera så att du kan få leverans av MatHem här!
2. Kommentera detta inlägg med vilket av recepten från På middag med Hannah och Amanda som är ditt favoritrecept. Du hittar alla recept från respektive program här: Hannah och Amanda på MatHem.
3. Du som har en egen blogg: Lägg in texten ”Jag tävlar om Hannahs GI-Meny med hemleverans av MatHem hos C/O Hannah och Amanda!”

Mina GI-recept hittar ni här!

Alla duktiga flickor, jag vill tala om det här med att sakta ner. Det är livsviktigt och ingen kommer tacka er för att ni jobbade järnet och stressade livet ur er. De senaste dagarna har vi haft en kollega här som när hon kom hit var så stressad att hon talade på inandning. Jag fattar att hon vill jobba som tusan då hon har världens roligaste jobb men hon har också ett jobb där alla behöver henne. Det gör att hon har svårt att tacka nej.

Nåväl när hon kom hit saktade hon in för första gången på riktigt länge. Det resulterade så klart i alla möjliga olika symtom. Så där som det ofta blir när man slappnar av. Det slutade med ett besök på akuten.

Nu mår hon bättre igen.

Jag brukar klaga på min migrän men trots att det känns som åkomman från helvetet borde jag kanske tacka den eftersom den fungerar som en bromskloss. Jag kan aldrig köra på för mycket för då kommer den krypande. Den tvingar mig att sakta ner. De flesta har inte någon sån och de flesta tjejer jag känner är världsbäst på att vara duktiga, aldrig svika och jobba på som om det inte finns någon morgondag.

Så om det kan vara till någon hjälp ber jag alla så här innan semestern att sakta ner. Så att sommaren blir lång och härlig vila i ställer för nödrehabilitering. Alla är värda det. För att ni är så duktiga.

Jag sitter och jobbar på ett café på min gata i stan. Amanda har åkt till Gotland och jag väntar in en skolavslutning sen bär det av för oss också. Sitter och funderar på det här med att saker och ting händer. Saker tar slut och något annat tar vid. Jag finner mig själv att tänka definitiva tankar eller att jag i alla fall vill att det ska vara så. Jag vill veta när det tar slut och när något börjar. Min kontrollhjärna funkar gärna så. Men så slår det mig att det definitiva inte är det som är viktigt. Det är förändringen och den pågår ju hela tiden. Hela livet är en rörelse. Vi föds, älskar, lever, separerar, får barn, börjar och slutar på jobb… Allt faktiskt när det är dags för det mesta. Även om det kanske inte känns så.

Har de senaste dagarna varit väldigt i sommarens början och slut. Just nu kom jag på att det är att göra mig själv en otjänst. Jag ska vara i sommarens rörelse. Låter flummigt jag vet. Men jag är glad att jag kom på det nu.

Eller låt mig snälla börja varje dag på det magiska sätt jag började denna dag på. För förra julen fick jag i julklapp av Gustav ett presentkort på en  massage på Sturebadet. Jag var höggravid och hans supergulliga tanke var att jag skulle ta den här massagen när vår bebis hade kommit med allt vad det innebär. En riktig dos med egentid och massage av onda amningsaxlar. Wilma är nu snart ett år och fem månader. I dag blev det av. Så klockan nio i morse fick jag 55 minuters massage som var helt ljuvlig. För er som inte har varit på Sturebadet är det en lyxens må-bra-oas med stor pool och allt du kan tänka dig. Så efter massagen tänkte jag att jag skulle simma men bassängen var upptagen av vattengympa som precis skulle börja. Så jag drog på mig ett flytbälte och hoppade i, jag och en massa underbara tanter. Man förstod att de var på den här gympan varje fredagmorgon. Det var så härligt! När jag duschade efteråt kände jag bara att jag vill börja varje morgon så här. Att vara riktigt snäll mot sig själv. Med eller utan Sturebadet.

Så en liten jeansrapport!

Jag passade på att väga mig då jag inte har någon vår hemma. Nästan fyra kilo ner! Precis enligt planerna på snart fyra veckor. Jag har glidit över i sträng GI det vill säga proteiner och massor av grönssaker. Mår som en prinsessa.

Nu några möten kvar sen sol och helg.

Jag älskar mitt liv!