För en liten tid sen så slängde jag ur mig på Twitter att jag sökte läxhjälp till min dotter. Jag hade fått det som tips från en massa olika håll att det löser massor av problem att få hjälp med detta och eftersom jag och Rosa inte alls kom överens om just detta så kände jag att jag i alla fall ville testa det här i alla fall i mitt liv nya fenomen.
Vi har nu kört ett par veckor och det fungerar så bra. Läxorna blir gjorda, Rosa blir trygg och glad eftersom hon gör det som krävs för att det ska vara roligt i skolan och vi slipper en massa tjafs.
Nåväl, jag fick så många fina svar. Av duktiga personer som gärna skulle jobba extra med det här. Jag önskar att jag hade kunnat anlita alla. Men nu finns det en superchans att kunna jobba med det här på ett bra sätt.
Kommentar av Micki ”Ja, fast Rosa kommer ju inte att behöva dej mindre för att hon blir äldre, snarare mer. Visst är det en härlig dröm om att kunna förverkliga sej själv med eget företag och drömjobbet men det går sällan ihop med barn. Ibland kanske man får ta en paus och fråga sej själv om en lägenhet i innerstan och semestrar i hus på Gotland är det som pengar ska gå till när man egentligen bara behöver ge tid till ungarna. Människor som du brukar bortförklara allt med att det är kvalitetstid som betyder nåt, det är inte sant, ungar vill ha kvanitet av sina föräldrar, ju mer desto bättre!”
Häromdagen skrev jag om att få i hop livspusslet att vissa dagar känns som ett evigt pusslande. Då fick jag den här kommentaren av Micki. Tänkte länge och väl på bilden jag ger här på bloggen eller snarare vad hon väljer att läsa in. Kände att det här är en superviktig debatt, fråga eller vad man ska kalla det.
Micki påstår ju här att mitt arbetsliv inte går i hop med mitt mammaliv. Hon säger att människor som jag brukar bortförklara allt med att det är kvalitetstid som betyder något…ja, ni kan läsa själva.
Det låter som om jag är en övertidsarbetande mamma som aldrig är med mina barn. Som ni kanske redan har förstått håller jag inte alls med Micki när det gäller att förverkliga sig själv och eget företag inte går ihop med barn. Om man ska tänka så tror jag inte att någon annan form än att vara hemmafru funkar. När jag och Amanda bestämde oss för att starta eget var just en av anledningarna att vi ville skapa en arbetsform där våra barn får plats. Att inte behöva ha dåligt samvete när man behöver vara hemma med sjuka barn. Ingen som tycker att det är jobbigt när barnen hänger med till kontoret, vi bestämde oss helst enkelt för att anpassa våra arbetsliv efter våra barn. Vår andra önskan var att ha roligt på jobbet varje dag, arbeta med människor vi har valt själva samt att försöka göra allt vi någonsin drömt om. Inget nio till fem-jobb i världen hade kunnat fixa den här kombinationen. Så jag förstår inte riktigt vad valet skulle vara, menar Micki att jag ska ta ett mindre krävande jobb? Men vad är då det? Jag har själv skapat ett jobb där både barn och självförverkligande får plats. Jag tror att jag hade pusslat lika mycket som hemmamamma, eller deltidsarbetande mamma. Framför allt är det just såna här kommentarer håller kvinnor tillbaka. I stället för att försöka få bukt på livspusslet tillsammans, skapa arbetssituationer som tillåter kvinnor att vara både och.
Jag tror att alla gör så gott de kan. Det viktigaste är nog att göra det som gör att man är tillfreds och lycklig. Inte går in i någon trist vägg eller tappar bort sig själv. Jag tror att det är livsfarligt att inte försöka göra allt man drömmer om. Jag tror på att skaffa så många barn man hinner se och ta hand om och samma sak när det gäller sig själv. Att hinna se och ta hand om alltså. Jag tror på att stödja varandra i det vi har valt. Inte trycka ner med våra fördomar.
Jag har haft sex möten i dag. Jag känner mig helt matt i hjärnan. Jag vill ha semester. Jag har redan tappat känslan av helgens ljuvliga weekendtrip till Gotland där jag och Bankis var på det finaste bröllopet. Jag vill stanna tiden. Utöka dygnet med ett par timmar och helgen med en dag.
För det mesta gillar jag att vara högpresterande. Bra stress håller mig i gång och min hjärna skarp. Men det funkar bara om balansen är fulländad. Sen vi kom hem från Gotland har det inte varit någon jämvikt alls.
Jag läste i morse att Blondinbella åter igen skär ner på sina verksamheter. Hon säljer sin del i Egoboost. Jag tycker att hon gör helt rätt. Det kanske låter trist men man måste inse sina begränsningar och då talar jag inte om vad man kan utan vad man orkar för att må bra. För mår man inte bra spelar det ingen roll vad man kan.
Fram till torsdag har jag en agenda som är fullproppad rolig men fruktansvärt överbelastad. Just nu bokar jag av så mycket jag kan. Det blir ingen Kristallengala för mig i morgon. Jag håller mig till det jag måste. Sen ska jag se över min agenda. Proffsboka den så att livspusslet hållet. Boka in allt från jobb, till familjgrejer och egentid. Annars blir det inget. En väl planerad agenda är nyckeln till balans och välmående. I alla fall för mig. Det ger mig ramar för mitt liv. Det ger mig frihet.
